Förkylningen härskar

Skruttungen har drabbats av årets värsta förkylning. En sån där förkylning som gör att näsan och överläppen är konstant skrikigt röda av allt snorande och torkande.
Jag får inte torka näsan, det ska han göra själv, vilket innebär att han mest drar ut snoret så det röda området blir större. Jag försöker torka ändå vilket gör att han får ett hysteriskt utbrott och snorandet tiodubblas. Jag försöker smörja in det röda området, vilket ger samma resultat. En ond cirkel som jag antar kommer brytas först när förkylningen ger med sig. Pappersnäsdukar är helt ratade, så igår satt jag och klippte till näsdukar av ett gammalt lakan. De kommer att gå åt. Tyvärr är det inte bara de som går åt... Om vi säger såhär, jag skulle inte använda vår soffa inom den närmsta framtiden, eller kuddarna, eller sängen, eller bordsduken, eller mina kläder... ja ni fattar. Favoriten är dock att torka med handen och sen kladda av sig på magen.
Förkylningen innebär även:
Ett strålande humör - Akta dig för att säga ifrån. Utbrott och snor garanteras.
Matvägran – idag har jag i alla fall fått honom att gnaga lite på ett äpple. 3½ timme kämpade han med det.
Sömnlösa nätter – kommentarer överflödiga.
Trötthet – men inget sovande, istället tillbringas dagarna i soffan framför TV:n. Han fick en DVD i julklapp, AirBuddies, om ett gäng snackande hundvalpar. På två dagar har han nu sett den 11 gånger. Nej jag skojar inte, 11 gånger!
Närhetsbehov – så till den grad att jag inte får komma utom synhåll utan gallskrik och tillhörande snorfloder, följaktligen har även jag fått se AirBuddies (Detta fantastiska mästerverk som av någon oförklarlig anledning förbisetts av Oscarskommittén) 11 gånger. Min lycka vet inga gränser.

Uppdatering

Jag - har världens bästa juljobb! Som tyvärr tar slut när julen kommer, men oj vad roligt det var varit.

Skrutt - Verkar ha börjat komma igång med pratandet, han är numera en liten papegoja som upprepar allt man säger. Det gillas :D
Dessutom verkar en tillvaro utan blöjor inte längre vara en utopi. Blöjfri på dagarna sen ett bra tag tillbaka, blöjfri på nätterna sen ett par veckor. (Det blir en del tvättande av sängkläder - hurra för plastad frotte!) Det enda han hittills inte velat ge sig på är att bajsa utan blöja men idag sprang han helt plötsligt och satte sig på pottan för att göra nummer två. *chockad och mycket stolt*

Maken - och jag, har en försenad bröllopsresa inplanerad inom en inte alltför avlägsen framtid. Utan Skrutt. De känns både roligt (tid för oss själva för första gången på 3år) och nervöst (lämna Skrutt, ångest!!)

Om när mamman gjorde tomten till tjuv

Jag hade lagt några julklappar högt uppe på en bokhylla och självklart fick Skrutt syn på dem. Han accepterade under viss protest att de inte fick öppnas ännu, men för att undvika 21 likartade diskusioner innan jul så flyttade jag undan dem till ett annat ställe efter att han gått och lagt sig.
Idag upptäckte han att de var borta vilket var väldigt bekymmersamt, stora tårar steg upp i ögonen.
Så jag tänkte att jag skulle förklara.
- Det är nog tomten som har hämtat dem, sen tar han med dem på julafton och när han åker ut med alla julklapparna.
Det var uppenbart helt fel sak att säga.
- Tomte, NEJ!! Tårarna började forsa.
Ajdå.
- Men tomten är jättesnäll, han gör fler julklappar och ger till barnen på julafton.
- TOMTE NEJ. Mamma bil!!
Vilket betyder att mamma och han genast ska sätta sig i bilen, åka hem till tomten och kräva tillbaka paketen.
- Men, tomten bor långtbort på nordpolen, mamma kan inte åka bil dit. Vi får nog lov att vänta till julafton, då kommer tomten och delar ut alla leksaker han har gjort.
- MAMMA BIL TOMTEN!
Tårarna sprutar.
Jag börjar berätta om tomten som kommer i sin släde som dras av renar och har massor av paket med sig, samtidigt som jag börjar känna att jag nog inte skött diskussionen så väldigt smart.
Stora tårar rinner nerför barnets kinder och han börjar slå på mamma som låtit den elaka tomten ta alla hans paket.

Vad gör man? Som modern förälder inser jag då den självklara lösningen.
Internet.
Så först googlar vi fram bilder på tomten i släden med renarna, och sen går vi in på youtube och tittar på "Tomteverkstan" från Kalles jul.

Skrutt verkar nu ha gått från att tycka att tomten är ondskan personifierad till att tycka att det nog är en ganska trevlig typ.
*pustar ut*
Tyvärr tror jag att han nu stenhårt räknar med att tomten ska komma farande i sin släde med alla renarna på julafton och ha med sig alla sakerna som han tillverkar i filmen.
Han har även visat ett klart intresse att få åka med i den flygande släden.
Jag sa att han får fråga tomten när han kommer.
Skulle han komma ihåg det på julafton blir det tomtens huvudvärk.

Sockerkaksrecept mamma vs. barn

Här kommer recept på världens godaste (och onyttigaste) sockerkaka i två versioner, håll till godo.

Sockerkaka à la Mamma

250 g smör eller margarin
4 dl socker
½-1 msk vaniljsocker
4 ägg
5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 dl vatten

Rör matfettet, socker och vaniljsocker poröst.
Blanda ner ett ägg i taget och rör kraftigt mellan varje ägg.
Tillsätt mjöl, bakpulvret och vatten och rör om ordentligt.
Häll smeten i en smord och bröad form.
Grädda kakan på 175 °C i ca 55 minuter.
Stjälp upp kakan på galler efter ett par minuter och låt den svalna under formen.

Alternativt:

Sockerkaka à la Skrutt

250 g smör eller margarin
4 dl socker
½-1 msk vaniljsocker
4 ägg
5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 dl vatten

Rör ihop smör, socker och vaniljsocker på max. Kör ner fingret och smaka av. Kör lite till. Det är viktigt att ha elvispen på max så det stänker ordentligt.
Blanda ner äggen. Om man vill kan man ta bort skalet, men det kan även ses som extra tuggmotstånd.
Ta mjöl i ett decilitermått och vika, hamnar nåt i bunken så är det bra. Gör detsamma med bakpulver och vatten och rör om ordentligt i fem sekunder på maximal effekt. Smaka av. Rör om fem sekunder igen, smaka av. Fortsätt så tills mamma protesterar. Kör då elvispen en sista gång, se till att lyfta upp den emellanåt så det verkligen syns i köket att man har bakat. Med lite tur kommer mamma att missa städa bort all smet så kan man leta reda på den och äta efteråt.
Häll smeten i en form. Tänk på att hälla försiktigt så att det inte kommer med alltför mycket smet, ju mer som blir kvar i bunken desto bättre!
Låt mamma ställa in formen i ugnen och var beredd på att vänta jääääättelänge, den kommer att stå där i typ en vecka eller så!
Nu kommer vi till den viktigaste delen av bakningen.
Se till att få tag på visparna och slicka av dem noggrant. Ingenting får finnas kvar! Mycket viktigt! Ta sen slickepott och ät upp smeten som är kvar i bunken. Om det är svårt att få tag på allt, be mamma om hjälp eller kör helt enkelt ner huvudet. Men VARNING! Det sistnämnda alternativet leder ofrånkomligen till dusch med hårtvätt och bör därför undvikas i största möjliga mån.
När klockan piper, skynda dig att säga åt mamma att ta ut sockerkakan.
Nu kommer det jobbigaste av allt. Man måste VÄNTA, trots att den är klar för att inte bränna sig. Det tar typ en vecka till.
Skär sen en STOR bit, pressa ner i ett litet glas med mjölk och stoppa in i munnen. Vakta noga så ingen annan tar för sig för mycket. Skär för säkerhets skull upp lagom stora bitar till alla andra. (Tänk papperstjocklek)
Ät tills du är säker på att inte orka nån middag på kvällen.
Mums!

Övertalning genom förvirring?

- Djake Mamma!
- Vill du se på drake? (Draktränaren, tydligen väääärldens bästa film)
- Ja.
- Ok, du får se EN gång. (Håller upp ett finger)
- TJE! (Håller upp fem fingrar)
- Nej, EN.
- Tåå (Håller fortfarande upp fem fingrar)
- Nej En gång, annars så tittar vi inte alls.
*Tystnad*
- En mamma. (Håller upp ett finger)

Haha, ännu kan jag vinna förhandlingar med min treåring. Det gäller att njuta så länge det varar. Snart kommer han antagligen kollra bort mig lika lätt som Richard Gere i Chicago.

Alltid kul att vara poppis

Min far ringde.

Han: Hej, vad gör ni?
Jag: Jag satte mig precis vid datorn för att skriva ut ett recept.
Han: Skrutt då?
Jag: Han är på dagis.
Han (besviket): Jaha. Ja jag var i stan och tänkte att jag skulle komma över, men då får det vara.

Tack som fan.

