Fredagsmys

Det har tagit alldeles för lång tid, men ikväll ska vi äntligen titta på "Harry Potter and the half blood prince".
När jag läste ut boken för första gången stortjöt jag. Alltså riktigt fulgrät. Jag hulkade, snorade, och tårarna sprutade. Maken kom in och frågade förskräckt vad som hade hänt.
- Han... han dog!!! Lyckades jag få fram, och pekade på boken.
R tittade på mig som om jag var fullkomligt galen.
- Det är bara en bok älskling.
- Nej det är det inte alls!!

Ehm...jo, min inlevelseförmåga kan ibland gå en smula till överdrift.

Inte än ärta, men nästan

När far och son komit hem idag upptäckte R att Skrutt hade tagit med sig lite extra pynt från dagis.
En pärla. Vackert inpetad i ena näsborren.
När jag kom hem från jobbet försökte vi få ut den, förgäves.
Så jag ringde sjukvårdsupplysningen och prata med en otroligt trevlig dam som ringde och hade sig och sen skickade in oss till akuten med löfte om att en öronläkare väntade.
Väl där tog det max 5 minuter innan vi fick komma in.
Jo du läste rätt, 5 minuter, på akuten! Det kändes som rena VIP-behandlingen.
En mycket trevlig läkare lyckades pilla ut den lilla pärlan.
- Så, nu ska jag bara titta så allt ser bra ut. Sa hon och lyste med lampan i näsan igen.
Gissa vad hon hittade då? En pärla till, i andra näsborren.
Varför göra något halvdant liksom.
Så det blev till att pilla ut den också, vilket inte var så väldigt uppskattat, värst var det nog att bli fasthållen.
Hon skickade även med en hälsning till dagis - att det kanske inte var så lämpligt att så små barn fick leka med pärlor.
No kidding!

Soffkuddar

Eftersom jag har tummen mitt i handen när det gäller att handskas med en symaskin är jag glad att jag har en svärmor som behärskar den konsten. Har fått hem några nya överdrag till soffkuddarna som hon sytt av ett tyg jag införskaffat.
Tyckte det blev jättebra, tack svärmor.

Tag kölapp tack

Besök på gyn - alltid lite skoj.
Gynekologen hade dessutom en ST-läkare med sig. Ännu bättre!
Jag menar det finns ju gånger som man känner sig mer bekväm än just där och då, och att sen ha ytterligare en person som står och lutar sig över axeln på gynekologen för att stirra dig rätt upp i snippan... Jodå. Bekvämlighetsnivån gick i taket.
Låg och funderade på om jag skulle börja ta inträde.

(Missförstå mig rätt, jag är väldigt tacksam att det finns folk som utbildar sig inom sjukvård och det är klart att de måste få vara med för att lära sig. Det gör mig ingenting att personen var med, men som sagt... jag kunde föreställa mig ett par tre ställen som det hade känts roligare att vara på just då.)

Om att kasta sten i glashus

På vägen från oss och in till stan kör folk alldeles för fort.
En bra bit över 100 är inte ovanligt.
Idag hade de satt upp en hastighetskamera.
Och en skylt om hastighetskameran. Skylten satt typ 5 meter framför kameran... nere i gräset....
Jag körde ca 80km/h på 70-sträcka. Hjärnan han fatta vad skylten sa ungefär samtidigt som det blixtrade till.

Helvete, helvete, helvete!

De ska ju sätta fast alla andra jävla fartidioter!
Inte mig!!!

3 anledningar till att jag älskar min man i sängen

* Han protesterar bara lite när jag vill värma mina iskalla händer och fötter på honom.

* Han håller alltid om mig när jag väcker honom på nätterna och inte kan sova.

* Han låter mig sova på den bästa kudden, trots att den egentligen är hans.



Vad sa du? Du trodde att jag skulle skriva om vad för nåt?!?
Nädu, inget barnförbjudet här inte.

3 anledningar till att jag älskar min man

* Han skrapar mina bilrutor innan han åker till jobbet.

* Han byter massor med blöjor.

* Han gör rent golvbrunnen i duschen.

Ok. Det är inte de största anledningana till att jag älskar honom.
Men ändå, små saker är också viktiga.

Planera går ju

Planen var glasklar.
Sovstund på 45 minuter idag. Max.
Efter att det blivit tidigare och tidigare mornar igen så försöker vi prova oss fram för att eventuellt få sova i alla fall till klockan 6 på morgonen.
Skrutt somnar i den egengjorda lilla sängen bredvid madrassen och jag smyger iväg och hämtar mitt eget täcke, min kudde och mobiltelefon. Tänkte råda bot på min förkylning genom en powernap. Jag ställer in mobilen på att vibrera efter 45 minuter, kryper ner under täcket och somnar.

Jag vaknar av att Skrutt sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen.
1½ timme senare!
Mobilen hade ramlat ur fickan så jag märkte inte när den larmade.
Jaha.
Det blir till att vakna 5 imorgon också alltså.

Hopp och skutt

En resårmadrass är införskaffad.
Som sagt.
Skrutt älskar den - som studsmatta.
Sova?
Jo, han bäddade en fin liten säng bredvid den stora sängen, där vill han ligga. (Det fungerar även som gömställe när han hittat på bus eller när mamma och pappa vill göra elaka saker som typ borsta tänderna eller byta blöja. Vaaar kan Skrutten vara?!?)
Fast somna där går tydligen inte, så när han har vridit sig en stund blir det till att under vilda protester lyfta upp honom på stora madrassen. När ilskan har lagt sig över denna otroliga fräckhet så verkar han sova riktigt bra, och vi också.

