Den 24:e december 2007 började riktigt trevligt, både sonen och maken var ganska pigga igen efter den envisa förkylningen. Vi började med julfrukost hemma hos mamma med lillebror och fortsatte sen hemma hos svärföräldrarna. Frid och fröjd, god mat och massor med paket till Skrutten.
Vi var väl hemma vid 21-tiden på kvällen, Skrutten var lite mer hostig och rosslig än tidigare. Matade sista gången vid 23 och la ner honom i sin säng, han hostar och rosslar och det blir bara värre. Går upp för att titta till honom och då är han helt nerspydd, har kräk på hela huvudet, i ögonen och i näsan. Väcker R och in fort som sjutton i badrummet. Skrutten fortsätter kräkas, hulka och är mer eller mindre hysterisk. Mamma håller på att bli tokig på att sitta i telefonkö till sjukvårdsupplysningen medan pappa gör i ordning Skrutten för att åka till barnakuten. Kommer fram till sist och även sköterskan tycker att vi ska åka in. (Vilket vi ju skulle gjort oavsett vad hon sa men ändå...)
Så in i bilen med lillen och hans oroliga föräldrar.
Nu hittade de inget större fel på honom så vi fick åka hem med ett recept på hostmedicin. Kändes lite lugnare men usch vad han låter hemskt när han hostar och rosslar!
Vi kom hem och han åt lite och somnade vid 04, sen har han sovit sen dess med bara 3 matningar däremellan, 15 timmar än så länge... Han är helt slut.
Jag är orolig över att han inte äter tillräckligt men sömnbehovet är kanske större...
Vi som skulle ha en så mysig jul med släktingar och vänner, det blev inte riktigt så och de verkar ha blivit lika besvikna som vi... Hade ju sett fram emot det så mycket, men huvudsaken är ju att Skrutten blir bättre, vi fick ju i alla fall lite julfirande på julafton...
tisdag, december 25, 2007
söndag, december 23, 2007
God Jul!
Jag hoppas att ni alla får en riktigt härlig jul med mycket mys och god julmat.
Kram på er vänner!
Kram på er vänner!
tisdag, december 18, 2007
Ämne: Bild
Jag kan inte rita och teckna, det har jag vetat under hela mitt liv. Därför kan det kanske verka konstigt att jag under gymnasiets sista år valde Bild, men när man tänker på att alternativen var Musik eller Teater så blir det ändå ganska självklart. Jag var så blyg och osäker att jag aldrig skulle vågat ta någon av de andra och i bild kanske jag kunde hålla mig lite mer osynlig. Kunde väl lika gärna få IG i det som något annat...
Det började precis så hemskt som jag befarat, det första vi skulle göra var att rita ett porträtt!!! Fy vilken ångest jag hade. Jag frågade och bad om hjälp säkert hundra gånger innan det var klart och då hade bildläraren gjort säkert hälften.
Nästa uppgift var att göra bordstabletter som vi sen skulle laminera. Vi fick välja att göra vad och hur vi ville, bara det blev bordstabletter och av någon underlig anledning visste jag genast vad jag skulle göra. Så jag åkte hem och kalkerade av hela familjen i profil, gjorde svarta siluetter och skulle sen sätta silkigt halvgenomskinligt papper över dem. Så till nästa lektion var jag så gott som klar, jag hade bara att välja färg på pappret och att laminera dem. Min bildlärare tyckte att det var en bra idé och var imponerad att jag lagt ner så mycket tid hemma, så jag fick ledigt resten av lektionen samt veckan efter då de i alla fall bara skulle arbeta med tabletterna. Härligt!
Efter det gick bildlektionerna lite bättre, jag hade inte lika ont i magen även om jag inte direkt var överlycklig när det var dags att teckna och måla igen (klippa och klistra är mer min grej).
Men jag tog mig igenom alla uppgifterna.
Så var det dags för betyg, jag var så fruktansvärt nervös!
Jag hade ju gjort allting även om det kanske inte blev så bra, nog borde det väl i alla fall vara värt ett G???
Det blev min tur att gå in och få domen, mina ben skakade, jag ville verkligen inte bli underkänd, gick in och satte mig.
– Jaha, sa bildläraren, på dig har jag satt ett MVG.
Jag tappade hakan, bokstavligt.
– Va? Nej nu tror jag du läste på fel person, titta igen.
Hon tittade konstigt på mig men kikade åter i sina papper.
– Jo jag HAR satt ett MVG.
– Är du säker på att du vet vad jag heter? Undrade jag, övertygad om att hon måste blanda ihop mig med någon annan.
Hon log.
– Ja jag vet vad du heter och du har fått ett MVG. När du först började här frågade du om precis allt! Du frågar fortfarande, men om du inte håller med om vad jag tycker så struntar du i det och gör som du själv vill ändå. Du har utvecklats otroligt mycket och jag tycker du ska se till att fortsätta teckna även nu när lektionerna är slut.
Jag blev så lycklig!
Tjejerna som kunde teckna som gudar redan när de började och som tecknade lika bra när de slutade fick VG, och de var allt lite sura över mitt betyg, men min lärare såg något som de inte gjorde, den personliga utvecklingen. Hon jämförde inte mig med dem utan med mig själv.
Nu kanske ni undrar varför ni läst en uppsats om detta?
Det är för att trots att det snart är 8 år sedan så jag kommer fortfarande att tänka på denna händelse med jämna mellanrum.
Jag undrar om lärare förstår hur mycket det betyder när någon av dem ser de osynliga eleverna ger även dem plats. Under hela min skolgång är mitt gymnasiebetyg i bild det som jag är absolut mest stolt över.
Jag har många gånger funderat på att skriva ett brev till henne men det har inte blivit av, hon skulle ju tro att jag var helt knäpp.
Men jag skulle vilja tacka för att hon såg mig, tacka för att hon gav mig självförtroendet och modet att våga fortsätta teckna.
Jag är långtifrån någon Picasso, men tack vare henne vågar jag försöka!
Det började precis så hemskt som jag befarat, det första vi skulle göra var att rita ett porträtt!!! Fy vilken ångest jag hade. Jag frågade och bad om hjälp säkert hundra gånger innan det var klart och då hade bildläraren gjort säkert hälften.
Nästa uppgift var att göra bordstabletter som vi sen skulle laminera. Vi fick välja att göra vad och hur vi ville, bara det blev bordstabletter och av någon underlig anledning visste jag genast vad jag skulle göra. Så jag åkte hem och kalkerade av hela familjen i profil, gjorde svarta siluetter och skulle sen sätta silkigt halvgenomskinligt papper över dem. Så till nästa lektion var jag så gott som klar, jag hade bara att välja färg på pappret och att laminera dem. Min bildlärare tyckte att det var en bra idé och var imponerad att jag lagt ner så mycket tid hemma, så jag fick ledigt resten av lektionen samt veckan efter då de i alla fall bara skulle arbeta med tabletterna. Härligt!
Efter det gick bildlektionerna lite bättre, jag hade inte lika ont i magen även om jag inte direkt var överlycklig när det var dags att teckna och måla igen (klippa och klistra är mer min grej).
Men jag tog mig igenom alla uppgifterna.
Så var det dags för betyg, jag var så fruktansvärt nervös!
Jag hade ju gjort allting även om det kanske inte blev så bra, nog borde det väl i alla fall vara värt ett G???
Det blev min tur att gå in och få domen, mina ben skakade, jag ville verkligen inte bli underkänd, gick in och satte mig.
– Jaha, sa bildläraren, på dig har jag satt ett MVG.
Jag tappade hakan, bokstavligt.
– Va? Nej nu tror jag du läste på fel person, titta igen.
Hon tittade konstigt på mig men kikade åter i sina papper.
– Jo jag HAR satt ett MVG.
– Är du säker på att du vet vad jag heter? Undrade jag, övertygad om att hon måste blanda ihop mig med någon annan.
Hon log.
– Ja jag vet vad du heter och du har fått ett MVG. När du först började här frågade du om precis allt! Du frågar fortfarande, men om du inte håller med om vad jag tycker så struntar du i det och gör som du själv vill ändå. Du har utvecklats otroligt mycket och jag tycker du ska se till att fortsätta teckna även nu när lektionerna är slut.
Jag blev så lycklig!
Tjejerna som kunde teckna som gudar redan när de började och som tecknade lika bra när de slutade fick VG, och de var allt lite sura över mitt betyg, men min lärare såg något som de inte gjorde, den personliga utvecklingen. Hon jämförde inte mig med dem utan med mig själv.
Nu kanske ni undrar varför ni läst en uppsats om detta?
Det är för att trots att det snart är 8 år sedan så jag kommer fortfarande att tänka på denna händelse med jämna mellanrum.
Jag undrar om lärare förstår hur mycket det betyder när någon av dem ser de osynliga eleverna ger även dem plats. Under hela min skolgång är mitt gymnasiebetyg i bild det som jag är absolut mest stolt över.
Jag har många gånger funderat på att skriva ett brev till henne men det har inte blivit av, hon skulle ju tro att jag var helt knäpp.
Men jag skulle vilja tacka för att hon såg mig, tacka för att hon gav mig självförtroendet och modet att våga fortsätta teckna.
Jag är långtifrån någon Picasso, men tack vare henne vågar jag försöka!
söndag, december 16, 2007
Orättvisa
Igår när vi varit ute och gjort lite ärenden tänkte vi att vi skulle åka förbi svärföräldrarna. De var inte hemma så vi tänkte att vi skulle vänta på dem och bestämde oss för att äta lunch under tiden. Jag satt och ammade lillskrutt och R gick ner för att kika i frysen, upp kom han med köttbullar som han slängde i pannan. Jag var lite orolig för att det kanske var julköttbullarna vi satt och mumsade på men nej, det trodde inte R.
Så kommer svärfar hem, och när han får reda på var köttbullarna kommer ifrån säger han:
- Ojojoj, nu blir inte mamma glad, ni har ätit upp köttbullarna som skulle vara till jul! Tur att det inte var jag *haha*
Attans också, vilken miss!
Svärfar sitter och småmyser lite över att det är någon annan som gjort tabben och så kommer svärmor hem nån timme senare.
R försäkrar sig om att hon verkligen älskar honom innan han klämmer fram vad vi har gjort...
Svärmors reaktion:
- Ja men det är ingen fara! Jag får väl göra nya.
Svärfar blir extremt lång i ansiktet.
- Men.... om det varit jag hade jag ju fått faan för det!
Svärmor:
- Ja men det är väl skillnad!
Stackars svärfar, ibland är livet bra orättvist. ;-)
Så kommer svärfar hem, och när han får reda på var köttbullarna kommer ifrån säger han:
- Ojojoj, nu blir inte mamma glad, ni har ätit upp köttbullarna som skulle vara till jul! Tur att det inte var jag *haha*
Attans också, vilken miss!
Svärfar sitter och småmyser lite över att det är någon annan som gjort tabben och så kommer svärmor hem nån timme senare.
R försäkrar sig om att hon verkligen älskar honom innan han klämmer fram vad vi har gjort...
Svärmors reaktion:
- Ja men det är ingen fara! Jag får väl göra nya.
Svärfar blir extremt lång i ansiktet.
- Men.... om det varit jag hade jag ju fått faan för det!
Svärmor:
- Ja men det är väl skillnad!
Stackars svärfar, ibland är livet bra orättvist. ;-)
lördag, december 15, 2007
Världens vackraste ljud
Idag hände något underbart. Skrutten satt i mitt knä och myste efter maten, jag satt och pratade och gullade med honom medan han tittade storögt på mig, så plötsligt började han skratta!
Han skrattade och skrattade, hämtade andan och skrattade lite till. Det är första gången det kommit ett riktigt skratt, tidigare det varit stora leenden och gurglanden men idag skrattade han.
Det är det vackraste ljud jag någonsin hört. :-D
Han skrattade och skrattade, hämtade andan och skrattade lite till. Det är första gången det kommit ett riktigt skratt, tidigare det varit stora leenden och gurglanden men idag skrattade han.
Det är det vackraste ljud jag någonsin hört. :-D
torsdag, december 13, 2007
Uppdatering om H
Jag har inte skrivit på länge nu, dagarna rullar på och tiden som blir kvar till skrivande är ganska obefintlig...
H har fortfarande lite tokig dygnsrytm, men det var länge sen han var vaken hela natten. *peppar peppar*.
Det är så roligt att vi får alltmer kontakt med skrutten, han ler helt underbart, är jätteintresserad av sina händer (som jag tror att han börjar förstå att de är en del av honom själv) och han sitter och pratar riktigt mycket emellanåt. Spegeln är väldigt fascinerande och den lilla killen som visar sig där när H kikar in brukar han föra intressanta samtal med. ;-)
Han börjar bli så stor, drygt 10 veckor och han väger 6490g och är 62cm lång. Han har gått upp drygt 2,7 kilo och vuxit en hel decimeter sen han föddes, kan inte förstå att han varit så liten som han var!
Idag har vi varit på föräldragrupp, oj vad det var spännande att träffa andra bebisar, han låg och tittade storögt. Fast på slutet blev det lite mycket, han var så trött att han bara grinade. Han var till och med så trött att han inte ens orkade skrika när han väl hamnade i vagnen, han tvärslocknade och sov sen hela vägen hem, trots i och urpackning ur vagn och bil.
Lilla skrutt, det blev nog lite mycket intryck.
H har fortfarande lite tokig dygnsrytm, men det var länge sen han var vaken hela natten. *peppar peppar*.
Det är så roligt att vi får alltmer kontakt med skrutten, han ler helt underbart, är jätteintresserad av sina händer (som jag tror att han börjar förstå att de är en del av honom själv) och han sitter och pratar riktigt mycket emellanåt. Spegeln är väldigt fascinerande och den lilla killen som visar sig där när H kikar in brukar han föra intressanta samtal med. ;-)
Han börjar bli så stor, drygt 10 veckor och han väger 6490g och är 62cm lång. Han har gått upp drygt 2,7 kilo och vuxit en hel decimeter sen han föddes, kan inte förstå att han varit så liten som han var!
Idag har vi varit på föräldragrupp, oj vad det var spännande att träffa andra bebisar, han låg och tittade storögt. Fast på slutet blev det lite mycket, han var så trött att han bara grinade. Han var till och med så trött att han inte ens orkade skrika när han väl hamnade i vagnen, han tvärslocknade och sov sen hela vägen hem, trots i och urpackning ur vagn och bil.
Lilla skrutt, det blev nog lite mycket intryck.
torsdag, november 22, 2007
Att hinna...
Vad annorlunda livet blir med en liten bebis, både i stort och smått. Tänk alla vardagsbestyr som blir helt kullkastade. Både jag och R behöver lära oss att handskas med dem, fast på olika sätt.
När jag kommer på att jag ska göra något så vill jag göra det på en gång, det finns liksom ingen anledning att vänta. Gör det nu så slipper jag det sen resonerar jag. Kommer jag på att jag ska diska så ställer jag mig och diskar direkt, svårare än så är det inte. Förrän nu, kommer jag på att jag ska diska brukar det oftast bli så att H vill ha mat, ny blöja och gosa en stund. Har jag sen tur så går han med på att sitta i babysittern ett litet tag så jag kan ta hand om disken. Det blir alltså ett projekt på några timmar, det hade väll gått om det inte varit så att jag alltid har närmare 10 små projekt som jag tänkt göra, det brukar spricka.
Jag jobbar på att lära mig att ta en sak i taget och att få lov att ge det en stund när det behövs.
R däremot, han har en förmåga att skjuta upp saker. Om han ska diska så betyder det inte ”nu” som det gör för mig, det betyder snarare ”om en stund” Det ställer ju också till problem. För om en stund, det brukar oftast betyda att lagom när han kommer sig för att göra det så vaknar H och kräver uppmärksamhet. R har inte riktigt kommit in i det där att det gäller att passa på att göra det man ska när det passar för H.
Om lillen sover en stund så hoppa in i duschen om du tänkt att duscha, vänta inte, då kommer han garanterat att vakna.
Vi håller på att lära oss båda två, men vad det är svårt att släppa gamla vanor.
När jag kommer på att jag ska göra något så vill jag göra det på en gång, det finns liksom ingen anledning att vänta. Gör det nu så slipper jag det sen resonerar jag. Kommer jag på att jag ska diska så ställer jag mig och diskar direkt, svårare än så är det inte. Förrän nu, kommer jag på att jag ska diska brukar det oftast bli så att H vill ha mat, ny blöja och gosa en stund. Har jag sen tur så går han med på att sitta i babysittern ett litet tag så jag kan ta hand om disken. Det blir alltså ett projekt på några timmar, det hade väll gått om det inte varit så att jag alltid har närmare 10 små projekt som jag tänkt göra, det brukar spricka.
