Badlakan med mysfaktor

Mormor har köpt ett badlakan med luva till Skrutten, Bamse är mormors favorit så vi får nog räkna med att det kommer bli lite Bamseprylar framöver. ;-)
Den var väldigt mysig, en aning stor, men då har han ju att växa i :D

Flyttproblem

Jag börjar få en sån ångest över allt som ska göras inför flytten. Packa, packa, packa, och var ska vi sen göra av alla kartonger?
Sovrummet får det inte plats i, detsamma gäller köket, Skrutten rum är ju uteslutet av förklarliga skäl och i vardagsrummet härskar ju bebisen på dagarna.
Han börjar dessutom bli lite opålitlig, helt plötsligt ligger han en meter därifrån man la honom, hallå hur hände det liksom?!?

R: Men vi kan väl ställa kassarna med böcker vid väggen i vardagsrummet?
Jag: Vi kan ju knappast lita på att Skrutten håller sig så pass stilla att de får vara i fred i två månader till.
R: Men vi kan ju stapla dem på höjden, då når han ju inte!
Jag: Ehh... nej, då får han dem ju över sig istället om han är där och river.
R: Hmm... tänkte inte på det.

Ett klipp!

Jag har varit hos frissan.
Jag gick i princip in och sa att hon fick göra vad hon ville men inte helkort.
Min frisör blev lycklig.
- Åh jag har faktiskt längtat lite efter att få göra nåt roligt med ditt hår!
Det försvann kanske 15-20 cm på längden, hon ville inte klippa kortare eftersom det skulle kräva hårföning varje dag och det finns det knappast tid för. Däremot klippte hon upp det ganska mycket och luggen är i pagelängd ungefär.
Det går alltså att få till lite volym men har jag inte tid går det fortfarande att sätta upp det i en tofs. Det är sidbenat, vilket jag inte haft sen jag var 14, det var en välbehövlig förändring. :)
Hon påstod dessutom att jag fortfarande hade tjockt hår, inte lika tjockt som innan jag fick barn men hon menade på att jag skulle vara glad att det fanns att ta av.
Så nu sitter jag och är skitsnygg i håret, är så nöjd!
Vi får väl se vad jag säger imorgon när jag ska försöka få någon ordning på det själv. ;)

Eget rum

Inatt sov Skrutten i eget rum för första gången!
Oj vad jag var nervös igår, jag kände mig som världens sämsta mamma som skicka ut min lilla bebis ur sovrummet.
Jag (piper oroligt): - Men tänk om vi inte hör honom, tänk om han blir ledsen, tänk om det händer något...
R: - Ja men ska jag flytta tillbaka sängen då?
Hopplösa karl! Förstår han inte att vad jag behövde höra var försäkringar om att allt skulle gå bra!?! Att Skrutten skulle sova skönt, att vi visst skulle höra honom och att det var lika mycket R ansvar att höra honom när han vaknade som det var mitt.
Men nej, inga försäkringar - istället försöker han hitta logiska lösningar på mitt problemet - känner han mig inte alls?

Nu har det hur som helst gått väldigt bra, Skrutten sov till 5.15 i morse vilket ungefär är som vanligt, han åt och vägrade somna om, vilket också är precis som det brukar. Jag hade redan vaknat när han gjorde det, den inbyggda väckarklockan fungerade alltså och jag har sovit bra hela natten vilket är så skönt.

Om det var en ren lyckträff eller inte, det återstår att se...

