Kyliga dagar

Maken börjar muttra om att det kanske börjar bli dags att skriva ett nytt inlägg... så det senaste kommer ner en bit. Förstår inte alls varför.
Vi har varit ute i den bitande kylan på en långpromenad idag, glittrande snö på vägar och träd och så kallt att andedräkten frös till is i håret som hängde runt ansiktet.
Vi invigde julklappen från morbror P och M. En snowracer.
Den gillades mycket av innehavaren.

Rollerna vi spelar (Eller: Min makes andra personlighet)

Alla är väl olika personer i olika situationer. Vi beter oss olika beroende på vilka vi umgås med och beroende på vad som förväntas av oss. Det kan vara svårt att ta sig ur en sån roll, man fastnar liksom.
Ett slående exempel på detta är när maken träffar sin bror. De mötena blir alltid likadana, de börjar tävla – om allt. Vem som har bäst bil, bäst tv-spel, bäst mobil, bäst TV. Vem som gjort si och vem som gjort så och varför just detta gör att de är bäst.
Allt är en tävling.
Samma saker, varje gång, som en ritual de måste ta sig igenom. Visst görs det på ett skämtsamt vis, men undertonen är ändå... ja jag vet inte, konstig. Till sist upplever jag dem som så dryga att jag bara känner för att resa sig och gå därifrån. Men det gör jag oftast inte, jag sitter snarare helt förstummad och funderar över vad som hänt med min make? Varför sitter han och tävlar om saker som jag vet egentligen är ganska oviktiga för honom? Varför uttrycker han saker som jag vet att han egentligen inte tycker?
Och jag kan inte låta bli att undra - trivs de själva i sina roller? Tycker de att det är roligt varje gång? Eller önskar de kanske innerst inne att de kunde umgås utan att hamna i samma gamla hjulspår, men har vid det här laget gjort dem så djupa att de inte vet hur de ska ta sig ur?

Då var det slut för denna gång

Så var julen över för i år. Både juldagen och annandagen fortsatte firandet och det har varit väldigt bra hela vägen.
Idag fick Skrutt en mycket uppskattad leksak. En motorsåg. Med riktiga sågljud.
Fungerar även ypperligt som kulspruta.
*Pust*

Julafton

En mycket lyckad julafton ligger bakom oss, full av god mat och trevliga människor.
Skrutt älskade det.
Massor av folk, 16 personer som potentiellt kunde ge honom uppmärksamhet, charmen kopplades på för fullt.
Tomten kom, inte det minsta läskigt, bara spännande.
(Den väldigt duktiga tomten hade föresten en kraftig göteborgsdialekt, tji fick jag som alltid trott att han bott i de norrländska skogarna.)
Paket utdelades, som ivrigt öppnades med lite assistans. Uppskattade var de. (Även om han förvånat tittade efter en gång extra vart själva presenten tagit vägen, när kläder ramlade ur ett av dem.)
Tröttheten kom, men han uppförde sig väldigt bra ändå.
I bilen hem sov han gått, och det tog bara ett par minuter innan det fortsatte efter att han hamnat i sin säng.
Man blir trött av så mycket julfirande.

Det obligatoriska inlägget

Det hör liksom till att man ska önska God Jul i ett blogginlägg när man bloggar.
Trevligt, men trots att det är ganska tråkiga inlägg att läsa.

Lillskrutt började dagen med att öppna ett litet paket i sängen.
Armar som ivrigt sträcktes efter paketet, lyckligt pillande på glänsande snören, riv i papper och lycka när tre stycken legoplattor uppenbarades
Sötfaktorn slog i taket och jag hade självklart ingen kamera.
Nåja. Vi får försöka ta igen det med de andra paketen hemma hos mormorikväll.

Ja... och så var det ju det där som man kan läsa i varenda blogg idag. En aning tjatigt, men jag menar det lika fullt:

God Jul, hoppas ni får en riktigt bra dag.
Kör försiktigt om ni ska ut i trafiken och tänk på att fulla vuxna inte är de trevligaste julminnet att ge till barnen.
Så... iväg med er och ät julskinka nu.

Pengarna rullar

Vi hade tänkt köpa en ganska stor gemensam julklapp till oss själva i år, en TV vi har tittat på ett tag. Men nu försvinner pengarna helt plötsligt åt alla möjliga håll.

R bet sönder en tand för ett par veckor sen, han var och fick den fixad temporärt, men nu har den pajat igen.
I helgen tappade jag mobiltelefonen i golvet. Skjutluckan på den blev alldeles sned. När den skulle lagas råkade vi spräcka skärmen så en stor svart fläck uppenbarade sig mitt på.
Idag gick jag ner för att hänga tvätten och kände i trappen hur det luktade bränt. Tvättmaskinen hade klappat ihop.

Tandläkaren är aldrig rolig att lägga pengar på, men fungerande tänder är liksom bara att prioritera.
Jag gillar min nya mobil och det ska bli skönt med en ny tvättmaskin, men det är ändå inte speciellt välkomna utgifter.

Så tradigt.

Julklappar

Det är så skönt, julklapparna är i det närmaste klart. Bara ett enda paket kvar att slå in och det är i alla fall inköpt.
Nu kan jag släppa det och koncentrera mig på att slå in paket till andra istället. För så är det nu, under december går en stor del av arbetetstiden går till paketinslagning, men jag tycker det är jätteroligt att slå in paket så det gör mig ingenting.
Och ärligt talat... det känns faktiskt lite extra bra när man vet att man är klar själv.

Tomtefeber

Det är luciafirande på dagis idag, med lussebullar, pepparkakor och mys för hela familjen. R hade tagit ledigt på morgonen för att kunna vara med.
Och såklart...
Skrutt vaknade och hade nästan 39 graders feber.
Med största sannolikhet pga den andra vaccinationssprutan.
Det blir till att lussa hemma med mamma istället.

10 saker du (kanske?) inte visste om mig

1. När jag sover vill jag ha en kudde att krama om, så har det varit sen jag var liten.

2. Jag är hypokondriker.

3. Jag är en listnörd, jag skriver listor på allt.

4. Jag är väldigt osäker och har svårt att tro på mig själv och min förmåga.

5. Jag har en genuin skräck för fästingar. Jag kallsvettas, skakar och blir helt panikslagen om jag ser en.

6. Jag är alltid ute i god tid och kommer så gott som aldrig försent. Jag förväntar mig att andra ska vara på samma sätt och blir, i tysthet, extremt irriterad när någon kommer sent.

7. Jag började dricka alkohol när jag var 14. Slutade ett par år senare och höll sen uppe helt tills jag var 20. Än idag dricker jag inte speciellt ofta och är ytterst sällan full.

8. Jag lyckas effektivt ta död på varenda blomma som kommer in i min ägo, jag har verkligen inga gröna fingrar.

9. Jag har aldrig lärt mig att dyka och hoppar därför alltid i vatten med fötterna först.

10. För den som vet vart man ska leta finns mina bröst finns att beskåda på Internet.

Sova - ändrade krav

Innan Skrutt:
"Jag kan bara sova i min egen säng... och den måste ha varit bäddad under dagen, att sova i obäddad säng är sååå obekvämt."
Nu:
Sova är lyx.
Obäddad säng är lyx.
Vilken säng som helst är lyx.
Sova liggande i soffan är ett alldeles utmärkt alternativ.
Sittande i soffan också för den delen.
Sova sittande på en hård stol i jobbets lunchrum under rasten fungerar också.

Alltid. Trött.
Aldrig. Aldrig. Utsövd.

Fenomenet leggings

Hur använder man det?
Jag köpte en kjol härom dagen och hittade jag ett par jättesnygga leggings till. Men så stod jag där i provrummet och funderade. Det såg bra ut till stövlarna, men om man behöver ta av sig skorna? Ska man ta av sig strumporna och gå barfota då? Hur kul är det på vintern, eller använder man bara det på sommaren?
Kanske kan man ha ett par tunna strumpor under, men då kan man väl lika gärna ha strumpbyxor?
Jag köpte ett par strumpbyxor på 100 den istället. Men jag vill fortfarande veta, för det finns säkert nån bra anledning som jag inte tänkt på, varför väljer man leggings?

Malliga mamman

Vi har varit på utveckligssamtal på dagis.
Ord som "glad", "solstråle" och "dagisets glädjespridare" användes flitigt.

Kunde inte varit stoltare om han så vunnit ett nobelpris.

Full fart mot jul

Julruschen har börjat på jobbet, det var verkligen full fart i helgen och vi var helt genomsvettiga när vi stängde, och mer lär det bli. Men det är kul - jag gillar att slå in paket. Tur det, för det lär bli en hel del sånt de kommande tre veckorna.
Bloggandet blir det nog lite sämre med... som vanligt har ju dygnet bara 24 timmar.

Om trötthet och biverkningar

Nejdå, jag har inte gått under av sprutan, jag har bara ingen ork att skriva. Tröttheten är total.

