söndag, september 26, 2010

Världen snurrar

Jag är så yr i huvudet. Det har snurrat som sjutton i flera dagar. Jag är inte säker vad det beror på men jag har en teori.
För ett par veckor sedan var jag inne för att lämna blod. Sköterskan hade lite problem att hitta ett samarbetsvilligt blodkärl, och när hon till slut hittade ett så var det inte så bra, så nålen hamnade snett och låg mot kärlväggen. Blodet rann, men inte tillräckligt fort så efter en stund fick de lov att avbryta, det hade dock kommit för mycket för att de skulle kunna sticka igen.
Så jag fick åka hem.
Jag frågade om jag fortfarande skulle vänta fyra månader innan jag skulle lämna igen, men det var inte nödvändigt.
Två veckor senare kom en ny kallelse, så jag åkte in och lämnade igen i torsdags.
I fredags började snurrandet.
Nu funderar jag på om det kan ha blivit nån miss så att jag fick nya kallelsen för tidigt och har blivit av med lite väl mycket blod. Fast å andra sidan är det ju inge jättemängder de tappar så det är kanske tveksamt.
Börjar hur som helst bli irriterande att gå och känna sig som om man skulle leva i Lustiga Huset.

torsdag, september 23, 2010

Det är tur att JAG är så bra

Var och köpte en overall till Skrutten.
Han var inte med när jag köpte den men fick välja färg, och självklart blev det den färggladaste de hade, en knallröd.
Jag betalar i kassan och dubbelkollar så det går bra att byta storlek om det behövs.
Kassörskan: - Ja det är inga problem, spara bara kvittot så får du åka hem och titta hur mycket hon har växt.
Jag: - Han.
*Tystnad*
Kassörskan: - Ehh...jaha...

Muttrar på vägen hem över kassörskans förhastade slutsatser om att den var till en flicka bara för att den var röd.
Fy så fördomsfullt!
Möter en granne i sin bil. Bilen har knallrosa solskydd med Hello Kitty.
Jaha, har de en dotter. Tänker jag.

*Krasch krasch*
Det var det glashuset.

tisdag, september 21, 2010

Prat om mat

Vi har börjat få lite olika åsikter när det gäller maten i hemmet.
Föräldrarna tycker att mat är bra.
Skruttungen tycker att viss mat kan vara acceptabel som föda - typ köttbullar och plättar. Annars vill han leva på smörgåsar, isglass, paprika och gurka.
Jamenvisst! För näringsvärdet i pigelin är ju såååå bra.
*pust*

måndag, september 20, 2010

Sverigedemokraterna i riksdagen

Det går inte att låta bli att skriva om det.
Sverige har släppt in sverigedemokraterna i riksdagen, och jag skäms över mitt land.
Sverigedemokraterna är ett i grunden främlingsfientligt parti.
Främlingsfientlighet är rasism.
Sverige har släppt in ett rasistiskt parti i riksdagen, ett parti med rötterna i nynazismen.
Det är fakta som inte går att försköna.
Sverigedemokraterna har några riktigt slipade ledare, ledare som på alla sätt försöker med just detta, att försköna sina egna rasistiska åsikter.
Folk frågar sig vilka de hundratusentals människor i Sverige som röstat på partiet är, jag tror att det finns flera olika kategorier.
Dels de personer som själva är rasister. Öppet eller i smyg.
Dels de som på inte förstår grunderna i sverigedemokraternas politik, de som gått på de förskönande omskrivningarna.
Dels de som röstat på partiet för att ge en känga till de etablerade partierna. Jag kan förstå att man vill visa sitt missnöje, men att göra det på detta sätt kommer jag aldrig att kunna fatta... För det är inte politikerna som kommer att lida mest av att ha sverigedemokraterna i riksdagen.
En åsikt som nu lyfts fram är att man nu måste acceptera och respektera sverigedemokraterna och deras åsikter eftersom 5,7% av befolkningen har valt dem som representanter.
Det kommer jag aldrig att göra.
Även Hitler hade ett massivt stöd på sin tid. Jag kommer aldrig att acceptera de åsikter eller handlingar han stod bakom heller.

