Ökenhetta

39,7°
Temperaturen i köket för tillfället.
Steker plättar.

Hålla handen

Skruttungen har kommit på att om man tar pappa eller mamma i handen (eller snarare fingret) och går, så följer de med.
Ombytta roller?
Finns inte på världskartan.

Pulkaåkning

Vi var ute och åkte pulka idag på förmiddagen. Tidigare försök har möts av en stor skepsism och tårar, men idag kom Skruttungen på att det faktiskt var kul. Vi gjorde ett tappert försök att ta oss bort till en liten liten backe, men duktiga grannars sandning och snöröjning av trottoaren satte stopp, vi nöjde oss med den garanterat asfaltsfria trädgården istället. Problemet där var att det var mycket snö. Mycket snö med skare på. Det gick toppen för pulkan att glida fram men jobbigt för mamma och pappa som sjönk ner med halva benen för varje steg. Lilla herrn ville dessutom att vi helst skulle springa med pulkan så det blev lite fart.
Vi tog slut.
Men pulkan fungerar att ha honom i, framsteg.

De här små söta spåren känner jag i alla fall igen :)

Spår

Vad är detta för spår?
R tror hund, men vi har inga hundar i närheten som skulle springa omkring i vår trädgård. Jag tycker det liknar kattspår... men den katten med så stora tassar skulle jag vilja se, jättekisse!
Jag skulle verkligen uppskatta om någon kunde upplysa mig om vad det är...

En fråga om bröst

När jag var runt 13 år läste jag i en tjejtidning, typ Frida(?) att man kunde göra ett test för att se om man hade stora bröst eller inte.
Man skulle ta en penna, stoppa in under bröstet och om den låg kvar när man släppte den, ja då hade man stora bröst.
Jag testade, och jo den låg kvar, knappt, men ändå.
Alltså hade jag stora bröst.
(Några år senare kom jag fram till att detta inte direkt är nån fördel men det hör inte hit)

Hur som helst. När jag var lite äldre, kanske 16 läste jag i en annan tidning, typ Veckorevyn(?) att man kunde göra ett test för att se om man hade hängbröst eller inte.
Man skulle ta en penna, stoppa in under bröstet och om den låg kvar när man släppte den, ja då hade man hängbröst.
Snopet konstaterade jag att jag alltså hade haft hängiga bröst som 13-åring. Jag var helt knäckt i flera år över detta.

Idag 10 år senare, efter graviditet och 1-års ammande lever jag lycklig i förvissningen att det faktiskt inte spelar någon större roll, varken om man har stora, små, hängiga eller fasta bröst. Det finns superbra bh:ar för alla sorter, tack och bock för det.

Men seriöst, vad är det egentligen för jävla skit de skriver i tidningarna till tonårstjejer?!?
Varför ha ett test där 13-åriga tjejer kan kolla om de har stora bröst?
Varför ha ett test där 16-åriga tjejer kan kolla om de har hängbröst?
Sjukt!

Moped mysteriet

Det börjar klarna, jag har upptäckt att grannen håller på och skruvar (trimmar?) sin sons och han kompisars mopeder. Oavsett vad det är de gör med dem så måste de tydligen provköras fram och tillbaka på gatan varannan minut. De har hållit på i några timmar nu...

Min kära make håller på och lobbar för att Skrutten ska få en minimoto när han blir större, för att han (läs hans pappa) skulle tycka det var så kul.
Efter att ha lyssnat på även en sådan några timmar kan jag tala om att det inte är särskilt troligt. Den låter värre än de 17 mopederna tillsammans!

Tysta sporter

Nu börjar jag bli aggressiv.
Tydligen är mopedåkande en sport. Det måste det vara, det är nämligen vad samhällets alla 15-åringar tillbringar dagarna med under sportlovet. Samtliga verkar dessutom roa sig med att åka fram och tillbaka utanför vårt hus under den stunden då Skrutt ska sova.
Jag har onda planer som innefattar snubbeltråd och hagelbrakare.
*muttrar och är medveten om att jag låter som en gnällkärring*
Ut och sporta ungdomar, åk skidor, åk skridskor, spela basket. Gör vad som helst som är lite tyst!

// Hon som helst tillbringade sina egna sportlov med näsan i en bok.