Jag jobbar på att lära mig att ta en sak i taget och att få lov att ge det en stund när det behövs.
R däremot, han har en förmåga att skjuta upp saker. Om han ska diska så betyder det inte ”nu” som det gör för mig, det betyder snarare ”om en stund” Det ställer ju också till problem. För om en stund, det brukar oftast betyda att lagom när han kommer sig för att göra det så vaknar H och kräver uppmärksamhet. R har inte riktigt kommit in i det där att det gäller att passa på att göra det man ska när det passar för H.
Om lillen sover en stund så hoppa in i duschen om du tänkt att duscha, vänta inte, då kommer han garanterat att vakna.
Vi håller på att lära oss båda två, men vad det är svårt att släppa gamla vanor.
söndag, november 18, 2007
Flerbarnsmamma
Jag har kapitulerat, det blev för mycket att både vara mamma och matte på samma gång. Att kalla sig själv matte när jag pratade med katterna och mamma när jag pratade med H ställde till det.
R föreslog att jag skulle kalla mig mamma när jag pratade med katterna också, men det kändes lite konstigt. Ända tills jag insåg att jag börjat kalla mig för matte när jag pratade med H, både hemma och borta!
Folk måste ju tro att det var nåt allvarligt fel på mig, såg jag kanske min son som ett husdjur?!?
Vad skulle de tro på BVC om jag kom och sa så?
Ville jag att min sons första ord skulle bli ”matte”?!?
Jag gav upp, numera är jag en stolt fyrabarnsmamma, till en liten tjej och tre små killar.
Tre av dem något hårigare än den fjärde.
R föreslog att jag skulle kalla mig mamma när jag pratade med katterna också, men det kändes lite konstigt. Ända tills jag insåg att jag börjat kalla mig för matte när jag pratade med H, både hemma och borta!
Folk måste ju tro att det var nåt allvarligt fel på mig, såg jag kanske min son som ett husdjur?!?
Vad skulle de tro på BVC om jag kom och sa så?
Ville jag att min sons första ord skulle bli ”matte”?!?
Jag gav upp, numera är jag en stolt fyrabarnsmamma, till en liten tjej och tre små killar.
Tre av dem något hårigare än den fjärde.
fredag, november 16, 2007
Klantiga kommentarer
Igår var pappa upp med lite matlådor som han snälla fru gjort till oss då vi fortfarande har lite svårt att hinna med maten emellanåt. Med sig hade han en av sina vänner, en väldigt trevlig kille, men igår lyckades han kläcka ur sig både ett och annat som gjorde att jag hade lust att knuffa ner honom från balkongen. Natten innan hade H somnat klockan fem på morgonen så jag var väl knappast ett under av tålamod, men ändå...
De var här ca 5 minuter och på den tiden lyckades han med:
- Att påpeka att dörrhandtaget behövde lagas
- Att kommentera att det var väldigt mycket katthår överallt
- Att tycka lite synd om R (och endast R) som inte fick sova ordentligt, han skulle ju upp och jobba... Underförstått, jag var ju ändå bara hemma och tog det lugnt på dagarna
- Att våra katter var feta
- Att jag ju kunde passa på och dammsuga nu när lille H ändå sov.
Han har inga barn själv ännu så visst, jag kan väl förstå om han kanske inte riktigt har förståelse för hur det är, och visst, det är ostädat härhemma men jag orkar helt enkelt inte städa just nu, visst det är synd om R som inte får sova men tro det eller ej, det är jobbigt att passa lillen hela dagarna också. Dammsuga är inte det jag prioriterar om H skulle råka sova nån timme, mat och sömn får faktiskt gå före. Och våra katter är inte feta, det är en stor ras. (och det är inte bara en dålig ursäkt från matte)
Jag såg ut som ett lik men svullna ögon efter att ha suttit och gråtit på natten av frustration, kan man inte tänka sig för en gång extra innan man öppnar käften?
De var här ca 5 minuter och på den tiden lyckades han med:
- Att påpeka att dörrhandtaget behövde lagas
- Att kommentera att det var väldigt mycket katthår överallt
- Att tycka lite synd om R (och endast R) som inte fick sova ordentligt, han skulle ju upp och jobba... Underförstått, jag var ju ändå bara hemma och tog det lugnt på dagarna
- Att våra katter var feta
- Att jag ju kunde passa på och dammsuga nu när lille H ändå sov.
Han har inga barn själv ännu så visst, jag kan väl förstå om han kanske inte riktigt har förståelse för hur det är, och visst, det är ostädat härhemma men jag orkar helt enkelt inte städa just nu, visst det är synd om R som inte får sova men tro det eller ej, det är jobbigt att passa lillen hela dagarna också. Dammsuga är inte det jag prioriterar om H skulle råka sova nån timme, mat och sömn får faktiskt gå före. Och våra katter är inte feta, det är en stor ras. (och det är inte bara en dålig ursäkt från matte)
Jag såg ut som ett lik men svullna ögon efter att ha suttit och gråtit på natten av frustration, kan man inte tänka sig för en gång extra innan man öppnar käften?
onsdag, november 14, 2007
Underbara bebis
När jag kikar tillbaka i min blogg inser jag att man skulle kunna tro att allt är jobbigt när det gäller bebisen. Så är det inte! Det är nog mer att jag har behov att skriva av mig när jag är trött och irriterad.
För det mesta är ju lilla H underbar, det finns så många små ögonblick som verkligen värmer i hjärtat.
När han ammar, är lugn och har ett alldeles fridfullt uttryck över sig, eller när han helt plötsligt tittar upp på mig med sina stora blå ögon.
När han ätit klart och skrynklar ihop hela ansiktet, får pussmun, lägger sig i brygga och de små armarna far upp över huvudet. Så skönt att sträcka på sig. :)
När han sitter och jollrar i babysittern, eller ligger på skötbädden och tittat fascinerat på mobilen som hänger ovanför.
För att inte tala om nu när han börjar söka ögonkontakt, när det inte längre sker aven ren tillfällighet. När att han tittar mig i ögonen och fyrar av ett stort leende då värmer det i mammahjärtat.
För det mesta är ju lilla H underbar, det finns så många små ögonblick som verkligen värmer i hjärtat.
När han ammar, är lugn och har ett alldeles fridfullt uttryck över sig, eller när han helt plötsligt tittar upp på mig med sina stora blå ögon.
När han ätit klart och skrynklar ihop hela ansiktet, får pussmun, lägger sig i brygga och de små armarna far upp över huvudet. Så skönt att sträcka på sig. :)
När han sitter och jollrar i babysittern, eller ligger på skötbädden och tittat fascinerat på mobilen som hänger ovanför.
För att inte tala om nu när han börjar söka ögonkontakt, när det inte längre sker aven ren tillfällighet. När att han tittar mig i ögonen och fyrar av ett stort leende då värmer det i mammahjärtat.
måndag, november 12, 2007
En typisk natt
Lille H har kommit lite snett i dygnsrytmen, han är numera klarvaken och pigg mellan 22 till mellan 03-05 på morgonen, underbart. Själv slutar min kropp fungera ungefär när han blir pigg så det är långt ifrån idealiskt.
R tog honom båda nätterna i helgen vilket var så skönt, jag fick sova!
Annars ser en typisk natt ut ungefär som inatt.
Jag tog över passningen 00.00
Matar lilla H, tog ca en timme, han slumrar till och jag lägger honom i vagnen.
Han börjar gny och skriker efter 10 minuter.
Jag tar upp honom och lägger honom i sängen bredvid mig, han blir arg för att han måste ligga ner och börjar skrika ilsket igen.
Jag halvsätter mig i sängen med benen böjda så att han kan sitta lutad mot dem och titta på mig. Han börjar låta nöjdare och sitter och sparkar och fäktar.
Han börjar låta lite mindre nöjd och trötta mamma uppfattar inte vad som är på gång innan det brakar till i blöjan.
Jag tar upp honom för att gå och byta och inser att blöjan har läckt så det är bajs på ryggen av pyjamasen och på påslakanet.
H blir arg för att han har bajs på ryggen och vi går och byter.
Jag tar av blöjan, tvättar och reser mig för att hämta en till tvättlapp.
H bajsar lite till.
Jag funderar på om man kan spola ner honom i toaletten.
H ger mig ett solskensleende och jag omvärderar genast min nedspolningsidé.
Jag tvättar rent igen och sträcker mig efter en ny blöja.
H passar på att kissa och blir arg för att han får kiss i ansiktet.
Jag tvättar av en nedkissad arg unge och en nedkissad inte helt nöjd mamma och börjar fundera på om min första plan kanske inte var så dum ändå.
Får dåligt samvete för mina elaka tankar och pussar lite på bebisen.
Jag går och hämtar en ny handduk till skötbädden och ett nytt påslakan.
Byter handduken och går in i sovrummet.
Sätter på en ny pyjamas och förklarar för lilla H att han bara måste ligga i vagnen en liten, liten stund medan mamma bäddar rent.
Jag lägger ner honom och börjar bädda.
Han beslutar att mamma nog är lite långsam och skriker lite för att vara säker på att hon snabbar sig.
Vi sätter oss i sängen igen.
Han sprattlar och jollrar glatt och för plötsligt ett något ansträngt uttryck i ansiktet. Denhär gången är jag i alla fall så pass vaken att jag hinner lyfta på honom så att bajset hamnar där det ska.
Vi går och byter blöja igen.
Tillbaka till sovrummet och dags att amma.
Ger näsdroppar för att han ska kunna andas och han blir arg, spottar och fräser och får ut lite snor.
Jag hämtar Minifom droppar för att han inte ska få ont i magen, han blir arg för att maten dröjer och börjar skrika. Sväljer dock snällt dropparna och börjar sen äta glatt, slumrar till, vaknar, äter, slumrar, vaknar i en dryg timme, sen tycker jag att han nog andas lite tyngre och flyttar honom försiktigt till vagnen.
Sätter snabbt som sjutton på mig öronpropparna för att inte höra alla små gnyenden och somnar.
Vaknar en timme senare av att han skriker, men hör och häpna, somnar om igen, det är nog första gången.
Jag somnar och vaknar en halvtimme senare av att jag tappat öronpropparna, famlar efter dem i sängen och hittar den. Ska sätta tillbaka dem och stoppar bestämt in dem i munnen. Får kväljningar av smaken av öronvax, blir arg för att jag är så dum och försöker med öronen istället med bättre resultat.
Somnar om och vaknar av R:s väckarklocka kl.06.
Somnar om, vaknar av H strax efter sju.
Dags för en ny dag...
R tog honom båda nätterna i helgen vilket var så skönt, jag fick sova!
Annars ser en typisk natt ut ungefär som inatt.
Jag tog över passningen 00.00
Matar lilla H, tog ca en timme, han slumrar till och jag lägger honom i vagnen.
Han börjar gny och skriker efter 10 minuter.
Jag tar upp honom och lägger honom i sängen bredvid mig, han blir arg för att han måste ligga ner och börjar skrika ilsket igen.
Jag halvsätter mig i sängen med benen böjda så att han kan sitta lutad mot dem och titta på mig. Han börjar låta nöjdare och sitter och sparkar och fäktar.
Han börjar låta lite mindre nöjd och trötta mamma uppfattar inte vad som är på gång innan det brakar till i blöjan.
Jag tar upp honom för att gå och byta och inser att blöjan har läckt så det är bajs på ryggen av pyjamasen och på påslakanet.
H blir arg för att han har bajs på ryggen och vi går och byter.
Jag tar av blöjan, tvättar och reser mig för att hämta en till tvättlapp.
H bajsar lite till.
Jag funderar på om man kan spola ner honom i toaletten.
H ger mig ett solskensleende och jag omvärderar genast min nedspolningsidé.
Jag tvättar rent igen och sträcker mig efter en ny blöja.
H passar på att kissa och blir arg för att han får kiss i ansiktet.
Jag tvättar av en nedkissad arg unge och en nedkissad inte helt nöjd mamma och börjar fundera på om min första plan kanske inte var så dum ändå.
Får dåligt samvete för mina elaka tankar och pussar lite på bebisen.
Jag går och hämtar en ny handduk till skötbädden och ett nytt påslakan.
Byter handduken och går in i sovrummet.
Sätter på en ny pyjamas och förklarar för lilla H att han bara måste ligga i vagnen en liten, liten stund medan mamma bäddar rent.
Jag lägger ner honom och börjar bädda.
Han beslutar att mamma nog är lite långsam och skriker lite för att vara säker på att hon snabbar sig.
Vi sätter oss i sängen igen.
Han sprattlar och jollrar glatt och för plötsligt ett något ansträngt uttryck i ansiktet. Denhär gången är jag i alla fall så pass vaken att jag hinner lyfta på honom så att bajset hamnar där det ska.
Vi går och byter blöja igen.
Tillbaka till sovrummet och dags att amma.
Ger näsdroppar för att han ska kunna andas och han blir arg, spottar och fräser och får ut lite snor.
Jag hämtar Minifom droppar för att han inte ska få ont i magen, han blir arg för att maten dröjer och börjar skrika. Sväljer dock snällt dropparna och börjar sen äta glatt, slumrar till, vaknar, äter, slumrar, vaknar i en dryg timme, sen tycker jag att han nog andas lite tyngre och flyttar honom försiktigt till vagnen.
Sätter snabbt som sjutton på mig öronpropparna för att inte höra alla små gnyenden och somnar.
Vaknar en timme senare av att han skriker, men hör och häpna, somnar om igen, det är nog första gången.
Jag somnar och vaknar en halvtimme senare av att jag tappat öronpropparna, famlar efter dem i sängen och hittar den. Ska sätta tillbaka dem och stoppar bestämt in dem i munnen. Får kväljningar av smaken av öronvax, blir arg för att jag är så dum och försöker med öronen istället med bättre resultat.
Somnar om och vaknar av R:s väckarklocka kl.06.
Somnar om, vaknar av H strax efter sju.
Dags för en ny dag...
måndag, november 05, 2007
Far- och morföräldrar
Jag har inte riktigt reflekterat över vilken tur vi har som har H:s far- och morföräldrar i närheten och att de gärna hjälper till med barnpassning. Det har liksom inte slagit mig att alla inte har den lyxen förrän jag läste kommentarerna till mitt förra blogginlägg.
För mormor och morfar är det första barnbarnet de ställer mer än gärna upp och är barnvakt.
Det verkar även gälla farmor och farfar som i och för sig har tre barnbarn sen tidigare men lilla H är den första som bor i samma stad så de rår gärna om honom de också.
Jag är så imponerad av alla föräldrapar som orkar med och klarar det på egen hand.
För att inte tala om alla ensamstående föräldrar, hur klarar man det?!?
Jag tycker det är fullt upp även när vi är två som delar på det.
En stor eloge till alla er duktiga föräldrar därute!
För mormor och morfar är det första barnbarnet de ställer mer än gärna upp och är barnvakt.
Det verkar även gälla farmor och farfar som i och för sig har tre barnbarn sen tidigare men lilla H är den första som bor i samma stad så de rår gärna om honom de också.
Jag är så imponerad av alla föräldrapar som orkar med och klarar det på egen hand.
För att inte tala om alla ensamstående föräldrar, hur klarar man det?!?
Jag tycker det är fullt upp även när vi är två som delar på det.
En stor eloge till alla er duktiga föräldrar därute!
Bebisfria timmar
Jag hade tänkt börja det här inlägget med att tala om hur mycket jag tycker om lilla H men att det trots det är skönt att vara ifrån honom ibland. Men det tänker jag inte göra.
Jag blir så irriterad på mig själv som känner att jag måste ursäkta mig för att jag tar ett par timmar ledigt från amning och blöjbyten, inte så mycket att jag måste ursäkta mig för andra som för mig själv. Som om det på något sätt skulle betyda att jag inte tyckte om honom bara för att det är skönt att inte ha honom tätt inpå 24 timmar per dygn.
Ett säkert tecken på att man är småbarnsförälder måste vara när man tycker att det är underbart att gå på toaletten bara för att det ger lite ”egen tid” :-D
Men som sagt, jag ska inte börja med att ursäkta mig, jag börjar såhär istället:
I lördags var lilla H hos farmor och farfar i två timmar, i söndags var mormor barnvakt lika länge och det var så fantastiskt skönt!
Jag och R fick göra lite vuxengrejer, inget speciellt eller så, ett besök till IKEA och åka och handla men det var ganska härligt att vara bebisfria en stund.
Lilla H hade skött sig exemplariskt så det verkar inte som om det skulle bli särskilt svårt att övertala dem att vara barnvakt igen när det behövs.