Dagens irritationsmoment

Jag satt i soffab och skulle logga in på internetbanken, och det vägrade fungera.
Jag knappade och knappade och knappade på internetdosan.
Inte en siffra ändrades.
Jag knappade extra långsamt - för att vara säker på att alla siffror blev rätt.
Ingenting.
Jag knappade extra hårt - för att vara säker på att alla siffror kändes av. (Och ok, för att jag var lite arg.)
Nada.
Jag svor tysta eder över banken, över datorn och över tekniken i allmänhet innan jag slängde ilsket ifrån mig dosan på soffan.
Den landade mjukt, bredvid en svart liten fyrkantig sak - min internetdosa.
Jag tittade förvånat på dosan jag slängt ifrån mig - miniräknaren. Som är 4 gånger större än bankdosan.
Starkt jobbat.

Ett ljus i mörkret

Skrutt har fått en ficklampa och har lyst upp tillvaron hela helgen.
Helt plötsligt ropar han från hallen:
- Mamma! Otä mamma!
Jag går dit.
- Vad är det som är otäckt?
- Där, otä!
Han lyser på en svart afrikansk mask som hänger på väggen... och har hängt där i tre år. (Undrar om det ska tolkas som att vi behöver bättre lampor i hallen?)
Nu är den i alla fall säkert undanstoppad i ett skåp som är klassat som mask-rymningssäkert av Skruttungen.

Frustration deluxe

Äta mat, klä på sig, borsta tänderna...
ALLT är en kamp just nu.
Vägrar lyssna, ignorerar, slåss och skriker.
Är det detta som kallas 3-års trots?
Det. Är. Inte. Roligt!

Om varför jag ska ha en stor skylt på bilen där det står "innehåller barn"

Jag och Skrutt satt i bilen, vi var 10 minuter hemifrån och Skrutt började se ut som om han nära att somna.
- Skrutt, ska vi sjunga lite? Tjoar jag i hopp om att han ska hålla sig vaken.
Efter att ha tänkt efter lite deklarerar han högt från baksätet:
- Apa!
Vi sjunger om de små aporna som hoppar i sängen. Lagom lätt med rörelsesång när man ska köra, men visst visst.
Sången tar slut. Fortfarande en bit kvar.
- Vad ska vi sjunga nu då?
- Mamma Mu!
- ♫ Vi har fått en konstig ko med konstiga små horn,
När hon stor att ingen glor, vinkar hon med sina horn. ♫
Jag lyfter upp högerhanden till sidan av huvudet och vinkar med den fram och tillbaka.
Typiskt kolikt i min mening.
Vi möter en bil. En kille i 30-års åldern sitter bakom ratten. Han tittar på mig. Tappar hakan. Och börjar asgarva!

Yes it´s me, the village idiot.

Ensamhet

Camilla skriver om att äta i ensamhet och om hur jobbigt det kan vara.
När jag var yngre var det en stor skräck för mig. Att vara ensam ute bland folk. Jag fick ångest bara av tanken på att sitta ensam på ett ställe som ett café eller biograf. Tänk om folk trodde att jag inte hade några vänner!
Jag känner inte så längre.
Jag kan tycka att det verkar väldigt rofyllt att gå på bio själv, och idag gick jag och satte mig ensam på ett café i väntan på att en butik skulle öppna och det var inte det minsta jobbigt. Ganska skönt faktiskt. Jag satt med min latte, lyssnade på en bra ljudbok och bara njöt. Jag vet inte varför jag kommit över min skräck eller när det hände, men det känns befriande.

R.I.P DVD

Skrutt har badat fjärkontrollen.

Vad är det för smartskallar som inte sätter knappar på DVD:n så den går att använda utan fjärr?!

Världen snurrar

Jag är så yr i huvudet. Det har snurrat som sjutton i flera dagar. Jag är inte säker vad det beror på men jag har en teori.
För ett par veckor sedan var jag inne för att lämna blod. Sköterskan hade lite problem att hitta ett samarbetsvilligt blodkärl, och när hon till slut hittade ett så var det inte så bra, så nålen hamnade snett och låg mot kärlväggen. Blodet rann, men inte tillräckligt fort så efter en stund fick de lov att avbryta, det hade dock kommit för mycket för att de skulle kunna sticka igen.
Så jag fick åka hem.
Jag frågade om jag fortfarande skulle vänta fyra månader innan jag skulle lämna igen, men det var inte nödvändigt.
Två veckor senare kom en ny kallelse, så jag åkte in och lämnade igen i torsdags.
I fredags började snurrandet.
Nu funderar jag på om det kan ha blivit nån miss så att jag fick nya kallelsen för tidigt och har blivit av med lite väl mycket blod. Fast å andra sidan är det ju inge jättemängder de tappar så det är kanske tveksamt.
Börjar hur som helst bli irriterande att gå och känna sig som om man skulle leva i Lustiga Huset.

Det är tur att JAG är så bra

Var och köpte en overall till Skrutten.
Han var inte med när jag köpte den men fick välja färg, och självklart blev det den färggladaste de hade, en knallröd.
Jag betalar i kassan och dubbelkollar så det går bra att byta storlek om det behövs.
Kassörskan: - Ja det är inga problem, spara bara kvittot så får du åka hem och titta hur mycket hon har växt.
Jag: - Han.
*Tystnad*
Kassörskan: - Ehh...jaha...

Muttrar på vägen hem över kassörskans förhastade slutsatser om att den var till en flicka bara för att den var röd.
Fy så fördomsfullt!
Möter en granne i sin bil. Bilen har knallrosa solskydd med Hello Kitty.
Jaha, har de en dotter. Tänker jag.

*Krasch krasch*
Det var det glashuset.

Prat om mat

Vi har börjat få lite olika åsikter när det gäller maten i hemmet.
Föräldrarna tycker att mat är bra.
Skruttungen tycker att viss mat kan vara acceptabel som föda - typ köttbullar och plättar. Annars vill han leva på smörgåsar, isglass, paprika och gurka.
Jamenvisst! För näringsvärdet i pigelin är ju såååå bra.
*pust*

Sverigedemokraterna i riksdagen

Det går inte att låta bli att skriva om det.
Sverige har släppt in sverigedemokraterna i riksdagen, och jag skäms över mitt land.
Sverigedemokraterna är ett i grunden främlingsfientligt parti.
Främlingsfientlighet är rasism.
Sverige har släppt in ett rasistiskt parti i riksdagen, ett parti med rötterna i nynazismen.
Det är fakta som inte går att försköna.
Sverigedemokraterna har några riktigt slipade ledare, ledare som på alla sätt försöker med just detta, att försköna sina egna rasistiska åsikter.
Folk frågar sig vilka de hundratusentals människor i Sverige som röstat på partiet är, jag tror att det finns flera olika kategorier.
Dels de personer som själva är rasister. Öppet eller i smyg.
Dels de som på inte förstår grunderna i sverigedemokraternas politik, de som gått på de förskönande omskrivningarna.
Dels de som röstat på partiet för att ge en känga till de etablerade partierna. Jag kan förstå att man vill visa sitt missnöje, men att göra det på detta sätt kommer jag aldrig att kunna fatta... För det är inte politikerna som kommer att lida mest av att ha sverigedemokraterna i riksdagen.
En åsikt som nu lyfts fram är att man nu måste acceptera och respektera sverigedemokraterna och deras åsikter eftersom 5,7% av befolkningen har valt dem som representanter.
Det kommer jag aldrig att göra.
Även Hitler hade ett massivt stöd på sin tid. Jag kommer aldrig att acceptera de åsikter eller handlingar han stod bakom heller.

När jag gick i högstadiet bjöd skolan in en föreläsare, en äldre man som hade överlevs Hitlers koncentrationsläger. En man som hade sett sin familj utplånas och vänner skjutas framför sina ögon. Det är mer en ett decennium sedan jag hörde honom tala, men jag kommer aldrig att glömma det han berättade.
Året runt åkte han omkring på skolor och talade om vad han varit med om, återupplevde det dag efter dag för att berätta för oss som inte var födda på 30- och 40-talet om vad som hände. För att människor aldrig skulle glömma. För att människor aldrig skulle upprepa samma misstag igen.

Han avslutade sin berättelse om med dessa ord.
- När jag nu tittar ut över er i salen ser jag de flesta av er sitta med alvarliga ansikten, det är ni som kommer se till att det som hände oss aldrig kommer att glömmas bort.
Sen ser jag några sitta med småleenden på läpparna, det är ni som inte har förstått... Jag hoppas att ni kommer göra det en dag.

Idag har 5,7% av svenska folket släppt in ett parti i riksdagen som i grunden har samma människosyn som den som den gamle mannen kämpade för aldrig skulle få fäste igen.
Idag har 5,7% av svenska folket röstat på såna personer som satt och smålog i slutet.
Idag har 5,7% av svenska folket pissat på den den gamle mannen - och på alla andra som någonsin drabbats av rasism och nazism, därför skäms jag fruktansvärt för mitt land.

Hösten 2009 visade jag en "gubbkeps" för maken och föreslog att vi skulle köpa den till Skrutt för att den var så snygg.
Maken ratade den rakt av.
Självklart kunde jag ha köpt den ändå, men det blev inte av.

Hösten 2010 var vi åter på stan för att köpa höstkläder till sonen.
Maken tar upp en nästintill identisk keps.
Maken: Kolla vad häftig! En sån köper vi.
Jag: *förundrad* Ja den är jättefin, ta den.

Slås av något jag hört.
Vill en kvinna få en man att gilla en idé, få honom att tro att det är hans egen.
Jag säger inte att det är så, men ibland undrar man ju.

Never again!

