Min lilla 1-åring

För 1 år och 3 timmar sedan fick jag ett litet bylte lagt på min mage. Ett litet bylte med pussmun och två stora blåa ögon som tittade på mig.
För 1 år och 3 timmar sedan såg jag världens finaste lilla människa för första gången.
Jag älskar dig Skruttunge!
Grattis på födelsedagen.

Hello Sweden

En gammal kompis har flyttat tillbaka till Sverige efter att ha bott i USA i några år, med sig har hon sin amerikaske make.
Tänk att flytta till ett nytt land! Vet inte om jag hade fixat det.
Jag som hade ångest av att flytta till ett nytt samhälle, 10 minuters bilväg från där vi bodde förut. :p

Inredning

Jag har aldrig varit direkt intresserad av inredning, inte ointresserad heller men jag har liksom inte brytt mig så mycket. Men ett konstigt behov och intresse av just detta har kommit smygande utan att jag riktigt har märkt det. Jag vet egentligen inte hur jag vill ha det men plötsligt tycker jag att saker varit skitfula förut faktiskt är ganska roliga och fina.
När vi flyttade hit hatade jag t ex blomman bakom lampan i källartrappen, jag kunde inte vänta med att ta ner den. Men det blev inte av, jag vande mig, började gilla den och nu tycker jag den är skithäftig. Varför har jag någonsin velat ta ner den?! Vi har en lika ful lampa i badrummet, undrar om man kan få tag på en blomma dit också? Gärna en röd...
Jag tycker även att det skulle vara ganska roligt att åka omkring på lite loppisar och auktioner, bara för att kika.

Ögontjänare

Skrutten fick tag på en plastförpackning som kommit med ett av paketen, han kommer stolt ut och viftar med den i vardagsrummet där alla sitter. R ser att det är en liten otäckt vass kant på den och tar den ifrån honom.
Underläppen åker ut och de stora krokodiltårarna börjar samlas i ögonvrån.
Dax för ett utbrott a la Fy-vad-ni-är-elak-ser-ni-inte-vad-synd-det-är-om-mig!
Men så börjar han titta sig omkring, ser släkten som sitter där, släkten som alltid talar om hur snäll och go han är.
Ögonen blir torra igen, underläppen dras in. Han vänder på klacken och går ut i köket på jakt efter nya fynd.

Man måste ju vara rädd om sin image.

Födelsedagsfirande

Vi har haft födelsedagskalas, släkten var här och firade och lilla Skrutten var så nöjd med att vara i centrum.
I alla fall när han vant sig, i början var det lite otäckt med alla människor.
Han fick hur mycket fina presenter som helst så det bör inte vara några problem att sysselsätta sig idag.
Så fick han till släktens stora förtjusning smaka tårta.
Jag förstår inte att det är ett sånt tjat om att stoppa i honom onyttigheter, onödigt. Men på födelsedagen kan vi göra ett undantag. Hoppas bara att alla förstår att det inte betyder att det är fritt fram att börja trycka i honom kakor i tid och otid.
Nåja tårtan verkade vara smaskens, även om det mesta av den fanns att hämta upp från golvet när han var klar.
Jag tror att han var nöjd, men han var trött på kvällen, och det var hans föräldrar också...

Är det så konstigt att vara gift?

Jag tycker att jag ibland möts av märkliga reaktioner när jag berättar att jag är gift, eller kanske inte märkliga, men jag möts ofta av en stor förvåning.

Möte på banken.
Bankmannen pratar om att det är viktigt med massa papper när man är sambos.
Vi: Ja jo, men vi är faktiskt gifta.
Han: Ehh... jaha... ja då är det ju lite annat.
Han frågade inte ens, han bara förutsatte.
Men det gjorde han nästa gång vi träffade på honom.
Frågade alltså.
Han: Jaha, ni var sambos eller hur?
Vi: Nej vi är gifta.
Fortfarande.

Häromdagen ringde en telefonförsäljare och frågade efter R. Jag talade om att han inte var hemma.
Han: Nehej, men är du hans sambo så kanske jag kan prata med dig?
Jag: Jag är hans fru, men ja det går bra att prata med mig.
*liten paus*
Han: Fru, jaså, jaha... ok....