Jag har föresten förstått att det är ganska många som tvekar att ta sprutan för att de är rädda för biverkningar, att de ska bli lite sjuka efteråt alltså, som man ju kan bli av vaccin. Jag förstår inte riktigt det... är det inte bättre att bli sjuk ett dygn än att bli däckad i två veckor?
Själv fick ont i armen ett par dagar. Ett drygt dygn efter sprutan fick jag ont i kroppen och hade det i 6 timmar tills jag gick och la mig. Morgonen efter var jag pigg igen.
Skrutt verkar inte ha märkt av nåt alls, ingen feber och inget ont i armen över huvud taget.

Svininfluensan

Har varit iväg till BVC för att Skrutt skulle få första sprutan mot svininfluensan. Jag förväntade mig ett smockfullt väntrum och vassa armbågar från smått hysteriska föräldrar.
Jag möttes av två små barn och en mamma som satt och lekte på golvet - och de skulle var inte ens där för vaccination, de var på öppna förskolan.
Jag hade tydligen valt rätt dag, både igår och i förrgår hade det varit rätt bra med kö. Undrar om man vågar hoppas på att allt ska vara lika smidigt vid spruta nr 2?
Jag fick föresten också en nål med vaccin i armen och för mig ska det ju räcka med en.
Men det är svårt med denhär vaccineringen, ska man vaccinera eller ska man låta bli? Vad är "rätt"?
Jag är nöjd med vårt beslut, men hur tänker ni?

Virrig III

Hade värmt risgrynsgröt, den sista vi hade. Mmm vad gott det skulle bli. Bara kanel som fattades.
Jag älskar kanel så jag tog ner kryddburken och öste på massor.
Massor av grillkrydda.
Det blev macka till frukost istället.

Virrig I
Virrig II

Regler är regler

Vi har vissa regler härhemma. Man får t ex inte leka på bordet, det är strängeligen förbjudet!
Eftersom vår son hyser sån respekt för sina föräldrar är det naturligtvis aldrig några problem för honom att efterleva detta.
Eller nåt.

Sjukdom och barnvakt

Skrutt är sjuk, en riktig dunderförkylning. Jag hade ett möte på jobbet en timme på morgonen och efter det en tid hos optikern. En tid jag bokade för ca en månad sen, bara för att den skulle passa så bra just idag.
Korkat. Snacka om att utmana ödet. Jag kunde lika gärna skrivit in "Skrutt kommer bli sjuk" i kalendern på direkten.
Nåja, mammas sambo ställe upp och kom och var barnvakt några timmar. Tusen tack för det. Tydligen så hade han fått lov att ha ett hastigt sammankallat telefonmöte under en stund. Jag frågade hur det hade gått.
"Jo, det gick ganska bra"
Jag är av erfarenhet ytterst tveksam till detta påstående. Men vem vet, Skrutt kanske är en liten ängel när det nån annan än mamma och pappa som pratar i telefon... eller så ville J bara vara snäll och inte tala om att han efter 30 sekunder känt för att låsa in sig i badrummet för att få prata ostört.
Nej... jag väljer att tro på alternativ nummer 1 och att det beror på att min son är oerhört väluppfostrad.
*klappar mig själv i ryggen*

100 years of film

Jag har äntligen fått hem en poster jag beställt. 100 years of film heter den och föreställer precis som det låter massor av stora människor från filmvärlden från de senaste 100 åren.
Men jag skulle behöva lite hjälp med att identifiera några av dem. Nån som verkar bekant?

1. Roboten?
2. Kvinnan som tittar fram bakom Zorro (Kan det vara Glenn Close som hon såg ut i Fatal attraction)?
3. Damen i hatt? Greta Garbo
4. Skäggiga mannen med glasögon?
5. Kvinnan i 80-tals frisyr(?) som syns i profil?
6. Sittande kvinnan i fjäderboan?
7. Mannen i bakåtslickat hår (Kanske Robert Wagner)?
8. Blondinen bredvid nr 7?
9. Mannen i vitt skägg och glasögon?
10. Mannen bredvid nr 9?

Vardagen

Jag är fullkomligt uttömd.
Dagarna ser i stort sätt likadana ut.
Vaknar runt 5-6. Morgonbestyr - göra i ordning mig själv och Skrutt, blöjbyten, frukost, påklädning, lite lek och mys.
Lämnar på dagis kl.9.15
Börjar jobba klockan 10. Jobbar till 19.
Åker hem.
Äter mat, duschar, nattar Skrutt. Förbereder morgondagen och gör alla andra måsten som måste fixas. Sen är klockan alldeles för mycket och jag fullkomligt stupar i säng. Och så börjar allting om.
Varannan helg är jag ledig och då är jag helt tom. Helt energilös, jag orkar ingenting, jag vill bara ligga och sova hela dagarna.

Jag har gett orkeslösheten ett ansikte.

En sån morgon

Idag har det varit en sån morgon, ja, en sån... ni vet...
En sån när man blir väckt vid halvfyra tiden och sen inte får så mycket mer sömn.
En sån morgon när Skrutt lyckas producera två bajsblöjor på 45 minuter.
En sån morgon när jag tillbringar 20 minuter efter att febrilt leta efter min varma kofta för att till sist hitta den hopknölad längst ner i makens garderob.
En sån när Skrutt bestämmer sig för att det inte alls är en bra dag att gå till dagis.
En sån dag när hans vantar är spårlöst försvunna.
En sån när det för första gången är dags att få på nyinköpta vinterskorna på Skrutt och det tar 5 minuter - per sko.
En sån dag när man förfryser näsan bara genom att titta ut genom dörren.
En sån dag när jag tillbringar en pinsamt lång tid med att febrilt trycka på knappen till bilens centrallås utan att få nån reaktion alls. (Innan jag frustrerat inser att det är ytterdörren på huset jag försöker låsa upp.)

Och efter denna guldkantade morgon ska jag nu till jobbet.
I 10 timmar.

Barnvaktsjakt

Skruttungen har haft lite feber idag, inte så mycket men han bör nog vara hemma imorgon i alla fall för att vara på den säkra sidan. Det är verkligen ingen bra dag att vara hemma för varken R eller mig. Måste man så måste man, men vi tänkte se om vi kunde lösa det ändå.
Telefonterror till närmsta släkten alltså.
Och tänka sig, lillebor var som av en händelse ledig imorgon, utan nåt inplanerat. Så passande!
Han har varit barnvakt förut, men inte en hel dag så han lät lite nervös.
"Bara han inte bajsar så..."
Det blir nog bra, Skrutt gillar sin morbror och morbror fixar nog bajsblöjorna också - han har ju liksom inte så stort val.

Vardagstips

Det finns mycket saker som jag tycker är tråkiga men som är svåra att komma ifrån, därför blir jag glad när jag hittar grejer som gör dem lättare.
De senaste veckorna har jag hittat tre såna saker.

Tråkigt: Rätta till lakanen flera gånger per dag
(Liten hoppande skrutt)
Lösning: Dra-på-lakan
Fattar inte att jag inte provar dessa förut, de är ju supersmarta!

Tråkigt: Hacka lök
Lösning: Alligator lökhackare, fungerar hur bra som helst, plötsligt är ett av de tråkigaste momenten i matlagning borta. Bara skala, dela på mitten och sen dela en gång med hackaren. Den fungerar även bra på andra grönsaker.

Tråkig: Riva saker på rivjärn
Lösning: Microplane rivjärn. Världsklass!
Det är supervasst och det går så himla enkelt att rivandet blir roligt, det funkar på allt från limeskal och nötter till ost och choklad. Det fastnar dessutom inte på järnet, annars tycker jag det man river mest brukar kladda fast.
Dyrt - men värt varenda krona!

På begäran: Köksgrejerna är köpta på Cervera.


Har ni några enkla grejer som gör vardagen lättare? Tipsa mig gärna.

Fredagsmys

Det har tagit alldeles för lång tid, men ikväll ska vi äntligen titta på "Harry Potter and the half blood prince".
När jag läste ut boken för första gången stortjöt jag. Alltså riktigt fulgrät. Jag hulkade, snorade, och tårarna sprutade. Maken kom in och frågade förskräckt vad som hade hänt.
- Han... han dog!!! Lyckades jag få fram, och pekade på boken.
R tittade på mig som om jag var fullkomligt galen.
- Det är bara en bok älskling.
- Nej det är det inte alls!!

Ehm...jo, min inlevelseförmåga kan ibland gå en smula till överdrift.

Inte än ärta, men nästan

När far och son komit hem idag upptäckte R att Skrutt hade tagit med sig lite extra pynt från dagis.
En pärla. Vackert inpetad i ena näsborren.
När jag kom hem från jobbet försökte vi få ut den, förgäves.
Så jag ringde sjukvårdsupplysningen och prata med en otroligt trevlig dam som ringde och hade sig och sen skickade in oss till akuten med löfte om att en öronläkare väntade.
Väl där tog det max 5 minuter innan vi fick komma in.
Jo du läste rätt, 5 minuter, på akuten! Det kändes som rena VIP-behandlingen.
En mycket trevlig läkare lyckades pilla ut den lilla pärlan.
- Så, nu ska jag bara titta så allt ser bra ut. Sa hon och lyste med lampan i näsan igen.
Gissa vad hon hittade då? En pärla till, i andra näsborren.
Varför göra något halvdant liksom.
Så det blev till att pilla ut den också, vilket inte var så väldigt uppskattat, värst var det nog att bli fasthållen.
Hon skickade även med en hälsning till dagis - att det kanske inte var så lämpligt att så små barn fick leka med pärlor.
No kidding!

