Utsmyckad

Jag är ingen smyckestjej.
Jag använder min förlovningsring, min vigselring och eventuellt nåt halsband (har några få som används),
inte mer.
Min smyckeslåda är en källa för dåligt samvete, när man öppnar den hör man hur det börjar pipa och skrika.
"Varför använder du inte mig?"
"Tycker du inte om mig?"
"Tycker du inte om den du fick mig av?!?"

Många av smyckena ligger där som påminnelser, påminnelser som jag inte längre kommer ihåg vad de ska påminna om.
Hmmm... kan jag ha fått det här när jag döptes? Undrar av vem...
Åh den här fick jag av den personen, synd att jag inte tycker om det...

Idag har jag rensat ur. Men det är svårt, svårt att rensa bort sånt som man "borde" ha kvar för att man fått det av någon speciellt eller vid något speciellt tillfälle.
Samvetet gnager för jag har resat bort smycken som representerar:
Personer jag tycker om
Personer jag inte tycker om (inget dåligt samvete där i och för sig)
En gammal pojkvän
Mitt dop
Min konfirmation
Min student
Samt en del dåliga köp från min sida.
Nu ligger de i en separat låda och skriker värre än någonsin, för de vet att jag tänker göra mig av med dem.
Men hur?
Ska jag tejpa ihop lådan, smyga mig ut mitt i natten likt en skurk som dumpar ett vapen och kasta dem i ån?
Dramatiskt i överkant.
Men vad gör man med en samling begagnade guld- och silversmycken, bijouterier och pilgrim? De har antagligen inget större värde men några kronor borde man väl kunna få? Men hur?