Låååångpromenad

Det börjar med att mamman ledsnar på att bebisen bara skriker och kinkar, ingenting hjälper och trots att han är trött vill han inte sova. Så den trötta mamman packar ner honom i vagnen för att gå ut och en sväng. Han brukar ju sova i alla fall en halvtimme i vagnen.
Sagt och gjort, mamman och bebisen går ut och bebisen somnade bums.
30 minuter senare vaknar han.
Jaha tänker mamman, då går vi hem då...
10 minuter senare sover bebisen igen.
Mamman blir glad, 30 minuter till, det har hänt förut men det är sällsynt.
Efter 30 minuter tittar mamman förvånat ner i vagnen, det är alldeles tyst och bebisen sover så tungt så tungt. Nu har de varit ute i en dryg timme.
Åh så skönt tycker mamman, då går vi en bit till.
Ytterliggare en timme senare sover bebisen fortfarande, hårt.
Efter 2½ timme är mamman riktigt trött. Benen värker, skavsåren frodas och magen skriker efter mat.
Hon sätter sig på en bänk nära hemmet och väntar på att bebisen ska vakna, det gör han alltid när vagnen stannar.
5 minuter senare slår den lilla upp sina stora blåa ögon och ler mot sin mor.
Hon ler tillbaka mot honom.
- Hej älskling, vad duktigt du har sovit, ska vi gå hem nu?
Hon reser sig upp för att gå in.
10 steg senare sover bebisen.
Mamman suckar, men fortsätter snällt att gå, det gäller ju att passa på när han vill sova.
De går och går och går, mamman funderar på om det är möjligt att få träningsverk medan man fortfarande rör på sig och konstaterar att så måste vara fallet.
Efter ytterliggare en timmes promenad (vilken nu går i ett ganska långsamt tempo) går skosnöret på mammans sko upp. Hon stannar för att knyta det.
Bebisen upptäcker genast att vagnen inte rör på sig och vaknar.
- Ska vi gå hem nu då älskling? Du måste vara hungrig.
(Det är i alla fall jag)
Mamman börjar med raska steg att gå hemåt, bäst att skynda sig ifall innan han får för sig att somna igen.
Efter 10 minuter är de 50 meter från dörren och bebisens ögon börjar återigen slutas.
Men nu är mamma även ordentligt kissnödig och går hem i alla fall.
Så fort de kommer innanför dörren vaknar bebisen som vanligt. Pigg och glad.
Mamman är inte pigg och glad, jo glad är hon för att bebisen sovit så länge, men inte pigg. Efter 3½ timmes konstant promenerande kan hon knappast stava till pigg, men hon är ändå ganska nöjd och stolt över sig själv. För 3½ timmes promenad känns ganska bra - när den väl är avklarad.

Men stackars, stackars mamman... hon kommer nog att ha ont imorgon.

Kinkigt på flera håll

Just nu är det ingenting som är bra, inte att leka, inte att sova, inte att vara själv. Skrutten vill sitta hos mig hela tiden, lägger jag honom på golvet illvrålar han, lägger jag honom för att sova illvrålar han, råkar jag lämna rummet illvrålar han och ska vi byta blöja illvrålar han. Så håller det på ungefär fram tills pappa kommer hem, då blir det lite bättre...
Då kan jag lämna över honom för att försöka hinna med allt annat som behöver göras hemma och jag far omkring och stressar för att hinna att diska, tvätta, hänga tvätt, skrubba spisen, plocka undan efter dagens alla bravader och annat lika skojigt. Visst skulle jag kunna låta det vara men då går jag och är stressad och retar mig på att det behöver göras hala dagen efter också.
Sen stupar jag i säng, och så blir det morgon och allt börjar om igen....

Jag är medveten om att jag gnällt lika mycket som min son i dethär inlägget, men allt känns bara blä för tillfället.

Mums, broccoli!

Potatissmakisarna var ingen höjdare, potatis och broccoli blandat däremot, det var smaskens tyckte Skrutten. Jag tyckte också att det var helt ok, men när jag skulle visa honom att hans pappa också tyckte att maten var namnam och förde skeden mot honom hördes det bara ett morrande från andra sidan bordet... Pappa är ingen stor broccolifantast.

Nya bekantskaper

Vi var hemma hos mamma igår, det var även lillebror och han nya flickvän. Jag gillade henne, hon verkade både trevlig och lite mer vuxen än hans tidigare och det tror jag är bra för honom.

Där var även en väldigt glad hund, han blev så till sig när det kom folk att han inte visste vilket ben han skulle stå på men bestämde sig för att bakbenen nog passade bäst, han hoppade upp och gav Skrutten en puss mitt i ansiktet. Det gillade varken jag eller Skrutten.
Men när han väl hälsat på alla så lugnade han ner sig och var en riktigt trevlig vovve. Så pass trevlig att R återigen började prata lite löst om att vi skulle vara mysigt med en hund. Han vill ha en Bulldog. Som tur är det inte läge att skaffa hund just nu vilket vi är helt överens om och det är jag är glad för, jag har inte den minsta lust att ta på mig ansvaret för en hund. Visst älskar jag hundar men det räcker bra att åka och hälsa på dem hos andra.

Släktskap?

Precis när vi hade kommit igår satt den 8-åriga flickan vid bordet och tittade på Skrutten när han låg på golvet och tuggade på sin bitring, sen tittade hon på mig.

- Är du hans syster?
- Va, vad sa du?? (Hörde jag rätt)
- Är du hans syster?
- Nej, jag är hans mamma.
- Jaha...

Nu är jag arg!

Idag träffade en kvinna som jag verkligen bara kände för att ge en rak höger.
Jag borde inte bli så irriterad, hon är en sån människa som alltid lyckas kläcka ur sig en massa olämpliga och förolämpande saker och alla andra brukar helt enkelt ignorera hennes dumma kommentarer. Men jag kan inte hjälpa det, jag blev skitarg.