Jag ska ALDRIG mer gå i affärer med Skruttungen.
Aldrig, aldrig, aldrig.
Jag lämnade in bilen på service idag och vi fick tillbringa ett par timmar på köpcentrumet i närheten. Jag hade av nån underlig anledning fått för mig att det kanske kunde bli en mysig mamma son dag.
Otroligt naivt.
Jag har gått igenom hela registret.
Jagat barn som rusat mellan klädställningar.
Tjatat tusen gånger om att han inte får springa iväg utan måste gå fint i affären, att han måste hålla sig i närheten o.s.v, o.s.v.
Tappat humöret efter ettusenförsta gången, tagit tag i jackärmen och väst mellan sammanpressade tänder att nu fick det räcka, om han inte kunde uppföra sig så skulle vi gå!
Burit ut tjutande skrikande unge under ena armen genom hela Intersport.
Brottade ner honom i vagnen utanför, varpå han ålade sig ur den och rusade in i nästa affär där han for upp i skyltfönstret och sprang slalom mellan skyltdockorna.
*TILT*
In i affären. Grabba tag i ungen i utrymmet mellan två skyltdockor och i ilskan försöka lirka ut honom utan att riva ner hela fönstret. Ner med honom i vagnen och bokstavligt talat hålla fast honom där medan vi letade oss ut.
Det var tur att ingen fick för sig att mäta mitt blodtryck just då... hade antagligen blivit inlagd.
Fick lov att stanna och ta ut pengar för att lösa ut bilen varpå liknande scener utspelade sig vid bankomaten.
Hade nån kommit fram och erbjudit sig att ta över föräldraskapet för ungen (ingen risk som han höll på) hade jag allvarligt övervägt det.
Som sagt, aldrig mer affärer med skruttungen!
I alla fall inte de närmaste 20 åren.

Godmorgon på dig också lilla Skrutt

Jag vaknade av att jag höll på att bli överkörd av en traktor, en traktor som brummade, tutade och bar på ett lass djur som råmade, grymtade och bräkte.
Som pricken över i:et spelade den sedan "Per Olsson hade en bonnagård" på en volym som det måste ha varit tinnitusvarning på.
Jag funderade länge på vilken omtänksam människa som gav den till Skruttungen i födelsedagspresent för ett par år sedan, så jag skulle veta vem det var som så uppenbarligen tiggde stryk.
Kom efter en stund på att det var Skrutts gammelmormor och gammelmorfar.
Ok. Inget stryk alltså. Får försöka gömma undan traktoreländet till åtminstone klockan sju på mornarna istället.

Dagens i-lands problem

Jag zappade på tv:n och fastnade på 3:an.
Efterlyst - men...VAR ÄR GW????
Katastrof!!! Ja jag är melodramatisk, men han var ju hela programmet.

Valet 2010

Mindre än en vecka till val.
Brevlådan fylls av oönskad valpropaganda från partierna. Jag bläddrar lite och blir förundrad. Tror de verkligen att väljarna är så dumma? Att vi inte fattar att allt som står alltid vinklas för att just de som skrivit det ska framstå som perfekta, och framför allt, att det ska framstå som att hela världen kommer att gå under om ”De Andra” skulle vinna.
”Vi i vårt parti tycker att man ska vara snälla mot djur, och ja, vi vill ju inte säga att De Andra inte gör det, MEN… *talande tystnad*.”
Jaja ok, precis så står det kanske inte, men ni fattar vad jag menar.
För övrigt verkar ”Detta vill vi göra! (om ekonomin tillåter)” Vara valets mest använda fras- från alla håll. Och visst, det är bra att veta vad de vill också. Men det känns som ett effektivt sätt att gardera sig mot att få ouppfyllda vallöften kastade tillbaka i ansiktet om några år.
”Om vårt parti vinner lovar vi att vi ska se till att det blir världsfred! (ja om ekonomin tillåter alltså...)”
Jag var på Maxi och skulle handla förra veckan och tänkte att jag kanske skulle förtidsrösta för att ha det gjort, men så slog det mig att jag faktiskt inte alls var säker på vilka jag skulle rösta på. Alla partier har ju saker som jag verkligen inte alls gillar, och de flesta har i alla fall nåt som jag tycker skulle vara bra. Det får nog bli som vanligt, en antiröst.
Jag röstar alltså på det blocket som jag tycker har minst antal korkade idéer eftersom en röst på dem är en röst som inte faller på blocket där ”Vi ska försöka komma med så många korkade idéer som möjligt” borde stå med i valmanifestet.

Skrivlusten kom som ett slag i skallen

05.00 – vaknar av att sonen har mardröm och är ledsen, sätter mig snabbt upp i sängen och överfalls av någon som svingar en träpåk i huvudet på mig.
Bildligt talat alltså.
Sen dess har jag gått med dundrande huvudvärk och tyckt synd om mig själv.
Att lämna Skrutten på dagis kändes som en lättnad just idag, hem, fort, tystnad.
Men istället för att svälja 2 Ipren och krypa ner under sängen fick jag för mig att jag kanske skulle skriva lite här... Nåt jag inte känt för på ett par månader så det är väl lika bra att passa på. Fast två månaders tystnad, frågan är om någon fortfarande hittar hit.

Att påpeka det uppenbara

Som ni märker så är det dåligt med uppdateringar.
Lusten. Orken. Inspirationen.
Allt saknas just nu. Jag tar en paus.
Under tiden finns jag på facebook.

Utlånat barn

Några av de saker som är positiva med att vara utan barn en vecka:
Man får sova längre på morgonen.
Men får tid att över på kvällarna.
Man kan göra ingenting.
Det gör inget om man lämnar barnovänliga saker framme.
Man snubblar inte över leksaker så fort man går över golvet.
Man kan sminka sig utan att behöva slåss om maskaran.
Det gör ok att inte orka fixa mat.

Trots det finns det en negativ sak som gör alla de andra totalt oviktiga:
Jag saknar min lilla skruttunge!
Imorgon kommer han hem igen.

Jag är nåt på spåret...

Det har hällregnat på eftermiddagen och plötsligt dök det upp mystska fotspår på altanen.


Jag har ingen aaaaning om var de kan komma ifrån!

3-års kontroll

I veckan ringde jag BVC och pratade med dem om Skrutts språkutveckling. Det är liksom inte så mycket som händer på den fronten.
Hur som helst så sa hon att vi kunde ta 3-års kontrollen nu istället för ett par månader.
Sagt och gjort, idag var vi där. Det gick inte så bra.
Sköterskan hade en påse med saker som Skrutt fick plocka upp och sen skulle säga vad det var.
Kon blev ”Mu” och Bilen ”Bii”
Sen var det mest ”didi” och ”dido” i påsen.
Sen tyckte hon att Skrutt skulle peka ut den stora bilen. Skrutt krockade bilarna.
Hon bad Skrutt lägga boken under dockan.
Skrutt krockade bilarna.
Att lägga de gula, gröna, blå och röda klossarna på ett papper med respektive färg gick bra. Sen bad hon honom peka på den röda klossen. Skrutt pekade på den blå.
Hon bad honom peka på den gula klossen. Skrutt pekade på alla fyra.
Sen kom vi till ett moment som jag i alla fall visste att han kunde med bravur. Kroppsdelar.
Hon bad Skrutt peka på näsan. Han pekade på magen. Hon bad honom peka på dockans fot. Skrutt pekade på fårets mage.
Hon bad Skrutt lägga bollen på talltiken. Skrutt stirrade på henne och kröp sen ner under bordet.
Hon bad skrutt plocka ner djuren i påsen. Skrutt plockade i tur och ordning ner klossarna, dockan, docksängen och bilarna, sedan slank det visst med en ko av bara farten.
Inte ens vägningen och mätningen gick bra.
Hon bad skrutt ställa sig på vågen. Hans ben förvandlades plötsligt till spagetti och han blev helt slapp, att stå själv gick icke, mamma skulle stödja, så fort jag försökte släppa bara lutade han sig mot mig. Till sist kröp han upp och satte sig på vågen samtidigt som han höll i bordet.
Vi uppskattade vikten.
Hon bad honom stå mot vägen med hälarna intill golvlisten för att mäta, Skrutt ställde sig med fötterna en decimeter ut och när hon skulle försöka flytta in fötterna satte han sig ner. Vi uppskattade längden.
Jag tror aldrig jag känt mig så värdelös som mamma som jag gör idag.

Världens bästa lekplats

Det tyckte i alla fall Skrutt och kom springande i full fart när jag efter jobbet körde upp bilen på parkeringen hemma.
Jag blev sittande där en timme extra.
Sen hade till och med Skruttungen ledsnat.

Dumma dumma magsjuka!

Det är så konstigt att se Skrutt såhär.
Mitt lilla matvrak äter knappt nånting och det han äter (vilket idag har varit en liten liten brödbit) får han inte behålla.
Mitt lilla yrväder som inte brukar vara still en sekund har i två dagar mest legat på en filt på golvet och sovit och tittat på TV.
Min glada lilla kille blir så ledsen när han måste kräkas, "nej nej nej" skriker han och puttar undan hinken, precis som kräkset skulle låta bli att komma om bara hinken försvann.
Mitt hjärta brister.

Magsjukan härskar

Alltså jag vet att jag borde vara ganska glad över att första kräkmagsjukan dröjde 2 år och 8 månader, men det är svårt att se det så när man sitter mitt i eländet.
Och magsjuka i juni? Trodde det var sånt som kom under hösten och vintern...
Lilla Skrutt blir så ledsen när han kräks och tycker det är jätteotäckt. Lilla hjärtat, jag lider så med honom.
Tvättmaskinen har gått i ett kör hela dagen. Det är soffklädseln, kläder, snuttefiltar, vanliga filtar, sängkläder och handdukar. Dessutom har stora vardagsrumsmattan fått en ordentlig skrubbning med skurborste.
Hur länge brukar magsjuka hålla i sig hos barn?