Det är skönt att få lite hjälp ibland, jag har en kompis som har varit ett helt fantastiskt stöd, första gången hon kom över var första dagen då R började jobba efter pappadagarna och jag var lagom uppriven över att få allt ansvar själv. Då kom hon över med present till H samt frukt, fika och matlåda till mamma. Precis vad jag behövde.
Hon har varit här flera gånger efter det också och bara det att ha nån annan som håller bebisen en stund när man knappt fått sova på natten var underbart, (särskilt eftersom hon inte lämnar tillbaka honom bara för att han blir lite ledsen). För att inte tala om att få sova en timme medan hon går ut med honom i barnvagn, eller bara det att ha någon vuxen att prata med.
Att veta att det finns någon att ringa som ställer upp om man behöver är fantastiskt.
Jag blir så irriterad på mig själv som känner att jag måste ursäkta mig för att jag tar ett par timmar ledigt från amning och blöjbyten, inte så mycket att jag måste ursäkta mig för andra som för mig själv. Som om det på något sätt skulle betyda att jag inte tyckte om honom bara för att det är skönt att inte ha honom tätt inpå 24 timmar per dygn.
Ett säkert tecken på att man är småbarnsförälder måste vara när man tycker att det är underbart att gå på toaletten bara för att det ger lite ”egen tid” :-D
Men som sagt, jag ska inte börja med att ursäkta mig, jag börjar såhär istället:
I lördags var lilla H hos farmor och farfar i två timmar, i söndags var mormor barnvakt lika länge och det var så fantastiskt skönt!
Jag och R fick göra lite vuxengrejer, inget speciellt eller så, ett besök till IKEA och åka och handla men det var ganska härligt att vara bebisfria en stund.
Lilla H hade skött sig exemplariskt så det verkar inte som om det skulle bli särskilt svårt att övertala dem att vara barnvakt igen när det behövs.
Det är skönt att få lite hjälp ibland, jag har en kompis som har varit ett helt fantastiskt stöd, första gången hon kom över var första dagen då R började jobba efter pappadagarna och jag var lagom uppriven över att få allt ansvar själv. Då kom hon över med present till H samt frukt, fika och matlåda till mamma. Precis vad jag behövde.
Hon har varit här flera gånger efter det också och bara det att ha nån annan som håller bebisen en stund när man knappt fått sova på natten var underbart, (särskilt eftersom hon inte lämnar tillbaka honom bara för att han blir lite ledsen). För att inte tala om att få sova en timme medan hon går ut med honom i barnvagn, eller bara det att ha någon vuxen att prata med.
Att veta att det finns någon att ringa som ställer upp om man behöver är fantastiskt.
fredag, oktober 26, 2007
Nojjiga jag!
Jag är nojjig för allt när det gäller lilla H. Jag är nojjig för att han är för varm, för kall, att han inte sover tillräckligt, att han sover för mycket, att han nyser, att han har gaser i magen, att bajset har konstig konsistens, (har väl aldrig diskuterat så mycket bajs som jag gör nu) att han andas så lätt, att han andas så tungt, att han kanske har bråck, att han ska träffa nån som är förkyld och bli smittad Jag nojjar, nojjar, nojjar...
R är inte alls som jag, han tycker att allt är normalt för små bebisar, vilket på ett sätt är bra, om han hade varit lika orolig som jag hade jag antagligen nojjat ihjäl mig redan. Men samtidigt är det lite jobbigt att det känns som om det bara är jag som oroar mig.
Jag har även ett extremt behov av att få bekräftat från andra att saker är normala, därför blir jag jätterädd när det verkar som om vår sköterska på BVC är lite fundersam över något. Om hon är orolig, hon som faktiskt vet vad som är normalt då måste det ju vara illa.
Det är jobbigt att oroa sig, jättejobbigt, men jag har så svårt att låta bli.
När vi var iväg och köpte bärsjal för nån vecka sen var tjejens barn förkylda, de hostade och snorade så hon skickade ut dem ur rummet för att inte smitta H. Den yngsta av killarna ville dock vara med ändå och kom insmygande och kröp omkring på golvet kring sin mammas ben. Jag hade lust att ta den stackars sjuka lilla femåringen och hiva ut honom med huvudet före. Trots att han säkerligen inte förstod varför han blivit utkörd från första början.
Vad är det man säger... Egna barn och andras ungar...
R är inte alls som jag, han tycker att allt är normalt för små bebisar, vilket på ett sätt är bra, om han hade varit lika orolig som jag hade jag antagligen nojjat ihjäl mig redan. Men samtidigt är det lite jobbigt att det känns som om det bara är jag som oroar mig.
Jag har även ett extremt behov av att få bekräftat från andra att saker är normala, därför blir jag jätterädd när det verkar som om vår sköterska på BVC är lite fundersam över något. Om hon är orolig, hon som faktiskt vet vad som är normalt då måste det ju vara illa.
Det är jobbigt att oroa sig, jättejobbigt, men jag har så svårt att låta bli.
När vi var iväg och köpte bärsjal för nån vecka sen var tjejens barn förkylda, de hostade och snorade så hon skickade ut dem ur rummet för att inte smitta H. Den yngsta av killarna ville dock vara med ändå och kom insmygande och kröp omkring på golvet kring sin mammas ben. Jag hade lust att ta den stackars sjuka lilla femåringen och hiva ut honom med huvudet före. Trots att han säkerligen inte förstod varför han blivit utkörd från första början.
Vad är det man säger... Egna barn och andras ungar...
tisdag, oktober 23, 2007
Hyllning till min make
Jag låg och tänkte på det en sömnlös natt, vilken otrolig tur jag har haft som fått en sån underbar man.
Hans stöd under hela graviditeten har verkligen varit helt otroligt.
Han har gått igenom allt med mig, funnits där när jag behövt någon att luta mig mot, tröstat när jag varit ledsen, skämt bort mig i överkant och tålmodigt stått ut med mig när jag varit odräglig.
För att inte tala om när lilla H väl kommit, jag hade aldrig klarat de första veckorna utan honom!
Älskling, du är mitt stöd i livet. Jag kunde inte ha önskat mig en bättre livskamrat eller en bättre far och förebild för vår son.
Du är underbar, jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Hans stöd under hela graviditeten har verkligen varit helt otroligt.
Han har gått igenom allt med mig, funnits där när jag behövt någon att luta mig mot, tröstat när jag varit ledsen, skämt bort mig i överkant och tålmodigt stått ut med mig när jag varit odräglig.
För att inte tala om när lilla H väl kommit, jag hade aldrig klarat de första veckorna utan honom!
Älskling, du är mitt stöd i livet. Jag kunde inte ha önskat mig en bättre livskamrat eller en bättre far och förebild för vår son.
Du är underbar, jag älskar dig av hela mitt hjärta!
fredag, oktober 19, 2007
Nära misshandel
Jag höll på att råka illa ut härom natten. R skulle natta lilla H som dock inte alls var intresserad av att sova så pappa somnade före honom. Smart liten kille, tröttar man ut pappa kan han ju inte bära bort honom till vagnen utan man får ligga kvar i sängen.
Så där låg han fortfarande när mamma vaknade av sprattlandet klockan 3 på natten. Dags för matning. Mamma tar tag i lilla H för att lyfta över honom till sin sida av sängen, då vaknar pappa och inser yrvaket att det är någon som är på väg att ta hans bebis!
Han blir genast beredd att klappa till vederbörande.
Sen inser han att barnarövaren är bebisens mor och lägger sig muttrande och somnar om.
Jag får nog väcka honom och be om lov innan jag ska mata nästa gång. ;)
Så där låg han fortfarande när mamma vaknade av sprattlandet klockan 3 på natten. Dags för matning. Mamma tar tag i lilla H för att lyfta över honom till sin sida av sängen, då vaknar pappa och inser yrvaket att det är någon som är på väg att ta hans bebis!
Han blir genast beredd att klappa till vederbörande.
Sen inser han att barnarövaren är bebisens mor och lägger sig muttrande och somnar om.
Jag får nog väcka honom och be om lov innan jag ska mata nästa gång. ;)
tisdag, oktober 09, 2007
Min konstiga kropp
Jag hade på något sätt lyckas förtränga att det skulle hända massa konstigheter med kroppen i samband med att man fick barn. Ja då menar jag inte utseendemässigt, det var ju knappast så att jag förväntade mig att komma ut från förlossningen med en fotomodells kropp.
Nej jag menar mer saker som händer inne i kroppen.
Det gör ont och trycker på konstiga ställen. Jag tycker det är jätteotäckt att inte veta vad som händer och varför.
Sen har vi alla hormoner som far omkring, dessa var jag i och för sig förvarnade om, men jag hade nog ändå inte förstått riktigt hur mycket de kunde påverka.
Jag gråter t ex för allt. Jag gråter för att H är så söt, för att han är så hjälplös, för att det är sånt ansvar, för att jag ska göra fel, för att jag inte vet och kan allt, för att jag inte kommer att klara det själv när R börjar jobba igen, för att jag är trött... jag gråter för precis allt.
Det kan komma från den ena sekunden till den andra. Jag kan sitta i soffan och prata med R om nåt helt neutralt och vardagligt för att helt plötsligt känna att tårarna börjar rinna och sen sitta och stortjuta.
Min kropp är konstig just nu.
Nej jag menar mer saker som händer inne i kroppen.
Det gör ont och trycker på konstiga ställen. Jag tycker det är jätteotäckt att inte veta vad som händer och varför.
Sen har vi alla hormoner som far omkring, dessa var jag i och för sig förvarnade om, men jag hade nog ändå inte förstått riktigt hur mycket de kunde påverka.
Jag gråter t ex för allt. Jag gråter för att H är så söt, för att han är så hjälplös, för att det är sånt ansvar, för att jag ska göra fel, för att jag inte vet och kan allt, för att jag inte kommer att klara det själv när R börjar jobba igen, för att jag är trött... jag gråter för precis allt.
Det kan komma från den ena sekunden till den andra. Jag kan sitta i soffan och prata med R om nåt helt neutralt och vardagligt för att helt plötsligt känna att tårarna börjar rinna och sen sitta och stortjuta.
Min kropp är konstig just nu.
söndag, oktober 07, 2007
Sömn
Åh vad jag längtar efter sömn, det är otroligt vad mycket kroppen ändå klarar av utan att sova. R tog ett kort på mig igår och jag blev riktigt rädd, jag var totalt likblek!
Jag försöker verkligen att sova på dagarna men det är svårt...
Inatt fick jag i alla fall sova 1½ timme i sträck två gånger. Så mycket har jag knappast sovit under alla dagar sammanräknade sen H föddes. Men inatt fick vi honom att sova i vaggan. Tidigare har han sovit mellan oss i sängen vilket i och för sig är tokmysigt men jag kan inte slappna av för fem öre. I vaggan har han bara gnytt tidigare så det kändes som en stor seger att ha honom där hela natten, om man bortser från amningsstunderna såklart. Fast jag vaknade dock några gånger och smög upp och kikade hur han hade det. Låg han bra, andades han, var han kanske för varm eller för kall...
Jag är lite avundsjuk på R när det gäller sömn. När han väl somnat så sover han, just nu håller grannarna på att borra och det låter som om de skulle stå med slagborr på andra sidan väggen, men pojkarna ligger och sover lika förnöjt för det, lilla H gnyr lite och R sover som klubbad. Samma sak när H skriker, jag var iväg på toa härom natten och när jag kommer in i sovrummet skriker H för full hals och ligger och sparkar pappa i ryggen med rejäla kickar, han märker ingenting. Fascinerande. Själv vaknar jag för minsta lilla knarr som bryter tystnaden, för att inte tala om en gnyende lillkille...
Jag försöker verkligen att sova på dagarna men det är svårt...
Inatt fick jag i alla fall sova 1½ timme i sträck två gånger. Så mycket har jag knappast sovit under alla dagar sammanräknade sen H föddes. Men inatt fick vi honom att sova i vaggan. Tidigare har han sovit mellan oss i sängen vilket i och för sig är tokmysigt men jag kan inte slappna av för fem öre. I vaggan har han bara gnytt tidigare så det kändes som en stor seger att ha honom där hela natten, om man bortser från amningsstunderna såklart. Fast jag vaknade dock några gånger och smög upp och kikade hur han hade det. Låg han bra, andades han, var han kanske för varm eller för kall...
Jag är lite avundsjuk på R när det gäller sömn. När han väl somnat så sover han, just nu håller grannarna på att borra och det låter som om de skulle stå med slagborr på andra sidan väggen, men pojkarna ligger och sover lika förnöjt för det, lilla H gnyr lite och R sover som klubbad. Samma sak när H skriker, jag var iväg på toa härom natten och när jag kommer in i sovrummet skriker H för full hals och ligger och sparkar pappa i ryggen med rejäla kickar, han märker ingenting. Fascinerande. Själv vaknar jag för minsta lilla knarr som bryter tystnaden, för att inte tala om en gnyende lillkille...
lördag, oktober 06, 2007
Förlossningen
Vid ungefär 20.00 den 29/9 började jag känna av lite värkar, inga speciellt kraftiga såna så jag satt och funderade på om det bara var lite vanliga sammandragningar. Under de kommande timmarna ökade de successivt och vid 23-tiden gjorde de riktigt ont! Då började vi klocka och de låg på mellan 3-6 minuter. Ondare och ondare gjorde det och vid ca 01.00 ringde jag till förlossningen.
Barnmorskan menade att de ju inte hållit på så länge och eftersom det brukar ta ganska lång tid för förstagångsföderskor tyckte hon att jag skulle avvakta och höra av mig när jag ville komma in. Hon påpekade även att varje värk skulle göra ”riktigt ont” vid det laget satt jag med tårar i ögonen vid varenda värk, men självklart hade jag ingen under de minuterarna jag pratade med henne så det kunde ju inte hon veta.
Jaja, det var väl bara att kämpa vidare men det var verkligen inte roligt, grät och skrek mig igenom varenda värk. Ska det verkligen göra såhär ont?!?!
Strax efter 02.00 orkade jag helt enkelt inte längre. Skit samma om det bara var en timme sen jag ringde. Ringde igen och sa att jag inte stod ut med gråten i halsen. Barnmorskan jag pratade med sa att vi var så välkomna så. Det tog lite tid att komma iväg med tanke på att värkarna, i bilen satt jag och skrek nej, nej, nej! Så fort jag kände att en värk var på väg.
Så kom vi upp till förlossningen ca 03.30. Då hade jag så ont att jag såg allting som i en dimma och kunde knappast stå upprätt.
Möttes upp av en gullig undersköterska som fick in oss i ett förlossningsrum och lyckades få mig att byta kläder.
– Jag ska ju inte säga nåt säkert, men så ont som du verkar ha så har det nog hänt lite. Trodde hon.
Så kom en barnmorska och skulle undersöka mig.
– Oj, du är öppen 7-8 cm, då har du jobbat på bra hemma.
Jag och R kunde knappt tro att hon hade rätt, hade det verkligen hänt så mycket?
Efter en obestämd tid som jag tyckte kändes som en mindre evighet, men R menade på snarare var 10 minuter från att vi kom in, fick jag lustgas. Lycka, inte för att det hjälpte särskilt mycket under själva värkarna men jag blev i alla fall lite borttrubbad mellan dem. Hade tydligen ingen större lust att släppa den alls påstår R. Fick massage i ländryggen vilket var jätteskönt och jag tror R tyckte det kändes bra att kunna hjälpa till med något.
04.20 gick vattnet vilket var en ganska märklig känsla och så blev det så småningom dags att börja krysta, jag har alltid föreställt mig att jag skulle föda halvsittandes med kuddar bakom ryggen men när bm föreslog att jag skulle stå på knän och fällde upp sängen så jag kunde luta mig över kanten och vara ganska rak i ryggen där jag stod på knä kändes det helt rätt.
Nog för att jag visste att det skulle göra ont med herregud!
Var knappast medveten om nåt som hände omkring mig, allting var dimmigt, vilket nog berodde på en kombination mellan lustgasen och smärtan.
Hörde vid ett tillfälle att någon sa att den kommer nog strax efter 5 och hade en svag tanke på att fråga vad klockan var men kom på att jag nog inte ville veta ändå.
De sista krystvärkarna gjorde det så ont att jag trodde att det skulle dö.
- Han kommer aldrig att komma! Gastade jag och då hade barnmorskan tydligen lett mot R och sagt att det var i alla fall nåt de kunde vara säkra på att komma gjorde de alltid. Det var det fräckaste! Var kanske tur att jag inte hörde det. ;)
De sista värkarna var fruktansvärda och när huvudet väl kom hade jag tydligen varit på väg att ställa mig i sängen för att komma därifrån, men varken barnmorskan eller R hade tyckt att det var nån vidare bra ide.