Skrutten hade varit ute med R på en långpromenad, det var kallt ute och eftersom Skrutten vägrar att ha armar och händerna inuti åkpåsen blev han trots vantarna lite kall om händerna och rödrosig om kinderna.
Kvinnan kommer fram och ska hälsa på honom och blir förfärad.
- Han är ju alldeles iskall! Du måste klä på honom mer!
Jag tappade hakan.
- Nejdå det är ingen fara, han är lite kall om händerna och kinderna bara men det är inte så farligt.
- Hon känner på armen, nej han är kall här också, du måste klä på honom mer!
Han var inte kall på armarna, han var inte iskall om händerna och om han nu hade varit det, hur skulle det vara att i så fall säga det till hans far som var den som hade varit ute och gått med honom? Men R vågade hon väl inte ge sig på.
Sen påpekade hon i mycket anklagande ton att det kliade i munnen på honom eftersom han dreglade så mycket.
Ja jo han håller ju på och få tänder, ska jag be dem att sluta växa kanske?
Hon blev även helt chockad över att jag ammade istället för att ge honom välling - ogillandet riktigt lyste om henne.

Som för att göra det hela ännu lite bättre har hon själv en
8-årig dotter som är allt annat än en liten ängel. Hon sprang och pillade på allt, hostade Skrutten rakt i ansiktet och spottade tillbaka godis som hon inte tyckte om i godisskålen som alla skulle äta ur.
8 år och mamman sa ingenting!
Flickan var jätteintresserad av bebisen, vilket jag tycker var helt ok, hon satt fascinerat bredvid och tittade på och frågade massor av frågor när jag bytte blöja. Så kom mamman in och såg henne. Hon tittade på Skrutten som låg naken på golvet, vänder sig till flickan och säger upprört och bestämt:
- Titta inte!
En naken liten bebis var tydligen inte lämpligt för henne att se?
Jag undrar vad hon hade sagt om hon även visste att flickan smög sig efter mig en trappa upp när jag skulle ge Skrutten mat och kom in när vi ammade. Det var väldigt tydligt att hon inte hade en aning om att små bebisar kunde amma. Hon studsade till vid åsynen av Skrutten som låg och åt, smög sig sakta framåt och kikade ner på honom, sen tittade hon upp på mig.
- Men, han äter ju som en kattunge...
Så jag tillbringade matstunden med att förklara amning för henne. Det hade säkert inte varit populärt hos hennes mor, varken att hon såg hur det gick till för honom att få mat eller att hon fick se ett bröst, knappast med tanke på att en naken liten pojkkropp tydligen var alldeles för tabu för att titta på.
Elak som jag är har jag inte det minska dåligt samvete, om hon nu tycker att hennes 8-åriga dotter inte bör få veta något som såna "upprörande" saker kan hon minsann hålla bättre koll på henne. Så det så.

Övertrött

Vi var borta hos svärföräldrarna idag och åt lite påskmiddag, det var väldigt trevligt men Skrutten blev så trött.
Det märktes på tydligt på slutet, allting blev nämligen jätteroligt! Så blir det nästan jämnt när han är på väg att bli övertrött, han tokskrattar åt allt och alla.
Alla andra tycker att han är en sån "go och glad lite kille". Det är han, just då. Fast jag vet ju vad som väntar, jag vet att skrattet betyder att han inte har sovit ordentligt, jag vet hur det kommer att bli.

Nu är han så trött att han bara skriker, inte ens amma fungerar. Han äter lite, slutar, tittar upp på mig och gallskriker. Han skriker och skriker och skriker och ingenting hjälper. Efter mycket vyssande, nynnande, snäll övertalning och böner om samarbete tar han tutten några minuter till, sen upprepas proceduren, om och om igen....
R har gått för att natta honom nu, jag kan inget annat än att hålla tummarna och trycka i mig ett par alvedon för att försöka göra något åt huvudvärken som kom och ökade i takt med skriken.

Det känns inte direkt lättare när jag tänker på att vi ska bort både imorgon och i övermorgon också... Jag skulle så gärna vilja vara hemma imorgon, men sen blir folk alltid så besvikna om vi (läs Skrutten) inte kan komma.
Det känns så kluvet, det är ganska skönt att komma iväg hemifrån ibland, men samtidigt är det så jobbigt att vara borta med honom, alla rutiner som vi lyckats jobba in hemma under veckan kommer helt på snedden. :(

Smakis

Skrutten fick första smakisen idag.... det gick ner, men han var skeptisk.

Såld

Nu har vi sålt vår lägenhet, vi var och skrev papper med köparen idag.
Det känns skönt att det är klart, vi kommer inte bli sittande med både lägenhet och hus.

