Elak typ?

Min man är väldens snällaste, faktiskt, han är så snäll att det nästan kan gå till överdrift och han skulle aldrig göra en fluga förnär. Men, han har en förmåga att se riktigt elak ut när han är arg eller irriterad. Första gången jag träffade honom tyckte till och med jag att han såg lite läskig ut innan jag börjat prata med honom. Ojoj... här avslöjas mina fördomar...

Idag hade vi varit och storhandlat, vi hade massor av saker i bilen och en trött unge i framsätet. Så när vi ska backa ner på baksidan av huset för att packa ur så står det en bil i vägen.
Det är ett ständigt gissel här där vi bor, besökande till grannhuset kör alltid in och blockerar vår nerfart när de ska hämta eller lämna av någon istället för att använda sin egen eller gå 20 steg extra. Det är helt hopplöst! Har tjatats om det hur mycket som helst men inget verkar hjälpa.
Så när vi kommer och ska backa ner blir R en aning irriterad, han visar klart och tydligt att han ska backa ner för att bilen skulle flytta på sig, det enda som händer är att föraren demonstrativt stänger av motorn(!) Han tycker tydligen att han står bra där han står. Det hjälper inte irritationen. R går ur bilen med mycket bestämda steg, går fram till förardörren och knackar på och ber gubben flytta på sig.
När han kommer tillbaka frågar jag om R var arg.

- Ja, men jag frågade snällt om han skulle kunna flytta på sig för att jag behövde backa ner. Fast gubben var väl bara 1.50 sådär och han sjönk ihop rejält.

Jag förstår faktiskt gubben, mörkt ute och fram till bilen kommer en helrakad, 186 cm lång kille klivandes som ser skitförbannad ut, jag hade nog också krympt ihop lite, oavsett hur artigt han frågare. ;-)

Skillnaden mellan mamma och pappa...

Den senaste veckan har jag inte lyckats få Skrutten att sova mer än 30 minuter åt gången under dagtid, vilket är alldeles för korta stunder för att han ska vara pigg. Han vaknar som en klocka efter en halvtimme och vägrade somna oavsett om jag var i rummet eller utanför.
Sen blev det helg och R skulle få honom att sova middag. De är inne i sovrummet och jag sitter vid datorn. Efter 30 minuter hör jag hur min son mycket riktigt vaknar som vanligt, han skriker lite och sen blir det tyst. Jag är förstås övertygad om att R har tagit upp honom men när jag kikar in en halvtimme senare så ligger Skrutten och sover i spjälsängen och hans pappa ligger i vår säng och sover lika gott han också. 2½ timme senare vaknar de till liv.
Jag frågar R vad han gjorde, hur lyckades han få Skrutten att somna om?!?
- Vadå, har han vaknat? Säger den ovetande pappan mycket förvånat, han hade sovit sött hela tiden...
*Morr* varför går det inte så lätt för mig!??

Så gick jag och funderade på vad som egentligen kunde vara skillnaden och idag gjorde jag ett experiment. När han vaknade efter en halvtimme la jag mig på sängen och gjorde svaga snarkljud, och jodå, efter några minuter så somnade han om!
Där hade vi alltså skillnaden mellan hans far och hans mor...
Nackdelen var bara att så fort jag slutade göra snarkljud så vaknade han till, jag fick ligga där och låtsassnarka i en halvtimme innan han kunde sova utan dem.