Jag fattar inte varför det alltid förutsätts att alla ska vara sambos. Visst det är ju vanligt att det är så, men jag förstår inte den oerhörda förvåningen som framkallas av att jag har två ringar på fingret istället för en.
Så konstigt är det väl ändå inte?

Inbjudning

Fick ett spännande kuvert med posten idag, skrivet med en handstil som jag inte kände igen och med ett kort inuti.
Tummade på det på vägen in från brevlådan.
Vad kan det vara?
Öppnar, en inbjudan till fest - för Skrutten!
Han är bjuden på 1-årskalas om en månad.
Fick en liten klump i magen.
Födelsedagskalas för bebiskompisarna, borde jag kanske också ha fixat det?
Vi ska ju bara ha för familjen...

Så trött

Jag är helt tom på energi och är trött dygnet runt, jag förstår inte varför.
Skruttungen sover (oftast) bra på nätterna, jag går (oftast) och lägger mig i tid och sover (oftast) ganska bra. Ändå vaknar jag och är jättetrött redan när jag slår upp ögonen, vill bara dra täcket över huvudet och sova bort hela dagen.
Vart har orken tagit vägen?

På lasarettet

Jag är så glad!
Skruttens ena testikel låg kvar uppe i ljumsken när han föddes, efter några undersökningar kom man fram till att vi skulle komma tillbaka när han blivit lite äldre för att se om den vandrat nedåt eller om det skulle bli operation.
Idag var vi där och läkaren konstaterade att även om den inte var helt nere så var det i alla fall så pass bra att det inte behöver opereras. Vi ska istället vänta ett år till och sen komma tillbaka på undersökning igen, för att vara på den säkra sidan.
Jag har verkligen varit så rädd för min lilla kille skulle sövas och opereras, usch vad dåligt jag har mått, är så lättad. :)

Bärbuskar och skitiga naglarna

Helgen har verkligen gått i trädgårdens tecken då även söndagen tillbringades med jord under naglarna.
Vi har grävt upp och planterat om, rensat, rensat och rensat. Jag vet inte hur många års gamla vissna grenar jag klippt bort, men det var åtskilliga.

Med lite tur kommer vi:
Se skillnad på hallon och vinbär nästa år.
Ha vinbärsbuskarna lite mer utspridda.
Ha tre fina hallonrader istället för ett virrvarr av grenar.

Med lite otur kommer vi:
Ha tagit död på allt vad bärbuskar heter.
(Men jag hoppas att så inte är fallet)

Jag är helt slut ska strax gå och slockna för natten. Klockan är inte ens 21.00.
Skruttungen har sett betydligt mycket mindre av sina föräldrar än normalt under helgen och nog gnager det dåliga samvetet lite, men vi har fått så mycket gjort.
Han har föresten haft morbror P att köra med hela dagen så det är inte direkt så att det gått någon nöd på honom. :-)

Nya soffor

Två nya soffor har införskaffats.
Två knallröda soffor!
Gissa om jag har funderat fram och tillbaka när det gällde färgen, kan man verkligen ha röda soffor? Tänk om man tröttnar på dem?
Men nu står de här och jag gillar dem. :)
Dessutom är det med avtagbar klädsel. Ganska barnvänligt då den går att tvätta i maskin och om vi skulle tröttna på färgen längre fram kostar det inte alltför mycket att byta ut. Det är i varje fall betydligt billigare att byta klädsel än att byta soffa.

Trädgårdsmysterier

Vi har varit ute och röjt i vad vi trodde var någon form av hallonhäck. Den var ganska misskött så det var mer ett hav av hallonbuskar med två vinbärsbuskar bredvid.
Trodde vi.
När vi väl började klippa visade det sig att vår hallonhäck i själva verket bestod av FYRA stycken vinbärsbuskar och hallon som spridit sig från en liten liten rad som någon gång har planterats en bit längre bort.
Vi har klippt ner massor, antagligen alldeles för mycket men det fanns inte så mycket val. Fattar ni hur det såg ut om man inte kan se skillnad på en hallonhäck och vinbärsbuskar!
Nu får vi hålla tummarna för att pinnarna som är kvar känner för att överleva och eventuellt producera lite bär. Om inte nästa sommar så kanske till sommaren efter.