Nu börjar det tyvärr gå upp att vi ska ta oss igenom en flytt också, packa, flytta, packa upp, städa och bo in sig på nya stället.
Åh vad jag längtar till att allt det är avklarat! Blir trött bara jag tänker på det.
Jag hatar att flytta!

Matstress

Jag tycker att det är en himla stress bland mammor att få sina barn att verka äldre än de är, alltifrån att sitta upp i vagnen till att börja med vanlig mat.
Nu är ju Skrutten snart 6 månader och vi ska börja introducera smakisar, men fram tills nu har jag endast ammat. Att andra ger mat innan ett halvår är helt upp till dem, jag tycker inte det är fel (om nu inte bernet är alldeles för litet), men för oss har jag inte sett någon anledning att börja tidigare.
Amningen funkar bra, det är smidigt, han är nöjd och går upp i vikt som han ska, men det märks att vissa tycker att jag nästan är lite konstig som helammat så länge.
På föräldragruppen förra gången satt en av tjejerna och sneglade lite på mig när jag ammade, hon har ett par flickor som är 4 månader äldre en Skrutten, så tog hon sats och frågade:
– Hur länge har du tänkt helamma?
Jag svarade att förutsatt att det fortsätter att fungera bra så tänkte jag nog fortsätta tills han är ett halvår.
Det syntes tydligt att hon andades ut.
– Vad skönt, det gjorde jag också och jag började fundera på om jag gjorde fel, mina kompisar började ge mat flera månader tidigare och tycker att vi ammat länge.

Det är alltså inte bara som jag inbillar mig.
Jag är så glad att amningen fungerat som den ska, det finns så många som har det struligt med den biten och enligt livsmedelsverket går det alldeles utmärkt att enbart amma tills barnet är ett halvår. Varför ska jag då behöva trappa ner tidigare bara för att andra måste eller väljer att göra det?

En av mammorna som började ge mat innan 3 månader tyckte absolut att jag skulle börja ge mat eftersom Skrutten ju verkade vara ”så nyfiken” när vi åt.
Det är han, han är jätteintresserad av maten när vi äter, han är även intresserad när vi diskar, när vi zappar med fjärrkontrollen och när vi putsar glasögonen, det betyder inte att jag tänker låta honom gnaga på varken diskborsten, fjärren eller mina glasögon.
Är inte det bebisars jobb att vara nyfikna?

Bättre hårlös än rådlös??

Ni kanske tror att bilden föreställer min sons något hårlösa huvud? Ack nej, det ni skådar här är min framtid! I alla fall den framtid som väntar om jag fortsätter tappa hår som jag gör. Jag fäller så det är inte klokt, att dra handen genom håret när jag duschar är en lika stor chock varje gång, det lossnar så mycket! :-(
Det är förstås amningen som ställer till och när jag väl slutar amma så kommer det säkert att bli bättre igen men det är fortfarande inte vidare roligt just nu.
Jag har alvarliga funderingar på att gå och klippa mig. Inte bara toppa mig som jag brukar utan klippa mig rejält, nåt i pagelängd kanske med lite spretigt så det händer något med håret. Fast det måste vara lättskött för det är inte särskilt ofta det finns så mycket tid att lägga på att stå och piffa till sig.

Alltså:
– Hej frisören, jag vill ha en halvkort frisyr som är lite snyggt spretig och som gärna kräver noll underhåll och stylingprodukter.

Alla frisörers önskekund. ;-)

Mina (p)älsklingar

Idag ringde kvinnan som köpte pojkarna för att tala om hur det gick för dem.
De har gjort sig väl hemmastadda och sover nu på varsin sida om sin nya mamma och pappa på nätterna. De sitter och jagar fåglar genom fönstret och har till och med vågat sig ut på altanen ett par gånger (men inte alltför långt ifrån dörren)
Hon sa att hon aldrig varit med om en gosigare katt än Felix hon berättade att de äter med väldigt god aptit, det var roligt att höra då framför allt Felix hade tunnat ur lite sen Skrutten kom, jag tror att det var lite stressande för honom att dela hemmet med en bebis.
De ville vara med överallt och var så sällskapliga och nyfikna.
Hon är så lycklig över pojkarna och sa att det kändes som om de hade haft dem hela livet. Precis vad jag ville höra! :)

Det är tomt härhemma, men jag börjar även kunna se lite fördelar med att inte ha katter:
Jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte har tillräckligt med tid för dem, jag får sova på nätterna och det kan gå en vecka mellan dammsugningarna utan att vi vadar fram i katthår.
Jag behöver inte ha speciella ”hemmakläder” för att slippa vara täckt av hår när jag går ut och jag behöver inte rolla av hela familjen med dammrulle det sista jag gör innan vi ska iväg någonstans.
Jag kan ha saker framme utan att behöva vara rädd att katterna ska ha ner dem (även om de snart kommer att försvinna igen när Skrutten tar över den rollen), Skruttens saker kan ligga framme utan problem och vi kan ha dörrarna öppna i hela lägenheten.