Soffkuddar

Eftersom jag har tummen mitt i handen när det gäller att handskas med en symaskin är jag glad att jag har en svärmor som behärskar den konsten. Har fått hem några nya överdrag till soffkuddarna som hon sytt av ett tyg jag införskaffat.
Tyckte det blev jättebra, tack svärmor.

Tag kölapp tack

Besök på gyn - alltid lite skoj.
Gynekologen hade dessutom en ST-läkare med sig. Ännu bättre!
Jag menar det finns ju gånger som man känner sig mer bekväm än just där och då, och att sen ha ytterligare en person som står och lutar sig över axeln på gynekologen för att stirra dig rätt upp i snippan... Jodå. Bekvämlighetsnivån gick i taket.
Låg och funderade på om jag skulle börja ta inträde.

(Missförstå mig rätt, jag är väldigt tacksam att det finns folk som utbildar sig inom sjukvård och det är klart att de måste få vara med för att lära sig. Det gör mig ingenting att personen var med, men som sagt... jag kunde föreställa mig ett par tre ställen som det hade känts roligare att vara på just då.)

Om att kasta sten i glashus

På vägen från oss och in till stan kör folk alldeles för fort.
En bra bit över 100 är inte ovanligt.
Idag hade de satt upp en hastighetskamera.
Och en skylt om hastighetskameran. Skylten satt typ 5 meter framför kameran... nere i gräset....
Jag körde ca 80km/h på 70-sträcka. Hjärnan han fatta vad skylten sa ungefär samtidigt som det blixtrade till.

Helvete, helvete, helvete!

De ska ju sätta fast alla andra jävla fartidioter!
Inte mig!!!

3 anledningar till att jag älskar min man i sängen

* Han protesterar bara lite när jag vill värma mina iskalla händer och fötter på honom.

* Han håller alltid om mig när jag väcker honom på nätterna och inte kan sova.

* Han låter mig sova på den bästa kudden, trots att den egentligen är hans.



Vad sa du? Du trodde att jag skulle skriva om vad för nåt?!?
Nädu, inget barnförbjudet här inte.

3 anledningar till att jag älskar min man

* Han skrapar mina bilrutor innan han åker till jobbet.

* Han byter massor med blöjor.

* Han gör rent golvbrunnen i duschen.

Ok. Det är inte de största anledningana till att jag älskar honom.
Men ändå, små saker är också viktiga.

Planera går ju

Planen var glasklar.
Sovstund på 45 minuter idag. Max.
Efter att det blivit tidigare och tidigare mornar igen så försöker vi prova oss fram för att eventuellt få sova i alla fall till klockan 6 på morgonen.
Skrutt somnar i den egengjorda lilla sängen bredvid madrassen och jag smyger iväg och hämtar mitt eget täcke, min kudde och mobiltelefon. Tänkte råda bot på min förkylning genom en powernap. Jag ställer in mobilen på att vibrera efter 45 minuter, kryper ner under täcket och somnar.

Jag vaknar av att Skrutt sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen.
1½ timme senare!
Mobilen hade ramlat ur fickan så jag märkte inte när den larmade.
Jaha.
Det blir till att vakna 5 imorgon också alltså.

Hopp och skutt

En resårmadrass är införskaffad.
Som sagt.
Skrutt älskar den - som studsmatta.
Sova?
Jo, han bäddade en fin liten säng bredvid den stora sängen, där vill han ligga. (Det fungerar även som gömställe när han hittat på bus eller när mamma och pappa vill göra elaka saker som typ borsta tänderna eller byta blöja. Vaaar kan Skrutten vara?!?)
Fast somna där går tydligen inte, så när han har vridit sig en stund blir det till att under vilda protester lyfta upp honom på stora madrassen. När ilskan har lagt sig över denna otroliga fräckhet så verkar han sova riktigt bra, och vi också.

Ljuv musik (Eller: Varför jag inte längre vill ha kontakt med min släkt)

Vi har haft ett födelsedagskalas som jag inte berättat om.
Massa släktingar, glad Skruttunge och fina presenter.
Min far och bror verkar ha gaddat ihop sig för de hade deras presenter bildade gemensamt en mindre orkester. Maracas, tamburin, en bärbar trumma, ett trumset och en trumpet.
Jodå.
Vi har fortfarande hörseln kvar.
Men det är knappt.

Ointressant inlägg om helgen

Jag: Har jobbat både lördag och söndag, samt blivit dunderförkyld.
R: Har handlat resårmadrass till Skrutt och bytt däck på bilarna.
Skrutt: Har haft riktigt ont av att få tänder, samt även han blivit dunderförkyld.

Sammanfattning: Inte den roligaste helgen i världshistorien.

Vetenskaplig undersökning

En mängd olika metoder har testats.
För och nackdelar har blivit vägda mot varandra.
Försökspersonen har använt all sin fantasi för att inte glömma ett enda sätt att prova på.
Men till sist, till sist har det efterlängtade resultatet kommit.
Tillåt oss att presentera:
Det absolut bästa sättet att äta spagetti!

↓
↓
↓
↓
↓

Sova säng

Jag sitter och surfar på IKEA och drömmer om resårbottnar. Underbara, lagom mjuka, lagom tjocka resårbottnar.
Skrutt fick en växasäng för ett tag sen och den är bra för en lite Skrutt, den är inte så bra för mamma när hon ligger bredvid för att få skrutt att somna.
För pappan fundar det hyfsat, han kan till och med ligga och sova i den i flera timmar utan problem.
Hos mamman, som är kvinna och har begåvats med en aning mer höfter än pappan, är fem minuter ganska plågsamt, sen börjar det kännas som om man ligger på betong. Det är snudd på ett under att jag inte är alldels blå på sidorna.
Så nu drömmer jag som sagt om att istället ha en resårmadrass stående på golvet. Problem är att då finns det inga kanter, och utan kanter har jag ingen aning om hur vi skulle lyckas få Skrutt att ligga kvar i sängen och slappna av tillräckligt länge för att hinna somna.
*Hjärnan går på högvarv för att lösa problemet*

Irritation

Det finns saker man stör sig på hos varandra, så är det bara.
R blir t ex tokig på att jag inte stänger skåpsluckorna efter mig.
Själv blir jag tokig på att han inte "ser" saker som behöver göras.
(Det är en sån grej jag tänkte gnälla om nu, men jag försöker liksom ta udden av det genom att berätta nåt hos mig som stör honom först, smart va?)
Jag förstår inte hur man om man byter första blöjan på morgonen, och slänger ner den i en blöjhink som är så full att det uppenbart knappt gått att öppna locket, inte kan göra kopplingen att det kanske är en bra idé att byta påse och ta med den fulla till soptunnan när man går till jobbet. Hur kan man inte se det?? Detsamma gäller komposten. Om och om igen, samma sak.
Ett par timmar senare får jag istället gå ut i hällregnet med stink-påsarna i ena handen en sprattlande skrikande 15-kilos unge på den andra armen. Försöka öppna tunnorna och få ner rätt påse i rätt tunna utan att falla för frestelsen att skicka ner ungen i någon av dem.
Då är det så jag kan hålla mig för skratt.
Tur att han har bra egenskaper som överväger. Maken alltså. Ungen vette sjutton när han är på det där humöret.

Skräck

Igår var maken nära, riktigt nära, att hamna i en bilolycka på väg till jobbet.
Bilen framför honom frontalkrockade med en bil som helt plötsligt kom över i fel körfält. Bilförarna blev allvarligt skadade.
Jag känner verkligen för de inblandade, jag lider med dem och med deras anhöriga, men den överväldigande känslan är ändå: Tack-och-lov-att-det-inte-var-han!
Han hade varit så nära att köra om bilen framför precis innan, hade han gjort det hade det antagligen varit han som krockat.
Tack och lov att han inte körde om.
Tack och lov att han höll avståndet.
Jag vill ta hans bilnyckel och slänga all världens väg. Jag vill förbjuda honom att någonsin sätta sig i en bil igen, eller att gå ut genom dörren över huvud taget. Jag vill låsa in både honom och Skrutten tillsammans med mig dygnet runt så jag vet att de mår bra varenda sekund.
Tanken på hur nära det var och på vad som kunde ha hänt gör mig fullkomligt iskall.

Korten på bordet

Ok. Såhär är det.
Jag har fått jobb, en tjänst på 75%. Självklart roligt, men jag började för en vecka sen och det har av olika anledningar varit väldigt turbulent och jobbigt. Jag åkte hem och grät ögonen ut ur mig varenda dag, sov inte på nätterna och klarade inte av att äta på flera dagar.
Inte direkt toppform.
För ett par dagar sedan insåg jag att det inte gick längre och hade ett samtal med chefen. Nu känner jag att det finns hopp. Jag vet fortfarande inte hur det kommer att gå, det får tiden utvisa, men jag har ätit idag och inte grinat på över ett dygn.
Sett till hur det varit känns det som stora framsteg.

