Påhopp

Det är faktiskt inte så ofta jag springer på stan, men så gott som varje gång blir jag påhoppad av olika insamlingsorganisationer, mobilabonnemangsförsäljare, säljare av diverse andra produkter eller lokalreportrar med någon intressant (läs menlös) fråga som de tycker att jag ska svara på. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker undvika ögonkontakt, ta omvägar och gå med bestämda steg, jag blir alltid utsatt i alla fall.
Stan föresten, numera finns de ju överallt, även i matbutikerna och där måste man ju in emellanåt.

Jag har haft ganska svårt att säga nej (fast jag börjar bli bättre på det) men just när det gäller detta så har det aldrig varit några problem.
Det spelar ingen roll vad det gäller, flyger de på mig på stan så blir det alltid tvärstopp, om inte annat av ren princip!
Nej tack, jag vill inte skänka pengar (även om du tittar förebrående på mig)
Nej tack, jag vill inte ha ditt telefonabonnemang (och du har inte det minsta med att göra vad jag ringer med idag)
Nej tack, jag vill inte vara med i tv och svara på vad jag tycker och tänker (inte för allt smör i Småland)
Nej, jag tänker inte ens stanna och lyssna på dina argument. Nej, nej, nej!!!
Jag känner mig som världens surkärring men jag orkar inte bry mig.

Samma sak gäller telefonförsäljare, det kändes ett tag som om jag inte gjorde annat än att tacka nej till gratis tvättmedel, gratis kalsonger, gratis strumpor och annat skit som de ringde om.
Nej jag vill inte ha dina prylar (och sen få saker/reklam hemskickade till förbannelse)
Samma sak med olika välgörenhetsorganisationer.
Gjorde misstaget att skänka pengar till röda korset via nätet för ett par år sedan och det var ju det mest korkade jag gjort. Ja inte skänka pengar, men att skänka pengar så de kunde se vart de kom ifrån. Vet inte hur många samtal jag fick från dem om att de ville ha pengar efter det.
Jag blir så irriterad, bara därför är de tyvärr de sista jag skulle ge pengar till nu.

Det är inte så att jag blir otrevlig, jag är alltid trevlig, men väldigt bestämd.
Jo föresten ibland kan jag bli otrevlig, när de inte kan ta mitt nej, när de trots detta tjatar om hur bra de är eller när välgörenhetsorganisationerna försöker få mig att känna mig som en dålig människa för att jag inte vill ge dem pengar, då kan jag tända till rejält.
Hade en gång en människa från Greenpeace som ringde och ville ha pengar till nåt ädelt ändamål som jag sa nej till och hon hade mage att börja tala om att jag väl ändå inte kunde ha nåt viktigare att lägga dem på i väldigt otrevlig ton, då var jag inte snäll.
Eller säljaren som ringde och skulle ha tag på R när han inte var hemma men talade om att det gick precis lika bra med mig, ända tills jag tackade nej till hans fantastiska erbjudande om gratis kalsonger och då helt plötsligt tyckte att det kanske var lika bra att han pratade med R direkt, i ett tonläge som sa lät ungefär som ”såna viktiga beslut kanske inte du ska ta lilla gumman” Då var jag inte heller snäll, sa att han var välkommen att ringa tillbaka men att R hade exakt samma åsikt om telefonförsäljare och skiterbjudanden som jag.
Han ringde faktiskt upp och tänka sig, R tackade nej han också. Då satt jag och mös.

Tack och lov för NIX-telefoni, det fungerar faktiskt riktigt bra, slipper i alla fall telefonsamtalen.
Undrar om de inte finns nåt liknande för andra situationer också?
Kanske en pin att sätta på jackan som talar om för säljare att jag inte är intresserad så slipper de ens fråga...