Det konstiga är att vi har haft hur mycket hallon som helst i år, jag förstår inte var de kom ifrån!

4år

När man är 4 år, då är man stoor... det konstaterade Skrutten idag när en kompis och hennes dotter kom över. Stora barn är spännande, de är ju större, men inte som vuxna liksom.
Han gick fram och kände henne på magen och sken sen upp i ett stort leende.
Det var kul att ha dem här och väldigt trevligt med lite vuxet lunchsällskap.
Men vad mycket tankar som rör sig i huvudet hos en 4-åring. Blir alldels matt när jag tänker på alla frågor och funderingar jag förväntas ha svar på om några år.

Rena trolleriet

Idag var en sån dag när inget varit bra. Gnäll gnäll.
Jag vill inte sitta hos dig, släpp ner mig!
Jag vill inte vara själv på golvet, ta upp mig!
Inget passade, inget var roligt.
Så fick jag en snilleblixt (det är otroligt vilken kreativitet som kan frammanas av några timmars barnskrik ringande i öronen)
Dammsugaren!
Iväg till städskåpet och ut med eländet, in i kontakten och på knappen.
*Broom!*
Hokus pokus filiokus
Min lilla kille förvandlades från ett missnöjt skrikande litet monster till en lycklig liten Skruttunge igen.
Han gick glatt tätt efter dammsugaren och tittade förnöjt, efteråt roade han sig säkert en halvtimme med den på egen hand.
Och så fick jag ju städat till på köpet!

zick sack?

Hur stavas det?

zick zack?
zickzack?
sick sack?
sicksack?

Ingen sömmerska

Jag skulle ju ge mig på att fålla upp gardiner igår, två panellängder och en vanlig hängande sak.
Det tog, håll i er nu.... över 2 timmar!!!
Har jag nämnt att jag hatar att sy?

Av det var väl kanske 15 minuter klippande och nålande och resterande tid delades nog ganska jämt mellan att trä maskinen och att sy sömmarna.
Har jag nämnt att jag hatar att sy?

Efter mycket om och men (och lite svordommar) lyckades jag trä maskinen och skulle börja sy.
En sicksacksöm.
Och jodå, jag lyckades få nålen att gå sicksack, tyvärr följde inte tråden med.
När jag tänkte efter så var det nog lite överkurs. Raksöm är underskattad.
6 raksömmar, sammanlagt kanske 4 meters syende rakt fram tog nog närmare en timme och den raka linje jag eftersträvade liknade mest en berg-och-dalbana.
Har jag nämnt att jag hatar att sy?

Matlagning

Har haft en dag i köket och lagat Skrutt-mat. Hela dagen har gått men det känns riktigt skönt att ha lite mat i frysen igen.
Har dessutom hunnit med att bädda rent, vädrat sängkläder, tvättat och hängt två tvättar samt rensat ur lite bland Skruttungens kläder. Nu ska jag sätta mig och försöka fålla upp gardiner.
Gissa om jag känner mig huslig!

Egotripp

Vilket självförtroende det måste ge, att gå ut på en scen med en publik bestående enbart av tjejer och framkalla ett jubel utan dess like bara genom att visa upp sig.
Karlarnas egon måste gå i taket.

Ladies night

Var på det igår, en kompis ringde och talade om att det fanns gratisbiljetter. Och visst, varför inte.
Showen var ok, det var ganska bra, ganska lagom. Det var inte så att jag gick därifrån jublande av extas, men det var absolut inga bortkastade timmar heller.
Jag gillar Henrik Hjelt, han är rolig. Jag gillar Peter Stormare, han är en bra skådis. Jag gillar egentligen inte Martin Stenmarck, men sjunga kan han.
Det var första kvällen ute sen lilla Skrutt kom och jag var inte hemma förrän 23.40.
Det är sent för en småbarnsmamma.

