Men vad gör jag?

En kompis frågade häromdagen vad jag egentligen gör hela dagarna.
Jag funderade, tja jag ammar, försöker få honom att sova, går nån promenad, leker och sjunger lite och så försöker jag hinna diska, tvätta och plocka undan lite hemma om tiden finns.

Fick en känsla av att hon inte tyckte det var "att göra" något...

Isbana

Var kommer halkan ifrån? Det har ju inte snöat på jättelänge och inte har det varit särskilt kallt heller. Men isen har trots det lyckats ta över cykelbanorna. Jag hade dumt nog trott att det skulle vara lättare att gå på is med barnvagnen, då har man ju nåt att hålla sig i. Det funkade inte...
Dels försvann möjligheten att parera med armarna för att ha balans och dels halkade hjulen lika mycket som jag, åt fyra olika håll kändes det som. Resultatet blev något som bäst kan beskrivas som Bambi på hal is med barnvagn.
Hmm... är det så mycket is på cykelbanorna så kanske det är bättre i skogen?
Jag svängde raskt av in på joggingspåret. Där gick jag för bara några dagar sen och det var så hårt och fint i marken. Det var det inte nu. Istället för en platt isbana med lite sandkorn på blev det en knölig isbana som gick i upp- och nedförsbacke. Det slutade med att jag i skogen vid sidan av och försökte hålla vagnen lite halvt uppe på vägen tills vi kom ut igen.
Men Skrutten sov bra i allt skumpandet, alltid något...

Sömnlösa funderingar

När jag ligger vaken på natten funderar jag mycket, och jag kommer alltid att tänka på massor av saker som jag ska skriva om i bloggen. Samtliga brukar vara superintelligenta (i alla fall i mitt trötta huvud) och jag blir alltid lite nöjd att jag kommit på nåt intressant att skriva om.
Sen sätter jag mig vid datorn dagen efter och allt är helt bortblåst, huvudet är helt tomt. Det är så irriterande!
Jag kanske ska börja sova på dagarna och vara vaken på nätterna, tänk vilka världsproblem jag skulle kunna lösa. :-D

Dop

Nu är dopet avklarat, allt gick bra. Lillskrutt var jättesnäll under dopet men blev lite kinkig på slutet, hans stackars far hade dock kramp i armen efter att ha stått och hållit den lilla klumpen.
Prästen var jättebra och det var trevligt att umgås med familjerna efteråt.
Fast det blev lite mycket för Skrutten efter ett tag, så många människor och så mycket som hände på en gång. Både han och jag var helt slut när vi kom hem och vi sov länge inatt.

Pojke eller flicka?

Jag har en overall till Skrutten som mamma har stickat, alldeles lagom varm när han ligger i vagnen. Av någon anledning har folk (framför allt grannarna) som tittat ner och i vagnen alltid chansat på att han är en flicka.
Jag är den första att erkänna att det inte alltid är så lätt att se på bebisar om det är en flicka eller pojke, men rent statistiskt så borde väl någon chansa på en liten kille?
Har verkligen inte förstått det, men så mötte jag granntanten, eller mötte och mötte, hon kom ut i korridoren då Skrutten skrek för att jag tog för lång tid på mig att ta av hjulskydden till vagnen. Hur som helst så kom hon ut och började prata och skulle såklart kika på bebisen.
- Åh en sån söt liten flicka!
- Tack, tack, men han är en liten pojke.
Hon tittar ner i vagnen igen...
- Jaha.... *tystnar* ...åh vilken fin overall han har...
- Tack, det är hans mormor har stickat den.
Vi utbyter några fler meningslösa artigheter och vi går in.
När jag sen packar ur Skrutten slår det mig, anledningen till att hon trodde att han var en flicka är att overallen har en rosa rand! För inte kan man ha rosa på en pojke!
Det är säkert inte alla som trott det av den anledningen, men hon gjorde det definitivt. Det måste ju till stor del vara en generationsfråga, för inte är det väl så konstigt idag?

Dopsamtal

Igår hade vi dopsamtal med prästen. Det var en ung och väldigt trevlig kille och det känns faktiskt lite bättre inför dopet nu.
Hade en mardrömsbild av att det skulle vara en lika tradig och trist typ som när jag konfirmerades, den prästen var närmare
100 år och så tråkig att man höll på att somna så fort han öppnade munnen. Dessutom försökte han alltid glänsa genom att prata latin – för ett gäng 14-åringar, vi var lagom imponerade...

