Orka påsken...

Jag önskar att vi bara kunde låsa in oss vid jul och påsk. Bara jag, R och Skruttungen, alldeles ensamma. Inte åka någonstans, inte öppna dörren för någon. Bara har det lugnt och stressfritt.

Varav denna asociala inställning?

Den kommande påsken.
Som vanligt förväntas man åka runt och träffa släktingar till höger och vänster.
Det är väl tur att "bara" ett av våra föräldrapar är skilda, annars skulle man väl bli helt sönderstressad.
Två av tre ställen är inbokade, och det tredje kommer antagligen att höra av sig snart det också.
Det är inte så att jag har något emot att träffa dem, men just vid jul och påsk blir det så intensivt. Åka iväg på påskmiddagar tre av fyra dagar, det är liksom inte så kul när det blir så mycket. Skrutt kommer att vara helt slut.
Vi också.
Det. Är. Inte. Kul.

Ovälkommet bekymmer

Kylen har pajat.
Än så länge är det kallt i den.
Ibland.
Ibland är den nästan rumstempererad.
Mamma har en kyl inköpt förra sommaren som vi skulle få köpa. Billigare än att köpa en helt ny (tack för det), men ändå en högst ovälkommen utgift.
På torsdag ska vi hämta kylen, den bör gå att använda på fredag, jag undrar hur bra mjölk, cremé fraiche och annat därinne kommer att må vid det laget?

Sömnbrist

Det blir dåligt med sömn för Skruttungen på dagis. Att somna går jättebra, men att sova mer än 30 minuter är svårare. Tröttheten av detta brukar slå till ungefär samtidigt som vi kliver innanför ytterdörren, det är ganska påfrestande att få hem en trött och skrikig liten kille dag efter dag.
På helgen däremot, när han får sova i sin egen säng, då sover han utan problem 3 timmar i sträck.
Idag gick vi in och väckte honom efter 3½ timme och då sussade han fortfarande sött... lilla hjärtat, han har nog en del sömn att ta igen.

Gummistövlar

Lördagsförmiddagen har tillbringats med gummistövelshopping till Skrutten.
Två par blev det, ett par att ha hemma och ett par till dagis. Jag har lite smått ångest över storleken, läste att man skulle ha 15 mm extra att växa i, men då blir de ju jättestora!?
Hur mycket extrautrymme ska det egentligen vara?
Det slutade i alla fall med att vi köpte två par i två olika storlekar.

Jag hittade även ett par jättesöta gummistövlar som jag ville ha själv, röda med vita prickar, men de fanns bara i barnstorlekar, jag får vika tårna dubbelt för att få ner mina 37:or där.
Nåja, nästa gång det ska handlas skor (vilket borde bli ganska snart för jag misstänker att det inte kommer funka med gummistövlar hela våren och sommaren) blir det nog ett par andra gummistövlar till mamma också, de lär komma till användning.

Våffeldagen

Jag har tillbringat hela dagen med att grädda och servera våfflor till kunderna. Det har varit skitkul, det är ju sånt jag ska göra!
Ja inte just grädda våfflor, men träffa en strid ström av människor, vara trevlig, småprata och skämta med folk, då trivs jag som fisken i vatten. :)
En bra dag. Men det kommer dröja ett bra tag innan jag är sugen på våfflor igen.

Kommande sommaren

Vilket pusslande det varit inför sommaren.
R:s jobb behövde få in semestrarna tidigt så de var redan klara när allt annat som man måste rätta sig efter började trilla in.

Dagis kom och berättade att de kommer att stänga tre veckor under sommaren, de tre veckorna närmast innan R:s semester börjar. Skrutt kan få vara på ett annat dagis under de veckorna, men det känns inte alls som nåt bra alternativ.
Jag pluggar och praktiserar hela sommaren men skulle få två veckors ledighet, så det är bara att vackert lägga dem under perioden som dagis har stäng. (Nu hade jag inte kunnat ta dem senare i alla fall, det var de sista möjliga veckorna) Sen har vi pusslat med mormor och farmor kommer att ta lite ledigt och dela på den tredje veckan.
Jag och R kommer inte ha en endaste veckas ledighet tillsammans och det gör mig riktigt ledsen, usch vad trist det känns.