Ok, alla sätt att få honom att sova är ju bra, men det är lite frustrerande, det finns ju faktiskt liiite annat jag skulle behöva hinna med att göra på dagarna, det skulle vara väldigt praktiskt att få lite gjort medan han sover. Men nej, då får jag ligga och låtsas snarka! Jag kan inte ens passa på att sova själv, för då upphör ljudet.
Fast det är klart, vem har sagt att det ska vara lätt... ;-)

Dikt till ett barn

Läste en sån fin dikt som Jess hade hittat. Jag måste kopiera in den här:


Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
Och hela mitt liv ska jag älska just dig
Din hy är så fjunig din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm

Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje och tröst
Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små

Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt
Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor

Jag räddar för spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och hämtar dig vatten
Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir knotig som förr var så len

Du pratar och skrattar och sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter
Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting

Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
Och vantar och mössa ifall det blir kallt
Jag står där i fönstret och ser hur du går
Jag ler fast i ögonen skymtar en tår

Vart tog de vägen, de år som försvann
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan
Snart blir du förälskad och kinderna glöder
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder

Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl
Hur sårbar man är i hjärta och själ
Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
Och livet går på, fast nu utan dig

Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök
Får nybakta bullar och dricker choklad
De minnena värmer, de gör mig så glad

Och nu har du gift dig, har egen familj
Och jag har små barnbarn som jag tittar till
Fast pannan den rynkas och håret blir grått
Så minns jag med glädje de åren som gått

Jag tackar för lånet - för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag fått!


Fick en liten tår i ögat när jag läste den och känner mig lite blödig, men jag insåg att min lilla kille inte kommer att vara min bebis för alltid... fast ändå ett bra tag till. :-D

Äntligen!

Trodde aldrig Skrutten skulle somna!
På förmiddagen tvärvägrade han att sova, kinkade och grät en timme innan han till sist tog sig igenom 25 minuters sömn fortfarande snyftande. Ingen tröst som jag kunde erbjuda hjälpte... *puh*
Sen hade jag ett såntdär ärende som jag bara måste iväg på, precis vad man känner för med en övertrött unge! Men han skötte sig exemplariskt, i bilen hem tog däremot tröttheten överhand och det blev en liten powernap på 10 minuter. Lagom för att han skulle orka äta utan att sova när vi kom hem. Det blev bara lite kinkande innan han somnade och nu har han sovit i 40 minuter, han får gärna sova nån timme till, det är kanske att vara optimistisk i överkant, men hoppas kan man ju alltid!
Han mår så mycket bättre när han sovit ordentligt.

Just nu känns det som om det är någonting varje dag, och inte saker som jag kan välja bort heller. :-(
Hade tänkt att vi skulle ta oss till öppna förskolan någon dag men det har kommit upp så mycket annat att jag fått skjuta det på framtiden.
Det är ganska påfrestande...

Skit också, nu vaknade han... :-(

Mamma, är lik sin mamma....

Jag har alltid fått höra att jag är sååå lik min mamma, jag brukade bli väldigt förargad över detta men jag har nu börjat inse att alternativet skulle vara att vara lik min pappa, och han har om ärligheten ska fram lite väl mycket skäggväxt för att det skulle klä mig. ;-)
När jag var yngre däremot då var det fruktansvärt att höra, mamma var ju jättegammal, inte var jag väl lik henne!
Jag insåg inte att när folk tog oss för systrar så var det mer en komplimang till mamma än en förolämpning till mig.

I alla fall i de flesta fall...

Efter gymnasiet så jobbade jag och mamma på samma företag, fast på olika avdelningar och en dag kom det en 14-årig praoelev. Hon hade dagen innan varit på mammas avdelning och nu skulle hon vara hos oss. Hon satt och berättade om vad hon gjort dagarna innan och någon nämnde i förbifarten att det var min mamma hon hade varit hos.
Praoeleven vänder sig om i 110, stirrar på mig och utbrister, så spontant som bara en 14-åring kan:
- Mamma! Man skulle kunna tro att hon var din lillasyster!

Det kan jag inte ta som en komplimang, oavsett hur jag vrider och vänder på det!

Nån som ställer upp?

Jag tänkte att jag skulle lära mig detta, nån som vill vara min partner. ;-) :-D

Tumme är gott!