Inte kul

Det är inte roligt just nu, livet.
Jag mår riktigt dåligt och det är bara för Skrutt och R:s skull som jag tar mig igenom dagarna. Tack och lov för dem, min underbara, fantastiska familj.
Jag orkar ingenting utom "måstena", definitivt inte blogga.
Så jag gör som jag gjort nån gång tidigare, tar en paus.

05.09

För två år sedan hade jag ont och drog girigt i mig lustgas medan jag svor tyst för mig själv (eller möjlgtvis högt?) över att jag inte hade hunnit få någon annan smärtlindring,
(fast jag var glad för det sen... efteråt)
Så när jag trodde att man inte kunde ha ondare än jag hade just då så ökade smärtan ännu mer och helt plötsligt var han där.
Han var så mycket renare än jag trodde, inget kladd och inget blod, bara en människa i miniformat. En liten människa som lades på mitt bröst och som försiktigt öppnade ögonen och tittade på mig.
05.09 för två år sen.


Nu har jag en 2-åring.
Världens finaste 2-åring.
Lika älskad då som nu.
Grattis på födelsedagen älskade, underbara lilla Skrutt!

40,2

Skrutt är sjuk, hög feber, blek, glansig på ögonen och frossa. Lillhjärtat.
Han ligger bredvid mig i soffan under sitt täcke och tittar på Nicke nyfiken på dvd. Emellanåt gnyr han, som för att tala om att det inte är bra. Jag klappar, tröstar, försöker få i honom vatten och hoppas på att dagens första febernedsättande supp ska börja verka snart.

Mindre bra egenskaper

Man inbillar sig, och hoppas på, att ens barn kommer att ärva alla de goda och bra sidorna från respektive förälder.
Självklart kommer Skrutt att göra det.
Eller?
Tänk om det blir precis tvärtom.
Tänk om han t.ex ärver mina talanger för matematik och mitt teknikintresse, och makens ordningssinne och fallenhet för stavning och grammatik.

Oh my good!

När bloggar tystnar

Det är fascinerande att man kan fastna så i bloggar.
Jag följer kanske 10-15 stycken som jag kollar så gott som dagligen. Några är av personer jag känner bra, vissa är personer som jag känner lite mindre bra och vissa känner jag inte alls.
Så ibland blir det helt tyst i en blogg, tystnaden blir längre och längre och man börjar få en konstig känsla i magen. Varför skrivs det ingenting? Är det något som har hänt? Det är jobbigt, är det någon som man inte känner så jättebra kan man ju inte gärna höra av sig heller, även om man bryr sig.
Ja, jo hej... jag bara undrar varför du inte skrivit nåt i bloggen på ett tag, är allt ok?
Det blir ju lite konstigt om man inte pratar i vanliga fall.
Man får helt enkelt sitta och undra och hoppas, hoppas att allt är som det ska.

Läsning

Alla förstå-sig-påare:
Det är viktigt att läsa för barnen, det är aldrig för tidigt att börja läsa!

Jag (bokmal) innan jag fick barn:
Åh vad jag ska läsa mycket för skrutten redan från början, tänk vilka mysiga lässtunder vi kommer att ha!

Verkligheten kommer ikapp:
Jag, entusiastisk: Kom Skrutten ska vi läsa bok! Vilken bok vill du läsa?
Skrutt kommer (eventuellt) med en bok.
Jag börkar läsa och en av följande två saker händer.
1. Skrutten vänder sig om tittar ilsket på mig och hyssjar.
2. Skrutten vänder demonstrativt blad så fort jag öppnar munnen.
Detta gäller oavsett om det är en bok med text till bilderna eller en pekbok.
Skitmysigt.
Ibland, om jag har tur, kan jag tillåtas att låta som djuren i pekboken om bondgårdens djur, men då är han generös.

Jag undrar när de mysiga lässtunderna kommer att infinna sig?

Crash! Boom! Bang!

Skrutt och jag var över till C en liten stund och lämnade av ett par burkar kräftor. Vi var inte där så länge men skrutt hann ändå med att pilla på miljoner grejer. Jag försökte hänga med, men han lyckades trots det att både böja sönder en febertermometer samt dra ner en stor porslinshand i golvet så att den gick sönder.
Sorry C.
Det är sååå roligt att vara borta med honom, jag ska sluta med det, från och med nu får alla komma hem till oss istället.

Ni hao

I och med att Skrutt numera vaknar mellan 4-5 på mornarna så har jag blivit alltför bekant med morgonprogrammen på Nikelodeon. De har ett program som är väldigt pedagogiskt där de ibland lägger in lite engelska ord. Typ färger, siffror och "mamma" "pappa" och liknande. Det är ju bra,att lära barnen lite engelska.
Det finns ett program till som är uppbyggt på exakt samma sätt, med den lilla lilla skillnaden att de lägger in vanliga ord på... kinesiska(!)
Jag har i ärlighetens namn väldigt svårt att se nyttan med det.
Men visst, åker jag till kina så kan jag i alla fall hälsa nu - ni hao.

Praktisk vs. snyggt

Samtal med lillebror för nån vecka sen.
Lillebror: Vi har fått in så coola vinterkläder till Skrutt, jacka och byxor!
Jag: Ja fast vi har redan köpt en overall.
Lillebor: Meh, varför det?? Då får ni byta.
Jag: Mhm... fast han är så liten än, byxor och jacka funkar liksom inte, det kommer in snö. Inte så praktiskt.
Lillebror: Praktiskt?!? Men det är ju snyggt!
Vi behöll overallen.

Samtal med lillebror idag.
Jag: Jag behöver en jacka.
Lillebror: Ok kolla de här.
*Jag provar några*
Jag: Denhär var snygg, fast den är vit, det är inte så praktiskt med Skrutten.
Lillebror: Men praktiskt! Den är ju snygg!
Jag: Jo... finns den inte i svart?
Lillebror: Nej, men vi har denhär, den är typ likadan fast rakare i modellen.
*Jag provar*
Jag: Nej, denhär var väl inge snygg?
Lillebror: Nej det var den inte. Ta den vita.
Jag: Ja... fast det är ju inte så praktiskt med vitt...
Lillebror: Men du har väl tvättmaskin?!
Jag köpte den vita jackan. Och kommer förbanna lillebror när jag kastar den i tvätten för 743 gången i höst. Men den är snygg.

Insikter

Det har varit mycket tankar som snurrat i huvudet den sista tiden. Många tankar och många nya insikter.
Idag ställdes jag för en situation som tidigare gjort mig väldigt nervös. Vi snackar svettas floder, darra på rösten och sitta på händerna för att de inte ska skaka nervös.
Men idag, knappast nervös alls. Det är som med muntliga redovisningar.
Nervositeten har bara försvunnit.
Jag satt efteråt i bilen och funderade på vad det kunde bero på. Visst, jag har blivit äldre och fått mer livserfarenhet, det har påverkat. Men sen slog det mig, alldeles klart, att den allra största anledningen är Skrutt. Han har fått mig att inse vad som är viktigt och vad som inte är det. Han har fått mig att bli vuxen, att ta ansvar och få perspektiv på tillvaron.
Pratade med R om det på kvällen och han sa att han kände precis samma sak, att han förändrats, att han numera tog för sig mer och tog mer ansvar utan att riktigt tänka på det, både hemma och på arbetet.
Att bli förälder - snacka om personlig utveckling.

Zelda - en av favoritstriparna

av Lina Neidestam

Lycka

Skrutt vill att nån av oss ska ligga brevid honom när han ska sova, det är allt bra mysigt och det gör att jag känner mig lycklig.
När han famlar i mörkret efter min hand för att lägga den på sin kropp för att hela tiden känna att jag finns där.
När han sträcker ut handen och stryker mig över kinden så som jag brukar göra på hans.
När hans andetag blir tyngre och övergår i lätta snusningar.
När jag ser hans blonda lockar skimra i mörkret, med den stora virveln mitt på huvudet.
När jag böjer mig fram och drar in hans doft för att sedan försöka ta mig ur sängen utan att väcka honom.
När jag sakta smyger bort till dörren, tittar på honom en sista gång och sen sakta stänger den bakom mig.
Då känner jag lycka.
Lycka att den där underbara lilla människan kom till just oss.
Lycka över värdens finaste lilla kille.

Zelda

Jag bara älskar den serien.
Gjord av den mycket talangfulla Lina Neidestam, hennes blogg hittar du HÄR

Självscanning

Jag har handlat på självscanning.
Första gången - välkommen till 2000-talet.
Har inte orkat/vågat/fattat grejen tidigare men tänkte att jag skulle ta ett steg till in i teknikens värld.
Det var SÅ SMIDIGT.
Att ha koll på hur mycket man handlat för hela tiden och sen kunna glida förbi den långa kön när man ska ut. Dessutom känner jag att jag kommer bli mer prismedveten när jag får knappa in allt själv.
Jag är fast.

