En konstig mamma

Lagom tills killarna börjar bli friska så blir jag sjuk, är det inte typiskt?! Jag hoppas bara att det är samma förkylningsvirus som de har haft så det inte blir en omgång till för Skrutten på direkten.
Som vanligt så är det första viruset gör hos mig att leta upp min hals, det känns som om någon dragit mer ett rivjärn i halsen och jag har tappat rösten, lagom kul.
Skrutten tycker att jag är jättekonstig. Det ser ut som mamma, luktar som mamma, har mat som mamma men det låter inte som mamma. Det låter faktiskt inte alls och det är märkligt.
Han sitter och tittar fundersamt på mig och skiner plötsligt upp i ett stort leende, det brukar ju alltid ge positiva reaktioner, saken som ser ut och luktar som mamma ler tillbaka men det är fortfarande tyst. Den fundersamma minen kommer tillbaka, mycket märkligt...