Skjortor

Ärligt talat, den som uppfann skjortan borde skjutas.
I alla fall lite i foten eller nåt...
Hur kan man göra ett plagg som är så totalt omöjligt att stryka ! ? !

En dag med Skrutten

08.20 Vaknar efter en riktig sovmorgon
"Men stå inte där och fota, ta upp mig!"

09.00 Tandborstning efter frukosten

10.00 Välling, få saker kan göra en liten Skrutt så uppspelt som välling.

11.00 Ute i lekparken och gungar

12.00 Lunchdax

13.00 Myser med Nalle Puh

14.00 Zzzzzz...... (Bild utgår p.g.a att huvudpersonen just inlett sin sovstund)

15.00 Zzzzzz...... (Sovstund pågår fortfarande)

16.00 Blöjbyte, det är inte direkt så att han ser dem som dagens höjdpunkter

17.00 Pappa har kommit hem! Skrutten passar på att undersöka matlådan

18.00 Bara massa bus

19.00 Kvällsamning. Mamma är grinig och vill inte ställa upp på bild.

20.00 Dags att sova. Nattinatt lilla Skrutt

Gå med skor

Vi har varit ute och lekt en stund, och tränat på att gå
med skor.
Ni anar inte hur mycket svårare det är att ta sig fram med ett par skor på fötterna!


Det är bäst att hålla lite i mamma när man försöker hitta balansen.

Mycket vinglande blev det...

Men övning ger färdighet!

Höst i luften

Det börjar märkas, det blir gråare och kallare.
Samtidigt som det blir varmare - det röda, orangea och gula börjar ersätta sommarens gröna.
En ny klarhet har smugit sig in i luften.
Vi gick en höstpromenad idag. Det är det bästa sättet att motverka höstdeppen, ut och njuta av det som är vackert.

1 års bloggande

Insåg just att det var ganska precis 1 år sedan jag började blogga.
Jag var höggravid och nervös.
Jag gick bara och väntade och hade svårt att få dagarna att gå.

Det känns som en evighet sedan.

Då: Nu:

Soffelände!

Åh vad jag vill ha en ny soffa, vill, vill, vill!
Sitter och suktar över soffor på nätet och kastar elaka blickar på vårt schabrak. En brun hörnsoffa i skinn som har levt igenom både hundar och katter, med synliga spår.
Jag tycker verkligen inte om den.

Blöjbyten med skönsång

Blöjbyten är inte roligt just nu.
Stora sirenen ljuder.
Man får vara påhittig när det gäller att distrahera, ibland fungerar det, ibland inte.
Man får testa och testa och testa tills man hittar något som kanske accepteras.
Igår var det den lilla räven som går över magen som gick hem, idag har det enda som fungerat varit "farbror frej"

Hå och hej med farbror frej,
Hej alla barn nu är det barnprogram,
titta nu här vad farbror frej tar fram:
En liten rulle och nu ska ni höra,
vad man med en liten rulle kan göra:
Sätt den i rumpan och tuta och kör,
så har vi gjort oss ett avgasrör.
*tillhörande pruttljud*

Vet ni hur lätt det är att sjunga den 25 gånger i rad med täppt näsa?

CD-skivor (Eller: mina egna husgudar)

Jag köper inga CD-skivor. Vår CD-samling är hopplöst omodernt, men allvarligt, det är ju löjligt dyrt!
Men idag, idag kom det en skiva på posten.
In Benny we trust har ju kommit med en ny, bättre än kent, och där har vi det lysande undantaget till min skivköparvägran. Den betalar jag gärna för.
Mina husgudar, med en skön blandning av roliga, träffsäkra och aktuella texter.
Gå in här och klickar på "LYSSNA GRATIS PÅ IBWT"
om ni vill höra lite, rekomenderar t ex
Rövare Reinfeldt och han rövarband,
Radion spelar aldrig sånger som den här,
Tårtkalas på migrationsverket
och
Till pastor åke Green
Ähh... jag kan ju fortsätta tills jag räknat upp varenda låt. :D
Jag och Skrutten sitter i alla fall och diggar för fullt.

