Så länge hade han gråtit när jag gått, sen hade fröken satt på musik och han hade blivit glad och dansat istället.
Han är helt tokig i att dansa.
När jag hämtade honom och han fick syn på mig åkte mungiporna ner lite och han var på väg att börja gråta, precis som om han kommit ihåg att han varit ledsen förra gången han såg mig.
Men han kröp upp i famnen istället och slog ett par gånger på jackan, sedan var jag tydligen förlåten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar