Oväntat besök

En fd arbetskamrat tittade in på jobbet idag, bara för att säga hej.
Jag blev så glad.
Det är nämligen en person som jag saknar att jobba med, en sån person som tillför alla i sin närhet så mycket glädje och positiv energi. Man blir liksom glad av att bara vara i närheten av honom.
Jag har sagt det förut: Jag saknar inte mitt gamla jobb, men jag saknar många av arbetskamraterna.

... och vi har även uppfunnit bilen...

Telefonen ringde just härhemma.
Det var en datorröst som talade om att jag fått ett sms som den nu skulle läsa upp och som sen hackigt stakade sig igenom ord för ord. Det hördes nästan vad som sades.
Hur som helst.
SMS i hemtelefonen? Detta är för mig ett helt nytt fenomen.
Jag känner mig som 100 år!

*hytter med käppen och slår med handväskan efter alla som sitter och skrattar åt mig*

I slutet blev jag sen erbjuden alternativet att jag få reda på vem sms:et var ifrån.
Detta skulle endast kosta mig 10 kronor.
WTF!

Vad ska vi äta ikväll?

En ständigt återkomande fråga härhemma.
Ett tag har vi haft en femveckors matsedel som vi gått efter, men det blev tråkigt i längden så igår tog jag mig äntligen i kragen och satte mig vid datorn och skrev ut alla mina recept över vardagsmat och satte in dem i en pärm. 71 st blev det.
Nu ska vi plocka ihop en matsedel en gång i veckan och handla efter det.
71 recept, och ändå har jag ledsnat på det mesta.
Var kan man hitta bra, goda och enkla recept på nätet?
På tasteline.se, recept.nu och arla.se har jag hittat en del på men jag behöver fler förslag.
Det får inte vara för krånglig mat utan ska gå snabbt att göra i ordning.
Tips på bra sidor? Eller kanske nåt favoritrecept?

Kärleksfulla samtal

Jag försöker knuffa alla jobbigt tankar åt sidan, det fungerar... lite... i alla fall ibland.

Den senaste veckan har magsjuka rådit i hemmet, jodå, trevligt värre.
Skrutt har tack och lov klarat sig bäst, jag och R har mått lite värre.
I måndags var R tillbaka på jobbet.
Jag ringde.
- Du måste handla på vägen hem!
- Jaha, ja vad vill du ha?
- Toapappar!
- Va? Vi har ju en hel bal i källaren.
- M J U K T toapapper, det ska vara som att torka sig med bomull!

Det blir tyst i telefonen, det enda som hörs dåligt kvävda skratt.

Det är samtal som detta som håller romantiken i ett äktenskap vid liv.

Mörker

Jag befinner mig på ett ganska dystert ställe för tillfället.
Mörka tankar dominerar, mörka tankar och funderingar om vad som egentligen är meningen med allt. Med mig. Med livet.
Om det ens finns nån.

Återkommer nån annan dag, då tillvaron visar sig från en ljusare sida.

Var finns alla bottenlösa hål när man behöver dem?

Samtal mellan mig och äldre kollega, precis när jag är på väg hem för dagen.

Jag: Ses imorgon!
Kollega: Nej jag jobbar inte förren på lördag.
Jag: Ja just ja, jag såg på schemat att du skulle till Göteborg, ha det så trevligt!
Kollega: Ehm... tack... jag ska på begravning... min pappas...
Jag: Oj... ursäkta... jag...ehh... jag beklagar verkligen...
*försöker med ren viljekraft sjunka genom golvet*

Klantarsle.

Fel man på fel plats

Vi besökte husläkaren med Skrutt idag, inget allvarligt, men jag har funderat sen dess...
Enligt Wikipedia är läkarutbildningen minst 9 terminer lång. Minst.
Man skulle ju kunnat tro att någon, nån gång under dessa nio terminer borde ha nämnt för de blivande läkarna att yrket innebär en hel del kontakter med människor och att en viss social förmåga därför kan vara bra att besitta, förutom de medicinska kunskaperna.
Man skulle ju kunna tro det.
Som sagt.

Dolda motiv

Helt plötsligt började Skrutt bli väldigt hungrig ett par gånger om dagen.
-Äta, äta äta!
Det konstiga var att det alltid inträffade en stund efter lunch och middag.
- Men lilla gubben, blev du inte mätt? Vill du ha mer att äta?
Och så fick han det.
Sen började vi fatta misstankar om att det kanske låg dolda motiv bakom.
Ett mönster började framträda; hungern infann sig alltid när någon råkade nämna att det kanske började bli sovdags.
Jodå.
Den lilla skruttungen har blivit uppfinningsrik när det gäller att dra ut på tiden när han ska sova.
Favoriten just nu är att han är törstig.
Ni skulle bara veta hur lång tid det kan ta att tvinga i sig ett par klunkar vatten när man är 2 år.