Ljuv musik (Eller: Varför jag inte längre vill ha kontakt med min släkt)

Vi har haft ett födelsedagskalas som jag inte berättat om.
Massa släktingar, glad Skruttunge och fina presenter.
Min far och bror verkar ha gaddat ihop sig för de hade deras presenter bildade gemensamt en mindre orkester. Maracas, tamburin, en bärbar trumma, ett trumset och en trumpet.
Jodå.
Vi har fortfarande hörseln kvar.
Men det är knappt.

Ointressant inlägg om helgen

Jag: Har jobbat både lördag och söndag, samt blivit dunderförkyld.
R: Har handlat resårmadrass till Skrutt och bytt däck på bilarna.
Skrutt: Har haft riktigt ont av att få tänder, samt även han blivit dunderförkyld.

Sammanfattning: Inte den roligaste helgen i världshistorien.

Vetenskaplig undersökning

En mängd olika metoder har testats.
För och nackdelar har blivit vägda mot varandra.
Försökspersonen har använt all sin fantasi för att inte glömma ett enda sätt att prova på.
Men till sist, till sist har det efterlängtade resultatet kommit.
Tillåt oss att presentera:
Det absolut bästa sättet att äta spagetti!

↓
↓
↓
↓
↓

Sova säng

Jag sitter och surfar på IKEA och drömmer om resårbottnar. Underbara, lagom mjuka, lagom tjocka resårbottnar.
Skrutt fick en växasäng för ett tag sen och den är bra för en lite Skrutt, den är inte så bra för mamma när hon ligger bredvid för att få skrutt att somna.
För pappan fundar det hyfsat, han kan till och med ligga och sova i den i flera timmar utan problem.
Hos mamman, som är kvinna och har begåvats med en aning mer höfter än pappan, är fem minuter ganska plågsamt, sen börjar det kännas som om man ligger på betong. Det är snudd på ett under att jag inte är alldels blå på sidorna.
Så nu drömmer jag som sagt om att istället ha en resårmadrass stående på golvet. Problem är att då finns det inga kanter, och utan kanter har jag ingen aning om hur vi skulle lyckas få Skrutt att ligga kvar i sängen och slappna av tillräckligt länge för att hinna somna.
*Hjärnan går på högvarv för att lösa problemet*

Irritation

Det finns saker man stör sig på hos varandra, så är det bara.
R blir t ex tokig på att jag inte stänger skåpsluckorna efter mig.
Själv blir jag tokig på att han inte "ser" saker som behöver göras.
(Det är en sån grej jag tänkte gnälla om nu, men jag försöker liksom ta udden av det genom att berätta nåt hos mig som stör honom först, smart va?)
Jag förstår inte hur man om man byter första blöjan på morgonen, och slänger ner den i en blöjhink som är så full att det uppenbart knappt gått att öppna locket, inte kan göra kopplingen att det kanske är en bra idé att byta påse och ta med den fulla till soptunnan när man går till jobbet. Hur kan man inte se det?? Detsamma gäller komposten. Om och om igen, samma sak.
Ett par timmar senare får jag istället gå ut i hällregnet med stink-påsarna i ena handen en sprattlande skrikande 15-kilos unge på den andra armen. Försöka öppna tunnorna och få ner rätt påse i rätt tunna utan att falla för frestelsen att skicka ner ungen i någon av dem.
Då är det så jag kan hålla mig för skratt.
Tur att han har bra egenskaper som överväger. Maken alltså. Ungen vette sjutton när han är på det där humöret.

Skräck

Igår var maken nära, riktigt nära, att hamna i en bilolycka på väg till jobbet.
Bilen framför honom frontalkrockade med en bil som helt plötsligt kom över i fel körfält. Bilförarna blev allvarligt skadade.
Jag känner verkligen för de inblandade, jag lider med dem och med deras anhöriga, men den överväldigande känslan är ändå: Tack-och-lov-att-det-inte-var-han!
Han hade varit så nära att köra om bilen framför precis innan, hade han gjort det hade det antagligen varit han som krockat.
Tack och lov att han inte körde om.
Tack och lov att han höll avståndet.
Jag vill ta hans bilnyckel och slänga all världens väg. Jag vill förbjuda honom att någonsin sätta sig i en bil igen, eller att gå ut genom dörren över huvud taget. Jag vill låsa in både honom och Skrutten tillsammans med mig dygnet runt så jag vet att de mår bra varenda sekund.
Tanken på hur nära det var och på vad som kunde ha hänt gör mig fullkomligt iskall.

Korten på bordet

Ok. Såhär är det.
Jag har fått jobb, en tjänst på 75%. Självklart roligt, men jag började för en vecka sen och det har av olika anledningar varit väldigt turbulent och jobbigt. Jag åkte hem och grät ögonen ut ur mig varenda dag, sov inte på nätterna och klarade inte av att äta på flera dagar.
Inte direkt toppform.
För ett par dagar sedan insåg jag att det inte gick längre och hade ett samtal med chefen. Nu känner jag att det finns hopp. Jag vet fortfarande inte hur det kommer att gå, det får tiden utvisa, men jag har ätit idag och inte grinat på över ett dygn.
Sett till hur det varit känns det som stora framsteg.

Inte kul

Det är inte roligt just nu, livet.
Jag mår riktigt dåligt och det är bara för Skrutt och R:s skull som jag tar mig igenom dagarna. Tack och lov för dem, min underbara, fantastiska familj.
Jag orkar ingenting utom "måstena", definitivt inte blogga.
Så jag gör som jag gjort nån gång tidigare, tar en paus.