Dop på G

Om en vecka ska vi ha dop för Skrutten.
För min del hade vi lika gärna kunnat hoppa över det, men R ville ha dop så jag ger med mig på den punkten. Det blir bara för den närmsta familjen, våra föräldrar, syskon och far- och morföräldrar. Sen är det några som är bortresta så vi blir kanske runt 20st eller så, fullt tillräckligt.
Ska jag vara ärlig känns det mest jobbigt med alltihopa....
Fast jag har inte behövt engagera mig särskilt mycket, vi ska vara hemma hos svärföräldrarna efteråt och svärmor skulle baka tårta och beställa smörgåstårta så det är inte så mycket för oss att göra vilket jag är väldigt tacksam för.
På torsdag ska vi ha dopsamtal med prästen, vad nu det kan innebära...

Min egen stund

Jag har fått en ny favorittid på dygnet: 23.00
Då har jag oftast ammat klart för kvällen och lämnar över Skrutten till R för nattning. Själv smiter jag iväg till badrummet i 20-30 minuter.
Nej det är inte så att min mage gör uppror mitt i nätterna, jag sätter mig där och löser korsord, filosoferar och varvar ner.
Det är så skönt, min egen tid, ingen bebis, ingen karl och inga katter, bara jag och min korsordstidning.
Jag inser att det måste låta ganska fånigt men jag uppskattar den stunden på dagen. Sen kommer jag in till en (förhoppningsvis) sovande bebis och har bara att krypa ner i sängen gosa in mig och slå igen ögonen, helt underbart. :-)

Mat & sovvanor

R ska från och med nu börja vara pappaledig på fredagar, det känns bra, vi kommer att ha tredagarshelger hela familjen. :-)
Jag kommer dessutom att få en vardag då jag har lite mer frihet att göra vad jag vill, för nog känns det skönt att komma hemifrån själv ibland.
När jag var ute och gick med barnvagnen idag längtade jag verkligen efter att gå själv, få ta mina stavar och gå ut och promenera i skogen.
Skrutten fått lite mer jämna matvanor så det fungerar att komma ifrån, han börjar äta ungefär var tredje timme, hur länge han äter varje gång varierar, men han vill börja med tre timmars mellanrum oavsett.

Nu önskar jag att det ska bli nån ordning på sovandet också, han vill absolut inte sova på dagarna och han somnar för natten tidigast klockan 23. Sen sover han i och för sig ganska bra på natten för tillfället, men han hade ju gärna fått somna några timmar tidigare så vi kunde få lite vuxentid tillsammans. Som det är nu är vi nästan aldrig själva... :-(
Den senaste veckan har jag ”tvingat” honom att sova lite på dagen också, han blir så övertrött annars så det är inte klokt. Det enda som fungerar är att lägga ner honom i sängen och sen får han skrika ca 15 minuter innan han somnar. Jag sitter kvar bredvid så att han vet att jag är där men det kändes hemskt i magen de första gångerna. Fast när han väl somnar så sover han ofta mellan 1-3 timmar och det behöver han! Han skulle egentligen behöva sova lite till, men det är bättre än inget.
Pratade med BVC om detta och hon sa att vissa barn helt enkelt behövde få skrika av sig innan de somnade. Så länge jag vet att han är mätt och torr och han vet att jag är i närheten så är det helt ok om han skriker lite. Det kändes skönt att höra.

Reklam

Jag avskyr när det dimper ner reklam i brevlådan, och oj vad det har börjat komma reklam riktad till mig som nybliven mamma nu!
Jag vägrade att gå med i olika blöjklubbar och liknande under graviditeten just för att slippa det så länge som möjligt, jag lyckades skjuta upp det några månader, men nu har Skrutten kommit in vilka rullor det nu är företagen tittar i, och reklamen rasar in. Det är blöjor, bokklubbar och fotograferingserbjudanden om vartannat.
Man skulle ju kunna tro att den åker direkt i soptunnan, men det gör den inte. Jag läser all reklam och sen sätter jag upp företagen på en mental ”svarta lista”. Om jag skulle vilja ha tjänsten eller varan de vill pracka på mig så går jag definitivt inte till dem. Man kan tycka att det är lite barnsligt, företaget står och faller ju knappast med mig, men det ger mig ändå en viss tillfredsställelse.

Ifrågasätta?

Jag har en vän som är helt övertygad om att när hon blir gravid så ska hon strunta i alla råd om vad man ska och inte ska äta, hon kommer att dricka nåt glas vin ibland, hon ska definitivt inte amma och hon kommer inte att vaccinera bebisen fören den är minst ett år. Hon vet tvärsäkert hur hon ska göra och tycka om allting.
Hon får ju göra som hon vill, absolut, men det har fått mig att fundera...

Dels undrar jag om hon verkligen kommer att göra allt hon säger när hon väl är gravid, vågar man verkligen chansa på att det ”nog inte är någon fara” när man står där med magen?