Och när huvudet väl var ute så var det värsta ju faktiskt över och helt plötsligt låg det en liten bebis på sängen – vår bebis. Vår lille son född 05.09 den 30/9. 3760g och 52cm lång. Helt otroligt, vilken fullkomlig lycka!
Barnmorskan menade att de ju inte hållit på så länge och eftersom det brukar ta ganska lång tid för förstagångsföderskor tyckte hon att jag skulle avvakta och höra av mig när jag ville komma in. Hon påpekade även att varje värk skulle göra ”riktigt ont” vid det laget satt jag med tårar i ögonen vid varenda värk, men självklart hade jag ingen under de minuterarna jag pratade med henne så det kunde ju inte hon veta.
Jaja, det var väl bara att kämpa vidare men det var verkligen inte roligt, grät och skrek mig igenom varenda värk. Ska det verkligen göra såhär ont?!?!
Strax efter 02.00 orkade jag helt enkelt inte längre. Skit samma om det bara var en timme sen jag ringde. Ringde igen och sa att jag inte stod ut med gråten i halsen. Barnmorskan jag pratade med sa att vi var så välkomna så. Det tog lite tid att komma iväg med tanke på att värkarna, i bilen satt jag och skrek nej, nej, nej! Så fort jag kände att en värk var på väg.
Så kom vi upp till förlossningen ca 03.30. Då hade jag så ont att jag såg allting som i en dimma och kunde knappast stå upprätt.
Möttes upp av en gullig undersköterska som fick in oss i ett förlossningsrum och lyckades få mig att byta kläder.
– Jag ska ju inte säga nåt säkert, men så ont som du verkar ha så har det nog hänt lite. Trodde hon.
Så kom en barnmorska och skulle undersöka mig.
– Oj, du är öppen 7-8 cm, då har du jobbat på bra hemma.
Jag och R kunde knappt tro att hon hade rätt, hade det verkligen hänt så mycket?
Efter en obestämd tid som jag tyckte kändes som en mindre evighet, men R menade på snarare var 10 minuter från att vi kom in, fick jag lustgas. Lycka, inte för att det hjälpte särskilt mycket under själva värkarna men jag blev i alla fall lite borttrubbad mellan dem. Hade tydligen ingen större lust att släppa den alls påstår R. Fick massage i ländryggen vilket var jätteskönt och jag tror R tyckte det kändes bra att kunna hjälpa till med något.
04.20 gick vattnet vilket var en ganska märklig känsla och så blev det så småningom dags att börja krysta, jag har alltid föreställt mig att jag skulle föda halvsittandes med kuddar bakom ryggen men när bm föreslog att jag skulle stå på knän och fällde upp sängen så jag kunde luta mig över kanten och vara ganska rak i ryggen där jag stod på knä kändes det helt rätt.
Nog för att jag visste att det skulle göra ont med herregud!
Var knappast medveten om nåt som hände omkring mig, allting var dimmigt, vilket nog berodde på en kombination mellan lustgasen och smärtan.
Hörde vid ett tillfälle att någon sa att den kommer nog strax efter 5 och hade en svag tanke på att fråga vad klockan var men kom på att jag nog inte ville veta ändå.
De sista krystvärkarna gjorde det så ont att jag trodde att det skulle dö.
- Han kommer aldrig att komma! Gastade jag och då hade barnmorskan tydligen lett mot R och sagt att det var i alla fall nåt de kunde vara säkra på att komma gjorde de alltid. Det var det fräckaste! Var kanske tur att jag inte hörde det. ;)
De sista värkarna var fruktansvärda och när huvudet väl kom hade jag tydligen varit på väg att ställa mig i sängen för att komma därifrån, men varken barnmorskan eller R hade tyckt att det var nån vidare bra ide.
Och när huvudet väl var ute så var det värsta ju faktiskt över och helt plötsligt låg det en liten bebis på sängen – vår bebis. Vår lille son född 05.09 den 30/9. 3760g och 52cm lång. Helt otroligt, vilken fullkomlig lycka!
onsdag, oktober 03, 2007
Hemma
30/9 kl. 05.09 kom vår älskade son!
Välkommen till världen lilla Hampus, vi älskar dig!
Nu har vi kommit hem från bb, jag får återkomma med fler detaljer nån annan dag, nu ska jag gå och pussa på världens finaste lille kille. :D
Välkommen till världen lilla Hampus, vi älskar dig!
Nu har vi kommit hem från bb, jag får återkomma med fler detaljer nån annan dag, nu ska jag gå och pussa på världens finaste lille kille. :D
lördag, september 29, 2007
Oktoberbebis?
Ja jag har börjat bli ganska säker på att bebisen inte har några som helst planer på att titta ut september.
De första två veckorna av oktober är helt full med födelsedagar för vänner och släktingar så det ska bli intressant att se vems födelsedag h*n tänker pricka in...
Jag börjar även bli tveksam till om förlossningen verkligen kommer att sätta igång av sig själv. Det känns faktiskt inte så. Varje gång jag tycker mig kunna ana nåt liten tecken som tyder på att det går åt rätt håll så slutar det.
Det känns som om vi hela tiden tar ett steg framåt och två tillbaka... :(
De första två veckorna av oktober är helt full med födelsedagar för vänner och släktingar så det ska bli intressant att se vems födelsedag h*n tänker pricka in...
Jag börjar även bli tveksam till om förlossningen verkligen kommer att sätta igång av sig själv. Det känns faktiskt inte så. Varje gång jag tycker mig kunna ana nåt liten tecken som tyder på att det går åt rätt håll så slutar det.
Det känns som om vi hela tiden tar ett steg framåt och två tillbaka... :(
Förkylningar
Jag har börjat undvika människor, nej det är inte så att jag blivit helt asocial men jag vill inte bli sjuk!
Tycker att alla går omkring och snorar och snörvlar, argh, håll er på avstånd!
Jag är jätterädd att bli sjuk tills bebisen bestämmer sig för att komma. Jag har varit förkyld till och i flera månader och immunförsvaret verkar vara helt borta.
Jag vill verkligen inte vara sjuk när det är dax för förlossning. Tror nog att det blir tufft nog ändå.
Har ni sett alla försiktighetsåtgärder de har på gårdar i England som drabbats av mul-och-klöv-sjuka? Det är ingenting mot hur det är hemma hos oss.
Jag har börjat ställa R i desinfektionsduschar när han kommer hem från jobbet, skrubbar katterna med såpa varenda dag och håller telefonen på armlängdsavstånd när jag pratar med min förkylda mor.
(Nej ok, riktigt så illa är det inte, men ni förstår vad jag menar...)
Alla virus och bakterier är portförbjudna!
Tycker att alla går omkring och snorar och snörvlar, argh, håll er på avstånd!
Jag är jätterädd att bli sjuk tills bebisen bestämmer sig för att komma. Jag har varit förkyld till och i flera månader och immunförsvaret verkar vara helt borta.
Jag vill verkligen inte vara sjuk när det är dax för förlossning. Tror nog att det blir tufft nog ändå.
Har ni sett alla försiktighetsåtgärder de har på gårdar i England som drabbats av mul-och-klöv-sjuka? Det är ingenting mot hur det är hemma hos oss.
Jag har börjat ställa R i desinfektionsduschar när han kommer hem från jobbet, skrubbar katterna med såpa varenda dag och håller telefonen på armlängdsavstånd när jag pratar med min förkylda mor.
(Nej ok, riktigt så illa är det inte, men ni förstår vad jag menar...)
Alla virus och bakterier är portförbjudna!
fredag, september 28, 2007
Beroende
Jag har börjat inse att jag är mer eller mindre beroende av Internet för tillfället.
Jag är uppkopplad stödde delen av dagen och går förbi med jämna mellanrum för att kolla om det hänt något på nåt community eller kanske någon skojig person uppdaterat sin blogg. Kanske bara sitter och surfar runt för att se om jag hittar något roligt att läsa eller för att leta information. Har allvarliga funderingar på hur man fick tag på information innan nätet.
Snacka om att göra sig beroende av något som man egentligen inte behöver...
Det kan ju aldrig var nyttigt!
Jag är uppkopplad stödde delen av dagen och går förbi med jämna mellanrum för att kolla om det hänt något på nåt community eller kanske någon skojig person uppdaterat sin blogg. Kanske bara sitter och surfar runt för att se om jag hittar något roligt att läsa eller för att leta information. Har allvarliga funderingar på hur man fick tag på information innan nätet.
Snacka om att göra sig beroende av något som man egentligen inte behöver...
Det kan ju aldrig var nyttigt!
torsdag, september 27, 2007
Korkad
Jag börjar mer och mer misstänka att jag har blivit dummare ju längre det gått i graviditeten. Tankarna går liksom långsammare och hittar inte riktigt rätt.
Har suttit med mina korsordstidningar och blivit extremt frustrerar när jag vet att det är något jag kan och det bara vägrar komma fram. Jag vet ju vad det är för ord så varför skriver jag det bara inte?!?
Jag kläcker även ur mig korkade saker lite titt som tätt. Igår när vi åt t ex så satt jag och tänkte så det knakade. Jag visste att det var någon som hade ringt en halvtimme innan R kom hem och jag funderade på om det var någon som jag borde hälsa från eller som hade velat honom något.
Tänkte, tänkte och tänkte... så trillade polletten ner. Det var ju R som hade ringt för att höra om det var något vi behövde handla!
Då kände jag mest för att ställa mig och slå huvudet i väggen men det hade väl knappast förbättrat minnet.
Har suttit med mina korsordstidningar och blivit extremt frustrerar när jag vet att det är något jag kan och det bara vägrar komma fram. Jag vet ju vad det är för ord så varför skriver jag det bara inte?!?
Jag kläcker även ur mig korkade saker lite titt som tätt. Igår när vi åt t ex så satt jag och tänkte så det knakade. Jag visste att det var någon som hade ringt en halvtimme innan R kom hem och jag funderade på om det var någon som jag borde hälsa från eller som hade velat honom något.
Tänkte, tänkte och tänkte... så trillade polletten ner. Det var ju R som hade ringt för att höra om det var något vi behövde handla!
Då kände jag mest för att ställa mig och slå huvudet i väggen men det hade väl knappast förbättrat minnet.
Bokmässa
Nu är det dax för bokmässa i Göteborg och jag skulle så gärna vilja åka dit och frossa i böcker.
Fast det är nog inte läge just nu, men jag kanske skulle prova när R kommer hem ikväll:
- Jo älskling jag tänkte åka ner till Göteborg i helgen.
Då låser han nog in mig! ;-D
Fast det är nog inte läge just nu, men jag kanske skulle prova när R kommer hem ikväll:
- Jo älskling jag tänkte åka ner till Göteborg i helgen.
Då låser han nog in mig! ;-D
Morgonfunderingar
Jag vaknade vid 05.30 idag och var ganska pigg, trots att nattsömnen inte varit den bästa. (Jag tror att min urinblåsa krympt rejält så mycket som jag får springa nattetid.)
Nåja det kommer väl ett bakslag här om några timmar igen, då kommer jag säkert att tvärslockna.
Så nu sitter jag och tittar på nyhetsmorgon, fy så deprimerande, det är bara massa hemskheter, dödade munkar i Burma, krig runtom i världen, mord härhemma i Sverige, idioter som kör race genom Sverige på vanliga vägar.
I stort och smått, men nog är det så gott som bara elände, vart är alla glada nyheter?
Finns det inga såna längre eller har de inget nyhetsvärde?
Men tv är i trots allt bättre än alla fina dagstidningar som bara skriver om sina varningar a la ”Huvudvärken kan vara dödlig sjukdom”och ointressant skvaller om diverse kändisar.” Britney Spears senaste nakenchock”
Jag vet ärligt talat inte när jag köpte en dagstidning senast och som de har blivit skulle jag aldrig på för mig att betala för skiten.
Nåja det kommer väl ett bakslag här om några timmar igen, då kommer jag säkert att tvärslockna.
Så nu sitter jag och tittar på nyhetsmorgon, fy så deprimerande, det är bara massa hemskheter, dödade munkar i Burma, krig runtom i världen, mord härhemma i Sverige, idioter som kör race genom Sverige på vanliga vägar.
I stort och smått, men nog är det så gott som bara elände, vart är alla glada nyheter?
Finns det inga såna längre eller har de inget nyhetsvärde?
Men tv är i trots allt bättre än alla fina dagstidningar som bara skriver om sina varningar a la ”Huvudvärken kan vara dödlig sjukdom”och ointressant skvaller om diverse kändisar.” Britney Spears senaste nakenchock”
Jag vet ärligt talat inte när jag köpte en dagstidning senast och som de har blivit skulle jag aldrig på för mig att betala för skiten.
onsdag, september 26, 2007
Sockerkaka
Igårkväll var jag inte glad. Kände mig tung, otymplig och allmänt nere.
Ville och orkade inte göra någonting, vilket är mer regel än undantag just nu.
Stackars R jobbar hela dagarna och kommer sen hem till en ledsen och uppgiven fru och han gör verkigen sitt bästa för att muntra upp mig. Trots att jag vet att väntan är jobbig för honom också. Igår bestod uppmuntran av sockerkaka. :D
Jättebra att muntra upp sig med mat, jag vet, men ärligt talat fram tills bebisen kommer så skiter jag i det... och varm sockerkaka med kall mjölk, nog blir man i alla fall lite gladare. :D
Ville och orkade inte göra någonting, vilket är mer regel än undantag just nu.
Stackars R jobbar hela dagarna och kommer sen hem till en ledsen och uppgiven fru och han gör verkigen sitt bästa för att muntra upp mig. Trots att jag vet att väntan är jobbig för honom också. Igår bestod uppmuntran av sockerkaka. :D
Jättebra att muntra upp sig med mat, jag vet, men ärligt talat fram tills bebisen kommer så skiter jag i det... och varm sockerkaka med kall mjölk, nog blir man i alla fall lite gladare. :D
tisdag, september 25, 2007
Påhopp
Det är faktiskt inte så ofta jag springer på stan, men så gott som varje gång blir jag påhoppad av olika insamlingsorganisationer, mobilabonnemangsförsäljare, säljare av diverse andra produkter eller lokalreportrar med någon intressant (läs menlös) fråga som de tycker att jag ska svara på. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker undvika ögonkontakt, ta omvägar och gå med bestämda steg, jag blir alltid utsatt i alla fall.
Stan föresten, numera finns de ju överallt, även i matbutikerna och där måste man ju in emellanåt.
Jag har haft ganska svårt att säga nej (fast jag börjar bli bättre på det) men just när det gäller detta så har det aldrig varit några problem.
Det spelar ingen roll vad det gäller, flyger de på mig på stan så blir det alltid tvärstopp, om inte annat av ren princip!
Nej tack, jag vill inte skänka pengar (även om du tittar förebrående på mig)
Nej tack, jag vill inte ha ditt telefonabonnemang (och du har inte det minsta med att göra vad jag ringer med idag)
Nej tack, jag vill inte vara med i tv och svara på vad jag tycker och tänker (inte för allt smör i Småland)
Nej, jag tänker inte ens stanna och lyssna på dina argument. Nej, nej, nej!!!
Jag känner mig som världens surkärring men jag orkar inte bry mig.
Samma sak gäller telefonförsäljare, det kändes ett tag som om jag inte gjorde annat än att tacka nej till gratis tvättmedel, gratis kalsonger, gratis strumpor och annat skit som de ringde om.
Nej jag vill inte ha dina prylar (och sen få saker/reklam hemskickade till förbannelse)
Samma sak med olika välgörenhetsorganisationer.
Gjorde misstaget att skänka pengar till röda korset via nätet för ett par år sedan och det var ju det mest korkade jag gjort. Ja inte skänka pengar, men att skänka pengar så de kunde se vart de kom ifrån. Vet inte hur många samtal jag fick från dem om att de ville ha pengar efter det.
Jag blir så irriterad, bara därför är de tyvärr de sista jag skulle ge pengar till nu.
Det är inte så att jag blir otrevlig, jag är alltid trevlig, men väldigt bestämd.
Jo föresten ibland kan jag bli otrevlig, när de inte kan ta mitt nej, när de trots detta tjatar om hur bra de är eller när välgörenhetsorganisationerna försöker få mig att känna mig som en dålig människa för att jag inte vill ge dem pengar, då kan jag tända till rejält.
Hade en gång en människa från Greenpeace som ringde och ville ha pengar till nåt ädelt ändamål som jag sa nej till och hon hade mage att börja tala om att jag väl ändå inte kunde ha nåt viktigare att lägga dem på i väldigt otrevlig ton, då var jag inte snäll.