Det spelar ingen roll hur mycket vi kämpat och trugat, min son tycker inte om napp!
Vi har lagt ut vad som känns som en mindre förmögenhet på nappar i olika färger, former och material i hopp om att någon ska falla honom i smaken, men icke.
Fingrarna däremot - dom är smaskiga!
Nu har han gått från att köra in hela näven i munnen till att allt oftare lyckas fälla ut tummen, sen ligger han och suger förnöjt på den. Det känns som om vi förlorat kampen...
Allra helst vill han hålla i tummen med andra handen samtidigt, det ställer till problem. För när han fällt ut tummen och gripit tag om den med hela den andra handen, då täcker ju näven gott och väl hans lilla tumme så det blir inget kvar att suga på, väldigt förtretligt.

Jag sög också på tummen när jag var liten och hade jättesvårt att vänja mig av med det, det var först en väldigt varm sommar då hela tummen blev röd och flagnade efter att ha åkt in i munnen och ut i solen för många gånger, och tydligen började smaka ganska illa, som jag slutade och än idag är den tummen ca ½ cm kortare än den andra.
Jag hade verkligen hoppats att Skrutten skulle acceptera nappen istället. Den kan man ju faktiskt plocka av honom, det är lite svårare att skicka iväg tummen med jultomten....

Bebisträff

Igår träffade vi tre andra mammor med bebisar och gick ut och gick en promenad, sen gick vi hem till de andra och fikade. Det var väldigt trevligt och skönt att se några andra väggar än de hemma för en gång skull.
Det var första gången vi har hemma hos någon annan än närmsta släktingarna och det är först nu som jag ens övervägt det.
Inte en chans att jag orkat tidigare....

Det var så skoj, jag brukar alltid få höra att Skrutten är så stor. Han är 4 månader och väger ca 7,5 kilo vilket är lite över medel men ändå ganska "normalt". Igår låg han i lä.
En av bebiskompisarna som är 5 månader, och ungefär lika lång som Skrutten, var en riktig baddare på 11kg!
Han var jättesöt, massa valkar och mjukt gosigt babyhull, hans mamma tyckte Skrutten var så liten och behändig. :-D

Humor :-D

Hur man tar hand om en bebis

Tänk om man hade haft denhär informationen redan från början, vad mycket enklare det hade varit! ;-)

Morbror

Igår var jag och Skrutten och hälsade på min bror. Han är ute och reser så mycket i jobbet att man får försöka passa på.
Väl där fick Skrutten för sig att lägga av en riktig bajsblöja när han satt i morbrors knä, den läckte långt upp på ryggen. Innan vi fått av kläderna var hela ungen gul av bajs, nice!

Sen fick han för sig att han inte alls ville duschas av, fy så otäckt! Han började gallskrika och skrek under hela duschningen, blöjbytet och påklädningen. Stackars morbror såg helt förstörd ut. Själv satt jag och var lite, lite skadeglad att det var någon annan än jag som såg honom från sin soligaste sida. Annars är han ju alltid så snäll och glad när han träffar andra att folk tror att jag ljuger när jag talar om hur han kan vara.
Ja inte så att han är särskilt farlig, han är oftast väldigt snäll hemma också, så länge han sovit ordentligt.

Apropå sömn, sen en vecka tillbaka har han börjat sova ett par gånger under dagen! I och med det så är han inte alls lika övertrött på kvällarna utan sover även nattetid. Han har även lärt sig att somna i sin egen säng så jag slipper leka mänsklig napp flera timmar på kvällen.
Han har somnat mellan 20.00 och 21.00 och sover sen framåt 5-tiden. Sen äter vi lite och sover en stund till. Jag kan inte förklara med ord hur underbart det är, för första gången på 4 månader har vi en glad liten kille på kvällarna och jag och R har fått lite tid för oss själva. :-)
Visst kommer det säkerligen att komma bakslag, men just nu njuter jag verkligen.
Vad mycket roligare det blev att vara mamma med lite sömn i kroppen!

Farmor

Igår fyllde farmor 91 år, grattis lilla farmor.