Mammas nya...

Vad ska man egentligen säga när man pratar om någon som ens förälder "är tillsammans med"?
Mammas kille låter skitfånigt när man pratar om någon som faktiskt passerat femtio.
Mammas karl, det det funkar ju inte!
Mammas partner, nää....
Vad säger man?
Mammas ....

Mammas J eller mammas kärlek.
Enkelt och självklart nu när jag hör det.
Tack Vickie!

Fönster

Ojoj vad det har jobbats härhemma idag. Make, svärfar och mammas J har slitit hela dagen. De har bytt fönster och altandörr. Fönstren var tydligen ditsatt för att stå emot ett mindre världskrig, och när det sen var dax att få in ramen till dörren så var den 2.5 cm större än den gamla.
Jajamen, de blev så glada över den upptäckten!
Men lite sågande och brytande av vägg så löstes problemet, så nu sitter både fönstren och dörren där den ska.
Det som återstår är allt roligt efterarbeta. Tvätta fönstren, såga och lasera lister, plocka ihop allt skräp och köra till återbruket och få upp fodren och fönsterbrädorna.
Men det, det tar vi en annan dag.

47 år

Grattis på födelsedagen mamma!

Lycka är att ha en boll

I alla fall om man är 11 månader.
Det är svårt med leksaker, jag har ingen koll på vad små barn gillar.
Learning by doing antar jag.
När min gamla dagmamma kom och hälsade på för ett par månader sen fick Skrutten två bilar, han bara älskar dem. Själv hade inte haft en tanke på att det kunde vara dags för att köpa bilar. Det ska väl vara en f.d. dagmamma till att veta vad en liten kille vill ha.
Idag var vi och köpte födelsedagspresent till den blivande 1-åringen och sådär i farten köpte vi en BOLL. Han har en bebisboll sen förut, mjuk med skallra i.
Men den nya är stor och studsar, en boll för stora killar.
Vi har lekt kasta-bollen-i-badbaljan om, och om, och om igen.
Han är överlycklig. Tänk att man kan bli så glad för en boll.

Inte vatten värd

Min son tycker inte om mig, ni anar inte vad jag utsätter honom för.
Näsdroppar!
Så läskigt.
Nu har han kommit på att det inte är roligt att vara sjuk. Snoret rinner och allt är jobbigt, kroppen gör liksom inte som han vill.
Han är så ledsen och jag hade gärna tagit varenda liten bacill, bara han hade sluppit.

Förundrad

Idag om någon dag trodde jag att Skrutten skulle vara grinig, han har sovit dåligt inatt och är helt igentäppt i näsan. Om det var skrikkalas igår, vad skulle det då inte vara idag?
Men idag, han vaknade och låg glatt och jollrade i sängen. Har varit så mysig på morgonon och nu sitter han snällt och lekar med sina bilar.
Glad och nöjd.
Tokiga lilla unge!

Puh!

Nu har lilla Skrutten somnat.
Det blev lite bättre efter ett par timmar, inte konstant skrikande i alla fall.
Vilket humör han börjar få föresten, så fort man säger "nej" när han gör något han inte får eller tar ifrån honom något mindre barnvänligt som han lyckats snappa åt sig kommer det ett utbrott i stil med den ilsknaste vulkan.
Vart kommer den charmiga sidan ifrån?
Både jag och R förnekar å det bestämdaste vetskap om några såna gener.

Skrikfest

Det artar sig till att bli en riktig skitdag.
Både jag och Skrutten har mått bra i ett par dagar, trodde att förkylningen hade försvunnit.
Haha.
Idag vaknade jag med snor i hela huvudet. Skrutten är jätteledsen, han vaknade och gallskrek i morse och har fortsatt sen dess. Mamma har tagit till det tunga artilleriet och satt på tv:n, inte ens det fungerar. Jo, när det är reklam, då tittar han och är tyst, OM jag sitter alldeles stilla och inte rör på mig. Stör jag koncentrationen så är det kört.
Jag sitter och zappar mellan kanalerna för att hitta reklam, många minuspoäng på mammakontot!
Han vill inte kramas - skriker när jag tar upp honom.
Han vill inte vara själv - skriker när jag sätter ner honom.
Han vill inte leka - går runt mig i cirklar och skriker när jag försöker.
Blöjbytena orkar jag inte ens skriva om.
De stunder han har varit tyst idag:
När han ätit.
När det varit reklam på tv.
När jag tog ett samtal i telefonen.
Det är inte ett "jag-har-ont-skrik" utan bara ett ”livet-är-värdelöst-inget-är-roligt-skrik”.
Hur botar man såna?