Eller säljaren som ringde och skulle ha tag på R när han inte var hemma men talade om att det gick precis lika bra med mig, ända tills jag tackade nej till hans fantastiska erbjudande om gratis kalsonger och då helt plötsligt tyckte att det kanske var lika bra att han pratade med R direkt, i ett tonläge som sa lät ungefär som ”såna viktiga beslut kanske inte du ska ta lilla gumman” Då var jag inte heller snäll, sa att han var välkommen att ringa tillbaka men att R hade exakt samma åsikt om telefonförsäljare och skiterbjudanden som jag.
Han ringde faktiskt upp och tänka sig, R tackade nej han också. Då satt jag och mös.
Tack och lov för NIX-telefoni, det fungerar faktiskt riktigt bra, slipper i alla fall telefonsamtalen.
Undrar om de inte finns nåt liknande för andra situationer också?
Kanske en pin att sätta på jackan som talar om för säljare att jag inte är intresserad så slipper de ens fråga...
Stan föresten, numera finns de ju överallt, även i matbutikerna och där måste man ju in emellanåt.
Jag har haft ganska svårt att säga nej (fast jag börjar bli bättre på det) men just när det gäller detta så har det aldrig varit några problem.
Det spelar ingen roll vad det gäller, flyger de på mig på stan så blir det alltid tvärstopp, om inte annat av ren princip!
Nej tack, jag vill inte skänka pengar (även om du tittar förebrående på mig)
Nej tack, jag vill inte ha ditt telefonabonnemang (och du har inte det minsta med att göra vad jag ringer med idag)
Nej tack, jag vill inte vara med i tv och svara på vad jag tycker och tänker (inte för allt smör i Småland)
Nej, jag tänker inte ens stanna och lyssna på dina argument. Nej, nej, nej!!!
Jag känner mig som världens surkärring men jag orkar inte bry mig.
Samma sak gäller telefonförsäljare, det kändes ett tag som om jag inte gjorde annat än att tacka nej till gratis tvättmedel, gratis kalsonger, gratis strumpor och annat skit som de ringde om.
Nej jag vill inte ha dina prylar (och sen få saker/reklam hemskickade till förbannelse)
Samma sak med olika välgörenhetsorganisationer.
Gjorde misstaget att skänka pengar till röda korset via nätet för ett par år sedan och det var ju det mest korkade jag gjort. Ja inte skänka pengar, men att skänka pengar så de kunde se vart de kom ifrån. Vet inte hur många samtal jag fick från dem om att de ville ha pengar efter det.
Jag blir så irriterad, bara därför är de tyvärr de sista jag skulle ge pengar till nu.
Det är inte så att jag blir otrevlig, jag är alltid trevlig, men väldigt bestämd.
Jo föresten ibland kan jag bli otrevlig, när de inte kan ta mitt nej, när de trots detta tjatar om hur bra de är eller när välgörenhetsorganisationerna försöker få mig att känna mig som en dålig människa för att jag inte vill ge dem pengar, då kan jag tända till rejält.
Hade en gång en människa från Greenpeace som ringde och ville ha pengar till nåt ädelt ändamål som jag sa nej till och hon hade mage att börja tala om att jag väl ändå inte kunde ha nåt viktigare att lägga dem på i väldigt otrevlig ton, då var jag inte snäll.
Eller säljaren som ringde och skulle ha tag på R när han inte var hemma men talade om att det gick precis lika bra med mig, ända tills jag tackade nej till hans fantastiska erbjudande om gratis kalsonger och då helt plötsligt tyckte att det kanske var lika bra att han pratade med R direkt, i ett tonläge som sa lät ungefär som ”såna viktiga beslut kanske inte du ska ta lilla gumman” Då var jag inte heller snäll, sa att han var välkommen att ringa tillbaka men att R hade exakt samma åsikt om telefonförsäljare och skiterbjudanden som jag.
Han ringde faktiskt upp och tänka sig, R tackade nej han också. Då satt jag och mös.
Tack och lov för NIX-telefoni, det fungerar faktiskt riktigt bra, slipper i alla fall telefonsamtalen.
Undrar om de inte finns nåt liknande för andra situationer också?
Kanske en pin att sätta på jackan som talar om för säljare att jag inte är intresserad så slipper de ens fråga...
måndag, september 24, 2007
Gamla vänner
Det händer med jämna mellanrum, att jag springer på gamla bekanta på olika communitys nätet och varje gång ställs jag inför samma fråga:
Ska jag kontakta dem eller inte?
Vill jag prata med mina vänner från skoltiden?
Det skulle ju vara roligt att höra hur vissa av dem mår och vad de gör, och i och med att jag bytt namn så är chansen att de skulle hitta mig ganska så liten. Det är alltså upp till mig.
Vissa av dem skulle jag mycket väl kunna tänka mig att prata lite med men samtidigt är det svårt att kontakta en person och undvika de andra. Det är inte så att jag har något emot dem, men jag känner inget behov av att prata med dem heller. Jag är ju långt ifrån samma person idag som jag var då och det måste ju gälla dem också. Jag är nöjd med de vänner jag har nu och vill nog inte tillbaka i tiden.
Så svaret på frågan brukar därför oftast bli detsamma:
några klick på musen och jag surfar vidare, med mina gamla vänner kvar bakom mig. Kanske med lite sorg i hjärtat men ändå ganska lättad över mitt beslut.
Ska jag kontakta dem eller inte?
Vill jag prata med mina vänner från skoltiden?
Det skulle ju vara roligt att höra hur vissa av dem mår och vad de gör, och i och med att jag bytt namn så är chansen att de skulle hitta mig ganska så liten. Det är alltså upp till mig.
Vissa av dem skulle jag mycket väl kunna tänka mig att prata lite med men samtidigt är det svårt att kontakta en person och undvika de andra. Det är inte så att jag har något emot dem, men jag känner inget behov av att prata med dem heller. Jag är ju långt ifrån samma person idag som jag var då och det måste ju gälla dem också. Jag är nöjd med de vänner jag har nu och vill nog inte tillbaka i tiden.
Så svaret på frågan brukar därför oftast bli detsamma:
några klick på musen och jag surfar vidare, med mina gamla vänner kvar bakom mig. Kanske med lite sorg i hjärtat men ändå ganska lättad över mitt beslut.
söndag, september 23, 2007
Fem myror...
Det är Fem myror är fler än fyra elefanter på TV just nu och jag kommer på mig själv med att sitta och sjunga med.
”Bom, bom, bom, bom, bom, bom bom. O vad det låter bra. Det är O:et i orden som gör det!”
Jag älskade verkligen det programmet när jag var liten.
Magnus, Brasse och Eva rules! :-D
”Bom, bom, bom, bom, bom, bom bom. O vad det låter bra. Det är O:et i orden som gör det!”
Jag älskade verkligen det programmet när jag var liten.
Magnus, Brasse och Eva rules! :-D
lördag, september 22, 2007
Ny lägenhet
Lillebror håller på att flytta till en ny lägenhet. Huset är helt nybyggt så det är väldigt fina och fräscha lägenheter och jag tror att det kommer bli jättebra när han väl kommit i ordning.
Fast det finns ett problem, de som byggt huset har missat att tänka på en sak – att folk eventuellt skulle vilja ha lite möbler.
De har gjort en liten hiss och en extremt smal trappa så hans nya soffa går inte att få upp med all god vilja i världen. Grannen skulle ha upp sitt piano och även där var det tvärstopp, och de kan ju knappast vara de enda i huset som vill ha upp lite större möbler.
Tror nog att det kommer bli lite klagomål till värden, lillebror var i alla fall inte särskilt nöjd. Ska bli spännande att se hur det går.
Fast det finns ett problem, de som byggt huset har missat att tänka på en sak – att folk eventuellt skulle vilja ha lite möbler.
De har gjort en liten hiss och en extremt smal trappa så hans nya soffa går inte att få upp med all god vilja i världen. Grannen skulle ha upp sitt piano och även där var det tvärstopp, och de kan ju knappast vara de enda i huset som vill ha upp lite större möbler.
Tror nog att det kommer bli lite klagomål till värden, lillebror var i alla fall inte särskilt nöjd. Ska bli spännande att se hur det går.
Katterna och graviditeten
Missarna härhemma har regagerat lite olika när jag är gravid, men visst märks det att de påverkas, i alla fall på två av dem.
Mattes lilla bustjej, verkar inte bry sig så mycket egentligen, är lika tokig och busig som vanlig.
Mattes lilla fegis, tycker att matte har blivit lite kostig, har svårt att sätta tassen på det men det är nåt som inte är som det brukar... Har dessutom svårt att förstå varför man inte får stå och trampa på mattes mage längre, det som är så mysigt.
Mattes lilla snöboll, har blivit jättegosig under graviditeten, matte är världens bästa och det går inte att mysa tillräckligt mycket.
Det ska bli så spännande att se hur de reagerar på en liten bebis.
Mattes lilla bustjej, verkar inte bry sig så mycket egentligen, är lika tokig och busig som vanlig.
Mattes lilla fegis, tycker att matte har blivit lite kostig, har svårt att sätta tassen på det men det är nåt som inte är som det brukar... Har dessutom svårt att förstå varför man inte får stå och trampa på mattes mage längre, det som är så mysigt.
Mattes lilla snöboll, har blivit jättegosig under graviditeten, matte är världens bästa och det går inte att mysa tillräckligt mycket.Det ska bli så spännande att se hur de reagerar på en liten bebis.
Tjuvlyssnat.se
Eftersom jag har tråkigt så tänkte jag dela med mig av ett gäng av mina favoriter från tjuvlyssnat, har ni lika tråkigt som jag nån dag kan ni ju alltid roa er med dem.
Barnet: Men jag viiill ha godis mamma! Viiill!!
Mamman: Om inte du är tyst nu så dör Björne!
Barnet blir mycket tyst.
Mamma: Väntar ni här nu då medans mamma springer på toaletten, gör inget dumt! (Mamman går iväg mot toaletten.)
Pojke 5+ (ler lurigt o tittar på sin lillebror): VETU VA?! Du är inte du egentligen, och jag och Elvira heter inte som du tror och det är inte din mamma som gick på toan. Den här restaurangen finns inte egentligen, det är på låtsas, en låtsasvärld.
(Lillebror 3+ kollar oförstående och börjar darra med läppen.)
Storasyster 7+: Ja det är som han säger, du finns inte, det här är inte på riktigt och du är inte vår lillebror, du finns inte egentligen!
(Den lilla pojken börjar storgråta och mamman kommer småspringandes från toaletten.)
Mamman: Vad har hänt älskling?
Storebror (kastar sig om sin lillebror och kramar honom): Han satte bara lite mat i halsen, men vi hjälpte honom, jag tror bara han är lite rädd...
Mamman: Ååh, vilken duktig och snäll storebror du är!
Barnet (till kassörskan): Vem ska få alla pengarna? (Pekar på insamlingsbössan).
Kassörska: Pengarna ska vi ge till behövande barn.
Barnet: Varför behöver de pengar?
Kassörska: Det är barn som det är synd om, vissa av dem har kanske inte en mamma eller pappa.
Barnet (vänder sig om och ser på sin mamma, och tittar sedan på kassörskan igen): Om jag dödar min mamma, får jag pengarna då?
Pojke ~4: Pappaaa, är Zlatan snäll?
Pappa ~35 (märkbart trött): Ja...
Pojke : Det säger inte Viktor på dagis.
Pappa: Men Viktor är ju lite korkad.
Pojke: Jo...
(En storväxt och skäggig man med bikerskläder och stora tatueringar över hela armarna står vid kosmetikan, dottern ~6 kommer springandes.)
Flickan: Pappa, pappa! Kan vi köpa den här?
MC-Knutten (irriterat): Nej, vi väntar bara på mamma!
(Flickan fortsätter att tjata en lång stund.)
MC-knutten (väsandes): Vill du att Barbie ska bryta benet??
Flickan: Neeej!
MC-knutten: Då så, sluta gnäll för i helvete!
(Flickan springer iväg och kommer några sekunder senare tillbaka med en ny sak.)
Flickan: Den här då pappa, den kan jag väl få?
MC-knutten: Snart har Barbie inga ben alls!!
(Pappa ~35 går med dotter ~5 som springer omkring.)
Pappan: Gå inte för nära vattnet, för du kan inte simma!
Dottern: Det kan jag visst det!
Pappan: Nej, det kan du inte.
Dottern: Så sa Nemos pappa till Nemo! Och Nemo KUNDE simma!!
Pappan (suckandes): Nemo är en fisk…
(Tjej ~15 och pojke ~10 som verkar vara syskon småkivas med varandra i rulltrappan.)
Tjejen (med allvarligt tonfall): Men Daniel, jag får egentligen inte säga detta, men kan inte hålla tyst längre!
(Konstpaus.)
Tjejen: Du är... adopterad!
Pojken (tittar oförstående mot sin mamma): Va?!
Tjejen: Ja, från en APFAMILJ!
Pojken: Mamma, säg till henne!
Mamman: Det är sant.
(En mycket hårig man i shorts och linne kommer in i tågvagnen).
Pojke 5+: Mamma, varför har den där mannen päls?
Mamman: Men Schhh!
Pojke 5+ (skriker): Men varför har han päls?!
(Alla på tåget börjar le, mannen tittar ilsket på ungen).
Pojke 5+ (lite rädd): Mamma, björnen tittar argt på mig nu!
Ett par ~25 sitter tillsammans. Killen skriver på mobilen och tjejen tittar på en bebis i en barnvagn längre fram.
Tjej: Åh, kolla bebisen!
Kille (sneglar dit hon pekar, fortsätter skriva): Ja.
Tjej: Men kolla då.
Kille: Ja?
Tjej: Jag vill ha!
Kille (funderar en sekund och reser sig sedan lugnt): Okej, jag ska fråga henne.
Tjej: Va? Vad gör du?
Kille går fram till mamman som tittar upp.
Kille: Ursäkta, min flickvän skulle vilja ha din bebis. Kan du tänka dig att byta den mot något?
Mamman (ler): Jasså jaha. Nej du, jag tror inte det.
Tjejen rodnar och är knäpptyst.
Kille: Okej, tack i alla fall (går tillbaka till sin flickvän). Hon sa nej.
Tjej (lågt och generat förmodligen av alla blickar och spridda skratt): Du är inte klok!
Kille: Jag vet, älskling.
Killen lägger en arm om hennes axlar och fortsätter skriva.
Barnet: Men jag viiill ha godis mamma! Viiill!!
Mamman: Om inte du är tyst nu så dör Björne!
Barnet blir mycket tyst.
Mamma: Väntar ni här nu då medans mamma springer på toaletten, gör inget dumt! (Mamman går iväg mot toaletten.)
Pojke 5+ (ler lurigt o tittar på sin lillebror): VETU VA?! Du är inte du egentligen, och jag och Elvira heter inte som du tror och det är inte din mamma som gick på toan. Den här restaurangen finns inte egentligen, det är på låtsas, en låtsasvärld.
(Lillebror 3+ kollar oförstående och börjar darra med läppen.)
Storasyster 7+: Ja det är som han säger, du finns inte, det här är inte på riktigt och du är inte vår lillebror, du finns inte egentligen!
(Den lilla pojken börjar storgråta och mamman kommer småspringandes från toaletten.)
Mamman: Vad har hänt älskling?
Storebror (kastar sig om sin lillebror och kramar honom): Han satte bara lite mat i halsen, men vi hjälpte honom, jag tror bara han är lite rädd...
Mamman: Ååh, vilken duktig och snäll storebror du är!
Barnet (till kassörskan): Vem ska få alla pengarna? (Pekar på insamlingsbössan).
Kassörska: Pengarna ska vi ge till behövande barn.
Barnet: Varför behöver de pengar?
Kassörska: Det är barn som det är synd om, vissa av dem har kanske inte en mamma eller pappa.
Barnet (vänder sig om och ser på sin mamma, och tittar sedan på kassörskan igen): Om jag dödar min mamma, får jag pengarna då?
Pojke ~4: Pappaaa, är Zlatan snäll?
Pappa ~35 (märkbart trött): Ja...
Pojke : Det säger inte Viktor på dagis.
Pappa: Men Viktor är ju lite korkad.
Pojke: Jo...
(En storväxt och skäggig man med bikerskläder och stora tatueringar över hela armarna står vid kosmetikan, dottern ~6 kommer springandes.)
Flickan: Pappa, pappa! Kan vi köpa den här?
MC-Knutten (irriterat): Nej, vi väntar bara på mamma!
(Flickan fortsätter att tjata en lång stund.)
MC-knutten (väsandes): Vill du att Barbie ska bryta benet??
Flickan: Neeej!
MC-knutten: Då så, sluta gnäll för i helvete!
(Flickan springer iväg och kommer några sekunder senare tillbaka med en ny sak.)
Flickan: Den här då pappa, den kan jag väl få?
MC-knutten: Snart har Barbie inga ben alls!!