När jag gick i högstadiet bjöd skolan in en föreläsare, en äldre man som hade överlevs Hitlers koncentrationsläger. En man som hade sett sin familj utplånas och vänner skjutas framför sina ögon. Det är mer en ett decennium sedan jag hörde honom tala, men jag kommer aldrig att glömma det han berättade.
Året runt åkte han omkring på skolor och talade om vad han varit med om, återupplevde det dag efter dag för att berätta för oss som inte var födda på 30- och 40-talet om vad som hände. För att människor aldrig skulle glömma. För att människor aldrig skulle upprepa samma misstag igen.

Han avslutade sin berättelse om med dessa ord.
- När jag nu tittar ut över er i salen ser jag de flesta av er sitta med alvarliga ansikten, det är ni som kommer se till att det som hände oss aldrig kommer att glömmas bort.
Sen ser jag några sitta med småleenden på läpparna, det är ni som inte har förstått... Jag hoppas att ni kommer göra det en dag.

Idag har 5,7% av svenska folket släppt in ett parti i riksdagen som i grunden har samma människosyn som den som den gamle mannen kämpade för aldrig skulle få fäste igen.
Idag har 5,7% av svenska folket röstat på såna personer som satt och smålog i slutet.
Idag har 5,7% av svenska folket pissat på den den gamle mannen - och på alla andra som någonsin drabbats av rasism och nazism, därför skäms jag fruktansvärt för mitt land.

fredag, september 17, 2010

Hösten 2009 visade jag en "gubbkeps" för maken och föreslog att vi skulle köpa den till Skrutt för att den var så snygg.
Maken ratade den rakt av.
Självklart kunde jag ha köpt den ändå, men det blev inte av.

Hösten 2010 var vi åter på stan för att köpa höstkläder till sonen.
Maken tar upp en nästintill identisk keps.
Maken: Kolla vad häftig! En sån köper vi.
Jag: *förundrad* Ja den är jättefin, ta den.

Slås av något jag hört.
Vill en kvinna få en man att gilla en idé, få honom att tro att det är hans egen.
Jag säger inte att det är så, men ibland undrar man ju.

Never again!

Jag ska ALDRIG mer gå i affärer med Skruttungen.
Aldrig, aldrig, aldrig.
Jag lämnade in bilen på service idag och vi fick tillbringa ett par timmar på köpcentrumet i närheten. Jag hade av nån underlig anledning fått för mig att det kanske kunde bli en mysig mamma son dag.
Otroligt naivt.
Jag har gått igenom hela registret.
Jagat barn som rusat mellan klädställningar.
Tjatat tusen gånger om att han inte får springa iväg utan måste gå fint i affären, att han måste hålla sig i närheten o.s.v, o.s.v.
Tappat humöret efter ettusenförsta gången, tagit tag i jackärmen och väst mellan sammanpressade tänder att nu fick det räcka, om han inte kunde uppföra sig så skulle vi gå!
Burit ut tjutande skrikande unge under ena armen genom hela Intersport.
Brottade ner honom i vagnen utanför, varpå han ålade sig ur den och rusade in i nästa affär där han for upp i skyltfönstret och sprang slalom mellan skyltdockorna.
*TILT*
In i affären. Grabba tag i ungen i utrymmet mellan två skyltdockor och i ilskan försöka lirka ut honom utan att riva ner hela fönstret. Ner med honom i vagnen och bokstavligt talat hålla fast honom där medan vi letade oss ut.
Det var tur att ingen fick för sig att mäta mitt blodtryck just då... hade antagligen blivit inlagd.
Fick lov att stanna och ta ut pengar för att lösa ut bilen varpå liknande scener utspelade sig vid bankomaten.
Hade nån kommit fram och erbjudit sig att ta över föräldraskapet för ungen (ingen risk som han höll på) hade jag allvarligt övervägt det.
Som sagt, aldrig mer affärer med skruttungen!
I alla fall inte de närmaste 20 åren.