Det enda positiva är väl att det kommer bli ett lång sommarlov för Skrutten, 7 veckor kommer han att vara hemma.
En vecka med mormor och farmor.
Två veckor med mamma.
Fyra veckor med pappa.

Första praktikdagen

Det har varit fysisk arbete hela dagen idag, (lite skillnad mot de senaste veckornas stillasittande pluggande)
8.00-16.30. En dryg timmes rast, annars har det varit plockande, bärande, dragande och lyftande i ett. Jag är så trött och kommer antagligen att drabbas av världens träningsvärk.
Men de som jobbar där verkar trevliga, svårt att ha fått nåt riktigt bra grepp efter bara en dag men det verkar så.

När jag hämtade Skrutten idag var det bara han kvar, inte ett enda barn till på nån av avdelningarna. Han såg plötsligt så liten ut där han satt med fröken och ritade med kritor i ett helt tomt och tyst dagis.
Det skar i hjärtat, det blir ännu längre dagar under praktikperioderna än under teoriveckorna. Skit också.

Mer sjuk?

Det har varit en låååång dag idag. Mamma har flyttat så det har körts flyttlass.
Jag har i och för sig tillbringat mesta delen med att passa Skrutten, vilket var den mest passande sysselsättningen med min förkylning, men de andra har konkat och burit.
Hur som helst så är jag väldigt trött.
Dessutom tror jag att jag är på väg att få urinvägsinfektion, något jag inte haft på 10 år, men fortfarande blir alldeles kallsvettig när jag tänker tillbaka på.
Så jag har hällt i mig massvis med vatten och äppelcidervinäger. Fy tusan så äckligt! Inte känns det som om det hjälpt heller.

Kan jag inte bara få vakna och vara pigg och kry imorgon?
Ingen förkylning, ingen strulande hals och framför allt, ingen jäkla urinvägsinfektion!!!

Jag blir tokig!

Ingenting kan få mina nerver att löpa amok som en seg dator.
Min laptopp är helt hopplös. Den är så seg så det är inte sant.
I vanliga fall står jag nästan ut med det, men sen råkar jag klicka sig in på en sida som är lite för stor. Datorn jobbar och jobbar och jobbar, och mitt tålamod tryter. Jag känner hur jag nästan börjar koka. Stirrar på timglaset och vill att det ska försvinna så jag kan klicka ner den förbannade sidan. Klickar några gånger till på knappen, lite hårdare för varje gång, som om det skulle gå fortare för det.
Det är precis som när jag var tonåring och satt långt ute på landet med ett extremt segt modem, samma känsla nu.
Jag lovar, datorn är på väg ut genom fönstret!

Kommunikationsproblem

Det är så jobbigt att inte kunna prata. Jag har gjort mig förstådd men hjälp av lappar ett par dagar nu, både med dagis, i skolan och hemma. Jag börjar bli less!

Varje gång jag tappar rösten är det alltid någon som säger nåt i stil med att:
- Nu får R det lugnt och skönt då!? *Höhö*
Det skulle man kunna tro, kanske tyckte han att det var lite kul... första gången.
Nu är det inte lika roligt längre. Allting blir så mycket svårare.
Han kan inte prata med mig utan att titta på mig till exempel, för det är oerhört irriterande att inte få någon respons på det han säger. Han kan inte stå i köket och säga nåt om jag sitter i rummet brevid, för jag kan inte svara.
När han väl frågar något så måste han vänta på att jag ska skriva ett svar, antingen på papper eller datorn.
Att föra ett samtal är extremt omständligt.
Dessutom är det väldigt svårt att läsa av tonfall och liknande när det står skrivet, vilket leder till en del missförstånd.

Så nej, det är inte så att han jublar... snarare försöker han tvångsmata mig med halstabletter.

Fru Svensson

En uppgift vi fick idag var att vi skulle välja ut en person och beskriva hur den såg ut, sen skulle de andra gissa vem det var man beskrev.
J:s beskrivning löd:
"Hon ser ut som en typisk Svensson-mamma"
Varpå tjejerna genast pekade på mig och skrattade igenkännande.

Ser jag ut som en typisk Svensson-mamma?

Är jag en typisk Svensson-mamma?

Jag vet inte. Kanske är jag det.
Det är helt ok i så fall. För egentligen är det precis vad jag vill ha... ett Svenssonliv. Man, barn, hus, bil, jobb och den underbara vardagliga vardagen som hör till.