Parkeringsplatser - nål i höstack

Jag hatar stora parkeringsplatser, jag glömmer alltid bort vart jag ställt bilen. Man skulle ju kunna tro att jag lärt mig. Att det på något sätt skulle komma upp en tanke när jag parkerar:
"Vänta nu, brukar jag inte ha svårt att hitta bilen? Tänk nu noga efter vart du ställer den."
Tanken kommer aldrig.
Jag parkerar, kliver ut och blir sen alltid lika frustrerad när jag kommer tillbaka och inte har en aning om vart den står.
Sen tycker jag det är lite pinsamt att gå omkring och leta efter den så jag brukar göra det lite diskret. Jag spankulerar omkring på parkeringen och försöker se ut som om jag vet precis vart jag ska samtidigt som jag kikar efter en bil som ser ut som min.
I verkligheten ser jag antagligen ut som en potentiell biltjuv som obemärkt försöker hitta en olåst bil med nycklarna i som jag kan hoppa in och stjäla.
Det är hopplöst. Får nog lacka om bilen i nån färg som sticker ut.
Typ neonrosa.

Presenter

Två av Skrutts sysslingar börjar bli stora och vi blev tillfrågade om vi ville ha "lite grejer" som de vuxit ifrån.
Toppen, tusen tack till de snälla släktingarna!
Lite grejer visade sig innebära:
En sulky - perfekt, det är nåt vi tänkt skaffa men inte kommit oss för.
En kasse duplo - Skrutt var salig!
En motorcykel(!) - Skrutt är ännu ovetande, pappan är salig!
"Ja han är väl lite liten än så länge... men kanske nästa år!" Utbrast den lyckliga fadern hoppfullt.
Mmmm, det känns verkligen som om jag vill släppa iväg min 2½ åring på den där nästa sommar. Han tar sig fram på trehjuling genom att gå med fötterna på marken. Men motorcykel, yes, no problem.
Fast den kommer säkerligen bli väldigt populär så småningom.
Dessutom kom tre kassar med motorcyklar, personbilar, lastbilar, helikoptrar, traktorer, bussar, flygplan, mopeder, grävskopor, racerbilar, en biltransportbil, en truck, en folkabuss, en rymdfärja och en bärgningsbil.
Än så länge är han lite liten för de flesta av dem, men jag känner ändå ett akut behov av att införskaffa lite dockor!

Miralin - Symaskinen: 1-0

Eller om man ska vara nogräknad så är väl ställningen snarare
Miralin - Symaskinen: 1-342
Men skit i det nu!
Det viktiga är att jag på egen hand lyckats sy en ny shoppingkasse, jag behövde inte ens ta hjälp av maken.

// Mycket nöjd med mig själv

Barn i alla storlekar

Var hemma hos en kompis på eftermiddagen, hon har en
5-åring och två 4-månaders.
Två bebisar. Jag kände mig helt ställd.
Hur ska jag hålla dem? Går de sönder om jag gör sådär? Skrutt kan omöjligt ha varit så liten. Hur klarade jag det???
Skruttungen var fascinerad... han satte sig bredvid och klappade försiktigt bebisarna på huvudet och såg så stor, så stor ut.
Annars tillbringade han mycket tid åt leksakerna,
till 5-åringens stora förfäran.
Vid ett tillfälle kom till och med tårarna fram.
- Mamma, han lyssnar ju inte på vad jag säger!
Jag förstår henne. Jag har lust att göra likadant ibland
(läs: ca 200 gånger per dag)

Bättre skitig och hel?

Jag har gjort något dumt.
Tagit av all klädsel på vagnen för att tvätta den.
Jag kommer aldrig att lyckas få ihop det igen, den ser ut som ett 10 000 bitars pussel.

-----------------------------------------------
Jag fick ihop vagnen igen.
Ha!
Pussel-SM nästa.

Tjat, tjat, tjat

"Nej inte springa ut i gatan, det kör bilar där, håll mamma i handen"
"Nej usch usch, inte slicka på stenar, blä"
"Nej du får inte klättra upp på ryggstödet, det gör jätteont att ramla därifrån"
"Nej ajja, dvd:n går sönder om man gör sådär"
"Nej ajja Skrutt inte slåss! Det gör ont på mamma"
"Nej inte äta banan nu, det är mat snart"
"Nej låt bli knapparna på spisen, den blir varm"
"Nej inte kasta saker, de går sönder"
"Nej du får inte värma snutte i mikron"

Vissa dagar känner jag mig som världens tjatmoster, det är så jag ledsnar på mig själv, vad ska då inte Skrutt göra?

Apropå "grabbiga" grejer

Skrutt har börjat göra vapen av allt.
Imorse hann jag bli skjuten av både en bestickkniv och en ihopbyggd legopistol.
I totaly blame dagis!
Häromdagen när jag kom dit försökte de visa honom att man kunde använda en bandyklubba till att spela bandy med, han verkade tycka de var helknäppa som sprang och slog på en boll med ett sånt fint gevär.

En av fröknarna från andra avdelningen skrattade lite:
"Haha, ja det är allt en riktig grabb det där, sen får de säga vad de vill, vissa saker sitter bara i generna"

EttTvåTreFyraFemSexSjuÅttaNioTio
*andas, andas*

Det var inte rätt läge att ta diskussionen då.
Men jag tror inte att det är generna som fått skrutt att veta att det finns vapen, jag tror att det är de större barnen han har tittat på och härmat.
Men nej, min son föddes nog med en vapengen. Det verkar myyyycket troligare.
Om han varit en flicka som sprungit omkring med gevär, för det finns ju det också, undrar om det hade varit generna då med, eller hade hon kanske "umgåtts mycket med pojkarna"?

I´m a princess

Det är inte så att jag tycker att föräldrar som köper rosa prinsessklänningar till sina döttrar är förkastliga, så är det inte, vill bara klargöra det.
Vad jag tycker är synd är att barnen redan från början blir så styrda till att vara "pojkiga" och "flickiga" Från alla, från kamrater, från släktingar, från reklam, tv, tidningar, klädeskedjor. Från hela samhället.
Jag är medveten om att många små flickor har prinsessfaser och jag menar inte att man ska vägra dem att ha det. Men vad jag tycker är viktigt är att man även fungerar som motvikt. Att man uppmuntrar flickorna att även klä sig i praktiska kläder, att de får skita ner sig, klättra i träd och vara barn. Precis som det är självklart att små pojkar ska få leka med typiska "grabbgrejer" om de vill det, men att det även ska uppmuntras att leka med dockor, klä ut sig och att det ska vara lika ok för dem att tala om hur de tänker och känner som för flickor.
Det är tack och lov självklara saker för många, men samtidigt finns den andra sidan. De som behandlar de små flickorna som om de varit gjorda av skört porslin, medan de lär de små pojkarna att det är bara att resa sig igen, de är ju "tuffa grabbar".
När jag var liten hade jag nästan bara killkompisar och lekte hellre med bilar än med dockor, men även jag hade en prinsessfas. Den bestod i en skrikrosa sidenaktig klänning med spets. Jag tänkte nu med stor bävan bjuda på en bild av mig själv iklädd den förskräckliga kreationen. Lägg särskilt märke till de välmatchade vita strumpbyxorna och röda lackskorna.
Tjusigt, inte sant?

Har du hört det förut?

Ja, jo, jag har tagit upp tidigare, men jag kunde ändå inte låta bli att förundras (förfäras) när jag var in på lindex idag. Jag tycker att det är så tragiskt. Gissa vilken avdelning som är tänkt för små pojkar och vilken som är tänkt för små flickor... Gissa: en är rosa och en är mörkblå/mossgrön.
Kom igen, gissa nu!



Observera speciellt de små prinsesskronorna på hyllan ovanför de rosa (mar)drömmarna.
Underbara inte sant?
VARFÖR ska flickor se ut som rosa fluff och killarna alltid vara mörka och tråkiga.
VARFÖR kan ingen av de stora klädkedjorna satsa mer på färgglada kläder som riktar sig till alla barn.
Hur.Svårt.Kan.Det.Va?!?

In i mörkret

Var och klippte mig idag och satt och funderade på exakt hur knäpp dessa stackars frisörer egentligen tror att jag är.
Jag kommer in, talar om hur jag vill ha det sätter mig ner och blundar mig sen igenom hela klippningen.
Det är inte för att jag tycker om överraskningar och inte vill se hur det blir, och det är inte för att man alltid ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig när man sitter i en frisörstol.
(Även om det faktiskt skulle kunna vara en giltig anledning, friersalonger gör ungefär lika mycket för självförtroendet som provrumsbelysning)
Nej anledningen till att jag sitter där och studerar insidan av ögonlocken är att jag ser så förbaskad dåligt utan glasögon, allt blir liksom bara en dimma och det är skitjobbigt, huvudvärksframkallande på hög nivå.
Så jag sitter där och blundar. Och frisörerna funderar antagligen på vad det är för miffo de fått i stolen framför sig.
Men jag bjuder på det.