Från 18 till 28

Efter att ha surfat runt lite har jag insett att det tydligen inte räcker med att göra en årssammanfattning för det senaste året. Nej nej, nu är det ett helt decennium som ska skrivas ner.
Ärligt talat, jag minns knappt vad jag gjorde förra veckan. Vad jag gjorde gör 10 år sedan? Haha.
Men eftersom jag sparat ett gäng gamla kalendrar så kan jag få ner i alla fall några punkter. Pies of cake tänkte jag. Tills jag insåg att mina kalendrar endast sträcker sig tillbaka till 2002.
Nåja, med ren uteslutningsmetod och räkning på fingrarna bör jag kunna få ner lite även från tidigare år.

2000
Jag tar studenten och börjar på mitt första jobb, jag vet det inte då men jag kommer ha samma arbetsgivare i 7 år framöver.

2001
Blev dumpad av killen som varit min pojkvän sen dryga tre år. Var fullkomligt otröstlig och reste mig knappt ur sängen på flera veckor. Jag var nyss fyllda 20 och hade varit tillsammans med samma kille sen jag var 16. Hela livet vändes upp och ner.
Tog körkort, vilket underlättade när man bodde långt ute på landet.

2002
Detta var ett händelserikt år.
Sprang på en barndomskompis som jag inte pratat med på säkert 5 år, hon nämnde att hon hade en pojkvän i New York och att hon skulle dit snart. "Har du lust att hänga på?"
Fullkomligt okarakteristisk för mig tackade jag ja, fortsatte att överraska mig själv genom att flyga ensam för första gången i mitt liv och bodde sedan en vecka i Brooklyn i en lägenhet ovanpå en kinarestaurang där man hörde polisbilar med påslagna sirener fara förbi så gått som varenda natt. "Upptäcker" New York på dagarna och jag hoppas än idag på att kunna återvända igen. Det var en fantastisk och spännande vecka som jag verkligen inte skulle vilja ha ogjord. Den var nyttig för mig.
Väl hemma träffade jag en kille, blev tokkär och tokdumpad under nån månads tid. Deppade lite innan jag beslutade att det faktiskt var riktigt trevligt att vara singel och kunna träffa olika killar när jag kände för det. Tog beslutet att singelliv skulle vara det som gällde framöver. Punkt och slut. Ett par månader senare träffade jag R och resten är, som man säger, historia.
2002 var även året jag:
piercade naveln (den är borttagen sen länge)
tränade Ju-Jutsu (och fick gult bälte)
fick ett nytt jobb (inom samma företag)
och flyttade hemifrån.

2003
Jag och R hann med att både förlova oss och flytta ihop.
Det var även det året jag råkade ut för hot på jobbet och vantrivdes allt mer.

2004
Jag gick tillbaka till mina gamla arbetsuppgifter.
Jag och R skaffade katter och flög luftballong.

2005
I början av året dog min lilla mormor, 87 år gammal. Jag gick på mitt livs första och hittils (tack och lov) enda begravning.
Jag fick ont i magen av jobbet och beslutade mig till sist för att börja en ny utbildning.
Mamma sålde och flyttade från mitt barndomshem, något jag förstår, men fortfarande kan sörja över.
Jag opererade handen och var livrädd över att bli nersövd.

2006
Jag bytte efternamn.
Jag avslutade utbildningen och fick ett nytt jobb.
R friade, och i slutet av året jag blev gravid (även om jag inte skulle upptäcka det förrän nästa år.)

2007
Ett stort år. Mitt i bröllopsplaneringen upptäcker vi att vi ska bli föräldrar och blir överlyckliga.
Vi gifter oss, en av de två lyckligaste dagarna i mitt liv. På bröllopet är jag gravid i vecka 20 men det är det få som känner till, Skrutt valde att inte göra sig synlig förrän i vecka 21.
Vi blir föräldrar, den andra lyckligaste dagen, och ett helt nytt liv börjar, för oss och för Skruttungen.

2008
Jag är föräldraledig och det mesta kretsar kring Skrutt.
Vi fick lova att sälja katterna.
Vi köpte och flyttade till vårt hus och jag inseer att jag helt plötsligt har en väldig massa saker i mitt liv som tyder på att jag är vuxen.

2009
Skrutt börjar dagis, jag börjar plugga. Jag lyckas få toppbetyg i kurserna, pluggar klart och påbörjar ett nytt jobb.
Det är ungefär där jag är idag.

Det var mitt decennium i korthet. Självklart innehöll det mycket mer, glädje och sorg, oro, tårar och skratt, men det finns saker man måste få hålla för sig själv.

2010?
Det återstår att se, jag hoppas på det bästa.

Gott Nytt År!