Bokrea

Årets bokrea tillbringas så långt från bokaffärerna som möjligt, inga böcker i år säger plånboken.
Nåja, som tur är har jag laddat upp vid tidigare reor.
Jag håller på och läser Historien om Sverige serien av Herman Lindqvist. Tror det var 2 år sedan de 10 böckerna köptes på bokrean, nu kände jag för att läsa historia och då fanns de lägligt nog i bokhyllan.
Men varför engagerade jag mig inte mer på historielektionerna i skolan? Det är ju jätteintressant!

Ringproblematik

Apropå saker man "borde" ha vetat känns det skönt att jag inte är själv om att råka ut för det.

Mammas arbetskamrat har förlovat sig och ska gifta sig till sommaren. En annan kvinna på jobbet la plötsligt märke till att hans förlovningsring saknades. Hon frågade om han hade lagt den ifrån sig någonstans, varpå han förvånat säger att:
- Nej jag har den ju här och visar upp ringfingret på höger hand.
Hans blivande fru är från ett annat land så kollegan frågade om det var tradition där att man har ringen på höger hand. Han ser ut som ett frågetecken.
- Ja, för det vanliga är ju att man har förlovningsringen på vänster hand. Påpekar hon lite försiktigt.
Han tror att hon driver med honom men låter sig till sist övertygas när han ser att alla andra på arbetet faktiskt har sina ringar på vänster hand.
Han ringer sin blivande fru och även hon konstaterar lite chockat att även hennes arbetskamrater bär ringen på den andra handen.
Hoppsan!
För honom var det bara att byta hand, men hennes ring var alldeles för stor för den vänsterhanden så det blir till att förminska, både den och vigselringen som redan är beställd.

Vad jag inte kan förstå är varför inte personalen på guldsmedsaffären reagerade. Nog måste man lägga märke till om någon provar ringarna på fel hand, och visst måste man väl i alla fall fråga om det verkligen är tänkt att de vill ha det så, bara för att vara på den säkra sidan?
Jag tycker det är lite märkligt.

Husmor i farten

Silversmycken som legat i en låda i varierande antal år blir lite missfärgade och svarta på sina ställen, inte så snyggt.
Jag beslutade att de behövde rengöras, googlade lite på hur man rengör silversmycken och hittade tips som innefattade kokande vatten, aluminiumfolie och bakpulver.
Det kändes som kemin i skolan när jag stod i köket medan det bubblade och fräste, men: TADA!
De blev snygga i ett kick!
Vart de än tar vägen nu så kommer de i alla fall att vara rena när de far iväg.

Mer snö

Vi hade redan massor av snö som det var. Sen igårkväll så började det snöa och det har snöat sen dess. Vi var ut och röjde av parkeringen och trottoaren vid 10-tiden i förmiddags och då var det väl närmare 1½ dm som hade kommit. Nu syns det knappt att vi har varit ute.
Det känns som om det var många år sedan vi hade så mycket snö. Tänk om den hade fått komma 2 månader tidigare så vi hade fått n riktigt vit jul med tjockt snötäcke... som när jag var liten.

Utsmyckad

Jag är ingen smyckestjej.
Jag använder min förlovningsring, min vigselring och eventuellt nåt halsband (har några få som används),
inte mer.
Min smyckeslåda är en källa för dåligt samvete, när man öppnar den hör man hur det börjar pipa och skrika.
"Varför använder du inte mig?"
"Tycker du inte om mig?"
"Tycker du inte om den du fick mig av?!?"

Många av smyckena ligger där som påminnelser, påminnelser som jag inte längre kommer ihåg vad de ska påminna om.
Hmmm... kan jag ha fått det här när jag döptes? Undrar av vem...
Åh den här fick jag av den personen, synd att jag inte tycker om det...