Och dels undrar jag ifall jag själv ifrågasätter tillräckligt?
Amma ville jag ju så det är ju inget att fundera över, men borde jag ha ifrågasatt matråden man fick från MVC under graviditeten? Borde jag ha bett BVC om mer information om vaccinationer? Köper jag allting alldeles för lättvindigt bara för att jag antar att de ska veta bäst?

Vaccination

Idag har Skrutten fått sin första vaccinationsspruta. Läskigt värre, ja inte för honom, han sa inte ett pip, tittade bara storögt på BVC-tanten när han fick sprutan i låret. Jag däremot kände för att fälla en liten tår, men jag lät bli, om han nu inte tyckte att det var så farligt tänker inte jag vara anledningen till att han blir uppstressad.
Nu kommer jag att gå och vakta på om han reagerar på sprutan, fy så läskigt det känns att spruta in massa elakheter i hans lilla kropp, om än i små mängder…

Avundsjuk!

Vi var ner på stan i veckan, R, Skrutten och jag. Jag slank in på ett kafé för att köpa lite kaffe, framför mig står ett par tjejer som har väääldigt svårt att bestämma sig så jag kikar lite på de andra gästerna och där sitter hon, en sån person som står högt upp på min lista över folk jag inte gillar just nu, mamman med stor glamfaktor.
Hon är uppsminkad och ser hur fräsch ut som helst, har en liten bebis som är max några veckor över axeln och pratar lojt med sin väninna. Bebisen rapar snällt och mamman tar ner den och stoppar in nappen. Bebisen tar nappen och mamman sitter och fikar i godan ro. Jag skickar några avundsjuka, bittra, elaka blickar i hennes riktning, säker på att hon slagit sig ner där bara för att håna mig...
För jag skulle aldrig kunna vara som hon, när Skrutten var så gammal satt jag fortfarande hemma och grinade hela dagarna, smink var något jag aldrig trodde att jag skulle få varken tid eller lust att använda igen och att ta ut min bebis bland folk fanns inte på världskartan, napp vägrade han (och vägrar fortfarande) så han hade nog skrikigt för full hals.
Hur kommer det sig att vissa personer verkar tycka att det är så oerhört enkelt när de får barn? Deras liv verkar bara rulla på i samma banor som alltid medan jag tycker att mitt är ställt helt upp och ner. Jag tycker det är orättvist.

Små glädjeämnen

Ibland krävs det inte mycket för att jag ska bli glad. Vi var ner på BVC idag och passade på att göra lite ärenden på stan. Jag skulle titta lite på ett par stövlar jag kikat på tidigare, de var slut, men, jag hittade ett par som var snyggare, billigare och skönare. Då blev jag glad.

Nåt annat som gör mig glad just nu är vår bokhylla.
Jag älskar verkligen IKEA, i den mån det nu går att älska en affär, och i veckan satt jag och skruvade ihop våra nya Billy bokhyllor som vi fått av mamma. Ja jag vet, mer IKEA än bokhyllan Billy går inte att få, men jag tyckte det blev riktigt bra.
Jag gillade i och för sig bokhyllorna vi hade förut också, tyvärr var jag inte ensam om det. Katterna hade pippi på att hoppa upp och riva ner böckerna, framför allt under nätterna, det höll på att driva mig till vansinne och mina stackars böcker började se lite medtagna ut. Till Billy finns det dörrar (med frostat glas och blommönster), synd för katterna, bra för mattes blodtryck. Jag slipper börja dagen med att plocka upp böcker med bitmärken från golvet, det gör mig glad.

Idag har Skrutten sovit flera timmar på dagtid, den första gången på ganska länge. Kanske slipper jag en övertrött bebis ikväll. Det gör mig också glad.

En konstig mamma

Lagom tills killarna börjar bli friska så blir jag sjuk, är det inte typiskt?! Jag hoppas bara att det är samma förkylningsvirus som de har haft så det inte blir en omgång till för Skrutten på direkten.
Som vanligt så är det första viruset gör hos mig att leta upp min hals, det känns som om någon dragit mer ett rivjärn i halsen och jag har tappat rösten, lagom kul.
Skrutten tycker att jag är jättekonstig. Det ser ut som mamma, luktar som mamma, har mat som mamma men det låter inte som mamma. Det låter faktiskt inte alls och det är märkligt.
Han sitter och tittar fundersamt på mig och skiner plötsligt upp i ett stort leende, det brukar ju alltid ge positiva reaktioner, saken som ser ut och luktar som mamma ler tillbaka men det är fortfarande tyst. Den fundersamma minen kommer tillbaka, mycket märkligt...