!@#%€&¤$

Idag var det betygsutdelning av utbildningen.
Jag och C gick ner på stan efteråt för att försöka finna en speciell diodslinga som visade sig vara omöjlig att hitta.
Nu är man återigen arbetslös, jag började att fira genom att, när vi återvände till bilen, upptäcka en fin liten lapp på vindrutan, en parkeringsböter á 700:-
Förbannade jävla skiiiiit!!!
Framför allt eftersom jag stod på en stor gratisparkering med massor av bilrader, men just den raden där jag ställde mig i morse var visst ingen "riktig" rad.
Det var precis vad jag behövde. Verkligen.

Hej Herman, jag har saknat dig

Idag gjorde jag något som jag inte har gjort på över 6 månader.
Jag tog upp och läste en bok. En bok som alltså inte var en skolbok.
Innan utbildningen hann jag börja jag på Historien om Sverige- samlingen av Herman Lindqvist, tre böcker han jag med innan pluggandet startade, men nu har jag äntligen börjat med bok nr 4 Stolthet och fall.
Det känns det bra, jag har saknat det.

Innan han ser ut som en afghanhund

Jag har undvikit det in i det längsta men jag kan snart inte blunda för det längre. Skrutt behöver klippas.
Jag hatar att klippa honom. Man måste liksom ha en sax i närheten av hans lilla huvud och han tycker självklart att det är otroligt spännande när mamma håller på med någonting bakom ryggen på honom. Eftersom han retfullt nog saknar ögon i nacken så far huvudet fram och tillbaka för att försöka se vad jag gör. Skitläskigt!
Vi försöker distrahera honom att titta på och göra nåt annat men det är svårt.
Tips på hur man klipper en nyfiken livlig tvååring?

Komplimang som värmde

Min lärare i kommunikation sa något som gjorde mig så glad. Det värmde verkligen ända in i hjärtat.
"Om man varit uppmärksam i denhär klassen så har man egentligen inte behövt lyssna när vi pratat om presentationsteknik, det hade räckt om man observerat dig, för du gör verkligen allt rätt."
Hon sa även att jag hade ett oerhört bra kommunikativ förmåga på alla sätt, och jag växte flera centimeter.

Jag, som hade ont i magen i flera veckor innan jag skulle tala inför klassen på gymnasiet, jag som helst satt i ett hörn och hoppades på att ingen skulle fråga mig något för att slippa märkas.
Jag har blivit riktigt bra på att tala inför folk och hålla redovisningar - vem hade kunnat tro det?
Inte undertecknad i alla fall.

Betygssamtal

Jag har varit på betygssamtal. Det gick bra. Riktigt bra till och med. Det kunde faktiskt inte ha gått bättre, och jag är jättestolt över mig själv.
Det är svårt för mig att säga så. Att jag är bra eller duktig på någonting, väldigt svårt.
Efter att vi gått igenom allt så sa min lärare på slutet att han ändå ville skicka med mig nånting som jag skulle jobba med, och så skrev han på tavlan, med stora bokstäver:
Våga tro på dig själv!
Han menade att jag måste lita på att det jag gör är bra, och det är så mitt i prick så det är nästan skrämmande. Jag kan göra om och ändra i nånting 10 gånger och visst blir det bra - men det var det efter första gången också.
Betydligt mer effektivt om jag vågar lita på mig själv direkt.

Jag kände mig plötsligt transparent, märks mina svaga sidor verkligen så tydligt?

Vad är grejen?

Läste i tidningen:
Intervju på stan med 23 årig mamma med en bild på henne och hennes 11 månaders dotter som sitter i vagnen iklätt ett rosa hårband med rosett, rosa byxor, rosa jacka och en tröja med Hello Kitty på.

Vad är grejen med att sätta ett hårband på ett barn som knappt har något hår än?
- Grejen med det är, att det är för att hon inte har något hår. Hon har fått ett hårband för att folk ska se att hon är en tjej.

Är det många som tar fel alltså?
- Det har hänt. En gång var hon helt klädd i rosa och det kom någon och frågade om det gick bra att hälsa på pojken, man funderar lite på hur folk tänker då.

Hur många hårband har ni?
- Några stycken. Ett mörklila, ett ljuslila, ett rött och ett till rosa.

*Slut på intervjun*

Dethär fick mig att tända till, på så många cylindrar att jag inte vet vart jag ska börja.

1. VARFÖR är det så viktigt att folk ser att det är en tjej? Det är ett barn, varför ska man nödvändigtvis dela in det ett kön och sen dessutom späda på stereotyper om att flickor ska se ut som små dockor?

Varför kunde de inte ha ställt de frågade istället?

2. Hur tänker man när man tror att ett helt rosaklätt barn är en pojke frågar sig mamman.
Jadu kära mamma, man kanske tänker utanför ramarna. Man kanske tänker att alla små flickor inte behöver ha rosa och alla små pojkar inte behöver ha blått.
(Sen kan man tycka att men kan fråga om man kan hälsa på barnet istället, men det är en annan sak.)

Jag börjar reagera mer och mer på sånthär. Varför är folk så trångsynta och varför ska man uppfostra små barn efter könsroller redan från början?

// Irriterad - och mycket nöjd med att sonen imorse lämnades på dagis iklädd lila byxor och rosa strumpor till den svarta t-shirten.

Undvikande - jag?

Gått en promenad.
Lagat mat till matlådor.
Förberett maten tills ikväll.
Diskat.
Tvättat.
Hängt tvätt.
Vikt tvätt.
Bäddat.
Sorterat upp saker i källaren.
Lagat ett hål i en tröja.
Skalat morötter.
Hackat lök.
Slagit in paket tll Skrutts födelsedag.

*Lista över saker jag gjort för att kunna undvika att plugga utan att känna alltför dåligt samvete*

Ögonblick

Sena kvällar och tidiga mornar.
Gnälliga dagar och hysteriska utbrott.
Halsbrytande hopp i soffor och på bord.
Vägran att lyssna och sparkande ben när saker går fel.
Och sen.
Kramen, leendet, det kiknade skrattet.
Det ljusa hårsvallet på kudden när han sover.
Det lugna snusandet av hans andetag.
Hans lilla hand som fattar min för att känna trygghet.
Det som gör att alla jobbigt stunder bleknar bort på en sekund.
Älskade, älskade skruttunge.

Kort uppdatering

Ja, jag är medveten om att det går nästan pinsamt lång tid mellan inläggen.
Jag vet, jag vet.
Men oroa er inte, snart är skolan slut, har jag otur och inte hittat nåt jobb kommer det bli gott om tid för bloggande.
// Bitter

Över till Skrutt.
Det lilla monstret fortsätter leka tornado när det är sovdags. Han somnar inte utan att någon ligger bredvid honom och även då tar det upp emot ett par timmar.
Sen vaknar han nångång mellan 4-6 på morgonen.
I morse var han generös och bjöd på en sovmorgon ända till 6.20.
Tack tack.
Efter en veckas dagis börjar dessutom den första förkylningen göra sitt intåg, men jag ska inte gnälla, det går även magsjuka på dagis. Klarar vi oss med en vanlig lite förkylning så får man väl vara nöjd.

Struligt

Vi bytte säng till Skrutt för ett tag sen, lägligt tyckte vi eftersom R hade semester och kunde ta eventuella struliga insomningar, men nätterna har flutit på perfekt!
Tills igår.
3 timmar tog det innan han somnade.
Ikväll är vi uppe i 2 - and still counting.
Imorgon börjar R jobbet, jag har världens stressigaste vecka framför mig och skrutt ska till dagis för första gången på 7 veckor.
Lysande tajming lillskrutt.
Lysande.

Nackdelen med IKEA

Tro det eller ej, man har hittat en negativ sak med IKEA. Affären är så stort att proportionerna liksom blir lite snedvridna. Vi köpte två ramar till sovrumsväggen idag, två alldeles lagom stora ramar... för tavelväggen på IKEA.
I bilfärden hem verkar de ha vuxit till sig för hemma tar de plötsligt upp halva väggen.
Typ.
Nåja, nu är de har och nu får de vara hur stora som helst, de ska upp i alla fall.
Jag ORKAR INTE åka tillbaka.

Sjukt trött

... både sjuk och trött.
Förkyld med tillhörande munsår (tjusigt värre) = sjuk.
Sover dåligt på nätterna och är stressad = toktrött.
Energin räcker inte till mer än absolut nödvändigt.

Skrutt har fått sin nya säng och det går (än så länge) bra. Han klättrar ut och in i den på dagarna, men på kvällarna och när han sover middag och det är mörkt i rummet klättrar han aldrig ur den själv. Väldigt praktiskt.
Jag tror inte att han fattat att det går att komma ur den trots att det är mörkt.
Alternativet, att han skulle vara så väluppfostrad att han ligger kvar där mamma och pappa lägger honom verkar mindre troligt.

Sängbyte?

När brukar men egentligen byta från spjälsäng?
Svägerskan har varit här med deras gamla tripp trapp stol och växasäng. Skrutt fullkomligt älskar stolen och nu funderar vi på att byta säng också.
R har två veckors ledighet kvar så om det skulle kärva så det skulle egentligen passa ganska bra, men är det att utmana ödet när spjälsängen fortfarande fungerar utan problem.
Vad tror ni?