Idag har jag rensat ur. Men det är svårt, svårt att rensa bort sånt som man "borde" ha kvar för att man fått det av någon speciellt eller vid något speciellt tillfälle.
Samvetet gnager för jag har resat bort smycken som representerar:
Personer jag tycker om
Personer jag inte tycker om (inget dåligt samvete där i och för sig)
En gammal pojkvän
Mitt dop
Min konfirmation
Min student
Samt en del dåliga köp från min sida.
Nu ligger de i en separat låda och skriker värre än någonsin, för de vet att jag tänker göra mig av med dem.
Men hur?
Ska jag tejpa ihop lådan, smyga mig ut mitt i natten likt en skurk som dumpar ett vapen och kasta dem i ån?
Dramatiskt i överkant.
Men vad gör man med en samling begagnade guld- och silversmycken, bijouterier och pilgrim? De har antagligen inget större värde men några kronor borde man väl kunna få? Men hur?

Brudklänning

Jag var förbi mamma idag och passade på att ta med mig min brudklänning hem. Den har hängt där sen vi hade katter. Jag var lite för rädd om den för att vilja ha den hemma tillsammans med 12 kloförsedda tassar.
Klänningen köptes på höstrean, ½ år innan bröllopet och det blev lite smått panik när jag 2 månader senare insåg att jag skulle vara gravid i vecka 20 på bröllopsdagen!
Men med en duktig sömmerska och en välartad son som inte kände behov att göra sig speciellt synlig förrän i vecka 21 så ordnade det sig.
Till sist.

*för trött för att komma på en rubrik*

Motsatsen till att alltid se det värsta i varje situation (som jag), är att inte kunna se några negativa sidor alls (som min man). Eller se och se, välja att blunda för dem.
Pessimisten och optimisten.
Fast ibland känns det snarare som om jag är den som är realisten av oss.
Vi står inför att välja att kliva in i en ny situation eller inte, jag försöker se de problemen som kan uppstå, för ärligt talat det är en del att ta hänsyn till, framför allt med tanke på Skruttungen. Det funkar liksom inte att kasta sig ut och hoppas på det bästa längre.
Maken vägrar att försöka se det från min sida.
"Det löser sig" är hans filosofi.
Jo visst, om jag lyckas komma på en lösning så.

När jag försöker få honom att se vad som blir problemen blir svarat ett surt.
"Ja men strunta i alltihopa då"
Väldigt konstruktivt.

Man skulle ju kunna tro att vi efter 7 år tillsammans hade lärt oss att hitta den gyllene medelvägen. Skulle man kunna tro.

Elak? Klockan är 5 på morgonen, jag är trött ledsen och förbannad. Jag har legat vaken i flera timmar och funderat över lösningar som jag skulle behövt bolla med någon. Funderat över vad jag ska besluta, för så känns det, det är jag som måste besluta, jag som måste komma på lösningar.
Tro f__n att jag är elak.
Kände att jag behövde få avreagera mig, alternativen var att antingen väcka honom och försöka diskutera (klockan 5 på morgonen... nja...) eller att skriva av mig.

I rättvisans namn ska väl sägas att han antagligen ser helt annorlunda på situationen, men nu är det faktiskt min blogg.

Mammaångest över ledset barn

Skrutt har börjat vakna ca en timme efter att han somnat på kvällen och är jätteledsen, och vi fattar inte varför!
Är det dagisstarten som spökar? Är det förkylningen och hostan? Är det hörntänderna som är på väg fram som gör sig påminda? Jag och R har haft lite ont i halsen, är det kanske det?
Prata unge, nu är ett jättebra tillfälle att börja snacka, förklara för mamma vad som är fel...
Borde vi ta honom till vårdcentralen? Magkänslan säger att vi nog ska avvakta lite, men tänk om har jätteont någonstans och vi inte fattar det. :(
Maktlöshet.

Han äter jättebra vissa gånger, andra gånger inte alls. Han är glad och pigg på dagis men blir ledsen så fort han kommer hem.
Vad är det jag inte förstår!?!

Positivt tänkande

Hur lär man sig det? Själv är jag världsbäst på att alltid se allting från dess svartaste sida.
Mitt tankesätt är (tyvärr):
"Förvänta dig det värsta så är du förberedd när det händer,
om det inte händer så är det en glad överraskning"
Jag tror att om jag är förberedd på en katastrof så kommer den kännas mindre när det inträffar. Så är det självklart inte. Det är lika mycket katastrof i alla fall, det är bara ångesten som dubblerats. Först har jag ångest för vad som kommer att hända, sen har jag ångest när det händer. Om det mot förmodan inte skulle hända har jag ju fortfarande haft den första ångesten, fast helt i onödan.
Det är skitjobbigt, ärligt, det tar så mycket onödig kraft att alltid oroa sig och bekymmra sig för problem som inte finns än, men jag kan inte sluta!