(Pappa ~35 går med dotter ~5 som springer omkring.)
Pappan: Gå inte för nära vattnet, för du kan inte simma!
Dottern: Det kan jag visst det!
Pappan: Nej, det kan du inte.
Dottern: Så sa Nemos pappa till Nemo! Och Nemo KUNDE simma!!
Pappan (suckandes): Nemo är en fisk…
(Tjej ~15 och pojke ~10 som verkar vara syskon småkivas med varandra i rulltrappan.)
Tjejen (med allvarligt tonfall): Men Daniel, jag får egentligen inte säga detta, men kan inte hålla tyst längre!
(Konstpaus.)
Tjejen: Du är... adopterad!
Pojken (tittar oförstående mot sin mamma): Va?!
Tjejen: Ja, från en APFAMILJ!
Pojken: Mamma, säg till henne!
Mamman: Det är sant.
(En mycket hårig man i shorts och linne kommer in i tågvagnen).
Pojke 5+: Mamma, varför har den där mannen päls?
Mamman: Men Schhh!
Pojke 5+ (skriker): Men varför har han päls?!
(Alla på tåget börjar le, mannen tittar ilsket på ungen).
Pojke 5+ (lite rädd): Mamma, björnen tittar argt på mig nu!
Ett par ~25 sitter tillsammans. Killen skriver på mobilen och tjejen tittar på en bebis i en barnvagn längre fram.
Tjej: Åh, kolla bebisen!
Kille (sneglar dit hon pekar, fortsätter skriva): Ja.
Tjej: Men kolla då.
Kille: Ja?
Tjej: Jag vill ha!
Kille (funderar en sekund och reser sig sedan lugnt): Okej, jag ska fråga henne.
Tjej: Va? Vad gör du?
Kille går fram till mamman som tittar upp.
Kille: Ursäkta, min flickvän skulle vilja ha din bebis. Kan du tänka dig att byta den mot något?
Mamman (ler): Jasså jaha. Nej du, jag tror inte det.
Tjejen rodnar och är knäpptyst.
Kille: Okej, tack i alla fall (går tillbaka till sin flickvän). Hon sa nej.
Tjej (lågt och generat förmodligen av alla blickar och spridda skratt): Du är inte klok!
Kille: Jag vet, älskling.
Killen lägger en arm om hennes axlar och fortsätter skriva.
04.30
Har varit vaken i drygt en och en halv timme nu - helt utan anledning. Nu har jag ledsnat på att bara ligga och stirra i taket så jag satte mig vid datorn istället. Har suttit och läst lite på tjuvlyssnat.se, alltid bra för att fördriva tiden.
Här kommer ett par av de senaste tillskotten:
Grill, Falsterbo:
Ett äldre par ~65 står i kassan och tittar på glassorterna till kulglassen.
Kvinnan (irriterat): Har ni bara dessa sorterna?
Kassörskan ~17 (mumlar): Nej, vi har några hemliga bonussorter också som man får gissa sig till.
Tåg mellan Alingsås och Göteborg:
Man 1 ~50: Visste du att det är "vetenskapligt bevisat" (Han gör citationstecken med fingrarna) att män som får döttrar är bättre i sängen än de som får söner!
Man 2 ~50: Jasså? Ja men det tror jag nog kan stämma.
Man 1 tittar lite tveksamt på man 2.
Man 1: Men du har väl bara en son?
Man 2: Ja, men han är ju frisör, så det tycker jag halvräknas!
Här kommer ett par av de senaste tillskotten:
Grill, Falsterbo:
Ett äldre par ~65 står i kassan och tittar på glassorterna till kulglassen.
Kvinnan (irriterat): Har ni bara dessa sorterna?
Kassörskan ~17 (mumlar): Nej, vi har några hemliga bonussorter också som man får gissa sig till.
Tåg mellan Alingsås och Göteborg:
Man 1 ~50: Visste du att det är "vetenskapligt bevisat" (Han gör citationstecken med fingrarna) att män som får döttrar är bättre i sängen än de som får söner!
Man 2 ~50: Jasså? Ja men det tror jag nog kan stämma.
Man 1 tittar lite tveksamt på man 2.
Man 1: Men du har väl bara en son?
Man 2: Ja, men han är ju frisör, så det tycker jag halvräknas!
fredag, september 21, 2007
Samtal från lillebror:
Han: Hej, hur är det?
Jag: Rätt ok, själv då?
Han: Jo det är bra. Jaha, har det inte hänt nåt än?
Jag: Nej det har det inte.
Han: Nehej, varför inte det?
Jag: Va, vadå varför? Det vet väl inte jag. Men det kan ju dröja flera veckor till om det är så.
*lillebror suckar*
Han: Jaha, men är det ingenting du kan göra för att hjälpa till då?
Jag: Som vadå tycker du?
Han: Ähh... jag vet inte.
Sen är det lite knallprat innan vi lägger på.
Hade det varit nån annan än han så hade jag antagligen blivit rätt förbannad, som om det vore mitt fel att inget har hänt!
Men lillebror är lillebror så han kommer väl undan.
Jag: Rätt ok, själv då?
Han: Jo det är bra. Jaha, har det inte hänt nåt än?
Jag: Nej det har det inte.
Han: Nehej, varför inte det?
Jag: Va, vadå varför? Det vet väl inte jag. Men det kan ju dröja flera veckor till om det är så.
*lillebror suckar*
Han: Jaha, men är det ingenting du kan göra för att hjälpa till då?
Jag: Som vadå tycker du?
Han: Ähh... jag vet inte.
Sen är det lite knallprat innan vi lägger på.
Hade det varit nån annan än han så hade jag antagligen blivit rätt förbannad, som om det vore mitt fel att inget har hänt!
Men lillebror är lillebror så han kommer väl undan.
Tips
Ojoj vad det finns många tips om hur man kan ”få igång” förlossningen, allt från att massera hälsenorna till den berömda färdknäppen. Men de roligaste förslagen kommer ofta från bekanta, ofta mycket vetenskapliga metoder som att tvätta fönster, tvätta bilen, dricka starkt kaffe... listan kan göras lång.
När man sen frågar varför de tror att just den metoden skulle vara så bra blir ofta svaret:
- Ja när jag skulle ha barn, då gjorde jag det och då satte förlossningen igång!
Hmm... ja nån gång måste ju förlossningen börja, och chansen att man faktiskt gör någonting just då är ju ganska stor. Sen kanske det inte riktigt beror på att de just drack kaffe eller tvättade, men jag brukar inte påpeka det. ;-)
Själv så tror jag bebisen kommer när den själv vill.
När man sen frågar varför de tror att just den metoden skulle vara så bra blir ofta svaret:
- Ja när jag skulle ha barn, då gjorde jag det och då satte förlossningen igång!
Hmm... ja nån gång måste ju förlossningen börja, och chansen att man faktiskt gör någonting just då är ju ganska stor. Sen kanske det inte riktigt beror på att de just drack kaffe eller tvättade, men jag brukar inte påpeka det. ;-)
Själv så tror jag bebisen kommer när den själv vill.
torsdag, september 20, 2007
Generationsskillnader
Min farmor ringde igår kväll, jag låg och sov just då så det var R som svarade.
När han berättade det undrade jag om hon ringt för att höra hur det var med graviditeten och så och R såg lite tveksam ut...
- Ja jag tror det, men hon hör ju till den gamla stammen så jag tror inte att hon tyckte att det var lämpligt att prata med mig om såna saker.
Jag undrade om det verkligen kunde vara så och jag får nog ge honom rätt, när jag ringde upp idag var det mycket riktigt det hon hade ringt för, att kolla hur allting var, hur jag mådde och så.
Min farmor är 90 år, det måste varit så annorlunda när hon fick barn, männen var ju inte alls involverade på samma sätt när det gällde själva graviditeten.
Det är väl ingen ur vår generation som skulle reflektera en sekund över att prata med R om sånt bara för att han är man?
Jag ser det ju som att det är vi som är gravida, inte bara jag.
Det känns skönt att det är mycket som ändrats i det avseendet på 55 år.
När han berättade det undrade jag om hon ringt för att höra hur det var med graviditeten och så och R såg lite tveksam ut...
- Ja jag tror det, men hon hör ju till den gamla stammen så jag tror inte att hon tyckte att det var lämpligt att prata med mig om såna saker.
Jag undrade om det verkligen kunde vara så och jag får nog ge honom rätt, när jag ringde upp idag var det mycket riktigt det hon hade ringt för, att kolla hur allting var, hur jag mådde och så.
Min farmor är 90 år, det måste varit så annorlunda när hon fick barn, männen var ju inte alls involverade på samma sätt när det gällde själva graviditeten.
Det är väl ingen ur vår generation som skulle reflektera en sekund över att prata med R om sånt bara för att han är man?
Jag ser det ju som att det är vi som är gravida, inte bara jag.
Det känns skönt att det är mycket som ändrats i det avseendet på 55 år.
Ljudböcker
Jag har alltid älskat att läsa och gick när jag var liten väldigt ofta så djupt inne i en bok att jag totalt stängde av omgivningen. Ganska farligt då det inte alltid var så intresserad av att sitta stilla och läsa samtidigt.
Idag brukar jag när jag läser hålla mig på samma ställe, av säkerhetsskäl...
Sen finns det tillfällen då det helt enkelt inte finns någon ro i kroppen för att sitta still, som nu, jag klarar helt enkelt inte av att sitta och koncentrera mig, då är jag väldigt glad över att det finns ljudböcker.
Nu lyssnar jag när jag sitter vid datorn och annars brukar jag lyssna när jag är ute och går mina promenader, när jag städar, lagar mat eller fixar och donar i största allmänhet. Allt blir så mycket roligare om man lyssnar på en bok.
Det enda som jag inte kan göra när jag lyssnar är att ligga och vila, då somnar jag på fem röda.
Fast det gäller att man hittar uppläsare som man gillar, en dålig uppläsare kan förstöra en hel bok.
Försökte en gång lyssna på Harry Potter som ljudbok på svenska och det gick bara inte! Uppläsaren gjorde fåniga röster och fick det verkligen att låta som en riktig barnbok. Det lät inte alls som det gjorde i mitt huvud. Usch och fy, den lade jag till handlingarna väldigt snabbt. En stor favorit är Katarina Ewerlöf, henne gillar jag skarpt.
Idag brukar jag när jag läser hålla mig på samma ställe, av säkerhetsskäl...
Sen finns det tillfällen då det helt enkelt inte finns någon ro i kroppen för att sitta still, som nu, jag klarar helt enkelt inte av att sitta och koncentrera mig, då är jag väldigt glad över att det finns ljudböcker.
Nu lyssnar jag när jag sitter vid datorn och annars brukar jag lyssna när jag är ute och går mina promenader, när jag städar, lagar mat eller fixar och donar i största allmänhet. Allt blir så mycket roligare om man lyssnar på en bok.
Det enda som jag inte kan göra när jag lyssnar är att ligga och vila, då somnar jag på fem röda.
Fast det gäller att man hittar uppläsare som man gillar, en dålig uppläsare kan förstöra en hel bok.
Försökte en gång lyssna på Harry Potter som ljudbok på svenska och det gick bara inte! Uppläsaren gjorde fåniga röster och fick det verkligen att låta som en riktig barnbok. Det lät inte alls som det gjorde i mitt huvud. Usch och fy, den lade jag till handlingarna väldigt snabbt. En stor favorit är Katarina Ewerlöf, henne gillar jag skarpt.
onsdag, september 19, 2007
Spännande dag :-p
Vickie håller idag på med en utmaning, att ta ett kort på sig själv en gång i timman för att lägga upp på sin blogg, jättekul tycker jag som har tråkigt, men så började jag fundera på vad som skulle vara på mina kort om det vore jag och då blev det deprimerande...
06.00 - Nyvaken av att R:s klocka ringde
07.00 - Vrider mig i sängen när jag inte kan somna om
08.00 - Sitter vid datorn och lyssnar på nyhetsmorgon på TV
09.00 - Äter frukost
10.00 - Ligger på sängen och sover
11.00 - Ligger fortfarande på sängen och sover (har även lyckas dregla lite på kudden, allt för att öka spänningen)
12.00 - Sitter vid dator
Tragiskt nog skulle resten av dagen se ungefär likadan ut, såååå spännande!
Tur att nån annan som faktiskt har ett liv för tillfället är generös nog att dela med sig av det istället. ;-)
06.00 - Nyvaken av att R:s klocka ringde
07.00 - Vrider mig i sängen när jag inte kan somna om
08.00 - Sitter vid datorn och lyssnar på nyhetsmorgon på TV
09.00 - Äter frukost
10.00 - Ligger på sängen och sover
11.00 - Ligger fortfarande på sängen och sover (har även lyckas dregla lite på kudden, allt för att öka spänningen)
12.00 - Sitter vid dator
Tragiskt nog skulle resten av dagen se ungefär likadan ut, såååå spännande!
Tur att nån annan som faktiskt har ett liv för tillfället är generös nog att dela med sig av det istället. ;-)
Vart är du bebis?
Jaha, så var det den 19 september, dagen då födesln var beräknad.Tyvärr verkar en ganska viktig person totalt ha missat detta, huvudpersonen skulle man kunna säga.
H*n verkar inte det minsta intresserad av att komma ut ännu så det är väl bara att börja räkna övertidsdagarna nu...
tisdag, september 18, 2007
Post
Det är faktiskt ganska tråkigt att få post och av nån anledning brukar jag få en lite klump i magen av när den dimper ner. Vet inte varför, det är ju inte så att jag någonsin haft någon traumatisk-post-upplevelse. Det läskigaste som brukar komma är väl några räkningar.
Men ärligt talat, hur ofta är det som det dyker upp något roligt med posten?
Därför blev jag så glad när det idag kom ett handskrivet kuvert med våra namn på. Inuti låg ett vykort från vår vigselförrättare, bara en liten hälsning samt några kort av oss från bröllopsdagen, helt oväntat men väldigt välkommet och uppskattat. :-)
Men ärligt talat, hur ofta är det som det dyker upp något roligt med posten?
Därför blev jag så glad när det idag kom ett handskrivet kuvert med våra namn på. Inuti låg ett vykort från vår vigselförrättare, bara en liten hälsning samt några kort av oss från bröllopsdagen, helt oväntat men väldigt välkommet och uppskattat. :-)
Inlevelseförmåga
Jag brukar väldigt ofta leva mig in i saker jag ser eller hör,
ibland till den gräns att fantasin och verkligheten brukar kunna smälta ihop – på gott och ont.
Det är ju underbart att kunna leva sig in så i en bok att man verkligen tycker att man är en av karaktärerna. Att sitta med sorg i hjärtat och sprutande tårar när ”fel” personer dör i Harry Potter är på nåt sätt ändå ganska härligt.
Sen kan det gå lite väl långt ibland också, som när jag för några år sedan fastnade bredvid R i soffan när han satt och spelade tv-spel, han var en kille som skulle göra en massa olagliga uppdrag, just då stjäla bilar av vissa märken och leverera till ett garage. Nåja, jag fastnade som sagt där och började hjälpa honom att spana efter de bilarna vi behövde, satt nog i några timmar innan vi slutade.
När jag dagen efter åkte hem från jobbet kommer jag på mig själv med att sitta och kika på de mötande bilarna för att se om någon av dem vi skulle behöva stjäla – på fullt allvar!
Då blev jag riktigt rädd för mig själv! Jag ska definitivt inte spela några mystiska tv-spel längre...
Även när jag läser alldeles för hemska böcker kan det gå lite över styr, när jag läste Liza Marklunds Gömda första gången gick jag och mer eller mindre hatade jag allt var karlar hette i flera dagar efteråt.
Då är jag glad att jag har R, så skönt att ha någon man kan lita på.
Fast jag undrar om han inte kommer att försöka övertala mig att skaffa nån mindre destruktiv hobby om han råkar läsa det här, frimärkssamling kanske... ;-)
Ibland skrämmer jag mig själv...
ibland till den gräns att fantasin och verkligheten brukar kunna smälta ihop – på gott och ont.
Det är ju underbart att kunna leva sig in så i en bok att man verkligen tycker att man är en av karaktärerna. Att sitta med sorg i hjärtat och sprutande tårar när ”fel” personer dör i Harry Potter är på nåt sätt ändå ganska härligt.
Sen kan det gå lite väl långt ibland också, som när jag för några år sedan fastnade bredvid R i soffan när han satt och spelade tv-spel, han var en kille som skulle göra en massa olagliga uppdrag, just då stjäla bilar av vissa märken och leverera till ett garage. Nåja, jag fastnade som sagt där och började hjälpa honom att spana efter de bilarna vi behövde, satt nog i några timmar innan vi slutade.