Sen kan jag rada upp en lista på varför jag saknar dem också, men just nu försökerjag fokusera på det positiva.
Mina pojkar har det bra, de trivs och de är älskade, så mycket mer kan jag inte begära.

Rulla runt

Skrutten rullade från rygg till mage idag - för första gången!
Från mage till rygg rullade han när han var 1½ månad, men omvänt har det varit tvärstopp.
De senaste veckorna har det varit på gång och idag kom han alltså runt helt.
Jag satt spänt och tittade på i soffan, tyst, tyst för att inte störa hans koncentration.
Han såg väldigt förvånad ut när han helt plötsligt hamnade på mage, det verkade som om han funderade på hur det hade gått till...

Stackars pappa var lite ledsen att Skrutten gjorde det medan han var på jobbet, så det lär bli ivriga påhejningar ikväll för att bedriften ska upprepas. :)

Är det inte konstigt att man blir så stolt när de små lär sig något nytt?
Jag menar jag är ju fullkomligt medveten om att varenda unge någon gång har lärt sig rulla runt, men ändå, det är nog ingen som gjort det så bra som min son. :-D ;-)

Något jag inte är fullt lika lycklig över är hans tänder.
Igår när jag ammade körde han in sina små sylvassa piggar i bröstvårtan med full kraft. Fy f@@n så ont det gjorde. Tårarna bara sprutade! Skitunge.

Melodivestival

Heja Rongedal!

Fast alvarligt.... vem som helst, bara inte Christer Sjögren!

Ensam hemma

Grabbarna är och handlar och jag är ensam hemma
- för första gången på nästan ett halvår.
Det känns helt underbart!

Sitter

Jag har ju glömt att berätta:

Skrutten kan sitta själv!


För nån vecka sen när vi testade satt han plötsligt kvar upprätt istället för att vika ihop sig som en fällkniv. Det är fortfarande lite vingligt så man får sitta beredd att fånga upp honom eller palla upp med kuddar omkring så att han landar mujkt, men han sitter helt på egen hand.
Tänk att man blir så glad och stolt för alla små framsteg. :)

Ju fler desto roligare?

Vi besökte öppna förskolan idag för första gången. Vi var bara där under sångstunden för Skrutten var trött, men oj så roligt han tyckte att det var.
Sjunga och dansa är tydligen ännu roligare än vanligt när man gör det tillsammans med andra bebisar. :)

Två små risgryn

Idag:

* Har även högra framtanden i underkäken har brytit sig igenom på Skrutten och det verkar inte som om han har lika ont längre, nu är det två små risgryn som kikar fram :)

* Fick jag honom att somna om(!) när han vaknade efter sin obligatoriska halvtimme. Behövde inte ens låtsas sova själv utan det räckte med att jag drog upp mobilen, 2,5 minut senare när den spelat klart sov han och fortsatte så i två timmar till. Säkerligen ett undantag men det gäller att njuta av stunden :)

* Har vi haft besök av en kompis som det var länge sen jag pratade ordentligt med senast, hon verkade må bra och det var riktigt kul att sitta och snacka en stund. :)

På det stora hela har det varit en riktigt bra dag!

Vältvättat

La in en hög kläder i tvättmaskinen för någon timme sen och hörde precis att det är något som dunkar därinne...

Borde jag gå och kolla? Antagligen!
Vill jag veta vad det är som låter? Antagligen inte!

Undrar vart jag har mobilen... återkommer...


*puh* det var inte mobilen, vi har istället en väldigt ren nageltång. :p

Lägenhetsvisning

Visning på lägenheten idag, vad vi har städat putsat och fejat, allting var undanplockat, rent och blänkande.
Bara 4 familjer kom på visningen... det känns rätt surt när man har slitit så hårt.
Så nu lär det väl bli en hel radda med visningar med ordentliga städningar inför varje gång. *suck*
Det är så mycket som man måste göra precis innan man ska gå och hur lätt är det nu när Skrutten är gnällig och ledsen över att gå tänder? Det var nästintill omöjligt att försöka fixa allt idag när jag skulle och ha honom i famnen samtidigt.

Sen finns skräcken att vi inte kommer att bli av med lägenheten, tänk om vi skulle bli fast med både lägenhet och hus, usch, man kan ju få ångest för mindre.