Tips

Eftersom jag inte har något vettigt att skriva idag tänkte tipsa om några grejer som jag gillar.

Gillar:Menskopp. Bilar och annat får stå åt sidan, detta är helt klart 1900-talets bästa uppfinning. Tänk att något så litet kan göra livet (eller i alla fall en viss del av det) så mycket enklare! Extra plus i kanten blir det för att det är så grymt mycket billigare än andra mensskydd och dessutom miljövänligt.


Gillar: Stegräknare. Rättvisande och räknar dessutom stegen man går i rask takt separat.
Den säljs på livsvinst.se som är en blogg av en tjej som lyckats gå ner hela 80 kg i vikt! Otroligt imponerande och väl värd ett besök.

Lyckliga ögonblick

När jag hämtar på dagis idag leker min lilla älskling på golvet.
Jag tittar på honom och han vänder på huvudet, jag ser rätt in i två väldigt mörkblå ögon som tittade upp på mig.
En hundradels sekund tar det innan han upptäcker vem det är, det syns i ögonen när insikten slår till. Mamma!
Han skiner upp i ett bländande leende och sätter av i sån fart över golvet att han nästan snubblar på sig själv.
Han kommer fram och kastar sig i min famn.

Det har aldrig varit så underbart att vara mamma.

Knäckande

Idag blev jag kallad för "Damen" när en person
(runt min egen ålder) försökte få min uppmärksamhet.

D A M E N !!!

Kötid

Ringer försäkringskassan.

"Just nu är det många som ringer till oss... du har plats 103 i kön."

En rad inte så vackra tankar far igenom huvudet.

Efter en paus kommer rösten tillbaka.

"Just nu är vi 96 handläggare som arbetar för att hjälpa dig."

Ehh... jaha... ok då...då var det ju inte så farligt trots allt.

Högtalarfunktionen på telefonen är underbar vid såna här tillfällen, så skönt att slippa sitta med luren i örat och kunna göra annat medan telefonen högt räknar ner på köksbordet.

Lilla farfar

Farmor flyttade in på ett äldreboende för ett tag sedan. Väldigt förvirrad har hon blivit lilla farmor.
Det var på ett sätt en lättnad för farfar som fick vaka och passa på henne dygnet runt, men samtidigt har han blivit så ensam.
Han har alltid varit väldigt social, alltid varit den som hjälpt andra, pratat med allt och alla och skrattat.
Nu har han blivit deprimerad. Han vill ingenting, varken äta eller gå upp ur sängen.

Det enda han önskar är att få komma till ett gruppboende där han kan få andra farbröder och tanter att prata med, men han anses "för frisk"
Han är 92 år gammal, men inte tillräckligt sjuk!

Hur deprimerad ska han behöva bli innan han anses vara tillräckligt sjuk? Och kommer han i så fall ha kraft att bli glad över att ha fått en plats och orka hämta sig från depressionen, eller kommer han att ha hunnit sjunka för djupt?

Jag blir så ledsen.

Noll energi

Jag har varit helt slut i helgen, fullkomligt tom på energi.
Igår lyckades vi ta oss ut på en promenad, oerhört imponerande måste jag säga... om man jämnför med idag. Jag har inte orkat någonting, la mig och sov middag samtidigt som Skrutten. Han sov 30 minuter, jag 1½ timme.
Tog duntäcket, kröp ihop på soffan och sen sov jag igenom barnskrik, lek och bus mellan far och son en meter ifrån mig samt spelande sjungande leksaker. Jag som är så lättväckt i vanliga fall var helt borta för världen.
Det känns inte riktigt bra i kroppen, nåt skit är det... antagligen förkylningen som spökar.

Några bilder från helgen

Att vara mamma?

