Inskolning - dag 9

Förskolefröknar är onda, så måste det vara... igår kom nämligen fröken M och sa att jag idag skulle säga hej då och gå hem direkt på morgonen!
Så det gjorde vi, och han blev ledsen... stora tårar, skrik och armar som sträckte sig efter mamma.
Jag ler, vinkar, vänder mig om och går.
DET ÄR SÅ FEL. Mitt barn skriker och jag går därifrån.
- Du kan ringa om en stund, jag vet att det är jobbigt för dig.
Säger M när jag går ut genom dörren.

Skitsnack.

Ingen kan ha det så jobbigt som jag när de ska lämna sitt barn.
(Ja jag vet, jag vet, men låt mig få vältra mig i självömkan en stund)

Gick en extra sväng innan jag gick hem... Det är svårt att gråta när man håller på att frysa öronen av sig.

Nu ska jag strax ringa och höra hur det går.