Sorg

Det har varit mycket de senaste veckorna, mycket roligt och mycket jobbigt och jag har inte orkat skriva om något av det... men jag kanske ska ge er en uppdatering.

Vi börjar med det jobbiga: våra älskade katter har flyttat!
Jag har inte kunnat sova ordentligt på flera år och mycket är beroende på katterna, problemet låg mer hos mig än hos dem men resultatet var ändå ohållbart när lilla H kom och jag måste orka ta hand om honom på dagarna.
Men vi har i alla fall lyckats hitta bra hem till dem.
Lilla skitfia flyttade i fredags till en familj som hade en katt sen tidigare som tydligen var lika livlig och busig som hon, så bara de kommer överens tror jag att hon kommer att trivas som fisken i vattnet. Vi har inte hört av dem ännu men jag håller tummarna för att det går bra. :-)

Det vi oroat oss mest för är pojkarna, speciellt stora röd, han är så stresskänslig och osäker för främmande att vi verkligen har känt att han skulle behöva flytta tillsammans med sin bror stora vit. Det var flera som hörde av sig om stora vit men ingen som kunde ta hans bror också... :-(
Så i fredags fick jag ett mail av en kvinna i 50-års åldern, hon hade länge letat efter att par vuxna britter och hade fallit pladask när hos såg pojkarnas annons.
Hon menade att det var självklart att de skulle få fortsätta vara tillsammans, trygghet var ju lika viktigt för katter som för människor. Jag ringde upp henne och hon lät verkligen så lycklig över att jag hörde av mig och jag kände direkt att det verkligen var rätt person jag hade i luren.
Så i söndags kom hon och hennes sambo hit. Stora röd låg under soffan hela tiden, inte så väldigt charmig men de ville ha honom i alla fall. Deras förra katt hade varit precis likadan och hade lidit av panikångest när han skulle åka i buren så det kändes som om de kunde förstå stora röd helt och hållet. Hon hade till och med en kompis som var vet. som hon trodde skulle kunna komma hem till dem och vaccinera för att stora röd skulle slippa bli stressad i onödan. :-)
Det blev lite traumatiskt när de skulle åka, men när de väl kommit iväg låg båda pojkarna och sov i bilen. Väl framme hade de smitit in under soffan och där tror jag att de kommer att ligga ett tag framöver. När mamma har varit kattvakt hemma hos sig så har det tagit några dagar innan de vågat sig fram.
På natten hade de i alla fall en av dem varit framme och både ätit och gått på lådan så jag tror att de kommer bli bra. Vi skickade med alla klösmöbler, kattlådan, mat och vattenskålar och leksaker så det ska kännas så bekant som möjligt.
Det känns inte som om vi kunde ha hittat ett mer idealiskt hem till dem så jag hoppas att det funkar.
Vi var dessutom välkomna att hälsa på när vi ville och det glädjer mig verkligen!

Men vad det är tomt härhemma, jag ser och hör katterna överallt, jag saknar dem och hade jag inte haft lilla H att koncentrera mig på hade jag antagligen gråtit dygnet runt....
Egentligen skulle jag väl lägga in ett par bilder av katterna här, men det är mer än jag fixar för tillfället....
Usch vad jobbigt det blev... jag får nog återkomma och skriva om det roligare lite senare när tårarna slutat rinna....