Jag har helt fräckt snott denna från Meria, men jag tyckte den var så bra att jag helt enkelt måste lägga upp den så ni får se. :D

Sova hårt

Det hade gått bra på dagis idag också, ont om kompisar bara. Halva avdelningen är nu hemma i magsjuka så de var 6 barn och 4 fröknar.
Han hade hostat så han ramlade av madrassen när han sov - utan att vakna!
Fröken hade lyft upp honom igen och lagt på täcket och då hade han tryggt sovit vidare.
Nu är inskolningen avslutad, på måndag börjar det
"på riktigt".

Jag är helt fascinerad föresten, efter EN dag med lunch på dagis så lärde han sig att tacka för maten. Nu säger han tack, tack (eller snarare ta ta) nästan varenda gång han får något i matväg. Själv har jag inte ens reflekterat över att han skulle vara så stor att det kunde vara dax att lära honom detta, framför allt eftersom han knappast använder några riktiga ord.
Dagis kommer nog bli nyttigt.

Inskolning - dag 10

Sista inskolningsdagen.
Det var ett litet åskmoln som vaknade i spjälsängen imorse, inte ett spår syntes av min söta rara lilla kille.
Åskmolnet mullrade sig genom blöjbyte, frukost, blöjbyte och påklädning. Väl i vagnen blev han tyst.
Det blev nerdragna mungipor och lite tårar idag också vid avlämning, och även om det kändes hemskt i hjärtat var det inte lika illa som igår.
Kanske beroende på ovädersmorgonen.
Möjligtvis.


Det är föresten inte så att man blir på världens solskenshumör själv genom att plocka upp åskmoln ur sängen det första man gör när man vaknar.
När jag kom in i köket för att göra frukost stank det popcorn.
R åt igår kväll och orkade tydligen inte diska ur skålen.
Jag blev vansinnig.
En lång harang av fula ord for igenom huvudet.
Diska ur skåleländet under ytterligare tysta svordomar och förbannelser och gick sen och stirrade elakt på den i diskstället ändå tills vi gick hemifrån.

En aningens överreaktion?
Nää...

2 minuter

Så länge hade han gråtit när jag gått, sen hade fröken satt på musik och han hade blivit glad och dansat istället.
Han är helt tokig i att dansa.

När jag hämtade honom och han fick syn på mig åkte mungiporna ner lite och han var på väg att börja gråta, precis som om han kommit ihåg att han varit ledsen förra gången han såg mig.
Men han kröp upp i famnen istället och slog ett par gånger på jackan, sedan var jag tydligen förlåten.

Kommande magsjuka?

Det går magsjuka på dagis.
Det skulle varit 7 barn där imorse.
De var 3.
Jag hyser inga illusioner om att vi ska slippa.
Hur hanterar man en magsjuk 1-åring?
Jag vill verkligen veta, alla tips och råd är välkomna!
Jag antar att det inte går att ställa fram en hink och säga:
- Spy här tack!
?

Telefonsamtal med dagis

Jag peppade mig själv innan jag ringde.
Nu ska jag vara tuff.
Nu ska jag bita ihop.
Nu ska jag ta det coolt.

*Ring ring*
Fröken T svarar
Jag presenterar mig.

- Jag tänkte bara höra hur det går. *snyft snyft* (Fan också)
- Åh, det går så bra så, han har precis ätit frukost.
- Mhm, vad bra. *snyftar lite till* (Men skärp dig!)
- Ja det är inga problem, det är nog värre för dig och det är ju inte så konstigt. Du lämnar ju bort det finaste du har så det är klart att det är jobbigt. (säger fröken förstående)
- Jo, men då kommer jag och hämtar vid två då...
*hulkar för fullt*
- Ja gör det, vill du så är det bara att du ringer fler gånger. Och är det så att det är något innan så ringer vi, det vet du.
- Ja... tack... hejdå... *hulkar så jag knappt kan prata längre*

Visst var jag cool?

Inskolning - dag 9

Förskolefröknar är onda, så måste det vara... igår kom nämligen fröken M och sa att jag idag skulle säga hej då och gå hem direkt på morgonen!
Så det gjorde vi, och han blev ledsen... stora tårar, skrik och armar som sträckte sig efter mamma.
Jag ler, vinkar, vänder mig om och går.
DET ÄR SÅ FEL. Mitt barn skriker och jag går därifrån.
- Du kan ringa om en stund, jag vet att det är jobbigt för dig.
Säger M när jag går ut genom dörren.

