Alla har så mycket åsikter

Hur kommer det sig att folk alltid ska ha så mycket åsikter om allting som har med barn, förlossning och ammning att göra, och att de känner att de helt oombedda måste dela med sig av sina ”expertkunskaper” till oss?
Det kanske är lite graviditetshormoner som spökar men en sak som retat mig till vansinne de senaste månaderna är att folk känner att de måste tala om hur fel vi har gjort som valt att ta reda på vad det är för kön på vår bebis, ursäkta, jag trodde det var vårt val!
Reaktionerna blir ofta: (med vissa små variationer)
" Va, har ni?! Det skulle jag aldrig göra!”
Nej men så bra då, då kan ju du välja att låta bli. Tro mig, jag skulle inte bry mig det minsta oavsett vad du valde, däremot skulle jag ha den goda smaken att inte kommentera om jag var av en annan åsikt.
" Nej, har ni verkligen det, då blir det ju inge spännande på förlossningen!"
Ehh... ok, så det är bara könet som gör att det är spännande?
Inte att få träffa individen man gått och burit på i nio månader? Stackars, stackars dig tänker jag då, så tråkigt om det är det enda du såg fram emot med spänning när du skulle ha barn.
Och sen kommer det ofta, som ett litet tillägg:
" Jaja, då vet ni ju i alla fall vilken färg ni ska köpa på allting."
Ja just det, det är självklart därför vi tagit reda på det, för alla små flickor har ju rosa och alla små pojkar har ju blått, nåt annat är ju inte att tänka på...
Grejen är den att jag har full förståelse för de som väljer att inte ta reda på könet, jättekul om de vill ha det som en överraskning, men varför måste man nödvändigtvis tala om för mig hur ”fel” vi har gjort? Vi ville veta och vi ångrar inte för en sekund att vi tog reda på det, konstigt nog tycker jag fortfarande att förlossningen ska bli spännande, mystiskt...
Rent generellt är det av någon anledning personer som redan fått barn och som ofta passerat 40-sträcket som känner att de måste tala om att vi har fel, en enda kvinna i den kategorin var av en annan åsikt, hon sa:
" Jaha så ni vet, vad roligt, då har ni något att glädjas över redan nu, på förlossningen kommer det i alla fall att vara så mycket annat så könet skulle vara det sista ni tänkte på."
Då kände jag verkligen för att ge henne en stor kram!
Hennes barn avundas jag, det måste ju vara skönt att veta att deras mamma var glada för att träffa dem och inte för att få se vilket kön de hade.
Och nej, ni behöver inte skriva att ni självklart inte bara brydde er om könet, jag förstår det, men ärligt talat, ibland står folks åsikter mig upp i halsen.

Sen är det lite roligt att många av de som var så totalt anti mot att vi skulle ta reda på det innan är de som är mest nyfikna på att få reda på vad det är. Vissa kan t o m bli riktigt sura när vi inte berättar det för dem. Men för sjutton, om det är det enda som nu är spännande vill jag ju inte ta ifrån dem det i förväg... ;-)
Vår barnmorska har förvarnat om att alla "experter" kommer att ha väldigt mycket åsikter när det gäller allt som har med barn att göra när den lill* väl är här också, sålla, sålla, sålla var hennes råd.
”Ta till er det ni tycker är bra, ignorera resten och kom ihåg att det är ni som är föräldrarna!”
Det bästa råd jag fått hittills.
Sen är jag ändå väldigt glad att det finns flera underbara kvinnor i min närhet som själva fått barn för inte alltför länge sen, som varit med om alla tankar och känslor nyligen. Jag uppskattar verkligen deras råd och stöd, men det är en väldig skillnad på att få höra deras erfarenheter och upplevelser mot att få måsten och åsikter nerkörda i halsen.