När jag dagen efter åkte hem från jobbet kommer jag på mig själv med att sitta och kika på de mötande bilarna för att se om någon av dem vi skulle behöva stjäla – på fullt allvar!
Då blev jag riktigt rädd för mig själv! Jag ska definitivt inte spela några mystiska tv-spel längre...
Även när jag läser alldeles för hemska böcker kan det gå lite över styr, när jag läste Liza Marklunds Gömda första gången gick jag och mer eller mindre hatade jag allt var karlar hette i flera dagar efteråt.
Då är jag glad att jag har R, så skönt att ha någon man kan lita på.
Fast jag undrar om han inte kommer att försöka övertala mig att skaffa nån mindre destruktiv hobby om han råkar läsa det här, frimärkssamling kanske... ;-)
Ibland skrämmer jag mig själv...
Produktiv morgon
Idag har jag faktiskt fått riktigt mycket gjort för en gångs skull, började med ett besök hos barnmorskan i morse. En fixerad bebis med normala hjärtslag och ett bra blodtryck hos blivande mamman. Inga större överraskningar där, men det känns skönt att få bekräftat att allt verkar vara som det ska. Fick en ny tid om en och en halv vecka men jag hoppas verkligen att jag slipper använda den!
Mindre roliga saker väntade när jag kom hem, skulle försöka mig på att fylla i pappret om föräldrapenning. Man kan ju få gråa hår för mindre. Framför allt när man har legat vaken större delar av natten och funderat över det med växande oro. :(
Jag hade tänkt göra det över nätet men det var det bara att glömma, det var så mycket undantag och förklaringar som jag behövde skicka med att det fick bli gammal hederlig snigelpost.
Men nu, två timmar senare, efter mycket bläddrande i gamla papper för att hitta alla uppgifter samt två långa samtal med försäkringskassans kundtjänst sitter jag mot alla odds med pappret ifyllt. Hoppas bara att allt kom med och blev rätt nu också!
Mindre roliga saker väntade när jag kom hem, skulle försöka mig på att fylla i pappret om föräldrapenning. Man kan ju få gråa hår för mindre. Framför allt när man har legat vaken större delar av natten och funderat över det med växande oro. :(
Jag hade tänkt göra det över nätet men det var det bara att glömma, det var så mycket undantag och förklaringar som jag behövde skicka med att det fick bli gammal hederlig snigelpost.
Men nu, två timmar senare, efter mycket bläddrande i gamla papper för att hitta alla uppgifter samt två långa samtal med försäkringskassans kundtjänst sitter jag mot alla odds med pappret ifyllt. Hoppas bara att allt kom med och blev rätt nu också!
måndag, september 17, 2007
Måndag
Det känns som om det kommer att bli en lång vecka, är redan en dag före verkligheten. Det blev lite otakt i och med att R jobbade igår.
Mamma var över och fikade men annars hände det så gott som ingenting på hela dagen.
Idag är det sol ute, ser ut att vara en fin dag för en promenad men jag vet ju hur det blir, ljumskarna protesterar efter bara några minuter så jag får väl försöka hitta på nåt inne istället. Tror att jag ska försöka göra några matlådor och ställa in i frysen.
Just nu känns det mest som om allting är en lång väntan på att något ska hända och det går ju inte direkt fortare av att bara gå och vänta...
Mamma var över och fikade men annars hände det så gott som ingenting på hela dagen.
Idag är det sol ute, ser ut att vara en fin dag för en promenad men jag vet ju hur det blir, ljumskarna protesterar efter bara några minuter så jag får väl försöka hitta på nåt inne istället. Tror att jag ska försöka göra några matlådor och ställa in i frysen.
Just nu känns det mest som om allting är en lång väntan på att något ska hända och det går ju inte direkt fortare av att bara gå och vänta...
söndag, september 16, 2007
Talang
Jag får erkänna, jag brukar ibland fastna på program som Idol och liknande på TV, egentligen är det inget programkoncept som jag är särskilt förtjust i men ändå...
Vet att många tycker att det är jättekul att se på alla som gör bort sig men jag sitter och lider. Alla som verkligen tror att de är superduktiga men inte kan ta en ton. Usch vad jag skäms och riktigt vrider mig av obehag för deras skull.
Därför blev jag så glad när jag igår såg denhär på YouTube:
Paul sings Nessun Dorma
Blev genast på lite bättre humör. :)
Vet att många tycker att det är jättekul att se på alla som gör bort sig men jag sitter och lider. Alla som verkligen tror att de är superduktiga men inte kan ta en ton. Usch vad jag skäms och riktigt vrider mig av obehag för deras skull.
Därför blev jag så glad när jag igår såg denhär på YouTube:
Paul sings Nessun Dorma
Blev genast på lite bättre humör. :)
Värdelösa söndag
R ska jobba idag, han brukar inte göra det på helgerna men de hade lite de måste göra när det inte var så många andra där, någon avdelning som skulle flyttas om jag fattat det rätt, så det blev ingen lång helg för hans del.
Det kändes så fel att bli ensam kvar i sängen en söndagmorgon så jag kunde omöjligt somna om, lika bra att kliva upp istället för att ligga och snurra. Problemet med det är att dagen blir sååå lång! Söndag, vad finns det att göra liksom?
Mamma skulle kanske komma förbi en stund. Hon åker bort nästa vecka och har nog lite ågren över att jag eventuellt skulle få för mig att föda medan hon är bortrest, tror inte hon behöver oroa sig men man kan ju aldrig veta...
Det kändes så fel att bli ensam kvar i sängen en söndagmorgon så jag kunde omöjligt somna om, lika bra att kliva upp istället för att ligga och snurra. Problemet med det är att dagen blir sååå lång! Söndag, vad finns det att göra liksom?
Mamma skulle kanske komma förbi en stund. Hon åker bort nästa vecka och har nog lite ågren över att jag eventuellt skulle få för mig att föda medan hon är bortrest, tror inte hon behöver oroa sig men man kan ju aldrig veta...
lördag, september 15, 2007
Förkylning
Usch, idag verkar förkylningen ha tagit nya tag, känner mig heldeckad, har ont i huvudet och ännumer ont i halsen igen. Urk!
Orkar ingenting, har lyssnat på en ljudbok och blev trött... då är det illa.
Orkar ingenting, har lyssnat på en ljudbok och blev trött... då är det illa.
fredag, september 14, 2007
Vågar inte ringa
Jag vågar inte ringa till folk längre, jag har trott att det jobbigaste skulle bli folk som hör av sig nu i slutet av graviditeten för att fråga ”om det inte har hänt nåt än” men idag kom jag på att det även kan bli tvärtom, jag kan inte ringa upp folk.
Ringde precis till mamma, det gällde något egentligen totalt oviktigt, skulle bara höra om hon var intresserad av att få lite äpplen av svärföräldrarna, och jag hörde direkt när hon svarade att hon lät väldigt spänd, kunde det var så att jag ringde för att tala om att hon blivit mormor?!?
Hon sa förstås ingenting, men jag kände mig som världens skurk när det enda jag ville prata om var lite äpplen...
Ringde precis till mamma, det gällde något egentligen totalt oviktigt, skulle bara höra om hon var intresserad av att få lite äpplen av svärföräldrarna, och jag hörde direkt när hon svarade att hon lät väldigt spänd, kunde det var så att jag ringde för att tala om att hon blivit mormor?!?
Hon sa förstås ingenting, men jag kände mig som världens skurk när det enda jag ville prata om var lite äpplen...
Promenera
Jag saknar mina promenader - mycket mer än jag någonsin trott att jag skulle kunna göra. Att kunna promenera snabbt och ta ut mig riktigt ordentligt i den friska luften. Det låter så underbart.
Det är konstigt men jag saknat till och med att jogga, jag hatar att jogga, men jag saknar det ändå. Tyvärr saknar jag nog även den kondition jag lyckats bygga upp så jag är inte så säker på att jag kommer att tycka det är alltför roligt att återuppta just joggingen. :p
Men som sagt, promenader, det ska bli så skönt när jag kan börja med dem igen. Fast jag kanske får försöka byta ut stavarna mot barnvagn, det är nog svårt att försöka jonglera båda samtidigt. ;-)
Jag kan sitta och vara riktigt bitter och avundsjuk när jag ser folk som är ute och promenerar med sina stavar, jag vill ju också!!
Det är konstigt men jag saknat till och med att jogga, jag hatar att jogga, men jag saknar det ändå. Tyvärr saknar jag nog även den kondition jag lyckats bygga upp så jag är inte så säker på att jag kommer att tycka det är alltför roligt att återuppta just joggingen. :p
Men som sagt, promenader, det ska bli så skönt när jag kan börja med dem igen. Fast jag kanske får försöka byta ut stavarna mot barnvagn, det är nog svårt att försöka jonglera båda samtidigt. ;-)
Jag kan sitta och vara riktigt bitter och avundsjuk när jag ser folk som är ute och promenerar med sina stavar, jag vill ju också!!
torsdag, september 13, 2007
Stackars R...
... han har det inte lätt, blev ivägskickad till affären för en stund sedan då jag helt enkelt måste ha vindruvor. Hoppas verkligen att de har goda idag. De brukar antingen vara toppen eller botten.
Annars har jag inte haft så många matbegär, däremot så hade jag en period då det jag var sugen på varierade från timme till timme. Nåt jag bara måste ha på morgonen verkade rent äckligt på kvällen. Det gjorde det lite svårt att planera maten. En gång gick vi omkring på affären i över en halvtimme i hopp om att se nåt som jag kunde tänka mig äta men allt såg bara äckligt ut. Måste säga att R hade en ängels tålamod, själv hade jag ha strypt mig flera gånger om.
Annars har jag inte haft så många matbegär, däremot så hade jag en period då det jag var sugen på varierade från timme till timme. Nåt jag bara måste ha på morgonen verkade rent äckligt på kvällen. Det gjorde det lite svårt att planera maten. En gång gick vi omkring på affären i över en halvtimme i hopp om att se nåt som jag kunde tänka mig äta men allt såg bara äckligt ut. Måste säga att R hade en ängels tålamod, själv hade jag ha strypt mig flera gånger om.
Stordåd
Det känns som om jag bestigit ett berg, jag har skrubbat och städat badrummet, något jag tänkt göra i flera veckor men det inte blivit av. Inte lätt med magen och tokförkyld så jag tänker faktiskt sitta här och känna mig lite nöjd med mig själv, så det så.
Om det var så smart däremot vet jag inte, känns som om jag sprungit in i en vägg med huvudet före. Yr, heltäppt och ont i huvudet, kommer antagligen att tvärslockna så fort jag lägger mig på sängen som ser väääldigt lockande ut just nu.
Om det var så smart däremot vet jag inte, känns som om jag sprungit in i en vägg med huvudet före. Yr, heltäppt och ont i huvudet, kommer antagligen att tvärslockna så fort jag lägger mig på sängen som ser väääldigt lockande ut just nu.
onsdag, september 12, 2007
Besök hos barnmorskan
Har precis varit hos barnmorskan, magen har vuxit med 2 cm den senaste veckan, inte konstigt att jag känt mig lika smidig som ett kylskåp.
Bebisen har fixerat sig vilket känns som ett steg i rätt riktning. Själv har jag blivit förkyld, så nu kan h*n få stanna därinne tills jag känner mig bättre, föda barn och vara sjuk samtidigt känns inte så lockande. En vecka kvar till det är beräknat...
Bebisen har fixerat sig vilket känns som ett steg i rätt riktning. Själv har jag blivit förkyld, så nu kan h*n få stanna därinne tills jag känner mig bättre, föda barn och vara sjuk samtidigt känns inte så lockande. En vecka kvar till det är beräknat...
Kattgym
Vi har fått ganska mycket saker till bebisen av snälla vänner och släktingar, bl a ett babygym av som står inne på golvet i bebisrummet. Fast om bebisen kommer att få leka med det när h*n är så pass stor är tveksamt, det har verkar ha blivit populärt hos någon annan också...Fast hon kanske bara är en snäll storasyster och vill kolla så att det är säkert för en lill*. ;-)
tisdag, september 11, 2007
11 september
Det är ett datum som väcker lite obehagliga känslor. Terrorattackerna 2001 och mordet på Anna Lindh 2003.
Det hände lite väl hemska saker just det datumet ett par år nära varandra och det är svårt att låta bli att tänka på när datumet väl dyker upp i kalendern.
Vet att jag är fånig, men jag är faktiskt lite glad att bebisen inte verkar vilja komma just idag.
Det hände lite väl hemska saker just det datumet ett par år nära varandra och det är svårt att låta bli att tänka på när datumet väl dyker upp i kalendern.
Vet att jag är fånig, men jag är faktiskt lite glad att bebisen inte verkar vilja komma just idag.
Lillebror
Fick just besök av min lillebror som kom förbi på en kopp kaffe, det var en månad sen jag träffade honom och det märktes tydligen. - Magen har ju blivit jättestor!
- Ja... jag känner mig som King Kong.
- Ja du ser ut som det också!
Skitunge
Men jag kan inte mer än hålla med om magen, det känns som den vuxit lika mycket under den senaste månaden som under resten av graviditeten sammantaget, men när jag kikar på bilder vecka för vecka så får jag väl inse att det inte riktigt är så.
9 dagar kvar tills det är beräknat och än så länge känner jag ingenting som skulle tyda på att det skulle vara på gång. Inte för att jag är helt säker på hur det ska kännas men någon förändring borde man väl märka av när det närmar sig?
Länge leve neandertalaren!
Jag har alltid tyckt att såna saker som att resa sig upp och ge sin plats åt någon som verkar behöva den bättre när man åker t ex buss eller tåg är en självklarhet. Om det sen är en 85-åring, en höggravid kvinna eller någon med kryckor, det spelar mindre roll men jag tycker faktiskt det är något som hör till god uppfostran.
Tyvärr verkar det vara långt ifrån alla som håller med.
Jag pratade med en tjej som är ungefär lika långt gången som jag i graviditeten och som har en timmes resväg med tåg till och från jobbet. Tågen brukar ofta vara väldigt fulla i pendlingstiderna och inte en enda gång var det någon som erbjudit henne att få sitta ner!
Det innebär att hon oftast får stå upp med foglossning och sammandragningar i närmare 45 minuter innan nån plats brukar bli ledig, inget man som höggravid drömmer om direkt.
En dag när hon ändå lyckades få syn på en plats hade hon blivit bokstavligt talat armbågad ur vägen av en medelålders man som bara skulle dit före henne. Tuff karl, klara av att armbåga sig förbi en höggravid kvinna så att han fick sitta ner.
Det är bara att konstatera: gentlemannen är död, länge leve neandertalaren!
... eller är det kanske så att det är pendlarna som är ett släkte för sig??
Tyvärr verkar det vara långt ifrån alla som håller med.
Jag pratade med en tjej som är ungefär lika långt gången som jag i graviditeten och som har en timmes resväg med tåg till och från jobbet. Tågen brukar ofta vara väldigt fulla i pendlingstiderna och inte en enda gång var det någon som erbjudit henne att få sitta ner!
Det innebär att hon oftast får stå upp med foglossning och sammandragningar i närmare 45 minuter innan nån plats brukar bli ledig, inget man som höggravid drömmer om direkt.
En dag när hon ändå lyckades få syn på en plats hade hon blivit bokstavligt talat armbågad ur vägen av en medelålders man som bara skulle dit före henne. Tuff karl, klara av att armbåga sig förbi en höggravid kvinna så att han fick sitta ner.
Det är bara att konstatera: gentlemannen är död, länge leve neandertalaren!
... eller är det kanske så att det är pendlarna som är ett släkte för sig??
måndag, september 10, 2007
Korsord
Det finns verkligen inte mycket att göra på dagarna just nu, eller rättare sagt, det är inte mycket jag orkar med. Visst skulle jag kunna städa hela hemmet men herregud, har jag någonsin haft så mycket energi? Det känns väldigt avlägset.
Sitter mycket vid datorn (som ni kanske märker) och jag har totalt kört fast på att lösa korsord, köpte en ny korsordstidning i veckan och den sitter jag nu och klurar med. Vakar över den som en hök så att inte R ska komma och stjäla den, han kan få kika lite när jag kört fast eller om jag är riktigt generös få lösa ett helt korsord nån gång emellanåt men akta er för att komma och peta i mitt korsord utan tillåtelse! ;-)
Sitter mycket vid datorn (som ni kanske märker) och jag har totalt kört fast på att lösa korsord, köpte en ny korsordstidning i veckan och den sitter jag nu och klurar med. Vakar över den som en hök så att inte R ska komma och stjäla den, han kan få kika lite när jag kört fast eller om jag är riktigt generös få lösa ett helt korsord nån gång emellanåt men akta er för att komma och peta i mitt korsord utan tillåtelse! ;-)
Elefantfötter
Jag tar tillbaka mitt förra inlägg om att bebisen var så lugn igår, en halvtimme efter att jag skrivit satte det vart igen. ojojoj... inte skönt, men det måste ju vara tecken på att nåt händer *hoppas*. Lugnade dock ner sig efter ett par timmar och är idag lite lugnare igen, i alla fall än så länge.
