Skrivlusten kom som ett slag i skallen

05.00 – vaknar av att sonen har mardröm och är ledsen, sätter mig snabbt upp i sängen och överfalls av någon som svingar en träpåk i huvudet på mig.
Bildligt talat alltså.
Sen dess har jag gått med dundrande huvudvärk och tyckt synd om mig själv.
Att lämna Skrutten på dagis kändes som en lättnad just idag, hem, fort, tystnad.
Men istället för att svälja 2 Ipren och krypa ner under sängen fick jag för mig att jag kanske skulle skriva lite här... Nåt jag inte känt för på ett par månader så det är väl lika bra att passa på. Fast två månaders tystnad, frågan är om någon fortfarande hittar hit.