Tystnad

Nu har rösten försvunnit helt.
Jag har fått kommunicera med papper, penna och gester.
Stackars M har fått försöka läsa mina kråkfötter och sätta ord på dem hela lektionen.
En utmaning hos ska ha stor cred för att hon klarade av.
Tack M.

Dagens lektion

Ibland får man första intryck av folk som gör att man är lite avvaktande. Första intrycket av en av våra lärare sa t ex att det kunde komma att bli problem, så det var med viss bävan vi kom till lektionen idag.
Men det var en superlektion, det har varit kul och intressant. Vi satt på lunchen och nästan längtade tillbaka in i klassrummet.
Ibland blir man glad när magkänslan har fel.

Röstresurser

Rösten klarade sig hjälpligt över mötet på praktikplatsen, puh!
Men nu börjar den överge mig.
Varför ska alltid rösten försvinna när jag blir riktigt förkyld? Den behövs ju liksom.
Det är väl bara att hoppas på att den vill komma tillbaka innan på måndag då praktiken väl börjar. Fram tills dess kommer att bli några lugna och sköna dagar för min omgivning, och mycket varmt honungsvatten för mig.

God natt?

04.06
Här sitter jag.

Jag vaknade för en timme sedan av att jag frös. Inser att mitt täcke är borta och börjar leta. Ingenting på sidan av sängen, ingenting vid fotändan. Börjar misstänka det djupt sovande byltet bredvid mig och drar lite i hans täcke. Missnöjda grymtningar och ett tvärt ryck tillbaka.
Jag böjer mig över honom och famlar på hans sida sängen, jodå, därnere på golvet ligger mycket riktigt hans täcke. Jag drar upp det över honom samtidigt som jag sliter åt mig mitt eget.
Täckestjuv.

Problemet är att nu har jag ju vaknat till ordentligt och även börjat hosta. Jag hostar och hostar och hostar, somna om är inte att tänka på.
Så nu sitter jag här. Iklädd t-shirt och varm sjal. Jag hostar mindre när jag sitter upp, men här kan jag ju inte tillbringa resten av natten.
Jag hatar att vara förkyld.

Frökenbrist

Det finns fyra fröknar på Skruttens dagis.
De senaste två dagarna har
- en varit på utbildning
- en varit hemma och vabbat
- en varit sjuk.

Jag pratade med fröken nr 4 idag och frågade hur det gått.
Det hade gått, men nu hon var trött!
Visst hade det varit två vikarier där, men det blir liksom inte riktigt samma sak, de kan ju inte alla rutiner och känner inte barnen på samma sätt.
Fröken skulle sluta vid 4 i eftermiddag, då skulle hon hem och soooova.
Imorgon har dagis planeringsdag så barnen ska vara hemma, hon tyckte att det skulle bli ganska skönt med ett litet andningshål.
Jag förstår henne!

Mysteriet löst!

Vid första anblick skulle man kanske kunna tro att detta är en helt vanlig, oskyldig, leksaksbil. Men nej....



Tittar man närmare upptäcker man nämligen att det är:
ett snutteätande monster!



Efter tre dagar är Snutte återfunnen. Hur den hamnat i bilen är det ingen som vet, framför allt Skruttungen verkar heeelt ovetande om hur det kan ha gått till.

Nåja, han var i alla fall väldigt nöjd med att ha fått den tillbaka.

Praktikplats

Jag fick den praktikplats jag ville ha, jippie!
Det betyder att jag får gångavstånd, ingen bil, ingen tid som försvinner på resor och ingen hutlös bensinräkning.
Så på papper ser det bra ut, nu är det bara att hoppas på att det är ett bra ställe också... det kan man ju aldrig veta i förvag.

Det var det positiva.

Nu till det mindre positiva.

Jag ska dit och presentera mig imorgon. Vilket inte skulle vara något större problem om man bortser från det faktum att jag håller på att tappa rösten! Jag känner att den fungerar allt sämre och jag går nu omkring med halsen inlindad i en tjock halsduk och försöker hålla käften.
Var snäll och håll tummarna för att jag får behålla rösten, i alla fall över morgondagen.