Mina stackars fötter däremot har verkligen mått bättre. Igårkväll såg de ut som ett par elefantfötter, två stora klumpar från vaderna och neråt, jättesnyggt! Det gjorde dessutom lagom ont att gå på dem så inatt har de fått sova på ett par stora kuddar i högläge så svullnaden är i lite bättre idag, men vi får väl se hur de mår ikväll. :-p
Mina stackars fötter däremot har verkligen mått bättre. Igårkväll såg de ut som ett par elefantfötter, två stora klumpar från vaderna och neråt, jättesnyggt! Det gjorde dessutom lagom ont att gå på dem så inatt har de fått sova på ett par stora kuddar i högläge så svullnaden är i lite bättre idag, men vi får väl se hur de mår ikväll. :-p
söndag, september 09, 2007
Lugnt igen
Efter den mindre jordbävningen bebisen hade i magen igårkväll har h*n idag lugnat ner sig igen.
Lite små rörelse men det är inte mycket, det börjar kanske bli lite trångt därinne.
Idag är för övrigt en sån dag då energin ligger på noll hos den blivande mamman också, ska titta på finnkampen, det är allt jag orkar med.
Lite små rörelse men det är inte mycket, det börjar kanske bli lite trångt därinne.
Idag är för övrigt en sån dag då energin ligger på noll hos den blivande mamman också, ska titta på finnkampen, det är allt jag orkar med.
In Benny We Trust!
Ett band som jag upptäckte för några år sedan och som dess är starka favoriter när det gäller musik. Underbara, träffsäkra, aktuella, och roliga låtar i en salig blandning som gett mig många leenden.
Vill ni lyssna lite på deras musik så kan ni hitta dem på:
All Ears - In Benny We Trust!
Besök gärna även deras hemsida:
inbennywetrust.se
Vill ni lyssna lite på deras musik så kan ni hitta dem på:
All Ears - In Benny We Trust!
Besök gärna även deras hemsida:
inbennywetrust.se
Efternamn
När vi gifte oss valde vi att ta mitt efternamn. Jag ville inte gärna byta bort mitt och för R spelade det ingen roll.
Svärfar hade pratat med någon och de hade kommit in på ämnet och den mannen hade haft väldigt svårt att förstå att mannen bytte. Han menade på att "släkten ju måste föras vidare" intressant synsett, så alla kvinnor som byter namn väljer då att avsluta sin egen släkt? Trodde det satt mer i generna än i namnet.
I så fall har jag och R tydligen påbörjat en helt ny släkt då jag är den enda som heter vårt efternamn på min sida av släkten också... Bytte till mig det bara ett drygt år innan bröllopet.
Nu vet jag inte hur gammal dendär mannen i fråga är men jag gissar en aning fördomsfullt att han kanske inte är helt ung.
Är i alla fall glad att ingen av våra föräldrar har tagit illa upp över att vi bytt och att i alla fall de förstår att vi inte blir mindre släkt för att i har ett annan efternamn. :-)
Svärfar hade pratat med någon och de hade kommit in på ämnet och den mannen hade haft väldigt svårt att förstå att mannen bytte. Han menade på att "släkten ju måste föras vidare" intressant synsett, så alla kvinnor som byter namn väljer då att avsluta sin egen släkt? Trodde det satt mer i generna än i namnet.
I så fall har jag och R tydligen påbörjat en helt ny släkt då jag är den enda som heter vårt efternamn på min sida av släkten också... Bytte till mig det bara ett drygt år innan bröllopet.
Nu vet jag inte hur gammal dendär mannen i fråga är men jag gissar en aning fördomsfullt att han kanske inte är helt ung.
Är i alla fall glad att ingen av våra föräldrar har tagit illa upp över att vi bytt och att i alla fall de förstår att vi inte blir mindre släkt för att i har ett annan efternamn. :-)
lördag, september 08, 2007
Ljumskarna
Idag spökar mina ljumskar riktigt ordentligt, det hugger till i dem så jag viker mig dubbelt så fort jag går genom lägenheten. Ordentligt med bus i magen är det också så det är väl inte så konstigt egentligen.
Det är ju ett par veckor kvar till det är beräknat och jag har av någon anledning känt att jag kommer få över tiden. Ljumskarna är egentligen det enda jag känt av som visar att det närmar sig överhuvudtaget, det och att magen sjunkit lite, annars är det inte mycket besvär jag har - vilket är jätteskönt.
Det skulle däremot inte vara helt fel om bebben fixerade sig nu, den busen har lite svårt att bestämma sig för åt vilket håll i magen benen respektive ryggen ska vara, idag har h*n vänt på sig igen!
Huvudet är i alla fall nedåt fortfarande och det känns skönt, bara h*n inte får för sig att lägga sig i säte!
Det är ju ett par veckor kvar till det är beräknat och jag har av någon anledning känt att jag kommer få över tiden. Ljumskarna är egentligen det enda jag känt av som visar att det närmar sig överhuvudtaget, det och att magen sjunkit lite, annars är det inte mycket besvär jag har - vilket är jätteskönt.
Det skulle däremot inte vara helt fel om bebben fixerade sig nu, den busen har lite svårt att bestämma sig för åt vilket håll i magen benen respektive ryggen ska vara, idag har h*n vänt på sig igen!
Huvudet är i alla fall nedåt fortfarande och det känns skönt, bara h*n inte får för sig att lägga sig i säte!
Bortskämd! :-)
Jag blir så bortskämd just nu, R tar hand om mig så det är inte klokt.
Har ganska ofta extremt ont i ljumskarna, vilket gör att det är väldigt jobbigt att stå längre stunder så han sköter just nu all dammsugning, matlagning och det mesta av diskningen. Disken kan man ju ta lite i omgångar så den kan jag faktiskt fixa ibland.
Just nu står han och gör piroger i köket (han gör världens godaste piroger) medan jag sitter här och fördriver tiden med absolut ingenting. Det gäller väl att passa på att njuta nu så länge det varar. Efter bebben kommit så blir det lite mer insats från min sida också, men alla gravida borde ha nån som honom.
Känner jag mig som en riktig prinsessa. :-D
Har ganska ofta extremt ont i ljumskarna, vilket gör att det är väldigt jobbigt att stå längre stunder så han sköter just nu all dammsugning, matlagning och det mesta av diskningen. Disken kan man ju ta lite i omgångar så den kan jag faktiskt fixa ibland.
Just nu står han och gör piroger i köket (han gör världens godaste piroger) medan jag sitter här och fördriver tiden med absolut ingenting. Det gäller väl att passa på att njuta nu så länge det varar. Efter bebben kommit så blir det lite mer insats från min sida också, men alla gravida borde ha nån som honom.
Känner jag mig som en riktig prinsessa. :-D
Alla har så mycket åsikter
Hur kommer det sig att folk alltid ska ha så mycket åsikter om allting som har med barn, förlossning och ammning att göra, och att de känner att de helt oombedda måste dela med sig av sina ”expertkunskaper” till oss?
Det kanske är lite graviditetshormoner som spökar men en sak som retat mig till vansinne de senaste månaderna är att folk känner att de måste tala om hur fel vi har gjort som valt att ta reda på vad det är för kön på vår bebis, ursäkta, jag trodde det var vårt val!
Reaktionerna blir ofta: (med vissa små variationer)
" Va, har ni?! Det skulle jag aldrig göra!”
Nej men så bra då, då kan ju du välja att låta bli. Tro mig, jag skulle inte bry mig det minsta oavsett vad du valde, däremot skulle jag ha den goda smaken att inte kommentera om jag var av en annan åsikt.
" Nej, har ni verkligen det, då blir det ju inge spännande på förlossningen!"
Ehh... ok, så det är bara könet som gör att det är spännande?
Inte att få träffa individen man gått och burit på i nio månader? Stackars, stackars dig tänker jag då, så tråkigt om det är det enda du såg fram emot med spänning när du skulle ha barn.
Och sen kommer det ofta, som ett litet tillägg:
" Jaja, då vet ni ju i alla fall vilken färg ni ska köpa på allting."
Ja just det, det är självklart därför vi tagit reda på det, för alla små flickor har ju rosa och alla små pojkar har ju blått, nåt annat är ju inte att tänka på...
Grejen är den att jag har full förståelse för de som väljer att inte ta reda på könet, jättekul om de vill ha det som en överraskning, men varför måste man nödvändigtvis tala om för mig hur ”fel” vi har gjort? Vi ville veta och vi ångrar inte för en sekund att vi tog reda på det, konstigt nog tycker jag fortfarande att förlossningen ska bli spännande, mystiskt...
Rent generellt är det av någon anledning personer som redan fått barn och som ofta passerat 40-sträcket som känner att de måste tala om att vi har fel, en enda kvinna i den kategorin var av en annan åsikt, hon sa:
" Jaha så ni vet, vad roligt, då har ni något att glädjas över redan nu, på förlossningen kommer det i alla fall att vara så mycket annat så könet skulle vara det sista ni tänkte på."
Då kände jag verkligen för att ge henne en stor kram!
Hennes barn avundas jag, det måste ju vara skönt att veta att deras mamma var glada för att träffa dem och inte för att få se vilket kön de hade.
Och nej, ni behöver inte skriva att ni självklart inte bara brydde er om könet, jag förstår det, men ärligt talat, ibland står folks åsikter mig upp i halsen.
Sen är det lite roligt att många av de som var så totalt anti mot att vi skulle ta reda på det innan är de som är mest nyfikna på att få reda på vad det är. Vissa kan t o m bli riktigt sura när vi inte berättar det för dem. Men för sjutton, om det är det enda som nu är spännande vill jag ju inte ta ifrån dem det i förväg... ;-)
Vår barnmorska har förvarnat om att alla "experter" kommer att ha väldigt mycket åsikter när det gäller allt som har med barn att göra när den lill* väl är här också, sålla, sålla, sålla var hennes råd.
”Ta till er det ni tycker är bra, ignorera resten och kom ihåg att det är ni som är föräldrarna!”
Det bästa råd jag fått hittills.
Sen är jag ändå väldigt glad att det finns flera underbara kvinnor i min närhet som själva fått barn för inte alltför länge sen, som varit med om alla tankar och känslor nyligen. Jag uppskattar verkligen deras råd och stöd, men det är en väldig skillnad på att få höra deras erfarenheter och upplevelser mot att få måsten och åsikter nerkörda i halsen.
Det kanske är lite graviditetshormoner som spökar men en sak som retat mig till vansinne de senaste månaderna är att folk känner att de måste tala om hur fel vi har gjort som valt att ta reda på vad det är för kön på vår bebis, ursäkta, jag trodde det var vårt val!
Reaktionerna blir ofta: (med vissa små variationer)
" Va, har ni?! Det skulle jag aldrig göra!”
Nej men så bra då, då kan ju du välja att låta bli. Tro mig, jag skulle inte bry mig det minsta oavsett vad du valde, däremot skulle jag ha den goda smaken att inte kommentera om jag var av en annan åsikt.
" Nej, har ni verkligen det, då blir det ju inge spännande på förlossningen!"
Ehh... ok, så det är bara könet som gör att det är spännande?
Inte att få träffa individen man gått och burit på i nio månader? Stackars, stackars dig tänker jag då, så tråkigt om det är det enda du såg fram emot med spänning när du skulle ha barn.
Och sen kommer det ofta, som ett litet tillägg:
" Jaja, då vet ni ju i alla fall vilken färg ni ska köpa på allting."
Ja just det, det är självklart därför vi tagit reda på det, för alla små flickor har ju rosa och alla små pojkar har ju blått, nåt annat är ju inte att tänka på...
Grejen är den att jag har full förståelse för de som väljer att inte ta reda på könet, jättekul om de vill ha det som en överraskning, men varför måste man nödvändigtvis tala om för mig hur ”fel” vi har gjort? Vi ville veta och vi ångrar inte för en sekund att vi tog reda på det, konstigt nog tycker jag fortfarande att förlossningen ska bli spännande, mystiskt...
Rent generellt är det av någon anledning personer som redan fått barn och som ofta passerat 40-sträcket som känner att de måste tala om att vi har fel, en enda kvinna i den kategorin var av en annan åsikt, hon sa:
" Jaha så ni vet, vad roligt, då har ni något att glädjas över redan nu, på förlossningen kommer det i alla fall att vara så mycket annat så könet skulle vara det sista ni tänkte på."
Då kände jag verkligen för att ge henne en stor kram!
Hennes barn avundas jag, det måste ju vara skönt att veta att deras mamma var glada för att träffa dem och inte för att få se vilket kön de hade.
Och nej, ni behöver inte skriva att ni självklart inte bara brydde er om könet, jag förstår det, men ärligt talat, ibland står folks åsikter mig upp i halsen.
Sen är det lite roligt att många av de som var så totalt anti mot att vi skulle ta reda på det innan är de som är mest nyfikna på att få reda på vad det är. Vissa kan t o m bli riktigt sura när vi inte berättar det för dem. Men för sjutton, om det är det enda som nu är spännande vill jag ju inte ta ifrån dem det i förväg... ;-)
Vår barnmorska har förvarnat om att alla "experter" kommer att ha väldigt mycket åsikter när det gäller allt som har med barn att göra när den lill* väl är här också, sålla, sålla, sålla var hennes råd.
”Ta till er det ni tycker är bra, ignorera resten och kom ihåg att det är ni som är föräldrarna!”
Det bästa råd jag fått hittills.
Sen är jag ändå väldigt glad att det finns flera underbara kvinnor i min närhet som själva fått barn för inte alltför länge sen, som varit med om alla tankar och känslor nyligen. Jag uppskattar verkligen deras råd och stöd, men det är en väldig skillnad på att få höra deras erfarenheter och upplevelser mot att få måsten och åsikter nerkörda i halsen.
Kisse till salu
Inatt har det röda monstret hållit mig vaken i flera timmar, det så sååå synd om honom och han är sååå ensam. Kattkompisarna duger inte alls, det ska bara vara matte och husse.En röd liten kisse någon?
Just idag kan ni få honom väldigt billigt. *muttrar*
Fast det gäller att ni är snabba i vändningarna, om en stund kommer han säkerligen och vill gosa och då brukar matte ändra sig ganska snabbt. ;-)
fredag, september 07, 2007
Min toksöta älskling!
Ibland gör min älskade make saker som bara får mig att smälta, som just nu, han står och klipper tyg till en mysfilt han ska sy åt bebisen i magen. Hur gulligt är inte det...
Vet inte ens vart idén kom ifrån, men helt plötsligt ville han sy en filt åt bebben. Tycker att det är lite häftigt, tänk att ha en filt som pappa har sytt! :D
Han är dessutom ganska duktig på att sy, i jämförelse med mig ett riktigt proffs!
Själv kan jag på min höjd ta mig för att fålla upp ett par byxor någon gång, men då brukar jag få se till att ingen får en anledning att titta närmare på jobbet. Jag får dessutom sitta med bruksanvisningen framför näsan så fort jag ska använda symaskinen (för en sån äger jag faktiskt, fick den av mamma när hon tröttnat på att alltid sy upp mina byxor - attans också!)
Vet inte ens vart idén kom ifrån, men helt plötsligt ville han sy en filt åt bebben. Tycker att det är lite häftigt, tänk att ha en filt som pappa har sytt! :D
Han är dessutom ganska duktig på att sy, i jämförelse med mig ett riktigt proffs!
Själv kan jag på min höjd ta mig för att fålla upp ett par byxor någon gång, men då brukar jag få se till att ingen får en anledning att titta närmare på jobbet. Jag får dessutom sitta med bruksanvisningen framför näsan så fort jag ska använda symaskinen (för en sån äger jag faktiskt, fick den av mamma när hon tröttnat på att alltid sy upp mina byxor - attans också!)
Har jag tagit mig vatten över huvudet?
Är det verkligen rätt tillfälle att försöka mig på att blogga just nu?
Gravid i 39:e veckan, en bebis på väg, hur mycket tid tror jag egentligen att jag kommer att ha framöver?
Vi får väl se, jag går i alla fall in i det med en from förhoppning om att jag kommer att vilja och orka fortsätta.
Gravid i 39:e veckan, en bebis på väg, hur mycket tid tror jag egentligen att jag kommer att ha framöver?
Vi får väl se, jag går i alla fall in i det med en from förhoppning om att jag kommer att vilja och orka fortsätta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