Tappa inte greppet

R satte upp Skrutten på sina axlar i helgen, det var jätteroligt tyckte Skrutten!
Han sken som en där han satt och tittade ner på sin omgivning. Fast problem uppstod - pappa har ju inget hår som går och få tag i, det tyckte vår lilla Skrutt var lite tråkigt.
Som tur är löste min uppfinningsrika son dilemmat när genom att hitta två lägligt placerade och greppvändliga handtag på sidan av pappas huvud, vilken tur!
Dom tog han tag i och höll sen fast i dem för glatta livet. Han drog och slet och hade fasligt kul!
Han var så lyckligt efter att ha suttit på pappas axlar, och pappa? Hans handtag var väldigt röda och ömma, men vad gör man inte för att göra sin lilla kille glad. :-)

Vasst värre

Skrutten satt och tuggade lite på sin pappas finger i morse och finger och plötsligt skriker R rakt ut:
-AJ! Hans tand har kommit igenom!
- Är du säker? Frågar ja dumt.
- Ja det är jag! Fräser han lite surt.
Jag måste självklart känna efter och visst är det en liten vass pigg som tittat upp.
Tänk, hans första tand... Hoppas bara att han har vett att hålla undan den vid amning.

Städa, städa varje fredag ....

Visning nästa vecka = storstädning i helgen!
Jag och R har städat heeela dagen, överallt, alla små vinklar och vrår försöker vi komma in i. Hemmet har aldrig varit så rent! Bara torka golven och stora badrummet kvar tills imorgon, det ser jag inte fram emot. Sen ska vi ge oss i kast med småsaker som blivit liggande men som är bra att göra innan visningen, typ bättra på med lite färg där det blivit stött och liknande.
Söndagen lär väl tillbringas med att "styla" lite, oj så tjusigt det låter, men det blir nog mest att lägga fram nån duk, ett par ljusstakar, fixa fruktskål och lite annat småpyssel för att det ska se trevligt ut. Det påbörjades i och för sig redan idag med att mamma kom över med flera kassar av sina blommor som vi ska låna. Katterna och jag har med gemensamma krafter sett till att vi inte har så många egna, i alla fall inte i levande tillstånd, och det ser allt bra mycket trevligare ut med lite krukväxter i fönstren.

Skrutten har fortfarande feber, men han var inte lika gnällig idag, han har sovit istället. Vilket underlättade städningen avsevärt. Fast när förmiddagsuren passerade tre timmar började jag faktist fundera på om allt stod rätt till.
Men han vaknade en stund senare, pigg och glad och hungrig. Sömn kan göra underverk.
Hoppas han är helt feberfri imorgon.

Jättedumma spruta!

Nu har han 39,7 i temp! :(
R köpte Alvedon som suppar på vägen hem, den flytande har kommit upp så mycket under dagen att jag inte är säker på att han har fått i sig tillräckligt för att den ska ha gjort nån nytta. Hoppas det sjunker lite nu...

Dumma spruta!

Idag har Skrutten feber och jag tror att det är gårdagens vaccination som ger sig till känna, 38.9 stannade termometern på i morse, ca 2 grader mer än normalt.
Min lilla plutt.
Ingenting är roligt när man har feber, speciellt inte att sova. Det enda som duger är att sitta mot mammas axel och borra in huvudet i halsen och gny hjärtskärande. Ja att amma gick också bra, men bara tills han var mätt sen ville han upp direkt.
Försökte lägga honom på förmiddagen, han gallskrek, ett riktigt illvrål som inte gav med sig. När jag tog upp honom var han ännu hetare och tårarna rann över kinderna. Min stackars lilla älskling. :(
Nu har han äntligen somnat till, efter 3 timmars kämpande och ett par omgångar alvedon, men det är en orolig sömn...
Jag gjorde ett försök att smyga mig fram till min egen säng för att kanske få vila en liten stund jag också. Ett litet ytte-pytte knarrande och hans ögon for upp, stora som tefat. Jag dök snabb som en vessla och smidig som en elefant ner på golvet för att han inte skulle få syn på mig. Tack och lov somnade han om. Jag kröp tyst ut ur sovrummet på alla fyra och nu sitter jag vid R:s dator, rädd för att knapprandet på tangenterna låter för högt och på helspänn vakandes för att höra minsta lilla gnyende från sovrummet.

Helvete, nu börjar grannen borra, varenda dag i över en veckan och skrutten har vaknat varenda gång! Dessutom borrar han bara en halvminut, om ens det, åt gången - lagom för att han ska vakna till. Ska det vara så jäkla svårt att göra klart allt på en gång?!? Blir vansinnig! Ahh vad jag längtar efter vårt egna hus!!!