torsdag, september 16, 2010

Godmorgon på dig också lilla Skrutt

Jag vaknade av att jag höll på att bli överkörd av en traktor, en traktor som brummade, tutade och bar på ett lass djur som råmade, grymtade och bräkte.
Som pricken över i:et spelade den sedan "Per Olsson hade en bonnagård" på en volym som det måste ha varit tinnitusvarning på.
Jag funderade länge på vilken omtänksam människa som gav den till Skruttungen i födelsedagspresent för ett par år sedan, så jag skulle veta vem det var som så uppenbarligen tiggde stryk.
Kom efter en stund på att det var Skrutts gammelmormor och gammelmorfar.
Ok. Inget stryk alltså. Får försöka gömma undan traktoreländet till åtminstone klockan sju på mornarna istället.

onsdag, september 15, 2010

Dagens i-lands problem

Jag zappade på tv:n och fastnade på 3:an.
Efterlyst - men...VAR ÄR GW????
Katastrof!!! Ja jag är melodramatisk, men han var ju hela programmet.

tisdag, september 14, 2010

Valet 2010

Mindre än en vecka till val.
Brevlådan fylls av oönskad valpropaganda från partierna. Jag bläddrar lite och blir förundrad. Tror de verkligen att väljarna är så dumma? Att vi inte fattar att allt som står alltid vinklas för att just de som skrivit det ska framstå som perfekta, och framför allt, att det ska framstå som att hela världen kommer att gå under om ”De Andra” skulle vinna.
”Vi i vårt parti tycker att man ska vara snälla mot djur, och ja, vi vill ju inte säga att De Andra inte gör det, MEN… *talande tystnad*.”
Jaja ok, precis så står det kanske inte, men ni fattar vad jag menar.
För övrigt verkar ”Detta vill vi göra! (om ekonomin tillåter)” Vara valets mest använda fras- från alla håll. Och visst, det är bra att veta vad de vill också. Men det känns som ett effektivt sätt att gardera sig mot att få ouppfyllda vallöften kastade tillbaka i ansiktet om några år.
”Om vårt parti vinner lovar vi att vi ska se till att det blir världsfred! (ja om ekonomin tillåter alltså...)”
Jag var på Maxi och skulle handla förra veckan och tänkte att jag kanske skulle förtidsrösta för att ha det gjort, men så slog det mig att jag faktiskt inte alls var säker på vilka jag skulle rösta på. Alla partier har ju saker som jag verkligen inte alls gillar, och de flesta har i alla fall nåt som jag tycker skulle vara bra. Det får nog bli som vanligt, en antiröst.
Jag röstar alltså på det blocket som jag tycker har minst antal korkade idéer eftersom en röst på dem är en röst som inte faller på blocket där ”Vi ska försöka komma med så många korkade idéer som möjligt” borde stå med i valmanifestet.

Skrivlusten kom som ett slag i skallen

05.00 – vaknar av att sonen har mardröm och är ledsen, sätter mig snabbt upp i sängen och överfalls av någon som svingar en träpåk i huvudet på mig.
Bildligt talat alltså.
Sen dess har jag gått med dundrande huvudvärk och tyckt synd om mig själv.
Att lämna Skrutten på dagis kändes som en lättnad just idag, hem, fort, tystnad.
Men istället för att svälja 2 Ipren och krypa ner under sängen fick jag för mig att jag kanske skulle skriva lite här... Nåt jag inte känt för på ett par månader så det är väl lika bra att passa på. Fast två månaders tystnad, frågan är om någon fortfarande hittar hit.