Jag blev hemskickad efter bara 1½ timme. Det har inte alls gått bra... för mig alltså. Skrutten hade haft det toppen, ätit massor, sovit en dryg timme och inte varit ledsen en enda gång.
Men härhemma... Huset var helt tyst, det var inte ett "Skrutten-ligger-och-sover-tyst", utan ett "helt-ensam-i-huset-tyst". Jag tycker inte om det!
Jag fick lov att dammsuga bara för att få lite ljud, men det fungerade inte heller. Det saknades någon som sprang och stängde av dammsugaren och drog i sladden.
Det gick väldigt mycket smidigare än normalt, men det kändes inte bra.
Jag måste verkligen hitta ett jobb, annars kommer jag att bli tokig om dagarna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, vilken omställning det är.
Först är man med dem 24/7 och sen ska man vara ifrån dem fast man inte vill.... ibland kan jag tycka det är ett konstigt samhälle vi byggt upp.
Men vem vet... kanske du om ett tag kommer njuta av din tid?? Om det nu skulle dröja innan ett jobb dyker upp, finns det ngt annat du gillar att göra - fotografering eller annat??
Jag mådde skräp över att lämna barnen till dagis när jag inte jobbade i början, men förskolepersonalen menade att det iaf i början var bättre för barnen att ha regelbundenhet och kontinuitet än att bara komma lite då och då. De har säkert rätt. Barnen trivs och jag har till och med lärt mig att ta tillvara de timmarna det handlar om för att få lite egentid, hinna med vardagsjobb och på sätt frigöra tid som jag bara kan ägna till barnen sen istället.
Det är så jag försöker tänka...bli av med så mycket vardagssysslor som möjligt så jag har mer tid för honom, och jag har faktist tänkt försöka fota lite mer också :)
Men det känns konstiga att lämna bort honom fast jag egentligen inte vill. Men han verkar ju gilla det så det är väl bara att bita ihop.
Skicka en kommentar