När man trodde att man inte kunde ha roligare

Två dagar har Skrutt haft feber.
Idag kräks han.
Omväxling förnöjer har jag hört.

Bröllopsfin

Bröllopet i övrigt

Det var ett riktigt, riktigt trevligt bröllop igår, precis som det ska vara.
Ett strålande vackert och lyckligt brudpar, glada och trevliga gäster och regnet höll sig borta trots tunga regnmoln i prognoserna dagarna innan.
Jag har haft lite ångest över talet, inte så mycket att hålla det för det kändes inte som nåt större problem, utan snarare att uttrycka det jag ville ha sagt.
Men till sist fick jag ihop det jag ville säga i ett tal som kändes lagom långt, kom från hjärtat, och som både fick ett och annat skratt och nån tår i ögonvrårna hos både brudpar och några andra, så jag tänker bestämma mig för att jag är nöjd med det.
Dessutom var maten god och jag fick världens bästa bordsherre, underbara D, som jag antar att man skulle kunna beskriva som min nya bonussvåger. En person som alltid tillför sin omgivning härlig positiv energi, jag kunde inte ha önskat mig ett trevligare sällskap.
Efterföljande dans ska villigt erkännas att jag höll mig på avstånd ifrån, men brudpar och en stor del av gästerna såg till att dansgolvet var välfyllt ändå.
En fantastisk dag som jag är övertygad om att brudparet kommer minnas med glädje.
Ett bröllop, som förutom mitt eget, toppar listan över de bröllop jag varit på hittills, alla kategorier.
Tack mamma och J för en underbar dag, och ett stort grattis!

Om hur det blev

En kombination.
Först drabbades Skrutt av akut blyghet och vägrade gå in i kyrkan. När han sen blivit inburen av pappa och blygheten släppte lite så sprang han omkring på kyrkbänken, så de gick ut i slutet av vigseln för att de andra gästerna skulle kunna höra vad de svarade därframme.
Men det är ok ändå.
Skruttungen.

Bröllopsnerver

Ett bröllop väntar imorgon.
Vem tror ni är mest nervös inför den stora dagen?
Min mor, bruden?
J, brudgummen?
Nejdå.
Den som är mest nervös är antagligen modern till den 2½-åriga lilla killen som ska vara näbb.
Hon kommer att tillbringa natten med att drömma om olika senarior, som t ex att 2½-åringen drabbas av akut blyghet och helt sonika vägrar gå in i kyrkan.
Eller att 2½-åringen går in i kyrkan och sen tillbringar vigselakten med att klättra på altarringen och springa fram och tillbaka i altargången och fascineras över hur mycket hans skrik ekar därinne.
Fast det är klart. Det finns ju en chans att han kommer gå in som en liten ängel mellan de två brudnäbbarna och sedan kommer stå och se snäll och oskyldig ut genom hela akten.
Det finns en chans.
Det finns även en chans att brudparet kommer att färdas till kyrkan ridande på en randig giraff.
Om jag är tvungen att gissa vilket som är troligast skulle jag säga 50/50.

TAAK

Jag har gått en TAAK utbildning - Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation
Kort sagt - en liten grundutbildning i teckenspråk. Inget avancerat, bara på fyra gånger, men det har i alla fall gett lite grunder. Personalen på dagis använder stödtecken till barnen och eftersom Skrutts intresse av att prata i nån större utsträckning hittills har varit ganska begränsat så tänkte jag att det skulle vara bra att få ytterligare ett sätt att kommunicera med honom.
Idag var det sista gången och det känns jättetrist, men jag har i alla fall lärt mig en massa nyttiga ord. Och en del andra viktiga saker.
Som att man i vissa fall ska vara extra noga med att göra tecken rätt. "Hare" och "Kanin" är t ex förvillande likt "Djävulen", och "Fingervantar" blir lätt "Kondom" om man inte passar sig.
Jag kan mycket väl se senariot framför mig.
Hur Skrutt kommer till dagis och berättar att han minsan träffat djävulen i helgen, och att han var mjuk och skön, fast det var svårt att klappa honom ordentligt eftersom det var så kallt ute att han fick lov att kondom på händerna.
Jodå. Det kan jag mycket väl föreställa mig.

ehrm...

Ska nog plugga lite nu.

Sommar och soliga dagar

Det var underbart väder igår, självklart, jag jobbade ju.
Kommande veckan är jag ledig 5 dagar. SMHI förutspår kyla, moln och regn.
Alla förvånade räcker upp en hand.

Skrutt fick i alla fall njuta.

Föräldraskap

Det är inte alltid lätt att vara förälder, inte alls. Man får göra det bästa man kan, utan att för den delen sluta vara öppen för nya tankar och ideér. För man kan alltid bli bättre.
Jag läser en blogg som ger mig många aha-upplevelser när det gäller föräldraskap. Bloggen är skriven av en stundtals mycket klok kvinna, Lady Dahmer, hon har t ex fått mig att fundera över hur och när jag säger "Nej" "Aja" och liknande.
Det är så lätt att ta till det i alla möjliga och omöjliga situationer, men jag försöker att begränsa mig. För säger jag nej mer eller mindre på rutin, hur ska Skrutt då orka lyssna i längden?
Kraftfulla "Nej" försöker jag spara till viktiga situationer, som när han gör något som som verkligen är förbjudet, han får till exempel inte slåss, kasta saker omkring sig, dra katten i svansen eller springa omkring på ställen där det är mycket bilar som åker. Då blir det Nej - följt av en förklaring om varför.
- Nej du får inte dra katten i svansen, det gör ont på katten.
- Nej du får inte springa här, det åker massor av bilar och det kan vara farligt.
- Nej du får inte kasta saker och slå mamma, jag förstår att du blir arg när du inte får som du vill och det är ok, men du får inte slåss.
Typ så.
Innan jag öppnar munnen försöker jag alltså tänka på varför jag är på väg att säga nej. Finns det en bra anledning eller inte? Gör det verkligen nåt om han gör sådär? Oftast gör det inte det.
Är anledningen till att jag inte vill att han ska göra något att det är enklare för mig att han låter bli, då håller jag oftast tyst.
För det gör inget om han stänker ner halva badrummet när han badar - det går att torka.
Det gör inget om han leker med knappen till fläkten, han tröttnar i alla fall snart.
Det gör inget om han kladdar när han äter, huvudsaken är ju att han får i sig mat.
Det gör inget att han färglägger räkningarna - jag ser ju vad som står i alla fall.
Och vet ni vad? Det känns mycket bättre nu.
Samtidigt försöker jag att alltid ha en positiv ton i rösten. Även om vi ska göra något som brukar leda till bråk 9 gånger av 10 så går jag in med attityden att denhär gången kommer det att gå bra. Det går inte alltid bra, men kanske 5 gånger av 10 istället.
Det är mindre bråk mellan mig och Skrutt och jag har fått mycket mer tålamod och är mycket mindre frustrerad, och jag tycker faktiskt att Skrutt lyssnar lite extra de gånger jag säger nej.
Livet blir enklare och mer harmoniskt för oss båda.

Bra start på dagen - tack aftonbladet

* Nån rik som myglat till sig mer pengar.
* Nån som blev akut sjuk och nu har sanslösa problem för att han inte gick till arbetsförmedlingen innan han hamnade på sjukhus.
* Bilolycka i sandviken - en död.
* Hiss rasade - två döda.
* Mer våld i Bangkok. (Här kan man få se på eländet i ljudbildspel.)
* En bil mosad av lastbil - föraren överlevde.
* Pensionärsbus välte - en död, flera skadade.
* 29:årig man åtalad för övergrepp mot 23 flickor.
* Översvämningar i Norrland.
* Anna Ankas assistens har slutat. (Nyhetsvärdet i detta??)
* 2-åring hundbiten i halsen.
* Stjärnan köpte sex i Sverige: "Det var roligt"

En nyhet som inte var eländig, om mannen som överlevde att bilen blev överkörd av en lastbil, och den nyheten är antagligen med bara för att det var en dramatisk bild.

Ursäkta mig.

Ska gå och grina lite nu.

Skorna - del 2

Ok ok, sååå illa är inte de blinkande skorna.
Skrutt blev så stolt när vi klev in på dagis och alla barnen samlades för att titta på de blinkande underverken att det är värt det.
Jag kanske ska skaffa likadana jag, och se om de väcker samma beundran på jobbet.

IKEA besök

Skrutt och jag åkte till IKEA idag, det kan vara en mardröm att göra med barn - om man har bråttom. Men det hade inte vi, vi hade hela dagen på oss om det behövdes så då var det riktigt roligt.
Skrutt började med att helt sonika gå in i ett av barnrummen som de har som display, där ställde han sig vid diskbänken och diskade med en målarpensel, sen satte vi oss på små stolar vid ett litet barnbord och åt middag som han serverade.
Efter det provsatt vi 714 olika soffor och fåtöljer innan vi gick vidare. Längst hela vägen kände han på alla handtag, skrivbord och sängar vi passerade.
Så kom vi fram till en rutschbana och där stannade vi och lekte en stund. Sen gick vi säkert 10 meter innan vi kom till avdelningen med barnsaker. Där fanns det massor av saker man fick leka med. En gunghäst, roliga kuddar att hoppa på, ett tält, en kryptunnel och tre olika stolar som hängde i taket och gick att snurra på.
Där fick vi stanna lääänge.
När vi slutligen kom därifrån så gick vi och provkände på stekpannor innan vi kom fram till ta-det-själv avdelningen. Där kom mamma på den briljanta idén att ta en låg vagn som Skrutt fick åka på genom resten av affären.
Skrutt var nöjd med besöket. Vi lyckadet till och med få med oss det vi skulle därifrån, en spegel och en pall.

Han kommer i alla fall att synas i mörkret

Ibland gör man misstag.
Som när man liksom i förbifarten köper ett par skor till Skrutt utan att undersöka dem ordentligt. När man sen kommer hem, sätter dem på barnet och uppmanar honom att gå lite upptäcker man att hela hälarna blinkar med röda och gröna lampor när det kommer tyngd på dem.
Självklart så älskas de av Skrutt, vissa problem uppstår när han ska titta på hälarna samtidigt som han går. Så då sätter han sig på rumpan för att titta, och då slutar de blinka tills han reser sig igen. Problematiskt minst sagt.
Hur som helst så älskar han dem.
Det gör inte jag, jag tycker att det känns som om att gå runt med en julgran.
Var på IKEA idag och hörde vid ett par tillfällen, "men åh titta, skorna blinkar!"
Jag kände ett starkt behov av att stanna och förklara att vi inte köpt blinkande skor med flit, att det var ett misstag som inte gick att lämna tillbaka för att Skrutt tyckte så mycket om dem...
Men det kan man ju knappast göra.
Får väl sitta och trycka på dem nattetid, batterierna måste ju ta slut förr eller senare.
Helst förr.

01.40 - en inblick i min natt

Jag har precis klivit ur en välbehövlig dusch efter att ha rensat bort fix i skarvarna och fogat golvet i gillestugan. 4 timmar har jag hållit på för att bli klar.
Som småbarnsmorsa gäller det liksom att ta vara på de få timmarna som finns utan barn om man ska få nåt gjort.
Nu sitter jag i soffan insvept i en handduk. Maken ligger bredvid och sover, det började just smattra av ett riktigt hällregn på rutan. I fjärran ser jag att det blixtrar på himlen och ett dovt muller börjarväxa sig starkare.
Tankar just nu:
Jag borde väcka maken och skicka in honom att sova i sängen.
Jag borde gå och lägga mig själv.
Mattan som hänger ute kommer att vara väldigt blöt imorgon.
Det står disk i diskhon, vad skönt det skulle vara att få den diskad innan man somnar.
Det är ca 3½ timme kvar tills sonen vaknar - men vi är lediga båda två... jag tänkar ta sovmorgon.

Om när hjärtat nästan stannade

Det hände nåt riktigt otäckt igår. Jag stod och sminkade mig i badrummet och Skrutt stod bredvid och försökte tigga till sig lite smink att leka med.
Då, från ingenstans, rasade badrumsskåpet ner.
På nåt sätt lyckades jag knuffa undan Skrutt och hann nästan undan själv också.
Badrumsskåpet väger multum, det var knappt så jag orkade lyfta undan det för att kunna städa undan glassplittret efteråt, tänk om jag inte hade hunnit reagera... Tänk om det hade landat på Skrutt... Hörnet av skåpet hamnade på skötbädden nedanför, tänk om vi hade bytt blöja just då...
Jag blir alldeles iskall när jag tänker på det, det finns inte en chans att Skrutt hade klarat att få det på sig, jag tror inte ens att jag hade klarat att få det i huvudet.
Att komma undan med blåmärken, smärta i armarna och en vrickad handled känns som högsta vinsten.

Mu säger kossan...m.fl

Vi har varit och tittat på djur idag.
Sett en galt som pappan trodde var en gigantisk sten tills den började röra på sig, och små killingar som var så söta att mamman ville plocka ner i fickan och ta med sig hem.
Skrutt har sprungit som en galning och lärt mamman och pappan hur djuren låter.
Muuu säger djuren. Hästar, grisar, kossor och getter.
Vi gjorde några tappra försök att övertyga honom om att gnägg, nöff och bää skulle kunna vara bra alternativ.
Skrutt tittade på oss som om vi var dumma i huvudet, just idag sa alla djuren Mu och så var det med det.

Nu blir det reklam

Ska du handla barnskor i Västerås ska du handla på Vincent.
Basta.
Det var det enda stället jag lyckats hitta som hade finskor till Skrutt och dessutom superb service.
Skrutt var inte alls på humör för att testa skor men den mycket glada och trevliga expediten trollade fram en present, en tandborste med fötter, och den var tydligen så faccinerande att han glömde bort att han var arg och hon kunde mäta både fötter och skor utan problem.
Nu kommer vi gå dit i första hand - bra service är a och o.

Har man snopp får man vara barfota

Nu är jag riktigt riktigt irriterad.
Vi skulle införskaffa ett par finskor till Skrutt tills han ska vara näbb på sin mormors bröllop, men det verkar tydligen vara omöjligt.
Fina skor till flickor finns det hur mycket som helst av, det är hyllmeter på hyllmeter på hyllmeter av söta nätta skor i alla färger och former. (Såklart, för flickor är ju enligt naturen nätta små varelser som ska kläs upp från spädbarnsåldern för att vara söta och rara, pojkarna är ju busiga och livliga så varför göra nåt annat än tåliga sneakers?)
Första butiken hade ETT par finskor till en liten pojke, flera storlekar fel, och då kan jag säga att de låg i topp vad det gällde utbudet om man jämnförde med de andra skoaffärerna.
Till sist hittade jag en liten, liten butik som hade några olika varianter, men i fel storlek. De var dock väldigt hjälpsamma och sa att de kanske kunde få hem ett par från en av deras andra butiker. Så det hoppas vi på.
Annars får väl Skrutt bära blommiga små röda lackskor till de mörka kostymbyxorna. Det kan ju vara sött.
Eller inte.

Borta bra, men...

Jag ser honom när tåget avstannande rullar förbi perrongen. Min stora kille, som samtidigt ser så liten ut där han står, hjärtat slår en volt i bröstet. Han vill springa efter tåget men mormor säger att man inte får springa där och han tar henne istället i handen och går mot den sista vagnen när tåget stannar.
Vi kliver ur längst bak i och börjar gå mot dem.
Han har inte sett oss ännu, hans uppmärksamhet är riktad mot det stora spännande tåget.
Vi är nära nu, kanske bara 15 meter från bort.
Så vinkar jag, han tittar på mig, det syns när insikten når honom, när han ser vem jag är.
Hela den lilla kroppen spritter till av glädje och ögonen strålar. Han är en spegel i miniatyr för det jag själv känner.
- MAMMA! Han ropar högt, högre än jag någonsin hört honom ropa något förut. Samtidigt som ropet kommer släpper han mormors hand och rusar mot mig, jag sätter mig på huk och ramlar nästan bakåt när den lilla kroppen slår emot mig i full hastighet. Hans små armar slås hårt runt min hals och jag kramar honom hårt.
Jag har aldrig någonsin känt mig så välkommen, efterlängtad och älskad.

Borta bra.
Men hemma bäst.

Om att inse lyxen i saker man en gång tagit förgivet

Maken och jag har varit borta över helgen - utan Skrutt.
Det är första gången vi åkt iväg själva sen han föddes.
Det var spännande, att återupptäcka att vi faktiskt är två vuxna människor, två individer, inte bara mamma och pappa.
En kollega, mor till tre barn som nu börjar bli stora, förbjöd mig å det bestämdaste att prata barn. Och vet ni vad? Det gick faktiskt, inte helt barnpratfritt, men nästan.
Det har varit en underbar helg, och välbehövlig, ett avbrott i all rutin, alla vanor, alla måsten.
Vi har gjort så lite som möjligt:
Åkt tåg - jag fick sitta ner 4 timmar i sträck, fattar ni - 4 timmar! När hände det senast? 2007? (Maken som tillbringar stora delar av arbetsdagen sittande kunde dock inte riktigt inse tjusningen i det hela)
Strosat - gått lite på stan och tittat i affärer och på folk. I vår egen takt, utan att behövt ha stenkoll på omgivningen.
Sovit - Hela nätterna, och vet ni vad som hände när vi vaknade vid sexsnåret? Vi. Somnade. Om. Båda två, bredvid varandra, tillsammans. En mycket märklig känsla. Ingen av oss kände det mista behov av att gå upp och titta på varken Svampbob Fyrkant eller Nicke Nyfiken.
Ätit ute - satt oss vid dukat bord och ätit gott både till frukost, lunch och middag och vi behövde varken laga maten eller diska efteråt. Inte heller satt det någon vid bordet som skrek, tappade mat på golvet, hällde ut vattenglaset eller krävde att få äta från våra tallrikar. Alla satt dessutom ner på stolarna, till och med vända åt rätt håll.
Fatta lyxen i det.

Karlarna har det så lätt!

Ett bröllop närmar sig med stormsteg, idag for maken och jag ner på stan för att införskaffa kläder.
Fy sjutton var det är orättvist det är.
Man - En mörk kostym, välja färg på skjorta och slips. Klart.
Byt färg på skjorta och slips så funkar det på begravning såväl som på bröllop och allt däremellan.
Kvinna - Klänning? Kjol? Byxor? Dräkt? Längd? Färg? Form? Tusen saker att ta ställning till, och sen försöka hitta det man väl vill ha. Urk.

"Men det finns ju så mycket mer att välja mellan, man kan göra det så mycket mer persoooonligt"

Fuck personlig stil!
Det. Är. Inte. Värt. Det.
Jag vill även införa skoluniform.

Jag borde lära mig

När jag äntligen börjar landa i en situation, tänka att dethär blir nog bra. Jag gillar ju detta, kanske är det meningen att jag ska vara just här...
Då slår det självklart bakut.
Varför skulle nåt gå min väg?
Tss...
Nu verkar allt gå åt helvete igen.

Jag blir så ledsen. Arg. Trött. Frustrerad.
Jag orkar inte med.

Varför vissa blir politiker

Det är inte ofta det står mycket vettigt i tidningarna, mest skvaller. Ett tydligt tecken på det är att det klokaste jag läst i en tidning på bra länge kommer från Bamse, från Skalman närmare bestämt:

"De som är små inuti vill oftast vara mäktiga utanpå,
och de som är stora inuti vill sällan ha makten.
Det är nog synd."

Det ligger ruskigt mycket i det.

Buhu liksom

När jag var gravid drabbades jag som många andra av graviditetshormoner som gjorde att jag blev extra känslig för... ja, typ allt.
Jag trodde att det skulle gå över när Skrutt väl var född, men nu är det 2½ år sedan och jag är fortfarande hopplös. I 2½ år har jag nu gått och börjat grina för allt, och då menar jag allt. Det gör att visa saker som jag gjort förut nu väljs bort, att t ex läsa en bok baserad på en sann historia (haha som om tiden skulle finnas) det är bara att glömma. Lika illa är det med filmer, sanna historier går bort, för jag har upptäckt att det är ytterst sällan de sanna historierna handlar om personer som föddes i en lycklig familj, växte upp under bra förhållanden och levde lyckliga i alla sina dagar.
Ytterst sällan.
Filmerna jag tittar på nu består mest av sådana som passar en 2½ åring - och inte ens där är jag säker. Igår satt jag och bölade till filmen Bilar, har ni sett den?
I slutet av filmen avstår Blixten McQueen från att vinna sitt stora lopp för att istället hjälpa en kraschad racerbil att ta sig över mållinjen.
Det är så fint att man måste gråta.
Tydligen.

Mamma fixar allt

Om några veckor ska jag och R fly fältet och åka bort en helg, själva. No Skrutt.
Fast sånt är ju inte gratis. Då är det tur att man har en välberest mor. Hon har lyckats samla ihop så många poäng på både hotell och tåg att hon ordnat så vi får två nätter på fint hotell, samt två 1:a klass biljetter tur och retur till Göteborg alldeles gratis.
Helt plötsligt känns hela resan väldigt mycket roligare.
Tack mamma!

Klara utsikter

Fönstertvätt är makens jobb härhemma, hans eget lilla påsknöje liksom.
Han brukar tycka att det tar tid.
Denhär gången fick han hjälp, och ändå påstår han att det inte gick fortare.

...

Skrutt har fått en brandbil, röd och fin.
Brandstegen använder han som kulspruta.
Jag fattade inte riktigt varför, men så kom jag på det.
Det är förstås en prototyp av en ny brandbil - en sån som brandmännen snart blir tvungna att använda i Rosengård!

*Nickar förnöjt över min slutledningsförmåga*

Vikarien med stort V

De pratar om behöriga och obehöriga lärare på tv och jag kommer att tänka på en lärarvikarie jag hade i mellanstadiet, 6:an var det om jag inte minns fel. Vår lärare var sjuk och vi avverkade vikarier på löpande band, vi hade en stökig klass och det var bara vår ordinarie lärare som klassen respekterade tillräckligt för att sköta sig.
Hur som helst, vi skulle ännu en gång få en ny vikarie och väntade oss väl en vikarie som alla andra. Men det fick vi inte. Vi fick Per.
Per kom in förstå lektionen med en stor väska som han ställde på katedern. Han ställde sig bredbent och tittade ut över klassen:
- Hej, mitt namn är Per. Jag är före detta FN-soldat. Det här är mitt vapen.
Han tog upp sin pistol ur väskan och hade förevisning, sen satt han och rengjorde det medan vi räknade matte. Jag tror aldrig vi räknat så intensivt som då.
Visst är det svårt att inte se det tragiska i att vi inte kunde sköta oss och visa respekt utan att en vikarie kommer in med vapen i klassrummet, men det var så mycket mer han medförde än just det, framför allt tydliga regler och disciplin. Han ställde upp oss utanför klassrummet och lärde oss att marschera. När sen alla andra klasser sprang till gympa- och matsalen så marscherade vår klass över skolgården i två spikraka led medan Per ropade instruktioner som:
”Höger om, HALT!”
Bara det faktum att ingen av våra föräldrarna opponerade sig mot Pers sätt är ett ganska tydligt bevis på vilken förbättring han medförde.
Det var roliga veckor och jag tror faktiskt att vi gillade Per alltihopa.

Jag tycker att lärarna ska vara behöriga, de har ett viktigt jobb och ska vara utbildade.
Men samtidigt kan jag se det sorgliga i att gå miste om lärare som Per.
Obehörig.
Okonventionell.
Men oerhört bra.

Finn fem fel

Titta nooooga på bilderna, ser ni vad som skiljer?

Jodå, visst är det jag som är den orangeklädda figuren i trädet som balanserar självsäkert med ena foten på stegen och med motorsågen i högsta hugg. Jajamen.
Va? Vadå ljuger!?
Men det kunde ha varit!
Nähä inte det heller...
Men jag har faktiskt också bidragit med viktiga saker!
Det var t ex jag som öppnade ugnen och rörde runt bland kroketterna som arbetarna sedan åt.
Så det så.

Återanvändning, liksom...

Skrutt började morgonen med att fixa en välfylld blöja åt sin mor. Vi går in i badrummet för att byta. Skrutt lägger sig på skötbordet och jag tar av blöjan.
Skrutt: Äta!
Jag: Va?
Skrutt: Äta!!
Jag: Vi ska äta frukost när vi bytt blöja.
Skrutt: Äta!! *Pekar på bajset*
Jag: *Äcklad* Nej, man kan inte äta bajs, det är jätteäckligt! Blä, blä blä... Vi ska spola ner den i toaletten.
Skutt tycker att det är en jättedum idé och tillbringar resten av blöjbytet med att ömsom peka på bajset och ömsom på sin öppna mun.
Nice!
Jag fick inte i mig nån frukost efter det.
Det fick Skrutt, men fick bli mitt alternativ - leverpastejsmörgås och yoghurt.
Tyckte det verkade bättre ur näringsynpunkt.

Grönt är dyrt

Skulle boka tågbiljetter idag, två personer tur och retur Göteborg om några veckor... så var det tänkt.
Tills priset poppade upp på skärmen.
2 0 0 0 spänn!
Jo tjena.
Det blir till att ta bilen, då kommer vi undan med hälften, trots att ett par dygns perkering är medräknat.
Hur rik behöver man egentligen vara för att ha råd att resa miljövänligt?

Som att sparka in en öppen dörr

Läste en artikel i aftonbladet om en släkt där väldigt stor del är kriminella.
De intervjuar en man i släkten, jag citerar:
"Ingen kan lasta mig för att mina barn och andra släktingar blivit kriminella. Det är inte jag som fostrat dem, jag har ju mest suttit i fängelse."

Kommentarer överflödigt.

Det är alltid bra att ha alternativ

Oavsett om det blir nån modellkarriär eller inte så verkar Skrutt ändå ha planer på en framtid inom mode.
Man ska ju ha sin egen stil för att lyckas... Han har klara potential.
Outfit nr 1: Det hetaste plagget till våren, ett par stödstrumpor från apoteket som armvärmare,
halsbandet är privat och kommer från mammas troslåda.

Outfit nr 2. Här ser vi plagget med flera funktioner, döskallekalsongerna. Tursamt nog säljs de i tvåpack så man kan använda dem som kalsong och mössa samtidigt.
Mycket praktiskt. Tänk på att för att vara riktigt inne så ska de bäras bak och fram.

Supermodell

Skrutt är söt när det gäller fotografering Så fort kameran kommer fram lägger han huvudet på sned och ler. Fotoposen. Sen väntar han på klicket och springer sen fram för att titta hur det blev.
Min son modellen, Marcus Schenkenberg släng dig i väggen.

För er ungdomar därute kan jag tala om att Marcus Schenkenberg var den modell som jag och tjejkompisarna hade på väggen i början av tonåren, och att jag har honom som referenspunkt visar:
1. att jag börjar bli fruktansvärt gammal.
2. vilken dålig koll jag har på modellvärlden numera.

Det sistnämnda är i och för sig är något jag är stolt över.

När orden inte räcker till

För ett tag sedan fick jag frågan hur det kändes att få barn, eller rättare sagt hur det kändes att vara förälder.
Men att uttrycka de känslor som jag har för Skruttungen... det går inte. Jag försökte, men alla ord var otillräckliga.
Gränslös kärlek går inte att förklara.

Grodor till min groda

Skrutt har tillbringat dagen hos farmor och farfar medan föräldrarna har haft det tvivelaktiga nöjet att handla nya hängrännor. (2000 spänn(!) - och då är det bara till ena sidan av huset.) Skrutt fick en tidig påskpresent, kläder som farmor sytt. Precis såna kläder som jag jag tycker barn ska ha, färgglada och lätta att röra sig i. Gillar dem massor.

Tack till spygudarna

Det blev en gång och sen inget mer.
Tack, tack, tack!
Så istället för att vara hemma och spy har jag och Skrutt varit på personalmöte på morgonen. Gissa om det tindrade i ögonen på honom när han kom in på jobbet, så mycket saker! Han var överlycklig. Sötnöt.
Under mötet passade han på att utforska vårt kök, plockade med kaffeampuller och kollade hålfastheten på strykjärnet.
Han var så duktig, och jag är så stolt.