Spårlöst försvunnen

Skruttens snutte har kommit bort. Han har i och för sig en till så han klarar det, men jag fattar inte vart den har tagit vägen. I lördags morse gick han omkring med den på morgonen och sen dess är den spårlöst borta.
Vi har letat överallt, och då menar jag verkligen
Ö V E R A L L T!
I skafferiet, i garderoberna, bakom soffan, bakom datorn och i varenda litet skrymsle och vår, alla möjliga och omöjliga ställen. Det är otroligt frustrerande, den kan ju inte bara ha gått upp i rök!

Sjuk!!

Fan.... tastiskt vad jag inte är glad idag.
Två timmar har jag sovit inatt, resten av tiden har jag legat i feberfrossa och värk i hela kroppen, inga värktabletter i världen har hjälpt.
Har ni nån aning om hur många leder man har egentligen? Det skulle jag ha om jag bara orkade räkna dem... det gör nämligen ont i varenda en.
Jag har genom en enorm kraftansträngning lyckas ta mig igenom morgonbestyren med Skrutten. Nu väntar jag bara på att försäkringskassan ska öppna så jag kan ringa och sjukanmäla mig, sen tänkar jag självdö i sängen och förhoppningsvis lyckas återuppstå fram på eftermiddagen något mer mänsklig.

Det är så frustrerande, vi ska ha vår första muntliga redovisning idag, och nu kommer de andra två antagligen att få ha den utan mig och det känns riktigt pissigt att lämna dem i sticket. (Att vi skulle kunna få skjuta upp den tills jag är tillbaka är väl bara att drömma om.)
Jag hade mina funderingar på morgontimmarna på om jag möjligtvis skulle fixa att åka in ändå, men jag sitter bara och skakar av feber och värk... det går inte.

FAN vilken apdålig början på veckan.

Dunderförkyld

Natten som var kom ett helt gäng med förkylningsbaciller och anföll mig, jag vaknade i morse och hade ont i precis hela kroppen.
Jag har nästan bara legat i sängen och försökt krya på mig, det går sådär.
Hoppas att jag kan sova bra inatt och vakna pigg och glad imorgon, eller piggare i alla fall.
Det är för mycket i skolan under veckan som jag inte vill missa.
Imorgon ska vi ha muntliga redovisningar. (Ja det är ju inget jag ser direkt fram emot, men det kan vara bra att vara med) och sen ska vi ju få reda på vart vi ska våra praktikperioder som kommer att dyka upp med jämna mellanrum under det kommande halvåret. Jag hoppas verkligen att jag hamnar där jag vill!

Köra huvudet i väggen

Skrutt har börjat göra något knäppt.
Han ställer sig i soffan och slår huvudet i väggen.
Det gör självklart skitont så då börjar han grina.
- Det där gjorde väl ont? frågar vi, och då grinar han lite högre.
När han slutar gråta ställer han sig och gör exakt samma sak en gång till och proceduren upprepas.
5-6 gånger i rad kan han göra samma sak.

Jag fattar ingenting.

Vagt bekant

När jag drog upp rullgardinen idag möttes jag av ett ljust sken.
Jag kisade förvånat ut genom fönstret.
Någonting kändes bekant.
Så kom ett ord och fladdrade förbi i huvudet utan att jag hann fånga det, något på S.
Jag koncentrerar mig på att få tag på det.
s....o....l
Sol.
Jag provar ordet i munnen, och jo... jag har nog stött på det förut.
Men det var läääänge sen nu.

Tidsplanering

Mina skoldagar nu när R och Skrutten varit hemma:

Vakna 07.00
Gjort mig i ordning.
Ätit frukost.
Lallat omkring lite hemma.
Pussat pojkarna hejdå.
Åkt till skolan.

Efter skolan:
I lugn och ro gått till bilen och kört hem.

Mina skoldagar i normala fall:

Uppstigning mellan 06.00 och 06.30.
Skynda mig att göra mig klar innan Skrutt vaknar.
07.00 - väcka Skruttungen om han fortfarande sover.
Busa lite i sängen för att få honom att få honom på bra humör.
Trassla ur pyjamasen.
Byta blöja.
Borsta tänderna.
Sätta på kläderna.
Krångla på mössa, vantar, vinterskor, fuskpolo och overall.
Försöka få ner barnet i vagnen.
Dra vagnen utför trappen. (I bästa fall är klockan nu inte mer än 07.30).
Gå till dagis.
Upp ur vagnen.
In på dagis.
Krångla ur barnet ur mössa, vantar, vinterskor, fuskpolo och overall.
Sätta på sockerplasten.
Pussa hejdå.
Vinka lite.
Gå hem med tom vagn och klump i magen (vissa dagar tårar i ögonen).
Få upp vagnen för trappen.
In i köket och hälla upp lite yoghurt som jag slevar i mig i farten.
Dubbelkolla att allt som ska med till skolan ligger i väskan.
Ut genom dörren.
In genom dörren igen för att hämta det jag glömt (oftast matlådan).
Ut genom dörren.
In i bilen och åka till skolan.
Väl där brukar jag behöva börja med att rusa in på toaletten då jag kommit på att jag inte hunnit med att kissa innan jag åkte hemifrån.
Sen börjar dagen.