(Alla kommentarer om att det kanske inte ses som sååå oförskämt att borra under dagtid på vardagar undanbedes)

Liten blir större...

Jag satt och jämnförde två bilder av Skrutten i babysittern, på den första är han knappt en månad och på det andra nästan fem, nog har det hänt lite på fyra månader.

Konsulter är dyrt!

Har ni en aning om vad en konsult kostar? Inte är de billiga i alla fall, av den anledningen börjar jag fundera på att fakturera alla som R hjälper med datorerna.
Bara för att han råkar kunna en del så verkar det som om alla tycker att det är helt ok att ringa och fråga om allt som har med datorer att göra, heeela tiden!
Nu snackar vi inte om att hjälpa en kompis med datorn nån gång ibland, nej nej... vi pratar om ytligt bekanta och folk vi knappast umgås med som ringer på kvällarna och vill ha hjälp.
Samma sak när vi åker hem till vissa personer, som alltid lyckas kläcka ur sig nåt i stil med:
- Jo du jag har lite problem med datorn, du kanske skulle kunna titta.... *argh*
De verkar tycka att bara för att han tycker det är roligt att hålla på med datorer betyder det inte att det är hans största nöje att sitta och försöka lösa deras problem! Undrar just hur många av dem som vill komma hem från jobbet och behöva fortsätta med exakt samma saker som de gjort hela dagen?
Det är inte så att vi härhemma kanske skulle vilja ha den tiden istället, att det finns saker som behöver bli gjorda här, eller att han bara kan få ta det lugnt?
Jag börjar bli mer och mer irriterad. R själv är alldeles för snäll för att säga ifrån och det utnyttjar folk! Själv känner jag att det snart kommer att slå stopp för mig.
Det är inte bra... nu har jag gått och retat upp mig över dethär så när jag väl får nog kommer det antagligen inte att bli något särskilt genomtänkt eller välformulerat jag kläcker ur mig....
Helt seriöst, snart börjar jag skicka ut fakturor med tillägg för obekväm arbetstid, tror ni att vinken går fram?

Virrig, virrigare, virrigast.

Jag har alltid varit lite halvvirrig, (eller som min kära make säger: ”lite sött tankspridd”) och jag tycker bara att det blir värre och värre.
Fast det är nästan bara när jag är hemma, ska vi iväg någonstans är jag ofta väldigt organiserad och har koll på det mesta.
Men hemma... jag är en sån som lägger in fjärrkontrollen i kylen, glassförpackningar i mikron och som hittar blöjor i tvättkorgen istället för sophinken där dom borde vara.
Idag slog jag alla rekord.
Jag hade gjort mig i ordning på morgonen, var ute i god tid innan vi skulle iväg och hade just packat ner skrutten i sin overall och i lagt ner honom i vagnen. Jag tar på mig skorna och jackan och känner helt plötsligt att det är något som inte stämmer... Överväldigas av en stark känsla av att det är något jag har glömt... Känns inte jackan lite kallare än vanligt?
Jag tar av mig den för att undersöka fodret och inser till min förskräckelse att jag glömt sätta på mig tröja! Jag tänkte alltså kliva iväg till bussen i bara bh och jacka!!!
Jag undrar vad de hade sagt på BVC om jag hade dykt upp så?

5 mån. vaccination

Idag var det dags för 5 månaders vaccinationen och det gick precis lika bra som förra gången. BVC sköterskan försökte distrahera Skrutten med ett spelande gosedjur, det struntade han fullkomligt i. Det var mycket mer spännande att titta på doktorn och hennes spruta. Han satt och tittade storögt när hon stack honom i låret men inte ett pip kom det. All ”isolering” på låret kanske tog bort känseln lite. :-D

Sen kilade vi förbi gamla jobbet där en kompis fyllde år, det var kul att träffa alla igen även om jag knappt han prata med några av dem. Jag saknar inte jobbet, men jag saknar arbetskamraterna.

På vägen hem var Skrutten jättetrött, hela förmiddags luren missades pga. BVC besöket. Vi tog bussen för en gångs skull, det fungerar jättebra så länge man åker under dagtid när inte alla ska till och från jobbet.
Hans ögonlock blev bara tyngre och tyngre, till sist låg han och tittade i kors av trötthet, men han ville inte somna. När vi svängde in på sista gatan innan vi skulle av, då somnade han. Jag förstår inte att det alltid är precis innan man är framme som sömnen får övertaget, känns det igen kanske?

