När jag hämtar på dagis idag leker min lilla älskling på golvet.
Jag tittar på honom och han vänder på huvudet, jag ser rätt in i två väldigt mörkblå ögon som tittade upp på mig.
En hundradels sekund tar det innan han upptäcker vem det är, det syns i ögonen när insikten slår till. Mamma!
Han skiner upp i ett bländande leende och sätter av i sån fart över golvet att han nästan snubblar på sig själv.
Han kommer fram och kastar sig i min famn.
Det har aldrig varit så underbart att vara mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar