Den 24:e december 2007 började riktigt trevligt, både sonen och maken var ganska pigga igen efter den envisa förkylningen. Vi började med julfrukost hemma hos mamma med lillebror och fortsatte sen hemma hos svärföräldrarna. Frid och fröjd, god mat och massor med paket till Skrutten.
Vi var väl hemma vid 21-tiden på kvällen, Skrutten var lite mer hostig och rosslig än tidigare. Matade sista gången vid 23 och la ner honom i sin säng, han hostar och rosslar och det blir bara värre. Går upp för att titta till honom och då är han helt nerspydd, har kräk på hela huvudet, i ögonen och i näsan. Väcker R och in fort som sjutton i badrummet. Skrutten fortsätter kräkas, hulka och är mer eller mindre hysterisk. Mamma håller på att bli tokig på att sitta i telefonkö till sjukvårdsupplysningen medan pappa gör i ordning Skrutten för att åka till barnakuten. Kommer fram till sist och även sköterskan tycker att vi ska åka in. (Vilket vi ju skulle gjort oavsett vad hon sa men ändå...)
Så in i bilen med lillen och hans oroliga föräldrar.
Nu hittade de inget större fel på honom så vi fick åka hem med ett recept på hostmedicin. Kändes lite lugnare men usch vad han låter hemskt när han hostar och rosslar!
Vi kom hem och han åt lite och somnade vid 04, sen har han sovit sen dess med bara 3 matningar däremellan, 15 timmar än så länge... Han är helt slut.
Jag är orolig över att han inte äter tillräckligt men sömnbehovet är kanske större...
Vi som skulle ha en så mysig jul med släktingar och vänner, det blev inte riktigt så och de verkar ha blivit lika besvikna som vi... Hade ju sett fram emot det så mycket, men huvudsaken är ju att Skrutten blir bättre, vi fick ju i alla fall lite julfirande på julafton...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
när jeppa var lite nvar han smalast. då fick jag väga honom hela tiden så jag var helt manisk.
tills en erfaren man (4 barn och hundkennel) sa till mig att sluta lyssna på sjukhuset lita på mig själv och njut för" hundar och barn svälter aldrig sig själva"
så ta det lugnt du!
men det är intressant för det märks hur de utvecklas, växer de kroppsligt vill de ha mycket föda men så helst plötsligt äter de mindre men växer mentalt istället. då behövs det inte lika mycket föda....
barn är fantastiska!
Hoppas att han kryar på sig fort!
det är så hemskt att ha sjuka barn!
man önksar att man kunde få alla sjukdomar och skador os v själv istället så de får må bra jämt!
kram
Usch vad jobbigt! Förstår att ni blev oroliga. Vi har haft tur med att Elliot blev 1 innan han blev sjuk första gången. Han har också kräkts en del nu när han har varit sjuk, det är allt snor som rinner ner i halsen på stackarna.
Hoppas han kryar på sig snart!
Kram
Hej vännen! Låter som om du hade en sjujäkla julafton, hoppas pyret kryar på sig och nyårsafton blir bättre! Gott nytt år! Massa kramar
ho edde me pojkungen? jag blir ju orolig när d inte skriver något!
Skicka en kommentar