Efter skolan blir det iväg med fart för att åka till dagis.
Mötas av jättekram och solskensleende (dagens höjdpunkt)
Försöka krångla ner barn i mössa, vantar, vinterskor, fuskpolo och overall - samtidigt som han gör sitt bästa för att vända sig om och kramas. (Det brukar bli några krampauser innan vi fått allt på plats)
Säger hejdå till fröken.
Ut till bilen för att trassla ner barn i bilbarnstol.
Köra hem.
Få upp barn ur bilbarnstol.
Gå in och försöka komma ur alla vinterkläderna.
Sätter oss och kramas tills pappa kommer och jag får armarna fria och kan börja med maten.

Äldreboende

Jag skrev ju om farfar för ett tag sedan. Nu har han fått plats på ett äldreboende, han flyttar imorgon. Jag hoppas att han börjar må lite bättre nu när han får ha folk omkring sig hela dagarna.

Pappas kille

Tre sjukdagar hemma med pappa och sen är det bara han som gäller.
Otacksamma lilla barn, jag som burit dig i 9 månader, fött fram dig under fruktansvärda plågor och gått med såriga bröstvårtor för att du ska få föda, och så dumpar du mig på bara tre dagar!

Nejdå.
Jag tycker faktiskt att det är positivt.
Framför allt är det roligt att se hur glad R blir när Skrutten väljer honom i första hand.

Trevlig överraskning

Skruttungen har fortfarande feber så han och pappa har varit hemma några dagar.
Idag när jag kom hem hade de STÄDAT! Dammat och dammsugit, det var jättefint hemma.
De hade dessutom gjort det alldeles frivilligt och utan uppmaning.

Jag borde köpa en lott.

Jag kör solo

Idag i skolan fick vi en uppgift där vi skulle skriva ut vilken roll vi tog i en grupp. Det fick mig att inse hur mycket jag förändrats.

Jag för 10-år sedan:
Den tysta, försynta som inte vill vara i vägen. Gärna i bakgrunden utan att märkas eller synas.
Jag idag:
Vill vara den som bestämmer och vill att saker ska göras på mitt sätt och effektivt.
My way or the highway!
Typ.
Sen är jag anpassningsbar, jag försöker i alla fall att inte ta för mycket plats eller få andra alltför mycket att tycka som jag. Ibland fungerar det, ibland inte.

Bara det att jag säger meningen:
- Jag kan vara lite gåpåig och påstridig, så om jag tar för mycket plats så säg till!
De människor jag kände för 10 år sedan hade aldrig någonsin trott att jag skulle ha användning för de orden. Inte en chans! Men idag är det en ganska nyttig mening.
Jag har fått skinn på näsan. När hände det?

De flesta ansåg sig vara lagspelare. En mycket beundransvärd egenskap enligt mig.
Jag är ingen lagspelare. Jag kan anpassa mig om jag behöver, men får jag välja så kör jag hellre solo.

Utmaningar

Ibland ställs man inför utmaningar man inte varit beredd på.
Då kan man välja att antingen se det positivt eller negativt. Jag är, som jag nämnt förut, expert på att se det negativa. Men jag försöker bättra mig.
Idag ställdes jag inför en utmaning.
Jag kunde välja mellan att bli grinig och vara allmänt negativ, men det gjorde jag inte.
Jag valde att se det positivt.
Det kanske inte var en drömsituation jag hamnat i men jag intalade mig att jag skulle fixa det ändå och att det skulle vara bra för mig.
Tänk vad duktig jag skulle känna mig när jag klarat det och tänk vad mycket bra saker jag skulle lära mig. Sidor som tålamod och hänsyn som inte är mina mest framträdande drag skulle ju bli väl prövade. Och vet ni vad?
Jag klarade det!
Inte helt färdigt ännu... men en bit på väg.