Mardrömmar

Natten till idag sov jag verkligen dåligt.
Jag drömde om ond bråd död. Det var avrättningar och mördare natten igenom. Det som tog priset var nog ändå när jag gjorde mig skyldig av anstiftan till mord. Jag drömde att jag fick Skrutten att skjuta sin pappa.
Ja jag kan upprepa.
Jag drömde att jag fick min tvååring att skjuta min make...
Det var inte så jag vaknade och kände mig som en nyponros direkt.

Dammsugning

En av de bästa (sett ur föräldrasynpunkt) leksakerna som vi köpt till Skrutten är hans dammsugare. Den är plastig och låter men oj vad jag gillar den. Den gör att jag kan städa utan att behöva slåss om stora dammsugaren, Skrutt är fullkomligt nöjd med att gå efter med sin egen och städa undan det jag tydligen missat.
Jag gratulerar mig själv till att redan från början alltid ha haft den stående i städskåpet. Den kommer bara fram när det är städdax vilket gör att den fortfarande, efter ett år, är lika rolig att leka med.

Han har börjat härma mig mer och mer i städningen, idag studerade han mig noggrant och dammsög sen precis samma ställen som jag. När vi kom in till vardagsrummet och jag reste mig efter att ha dammsugit under sofforna gick även han ner på knä, petade in dammsugarmunstycket och suckade. Högt och ljudligt.
Vadå, skulle jag göra så?
Kan jag väl aldrig tänka mig!

Ny årstid

Det är bara att konstatera, sommaren är slut.
Den första höstförkylningen har gjort sitt intåg.
Plågsamma högsomarvärme kom tillbaka, allt är förlåtet!

Ännu ett slagsmål med symaskinen

Jag skulle sy kanterna på ett stor tyg igår, ställde in sicksack och började. Det gick inte alls. Tyget bara trådade upp sig.
Efter sjuttioelva försök satte jag mig till sist och slog i instruktionsboken till symaskinen. Den föreslog att jag skulle prova nåt som hette överlappningsstygn (eller nåt sånt).
Jaha ja.
Rattade och vred för att få rätt inställningar och gjorde ett försök. Det gick bra ett par decimeter och sen blev det skit igen. Tråden hoppade ur, korvade sig och kanterna fransade.
Efter sjuttiotolv försök var jag så frustrerad att jag hade allvarliga funderingar på att köra sprättaren i låret bara för att få ur mig lite ilska.
Jag lät bli.

Maken satt i andra soffan och tittade. Jag kunde nästan höra hur han funderade över hur jag skulle ta ett erbjudande om hjälp. (Det är inte alltid jag är så trevlig när jag är frustrerad.)
Till sist frågade han i alla fall om han skulle hjälpa till...
Jag muttrade lite och lämnade över maskinhelvetet.
Han satte sig och skruvade sönder halva maskinen för att få ut trådarna som jag lyckats få att fastna på alla möjliga och omöjliga ställen. Så passade han även på att rengöra och olja den.
- Ehm.... har du gjort rent den nån gång? Frågade han inifrån dammolnet som steg upp.
Que?!? Ska det vara nödvändigt???
Efter mycket fipplande och skruvande började han i alla fall sy och maskinen samarbetade totalt. Alla kanter syddes utan problem.
Jag är sur och avundsjuk. Varför kan han sy och inte jag?!?
(Den som säger nåt om handhavandefel hamnar på svarta listan!)

Identifikation?

Jag behöver hjälp!
Vilka är de här personerna, jag tror att det ska vara skådespelare allihopa.
Jag har fått några förslag, vad tror ni, stämmer det, är några fel?

Sicksacka uppifrån och ner:

Elisabeth Taylor?
James Dean
Ricky Nelson (Eller en ung marlon Brando?)
Audrey Hepburn
Marilyn Monroe
Humphrey Bogart
----------------------------
Jess har nu upplyst om att donna nr.1 inte är Kathrin Hepburn och är lite osäker på person nr 3, de andra ska vara rätt. :)
----------------------------
Det verkar som om nr 3 nog kan vara Ricky Nelson trots allt, tack Camilla.
Då har vi bara den mystiska kvinnan kvar, fick en gissning på Elizabeth Taylor, kan det stämma eller har ni andra förslag?
Please let me know!

Stressad

Jag känner mig extremt stressad.
Stressad över att det snart är dags för det avslutande projektet.
Stressad över att jag inte vet riktigt vad det är jag ska göra eller hur jag ska lägga upp det.
Stressad över att det är en sån stor del av betyget som beror på detta.
Stressad över att skolan snart är slut och jag måste skaffa jobb.
Stressad över att jag inte är nån bra mamma och fru när jag är stressad.
Stressad, stressad, stressad!

Semester!

Det har ju gnällts några tillfällen om att jag och maken inte har nån gemensam ledighet i år, men nu har vi faktiskt fått en helg av minisemester.
Vi har bott i ett stort hus vid sjön tillsammans med min mor och J - vi har alltså till och med haft barnvakt och fått lite tid på egen hand utan Skrutt(!) Solen har strålat hela helgen och åtskilliga timmar har tillbringats i båten på sjön, antingen med varsitt kastspö i handen, eller kräftfiskandes. Helt fantastisk! Vi räknade ut att de kräftor vi fiskat skulle ha kostar runt 5000:- i affären, det var knappt så vi vågade äta dem. (Skitsnack, vi f r o s s a d e)
Fiskandet på sjön resulterade i två saker, dels en gädda uppdragen av undertecknad *harklar mig malligt* dels i en schysst snygg rosa färg på kroppen.
Kalla oss herr och fru räka.
Skrutt har åkt båt och badat ute (för första gången faktiskt) och han älskade det. Han har föresten varit helt exemplarisk, vredesutbrotten har varit på ett minimum och han verkar ha stormtrivts - precis som vi andra.
Tack mamma och J för en välbehövligt avkopplande helg!

Smärtsamt

Jag tyckte att det var en bra idé att tjonga tån i sängen med full kraft imorse. Nu är den vackert svullen, röd och den går inte att böja eller lägga tryck på.
Imorgon är det som sagt skola.... det blir snyggt att komma dit barfota.

Bittert

I början av veckan hade jag en apförbannad unge, lägg därtill regn och gråväder så var det faktiskt så att jag nästan längtade tillbaka till skola och praktik.
Nästan.
Resten av veckan har jag haft världens goaste underbara lilla unge som jag inte alls vill vara ifrån, R börjar nu sin semester och idag skiner solen från en klarblå himmel.
Imorgon börjar skolan igen.
Åhhh vad det ska bli roligt, jag vill inte alls hellre vara hemma med mina killar.
Inte alls.
Typ.
Surt sa räven...

Röster i natten

01.15 vaknade jag av att jag hörde röster.
Jag fattade ingenting.
Sömnig låg jag kvar i sängen och försökte koppla ihop det.
Var det några som gick förbi på gatan och pratade högt? Nej... även om vi hade fönstret på glänt så ligger vårt sovrum mot trädgården på baksidan, det hörs inte sådär bra...
Jag lyssnade lite till, det lät som tonåringar, utanför sovrumsfönstret(!?!)
Vad sjutton!
Jag smög fram mot fönstret och stack ut huvudet.
Precis nedanför satt en tjej och en kille i 15-års åldern och pratade. Antagligen för att komma in under tak då det regnade lite.
- Ehh... ni skulle inte kunna sitta nån annanstans och prata? Frågade jag vänligt.
Två förvånade ansikten vändes upp mot mig.
- Jooo.... svarade killen lite förläget.
- Så bra, tack!
Jag och gick och la mig igen.
Jag fattar inte, man går väl inte in och sätter sig i någon annans trädgård mitt i natten?
Det är klart, som tonåring gör man väl en hel del märkliga saker, men ändå... Hade det varit vuxna hade jag blivit förbannad.
De gjorde ju inga dumheter, men ett staket känns hur som helst ännu mer efterlängtat.

En aning 50-tal

Jag har gjort lite små uppdateringar i köket.
Köksstolar och kökslampa har blivit utbytta och en vaxduk har införskaffats. (Egentligen ville jag ha en enfärgad men den färgen jag var ute efter verkar vara omöjlig att hitta så det blev en grå/svart/vit tillsvidare.
Sen har jag spanat på lite nya gardiner ett tag utan att hitta nån som jag riktigt gillade. Jag ville ha någon som verkligen var kök. Men så igår tog jag och Skrutt en promenad till den lokala butiken med massa textilier och där fanns tyget som jag föll pladask för och som fick följa med hem. Jag satt och nålade, pressade och sydde hela kvällen och nu har vi en gardin med 50-tals mönster, som verkligen är kök, kommit upp.
Jag är nöjd. Fast jag kommer fortsätta hålla utkik efter en enfärgad vaxduk i någon av färgerna från gardinen. Det måste ju finnas nånstans.

Svampbob

Det finns tillfällen då åskmolnet lugnar ner sig och solen skymtar fram.
Som när han får titta på Svampbob fyrkant. Till exempel.
Armörelserna är likadana varenda gång, fråga mig inte var de kommer ifrån, det är hans egen koreografi.