Hur jag kan skriva just nu?
Reklam på tv3.

Blyg eller dryg?

Jag brukar kunna vara ganska blyg, men jag har blivit bättre på senare år. Jag vågar ta lite mer plats och har nu förmågan att faktiskt kunna börja en konversation. Men ibland har jag riktiga bakslag. Oftast när jag känner att jag gärna vill ge ett bra intryck, då kan det slå totalt tvärstopp.
Det som är svårt med blyga människor är att man aldrig riktigt vet om de är blyga eller bara allmänt dryga.
Om man träffar någon som inte tar ögonkontakt eller knappt svarar på tilltal, hur ska man veta om personen helt enkelt inte vågar säga något eller om den bara är fullkomligt likgiltig inför din existens?

Irriterande

Kom på ensak som jag störde mig på öppna förskolan föresten.
Alldeles på slutet kom det en mamma med sin bebis som var ungefär i samma ålder som de andra. Med sig hade hon sin äldre son. Kanske 5år?
Han for omkring som jag vet inte vad, ingen som helst hänsyn till de mindre barnen. Han tog deras leksaker bara för att kasta bort dem och var allmänt skitjobbig. Mamman sa ingenting... Det störde mig! Visst förstår jag att hon tog med ungen, men nog sjutton får man väl förklara och säga till när han beter sig som ett jäkla litet monster!

Öppna förskolan

Skrutten och jag gick till öppna förskolan idag för första gången sen vi flyttade. De har haft stängt över sommaren.
3 timmar var vi där och det var full fart hela tiden. Han hade så roligt!
De andra mammorna verkade trevliga, trots att de var ett ganska samkört gäng som gått där sen deras bebisar var små. Har hört om andra som blivit mer eller mindre utfrusna på andra öppna förskolor när de kommit som nya, så man kan ju aldrig veta. Jag hade egentligen inte tänkt att ÖF skulle bli ett ställe dit jag gick för att snacka och umgås, utan tänkte gå bara för Skrutten skull, men i och med flytten så har jag ändrat attityd lite. Jag känner ju ingen här så det var faktiskt ganska trevligt även för mig att träffa några andra mammor att prata med.

Var är pappa?

I två månader har Skrutten haft båda sina föräldrar hemma. Två månader, det kändes som en sån lång tid... innan den började.
Det har varit underbart men idag började R jobba igen.
När Skrutten vaknade i morse gick jag in med honom till våra sängar för en mysstund på morgonen, som vanligt.
Det var lite halvskumt i rummet. Skrutten tittar bort mot sängen.
- Dada!
Pappa svarar inte. Men han kanske sover, det har ju hänt förut.
Jag sätter ner min lilla kille på sängen och han kryper raskt över till R sida och känner på det stora duntäcket, men det sjunker bara ihop.
- Dada?
Han vänder sig om och de stora ögonen tittar undrande på mig.
- Pappa är på jobbet, han kommer hem ikväll.
Han tittar efter i duntäcket en gång till för säkerhets skull, men det är fortfarande tomt.

När vi sen kommer in i vardagsrummet skyndar han fram till de låga fönstren, ställer sig på tå och kikar ut. Precis som har brukar göra när R klipper gräset.
Kanske, kanske kommer pappa att gå förbi?
Men ingen pappa visar sig, det är alldeles tyst i trädgården.
Det enda som hörs är mammas hjärta när det knakar till och brister, hon tänker på de barn som förlorar en förälder.
Tänk att försöka förklara för sina barn att mamma/pappa inte kommer komma hem igen...någonsin.
Det gör så ont att ens tänka tanken.