Personlig utveckling, jajamen!

Trodde jag ja...

Här har jag brottats med mitt samvete om jag verkligen ska smita iväg en kväll för taco- och filmkväll med tjejerna. Puschad av både tjejerna och maken kommer jag fram till att: Jo, det ska jag!
Jag börjar glädja mig över det, vad roligt det ska bli!
Vi träffas i skolan, sitter på lunchen och pratar och myser över att det ska bli så kul.

Jag borde förstås ha hört varningsklockorna, jag hade ju något roligt att se fram emot... jag borde ha sett det komma.
För då:

*Ring ring*

Börjar ni ana vartåt det lutar?
Några gissningar?
Kom igen nu, det är inte så svårt...

Dagis i telefonen.
Skruttunge med feber.
Nästan 40 grader.

Bye bye tacokväll.

Tacos

Ikväll hägrar tacokväll med några av tjejerna från klassen. Det ska bli kul :)
Först är det dock ännu en skoldag att ta sig igenom.
Morgonen började 4.20, då Skrutten skrek till och sen var jag klarvaken.
Det känns som det kommer bli en lååång dag...

Dagistider

.... vet ni vad det märkliga är?
Jag kom och tänka på det idag när jag lämnade på dagis.
Jag tycker inte det är det minsta konstigt eller dåligt
att andra har sina barn där lika länge som Skrutten. Det är klart att jag förstår att deras föräldrar måste jobba och plugga. Men när det gäller mig själv är det helt annat!
Märkligt.

Ömma punkter

Det finns ingenting som är så effektivt för det dåliga samvetet som när någon annan kommer och pekar på just det som man mår dåligt över.

"- Oj, går han så långa dagar på dagis!?! Det var verkligen länge!"

Jag är en värdelös mamma.

Mallig morsa

När jag skulle klä på Skrutten på dagis kom en fröken från stora avdelningen fram till oss och tittar ner på Skrutt, så säger hon:
"Tänk det är helt otroligt vad den ungen är glad!
Han är bara ett stort leende hela dagarna.
Det går liksom inte att vara allvarlig när han ler."

Stolt?
Jag?

Tsss...

Matvrak

Skrutten hade ätit tre portioner korv stroganoff på dagis idag.
Nu på kvällen åt han en hel vuxenportion lasagne.
Det finns vissa som påstår att det inte finns några
bottenlösa hål.
Pffft!

Långa dagar

Nåt som inte är så kul med att ha börjat plugga är att det blir långa dagar för Skrutten på dagis.
Jag är på skolan 9-16 och det blir nästan 9 timmar per dag han är där.
Jag känner mig som världens sämsta mamma, det har varit flera mornar som tårarna har runnit när jag gått därifrån.
Han trivs jättebra och brukar knappt ha tid att pussas hejdå innan han susar iväg till kompisarna, men det hjälper inte, jag känner mig usel.

Uppdatering

Vet ni vad jag har gjort?
Börjat plugga!
Hoppsan.

Jag halkade in på världens största bananskal.
I början av året medan jag nojade över vad sjutton jag skulle ta mig för efter föräldraledigheten hittade R en notis om en utbildning i tidningen
- Det kanske skulle kunna vara något?
- Nja jag vet inte...
- Men du kan ju söka i alla fall.
- Ja.. jo.. kanske...

Efter några veckor sökte jag och sen glömde jag mer eller mindre bort det.
Sen en vecka innan utbildningen skulle börja damp det ner ett papper i brevlådan att jag var välkommen på uppror.
Framförhållning!
Jag som vill gärna vill ha de kommande månaderna utstackade i förväg!
Men jag gick i alla fall, jag kunde ju åtmindstonde titta hur det verkade.
Nu har jag gått en vecka och det är kul.
Jobbigt.
Men kul.

(Om ni vill veta vad det är så kan ju ni som känner mig skicka ett mail och fråga, tänker inte skriva det här. Privacy ni vet... )

Avbrott

Jag har varken tid eller ork.

Lilla Skrutten

Tömde min mobil på videoklipp och hitta detta, här är han nästan 11 månader och hade gått en månad, det är lite skillnad mot killen som rusar genom huset idag.