Nervsammanbrott! Eller: Hur man blir gråhårig på 2 veckor

Just nu är det tre känslor som dominerar i vårt hem: ilska, ledsamhet och frustration.
Samtliga går igen hos både mor och son.
Skrutt har nämligen kommit in i en period som innefattar i att bli förbannad på ALLT. Han blir arg när vi sätter på honom kläderna, han blir arg när vi tar av honom kläderna, samma sak gäller skorna. Han blir arg när han inte får göra saker själv och han blir arg när han får göra saker själv och misslyckas. Han vrålar mer eller mindre dagarna i enda och gud nåde den som kommer i närheten och försöker trösta!
Att vara mamma är för tillfället inte världens roligaste sysselsättning.

Här har vi den lilla solstrålen fångad på film, felet denna gång var att maten inte passade. Efter en kvarts utbrott kom han och ville äta igen... tills jag sa nej till att leka med leksaker i maten. Då körde han en repris.
Someone please shoot me!

♫ Here comes the bride ♫

Men vänta nu... jag har ju nåt att skriva om. Lite skvaller.
Jag ska på bröllop!
Ja det är ett tag kvar, men i maj är det dax.
Och bruden?
Jo det är min kära mor.
Det ni.

Tystnad råder

Det är ganska tomt i bloggen för tillfället. Lite sommartorka antar jag att man skulle kunna säga, det verkar vara nåt som går i bloggvärlden.
Det har hänt vid ett flertat tillfällen att jag försökt skriva ihop nåt, men det blir bara krystat.
"Har du inget vettigt att säga så håll käften"
Jag kör på den filosofin ett tag.

Irriterande

När man vaknar klockan 05.05 den första tanken som far genom huvudet är:
"Fan! Jag satte ju på en tvätt igår kväll, den glömde jag hänga upp!"
Då kan man hålla sig för skratt.

När man 20 minuter senare sitter i soffan och bloggar för att man blev alldeles för pigg av att gå upp och ta hand om eländet som låg kvar i tvättmaskinen, det är inte så man håller på att skratta ihjäl sig då heller.

Skrutt är hemma

Skruttungen är återigen på hemmaplan. Allt hade gått jättebra, första natten hade han varit vaken mellan typ 1 - 5, men det var ju ett nytt ställe så det kan jag förstå.
Annars verkar den mest traumatiserande upplevelsen ha varit när en höna stal en äppelbit ur handen på honom,
han hade tydligen blivit skogstokig!

Jag borde väl ha haft extrem ångest över att inte ha honom hemma, men det har varit ganska skönt. Tomt såklart, men ganska skönt.
Fast jag är väääldigt glad att ha honom hemma igen, två nätter var alldeles lagom.

Karriärbyte?

"Har du inte funderat på att bli sjuksköterska?
Du skulle passa som det, du bryr dig alltid så mycket om hur andra mår"

Jag fick höra det idag.
Men sjuksköterska? Nja...
Det kanske skulle ha varit något, om det inte vore för två saker.
Dels är det väldigt mycket pluggande och det är jag inte upplagd för, och dels så är jag en hopplös hypokondriker.
Att träffa sjuka människor hela dagarna skulle antagligen ta knäcken på mig eftersom jag skulle få för mig att jag drabbats av varenda sjukdom jag träffade på.

Två hela nätter

Det är en speciell natt inatt, för första gången ska lillskrutt sova borta utan mamma eller pappa. Farmor är barnvakt i tre dagar och planen är att han ska sova vara där tills på fredag. Tre dagar och två nätter, jag hoppas att det kommer att gå bra.
Själv har jag dubbla känslor, det är faktiskt ganska skönt att få vara bara vi vuxna, men samtidigt känns det lite konstigt att inte ha min lilla kille hemma.
Jag saknar honom.

Monkey see, monkey do

Häromdagen hade mormor med sig deras hund när hon var barnvakt. Lyckan hos vovve och barn var ömsesidig total!
När den hunden blir glad så vill han gå och bära omkring på saker, så när jag kom hem på eftermiddagen möttes jag av en vovve med mormors ena sko i munnen. Strax efter kom Skruttungen - med den andra skon mellan tänderna.
Lillvalpen.

Köksdrömmar

Innan vi köpte nya köksstolar hade vi fyra andra i två totalt olika modeller. Samtliga hade mer eller mindre behov av att lagas. Problemet när vi nu bytt ut dem är att det börjar klia i fingrarna av att ändra mer i köket.
Egentligen vill vi riva ut alltihopa och göra om det helt, men det är inte aktuellt, därför har jag siktat in mig på en lite mindre förändring i form av en ny kökslampa. Dessutom har jag insett att om vi ska kunna ha kvar köksbordet även efter att Skrutt har passerat småbarnsåren så är det läge att skaffa en vaxduk för att ge det lite skydd.
Vardagsrumsbordet är bortom all räddning, efter x antal utbrott som innefattat sporten "kast med liten (stenhård) leksak" är det ungefär lika mycket gropar i det som i mina lår, men köksbordet finns det fortfarande hopp för.
Ska som sagt bara hitta en passande vaxduk och nån form av mojänger som man kan sätta på för att den ska ligga kvar.

En bild säger mer än tusen ord

Mormor var barnvakt till lillskrutt i fredags, han var frisk igen och hade hållit igång hela dagen.
Mormor hade haft med en bok som hon läst när Skrutt sov middag, när han sen vaknade ville Skrutt också läsa boken. Den var jääääätetråkig. Bara massa text, men det fixade Skrutt till, med färgkritor.
Nu har mormor en otroligt tjusig bilderbok istället.

Säljarsamtal

Jag blev uppringd av en säljare för ett hudvårdsmärke som fått mitt namn av en bekant som hon hade haft ett home party hos. Nu ringde hon för att erbjuda även mig detta.
Jag fick bjuda in tre av mina väninnor så skulle hon komma hem till mig och göra hudvårdsanalys och låta oss prova deras fantastiska produkter.
Helt gratis.
Inget köptvång.

Hon pratade och pratade, hämtade knappt andan och blev sådär personlig som vissa säljare kan bli så det nästan blir obehagligt. Jag gillar inte när folk pratar som om de känner mig trots att vi aldrig har träffats. Till sist tystnade hon i alla fall.
- Nååå, hur tycker du att det låter, känner du till våra produkter?
- Jo jag känner till dem och det låter jättebra, men jag får lov att tacka nej, jag har faktiskt inte tid.
- Ja, men det tar bara ett par timmar...
- Mmm, men jag har nog svårt att få ihop det i alla fall.
- Ja men... bla bla bla
Så höll det på några vändor innan jag fick fram att jag faktiskt inte ville att hon skulle komma.

Jag har inte tid och jag vill inte ta mig tid, sen har jag har faktiskt inte råd att köpa massa snordyra hudvårdsprodukter så vad är det då för vits?
Sen det där med inget köptvång. Nej det är det säkert inte, men ärligt, vad ska man göra? Låta henne göra sina analyser, testa alla produkter för att sen säga
"Jaha tack så mycket, det verkar ju bra men vi tänker inte köpa nåt. Tack och hej."
Känns som mycket jobb för ingen nytta, både för henne och mig.

Spotify

Vill gärna ha en inbjudan.
Någon?

Feberns framsida

Det är inte så att jag gillar när Skrutten är sjuk, inte alls, jag hatar när han känner sig dålig. Men det finns faktiskt en sak som gör det lite mysigt också - han blir så gosig! Annars är det ingen direkt myskille vi har. Det blir nån snabb kram då och då innan han virvlar iväg på nya äventyr och bussträck men det händer aldrig att han kryper upp i knät och bara vill sitta där. Idag somnade han i min famn lutad mot min axel, och att ha honom där och kunna lukta på hans hår, stryka över hans kind och vagga honom när han sov oroligt var faktiskt väldigt mysigt. Det påminde lite om när han var bebis. För det har jag insett nu... han är ingen bebis längre, han har hux flux förvandlats till ett busigt litet barn istället. Hur gick det till?

Sjukt härhemma

Lilla skrutten har blivit sjuk. Ordentlig förkylning (eller möjligtvis influensa?)
Han var halvkrasslig när de ringde från dagis, hade lite feber och småhängig, sen när vi kom hem provade jag att lägga honom och han sov drygt två timmar...
Efter det har febern stigit och han satt och huttrade så han skakade här på kvällen och upprepade "Aj aj" Tyvärr har han inte lärt sig tala om vart det gör ont så man får gissa och jag tycker det verkar vara ett allmänt ont i kroppen.
Lite alvedon och så i säng... vi får se hur länge den hjälper.

Jag borde ha fattat att det var nåt pågång.
De senaste två mornarna när jag lämnat på dagis har han blivit jätteledsen när jag skulle gå och det händer ju aldrig annars. Det var säker att han inte var 100% frisk och kry.
Lilla Skrutten.

Slut på veckan

Idag var vi ut till morfar med fru och Skrutt har ätit och busat hela dagen. Lekt med vovvarna och kört liten traktor.
Nu är han helt slut, heeelt slut.
Dessutom lärde han sig säga namnet på pappas fru, den första personen han säger förutom mamma och pappa, hon var inte lite stolt.