Lilla farfar

Farmor flyttade in på ett äldreboende för ett tag sedan. Väldigt förvirrad har hon blivit lilla farmor.
Det var på ett sätt en lättnad för farfar som fick vaka och passa på henne dygnet runt, men samtidigt har han blivit så ensam.
Han har alltid varit väldigt social, alltid varit den som hjälpt andra, pratat med allt och alla och skrattat.
Nu har han blivit deprimerad. Han vill ingenting, varken äta eller gå upp ur sängen.

Det enda han önskar är att få komma till ett gruppboende där han kan få andra farbröder och tanter att prata med, men han anses "för frisk"
Han är 92 år gammal, men inte tillräckligt sjuk!

Hur deprimerad ska han behöva bli innan han anses vara tillräckligt sjuk? Och kommer han i så fall ha kraft att bli glad över att ha fått en plats och orka hämta sig från depressionen, eller kommer han att ha hunnit sjunka för djupt?

Jag blir så ledsen.