Vi kanske kan göra det i kors?

Skrutt spydde just på hela vardagsrumsmattan och hela vägen in i duchen.
Han har inte spytt sen han var liten bebis och ibland kunde få upp lite bröstmjölk, men det är INTE samma sak.
Nu sover han, oroligt och med tom mage.
Imorgon är jag ledig, och i och med det finns liksom inte en chans att slippa vara den som är hemma om han är magsjuk - och jag HATAR spyor.
Det kommer antagligen sluta med att vi spyr ikapp, han av magsjuka och jag av att ta hand om eländet.

// Buhu

Liten, brun och hårig

Idag gjorde jag ett val.
Jag valde mellan att:
1 - tillbringa dagen som en trött, grinig mamma som bara sovit 5 timmar inatt.
och att
2 - sätta på en film och lägga mig och sova en timme på soffan för att sen vara en glad pigg mamma igen.
Jag valde alternativ nr 2 och frågade Skrutt vilken film han ville titta på.
Inte helt oväntat valde han favoritfilmen.
- Apa, apa, apa!

Nicke nyfiken.

Om att dö en smula varje morgon

Det känns inte bra... att lämna det finaste man har på dagis. Även om det är ett kanondagis och fröknarna är jättebra.
Men att lämna dendär lilla människan som jag älskar så mycket att hjärtat skulle kunna brista, som jag egentligen inte vill vara ifrån en enda sekund.
Det känns fel. Jag vänjer mig aldrig.

Jag har närt en nudist vid min barm

Skrutt har sen en tid tillbaka vägrat att ha kläder på sig.
Nix och nej.
Ute är det fortfarande acceptabelt, men så fort han kommer innanför dörren åker de av, både hemma och på dagis.
Än så länge har han blöjan på sig, förmodligen av den enkla anledningen att han inte kommit på att han kan gå utan.
Undrar om man skulle ta tag i potträningen innan han når den insikten?

Vuxenpoäng deluxe

Jag har tillbringat ett par timmar av dagen med att sammanställa en pärm med alla våra pensionspapper, med olika flikar för allmänna pensionen, tjänstepensionen och privata pensionen.
För att ha alla papper på samma ställe och få lite bättre översikt.
Hur var det nu... 28 år going om 60?

Bebisar på gång

Såg en fd kollega som är gravid med tvillingar, jag hann inte prata med henne men om hon (eller någon annan gammal jobbarkompis som kan föra vidare hälsningen) läser bloggen vill jag bara säga:
Stort grattis M, du såg underbar ut i din fina bebismage :)

Glasprovning

Jag är ingen vindrickare, inte alls, har tvärtom väldigt svårt för vin. Vitvin kan funka med rödvin är tvärkört.
Igår var jag på glasprovning med Riedelglas.
Riedel utformar sina glas att vara optimala efter en viss druva. Formen på glaset och storleken på öppningen ska göra att aromerna framträder mest fördelaktigt och att vinet ska träffa tungan på rätt ställe så att just den druvan ska träffa rätt smaklökar och smaka så bra det bara kan. Det var helt otroligt vilken skillnad det blev när man provade vinet i deras specialutformade glas jämfört med ett vanligt vinglas. Jag är imponerad. Nån vindrickare blir jag nog aldrig, men om man är en fantast av vin så borde man verkligen testa glasen.

Något jag däremot gillar är rökig singel malt whiskey och kostade faktiskt på mig ett whiskeyglas från Riedel för några månader sen. Det är inte det snyggaste whiskeyglas jag sett - men oj vad det smakar bra att dricka ur det.

Ge f_n i min vindruta!

Åh vad jag stör mig på folk som sätter reklamlappar under bilens vindrutetorkare. Irritationsmoment big.
Igår kom jag ut från Maxi, trött som tusan. Kånkade in 5 tunga matkassar i bakluckan och gick sen och damp ner i förarsätet. Sätter i nyckeln och inser att det sitter reklam på vindrutan.
Att ta av sig bältet, resa sig upp, kliva ur, gå runt bilen och plocka bort pappret kändes som en nästan omänsklig ansträngning. Allt för att en firma kände sig nödgade att tala om att jag borde åka till dem och tvätta bilen.
Jag känner genast en stor motvilja mot stället och skulle hellre tvätta bilen med tandborste än att sponsra dem.
Jag fattar det inte, finns det folk som reagerar tvärtom?
"Åh så bra, *hehe* det börjar ju faktiskt bli dags att tvätta det gamla skrället, vad snällt att de upplyste om att de fanns"
Jag antar det eftersom företaget måste ha räknat med att reklamen lönar sig.
Sluta gå på reklamen folk - ni ställer till det för oss andra.

Harder, Better, Faster, Stronger

På önskemål från Vickie kommer här en länk till en gammal favorit:
Harder, Better, Faster, Stronger

En mors onda tankar

Trummorna från födelsedagen lever fortfarande, till mitt stora förtrett, men jag börjar se en ljusning.
Skrutt har börjat använda dem som studsmatta.
- Nej nej, inte hoppa, den går sönder.
(Kom igen, sprick ditt förbannade plastelände!)
På det sättet kan jag liksom kasta dem utan alltför dåligt samvete när de pajar, jag har ju faktiskt försökt få honom låta bli.
4 trummor var det från början.
One down - three to go.

Den funkar även som fågelskrämma

Vi drar alla vårt strå till stacken.
R har skottat av altanen, medan och och Skrutt har haft mycket viktigare saker för oss...
I brist på morötter och korinter (eller vad sjutton det nu är man ska använda) fick delar av julgranen stå till tjänst ännu en gång. Det är återvinning det.



Den vackra skapelsen står på altanen, R skrattade lite när han såg den inifrån.
- Undrar just hur den kommer att se ur ikväll, i fel ljus kan den nog se ganska skräckinjagande ut.
Vafalls! Vår fina snögubbe?!

Stor kille kan själv

Redo för en dag i snön.
Tyckte han.


(Observera gärna den tjusiga smilegubben han målade på magen i morse.)

Om att sätta färg på en grå lördagmorgon

Skrutt satt efter frukosten och ritade med sina tuschpennor (kritor är tydligen sååå ute, det är bara att gå och gräva ner sig om man ens antyder att de skulle duga att rita med)
Jag satt och bläddrade trött i en tidning.
Plötsligt åkte alla tuschpennor ner på golvet.
- Men Skrutt,du får inte kasta pennorna, gå ner och plocka upp dem nu.
Ovanligt lydigt kryper min son ner på golvet och börjar plocka.
(Här borde jag försås ha anat oråd, självklart borde jag ha gjort det.)
Efter ett par minuter börjar jag tycka att det kanske tar lite väl lång tid att plocka upp några pennorna och sticker huvudet under bordet för att titta.
Stora fina tuschfläckar på både golvet och hans tripp-trapp stolen.
Vad hade jag väntat mig liksom? Är man dum så är man.

(Alla som någonsin har haft en 2½-åring sitter nu och skrattar rått åt min naivitet. Råast av alla skrattar antagligen min mor, som med gärna påminner mig om den gången jag gjorde ett färglatt konstverk av kökselementet)

Självklart inte

Jag försökte mig på tricket med tvättmaskinen idag igen - ungen vaknade 5.50.
Så mycket för den teorin.

... och vi kommer ha så rena kläder

Klockan 7.40 vaknade jag idag. Jo det är sant - 7.40!
Fattar ni hur jäkla stort det är?!?
Efter att ha lyssnat vid Skrutts dörr för att höra att han verkligen låg därinne fick jag hela 15 minuter till innan han vaknade och yrvaken kom ut med snutte i handen.

Tvättmaskinen gick igång vid 5.30 i morse och funderar på om det har något samband. Kanske hördes det svaga dova ljudet av maskinen in till honom och fungerade sövande?
Tänk om det är så, tänk om jag hittat hemligheten till att få vakna utsövd. Till att få lyxiga sovmornar till efter 07.00?
El- och vattenräkningen kommer slå nya rekord.

Om ni har tråkigt en fredagskväll...

...så hälsar skrutt att han kommit på världens roligaste nya lek.
Tampongplockepinn.

Ni behöver:
3 askar med tamponger.
1 hus

Instruktioner:
Öppna askarna.
Bli faccinerad över innehållet.
Plocka i och ur dem några gånger innan du sprider ut dem över huset.
Plocka ihop dem igen.
Upprepa valfritt antal gånger innan du til sist sprider ut dem en sista gång så mamma eller pappa får plocka upp dem, (det vore ju elakt att ha allt roligt själv.)


Vet ni föresten hur många tamponger det rymms i en ask?
376.
Minst.

...

Jag är så trött, så matt, så energilös.
Igårkväll kom jag hem satte mig på soffan och bara satt där.
Jag tittade på allt som behövde göras utan att orka lyfta ett finger. Varje kväll brukar jag plocka och städa undan för att kunna börja nästa dag på en hyfsad bra nivå. Jag måste få börja dagen med ett undanplockat hem, annars blir det en riktig dålig start. Jag vet att jag fungerar så men ändå bara satt jag där.
Så gick jag upp i morse, såg alla leksaker utspridda i vardagsrummet och satte mig och grinade, riktigt fulgrinade, hulkade och snorade, fortsatte in i köket, med ännu mer leksaker och oundanplockad disk, papper utspridda på bordet och grejer på köksbänken och jag började grina ännu mer.
På något underligt sätt orkade jag göra frukost - som skrutt vägrar att äta - så nu grinar jag lite till.
Vill bara krypa in under en stor sten och ligga kvar där.
Det är inte så stablit just nu.
Om man säger så.