Sen sov han i fem minuter, lagom tills vi klev in genom ytterdörren hemma.
Nu har han somnat igen och jag hoppas att han vill sova länge... fast det är nog att önska för mycket. :-)

Glädje

Sådär, nu tror jag att jag orkar skriva om det roliga som har hänt också:
Vi har köpt hus!!!
*Poff* där gick vuxenpoängen i taket!
Jag har hunnit med att gifta mig, få barn och köpa hus på mindre än ett år!!

Vi flyttar i slutet av maj till ett litet samhälle ca en mil utanför stan.
Det är ett mysigt litet hus och mannen som bodde där innan var en riktig händig typ som har fixat och donat massor. De senaste två åren har han omdränerat, flyttat och renoverat köket och även badrummen är nyrenoverade. :-)
Han hade dessutom jobbat inom byggbranschen så han visste vad han sysslat med.
Sen var det ju en del grejer kvar att göra, men det känns skönt att dessa stora bitar är avklarade redan.
Trädgården var perfekt för oss, några fruktträd och bärbuskar, men annars bara gräsmatta vilket kommer att bli bra när skrutten börjar tulta omkring.
Och inga läskiga rabatter som behöver skötas eller så. ;-)

Igår kom vår lägenhet ut till försäljning, det känns lite otäckt, tänk om ingen vill ha den! Tänk om vi skulle bli stående med både ett hus och en lägenhet att betala för. Hemska tanke!
Visning nästa vecka, nervöst värre!

Sorg

Det har varit mycket de senaste veckorna, mycket roligt och mycket jobbigt och jag har inte orkat skriva om något av det... men jag kanske ska ge er en uppdatering.

Vi börjar med det jobbiga: våra älskade katter har flyttat!
Jag har inte kunnat sova ordentligt på flera år och mycket är beroende på katterna, problemet låg mer hos mig än hos dem men resultatet var ändå ohållbart när lilla H kom och jag måste orka ta hand om honom på dagarna.
Men vi har i alla fall lyckats hitta bra hem till dem.
Lilla skitfia flyttade i fredags till en familj som hade en katt sen tidigare som tydligen var lika livlig och busig som hon, så bara de kommer överens tror jag att hon kommer att trivas som fisken i vattnet. Vi har inte hört av dem ännu men jag håller tummarna för att det går bra. :-)

Det vi oroat oss mest för är pojkarna, speciellt stora röd, han är så stresskänslig och osäker för främmande att vi verkligen har känt att han skulle behöva flytta tillsammans med sin bror stora vit. Det var flera som hörde av sig om stora vit men ingen som kunde ta hans bror också... :-(
Så i fredags fick jag ett mail av en kvinna i 50-års åldern, hon hade länge letat efter att par vuxna britter och hade fallit pladask när hos såg pojkarnas annons.
Hon menade att det var självklart att de skulle få fortsätta vara tillsammans, trygghet var ju lika viktigt för katter som för människor. Jag ringde upp henne och hon lät verkligen så lycklig över att jag hörde av mig och jag kände direkt att det verkligen var rätt person jag hade i luren.
Så i söndags kom hon och hennes sambo hit. Stora röd låg under soffan hela tiden, inte så väldigt charmig men de ville ha honom i alla fall. Deras förra katt hade varit precis likadan och hade lidit av panikångest när han skulle åka i buren så det kändes som om de kunde förstå stora röd helt och hållet. Hon hade till och med en kompis som var vet. som hon trodde skulle kunna komma hem till dem och vaccinera för att stora röd skulle slippa bli stressad i onödan. :-)
Det blev lite traumatiskt när de skulle åka, men när de väl kommit iväg låg båda pojkarna och sov i bilen. Väl framme hade de smitit in under soffan och där tror jag att de kommer att ligga ett tag framöver. När mamma har varit kattvakt hemma hos sig så har det tagit några dagar innan de vågat sig fram.
På natten hade de i alla fall en av dem varit framme och både ätit och gått på lådan så jag tror att de kommer bli bra. Vi skickade med alla klösmöbler, kattlådan, mat och vattenskålar och leksaker så det ska kännas så bekant som möjligt.
Det känns inte som om vi kunde ha hittat ett mer idealiskt hem till dem så jag hoppas att det funkar.
Vi var dessutom välkomna att hälsa på när vi ville och det glädjer mig verkligen!

Men vad det är tomt härhemma, jag ser och hör katterna överallt, jag saknar dem och hade jag inte haft lilla H att koncentrera mig på hade jag antagligen gråtit dygnet runt....
Egentligen skulle jag väl lägga in ett par bilder av katterna här, men det är mer än jag fixar för tillfället....
Usch vad jobbigt det blev... jag får nog återkomma och skriva om det roligare lite senare när tårarna slutat rinna....