Irritation

Det finns saker man stör sig på hos varandra, så är det bara.
R blir t ex tokig på att jag inte stänger skåpsluckorna efter mig.
Själv blir jag tokig på att han inte "ser" saker som behöver göras.
(Det är en sån grej jag tänkte gnälla om nu, men jag försöker liksom ta udden av det genom att berätta nåt hos mig som stör honom först, smart va?)
Jag förstår inte hur man om man byter första blöjan på morgonen, och slänger ner den i en blöjhink som är så full att det uppenbart knappt gått att öppna locket, inte kan göra kopplingen att det kanske är en bra idé att byta påse och ta med den fulla till soptunnan när man går till jobbet. Hur kan man inte se det?? Detsamma gäller komposten. Om och om igen, samma sak.
Ett par timmar senare får jag istället gå ut i hällregnet med stink-påsarna i ena handen en sprattlande skrikande 15-kilos unge på den andra armen. Försöka öppna tunnorna och få ner rätt påse i rätt tunna utan att falla för frestelsen att skicka ner ungen i någon av dem.
Då är det så jag kan hålla mig för skratt.
Tur att han har bra egenskaper som överväger. Maken alltså. Ungen vette sjutton när han är på det där humöret.