Oväntat besök

En fd arbetskamrat tittade in på jobbet idag, bara för att säga hej.
Jag blev så glad.
Det är nämligen en person som jag saknar att jobba med, en sån person som tillför alla i sin närhet så mycket glädje och positiv energi. Man blir liksom glad av att bara vara i närheten av honom.
Jag har sagt det förut: Jag saknar inte mitt gamla jobb, men jag saknar många av arbetskamraterna.

... och vi har även uppfunnit bilen...

Telefonen ringde just härhemma.
Det var en datorröst som talade om att jag fått ett sms som den nu skulle läsa upp och som sen hackigt stakade sig igenom ord för ord. Det hördes nästan vad som sades.
Hur som helst.
SMS i hemtelefonen? Detta är för mig ett helt nytt fenomen.
Jag känner mig som 100 år!

*hytter med käppen och slår med handväskan efter alla som sitter och skrattar åt mig*

I slutet blev jag sen erbjuden alternativet att jag få reda på vem sms:et var ifrån.
Detta skulle endast kosta mig 10 kronor.
WTF!

Vad ska vi äta ikväll?

En ständigt återkomande fråga härhemma.
Ett tag har vi haft en femveckors matsedel som vi gått efter, men det blev tråkigt i längden så igår tog jag mig äntligen i kragen och satte mig vid datorn och skrev ut alla mina recept över vardagsmat och satte in dem i en pärm. 71 st blev det.
Nu ska vi plocka ihop en matsedel en gång i veckan och handla efter det.
71 recept, och ändå har jag ledsnat på det mesta.
Var kan man hitta bra, goda och enkla recept på nätet?
På tasteline.se, recept.nu och arla.se har jag hittat en del på men jag behöver fler förslag.
Det får inte vara för krånglig mat utan ska gå snabbt att göra i ordning.
Tips på bra sidor? Eller kanske nåt favoritrecept?

Kärleksfulla samtal

Jag försöker knuffa alla jobbigt tankar åt sidan, det fungerar... lite... i alla fall ibland.

Den senaste veckan har magsjuka rådit i hemmet, jodå, trevligt värre.
Skrutt har tack och lov klarat sig bäst, jag och R har mått lite värre.
I måndags var R tillbaka på jobbet.
Jag ringde.
- Du måste handla på vägen hem!
- Jaha, ja vad vill du ha?
- Toapappar!
- Va? Vi har ju en hel bal i källaren.
- M J U K T toapapper, det ska vara som att torka sig med bomull!

Det blir tyst i telefonen, det enda som hörs dåligt kvävda skratt.

Det är samtal som detta som håller romantiken i ett äktenskap vid liv.

Mörker

Jag befinner mig på ett ganska dystert ställe för tillfället.
Mörka tankar dominerar, mörka tankar och funderingar om vad som egentligen är meningen med allt. Med mig. Med livet.
Om det ens finns nån.

Återkommer nån annan dag, då tillvaron visar sig från en ljusare sida.

Var finns alla bottenlösa hål när man behöver dem?

Samtal mellan mig och äldre kollega, precis när jag är på väg hem för dagen.

Jag: Ses imorgon!
Kollega: Nej jag jobbar inte förren på lördag.
Jag: Ja just ja, jag såg på schemat att du skulle till Göteborg, ha det så trevligt!
Kollega: Ehm... tack... jag ska på begravning... min pappas...
Jag: Oj... ursäkta... jag...ehh... jag beklagar verkligen...
*försöker med ren viljekraft sjunka genom golvet*

Klantarsle.

Fel man på fel plats

Vi besökte husläkaren med Skrutt idag, inget allvarligt, men jag har funderat sen dess...
Enligt Wikipedia är läkarutbildningen minst 9 terminer lång. Minst.
Man skulle ju kunnat tro att någon, nån gång under dessa nio terminer borde ha nämnt för de blivande läkarna att yrket innebär en hel del kontakter med människor och att en viss social förmåga därför kan vara bra att besitta, förutom de medicinska kunskaperna.
Man skulle ju kunna tro det.
Som sagt.

Dolda motiv

Helt plötsligt började Skrutt bli väldigt hungrig ett par gånger om dagen.
-Äta, äta äta!
Det konstiga var att det alltid inträffade en stund efter lunch och middag.
- Men lilla gubben, blev du inte mätt? Vill du ha mer att äta?
Och så fick han det.
Sen började vi fatta misstankar om att det kanske låg dolda motiv bakom.
Ett mönster började framträda; hungern infann sig alltid när någon råkade nämna att det kanske började bli sovdags.
Jodå.
Den lilla skruttungen har blivit uppfinningsrik när det gäller att dra ut på tiden när han ska sova.
Favoriten just nu är att han är törstig.
Ni skulle bara veta hur lång tid det kan ta att tvinga i sig ett par klunkar vatten när man är 2 år.

Från 18 till 28

Efter att ha surfat runt lite har jag insett att det tydligen inte räcker med att göra en årssammanfattning för det senaste året. Nej nej, nu är det ett helt decennium som ska skrivas ner.
Ärligt talat, jag minns knappt vad jag gjorde förra veckan. Vad jag gjorde gör 10 år sedan? Haha.
Men eftersom jag sparat ett gäng gamla kalendrar så kan jag få ner i alla fall några punkter. Pies of cake tänkte jag. Tills jag insåg att mina kalendrar endast sträcker sig tillbaka till 2002.
Nåja, med ren uteslutningsmetod och räkning på fingrarna bör jag kunna få ner lite även från tidigare år.

2000
Jag tar studenten och börjar på mitt första jobb, jag vet det inte då men jag kommer ha samma arbetsgivare i 7 år framöver.

2001
Blev dumpad av killen som varit min pojkvän sen dryga tre år. Var fullkomligt otröstlig och reste mig knappt ur sängen på flera veckor. Jag var nyss fyllda 20 och hade varit tillsammans med samma kille sen jag var 16. Hela livet vändes upp och ner.
Tog körkort, vilket underlättade när man bodde långt ute på landet.

2002
Detta var ett händelserikt år.
Sprang på en barndomskompis som jag inte pratat med på säkert 5 år, hon nämnde att hon hade en pojkvän i New York och att hon skulle dit snart. "Har du lust att hänga på?"
Fullkomligt okarakteristisk för mig tackade jag ja, fortsatte att överraska mig själv genom att flyga ensam för första gången i mitt liv och bodde sedan en vecka i Brooklyn i en lägenhet ovanpå en kinarestaurang där man hörde polisbilar med påslagna sirener fara förbi så gått som varenda natt. "Upptäcker" New York på dagarna och jag hoppas än idag på att kunna återvända igen. Det var en fantastisk och spännande vecka som jag verkligen inte skulle vilja ha ogjord. Den var nyttig för mig.
Väl hemma träffade jag en kille, blev tokkär och tokdumpad under nån månads tid. Deppade lite innan jag beslutade att det faktiskt var riktigt trevligt att vara singel och kunna träffa olika killar när jag kände för det. Tog beslutet att singelliv skulle vara det som gällde framöver. Punkt och slut. Ett par månader senare träffade jag R och resten är, som man säger, historia.
2002 var även året jag:
piercade naveln (den är borttagen sen länge)
tränade Ju-Jutsu (och fick gult bälte)
fick ett nytt jobb (inom samma företag)
och flyttade hemifrån.

2003
Jag och R hann med att både förlova oss och flytta ihop.
Det var även det året jag råkade ut för hot på jobbet och vantrivdes allt mer.

2004
Jag gick tillbaka till mina gamla arbetsuppgifter.
Jag och R skaffade katter och flög luftballong.

2005
I början av året dog min lilla mormor, 87 år gammal. Jag gick på mitt livs första och hittils (tack och lov) enda begravning.
Jag fick ont i magen av jobbet och beslutade mig till sist för att börja en ny utbildning.
Mamma sålde och flyttade från mitt barndomshem, något jag förstår, men fortfarande kan sörja över.
Jag opererade handen och var livrädd över att bli nersövd.

2006
Jag bytte efternamn.
Jag avslutade utbildningen och fick ett nytt jobb.
R friade, och i slutet av året jag blev gravid (även om jag inte skulle upptäcka det förrän nästa år.)

2007
Ett stort år. Mitt i bröllopsplaneringen upptäcker vi att vi ska bli föräldrar och blir överlyckliga.
Vi gifter oss, en av de två lyckligaste dagarna i mitt liv. På bröllopet är jag gravid i vecka 20 men det är det få som känner till, Skrutt valde att inte göra sig synlig förrän i vecka 21.
Vi blir föräldrar, den andra lyckligaste dagen, och ett helt nytt liv börjar, för oss och för Skruttungen.

2008
Jag är föräldraledig och det mesta kretsar kring Skrutt.
Vi fick lova att sälja katterna.
Vi köpte och flyttade till vårt hus och jag inseer att jag helt plötsligt har en väldig massa saker i mitt liv som tyder på att jag är vuxen.

2009
Skrutt börjar dagis, jag börjar plugga. Jag lyckas få toppbetyg i kurserna, pluggar klart och påbörjar ett nytt jobb.
Det är ungefär där jag är idag.

Det var mitt decennium i korthet. Självklart innehöll det mycket mer, glädje och sorg, oro, tårar och skratt, men det finns saker man måste få hålla för sig själv.

2010?
Det återstår att se, jag hoppas på det bästa.

Gott Nytt År!