Skitsnack.

Ingen kan ha det så jobbigt som jag när de ska lämna sitt barn.
(Ja jag vet, jag vet, men låt mig få vältra mig i självömkan en stund)

Gick en extra sväng innan jag gick hem... Det är svårt att gråta när man håller på att frysa öronen av sig.

Nu ska jag strax ringa och höra hur det går.

Inskolning - dag 8

Jag blev hemskickad efter bara 1½ timme. Det har inte alls gått bra... för mig alltså. Skrutten hade haft det toppen, ätit massor, sovit en dryg timme och inte varit ledsen en enda gång.
Men härhemma... Huset var helt tyst, det var inte ett "Skrutten-ligger-och-sover-tyst", utan ett "helt-ensam-i-huset-tyst". Jag tycker inte om det!
Jag fick lov att dammsuga bara för att få lite ljud, men det fungerade inte heller. Det saknades någon som sprang och stängde av dammsugaren och drog i sladden.
Det gick väldigt mycket smidigare än normalt, men det kändes inte bra.
Jag måste verkligen hitta ett jobb, annars kommer jag att bli tokig om dagarna!

Jag ljög

Jag har visst lagt pussel sen Skrutten kom!


Typ 1142 gånger.

Bit för bit

Vet ni vad jag saknar som jag inte haft tid/plats med sen jag fick Skrutten?

Lägga pussel!

Jag älskar Jan van Haasterens Pussel, där man oavsett hur mycket man tittar på kartongen hela tiden upptäcker nya saker när man lägger pusslet.


Eller Wasgij pusslen, där man ser en bild på kartongen och man sen ska lägga det som en person på bilden SER. I dethär fallet ska man lägga det bonden på kärran ser:

Vilket är detta:

Dessa två sorts pussel saknar jag fruktansvärt mycket.
Men att försöka lägga pussel med Skrutten, då kommer mamma att få tokspel. Och någon barnfri plats att lägga pussel finns inte.
Jag har i och för sig en pusselmatta... men jag vill ju kunna ha pusslet liggande, gå förbi och lägga en bit då och då.

Ett snöigt Sverige

Jag träffade min granne idag, en väldigt söt och rar farbror på några och åttio.
Han var så glad, för nu hade det ju kommit ordentligt med snö, det var nästan som när han var barn. Han skulle leta reda på sin gamla kamera för att ta lite foton.
Lite inspirerad av hans entusiasm tog även jag med kameran ut.
Jag förbannade mig själv för att jag inte tänkt tanken igår, när det var solsken och allting glittrade.
Men snötyngda träd är vackert trots moln.

Inskolning - dag 7

Idag har jag suttit i personalrummet, föga stimulerande.
Jag lyckades återigen med konststycket att glömma att ta med en bok, så lektyren som sysselsatte mig under de tre timmarna var Sunes jul och en mängd Damernas värld.
Jag kan upplysa om att det första var att föredra.

Skrutt hade ätit lite dåligt men somnat efter bara lite gråt (beroende på att fröken som inte visste hur han brukade ligga hade provat lägga honom på mage istället för på rygg som han är van med.)
Nu är jag hemskickad för att stoppa i mig lite lunch, de skulle ringa när han vaknade. Spännande att se hur det går och hur länge kan kommer sova.
Jag satsar några kronor på en halvtimme...

---------------------------------------------------

tsss... en hel timme hade han sovit Skruttungen.

Inskolning - dag 6

Skrutt sov bra förhållandevis bra inatt och det blev dagis idag trots allt. Han var snorig och hade slem i halsen men det hade ju alla andra barn också så fröken tyckte att vi kunde komma ett tag ändå.
Det gick bra... ända tills mamma gick och satte sig i personalrummet, då fungerade det inte alls. Vi får göra ett nytt försök imorgon. Då ska han dessutom försöka sova middag där, det ska bli spännande att se hur det går. Är han lika trött som idag efter lunchen så kan det nog fungera, han somnade i vagnen på vägen hem och var helt borta när jag klädde av honom och la honom i sängen, lilla gubben...

Vi hoppas

Huvudändan är upphöjd.
Näsdroppar insprutade (under vilda protester)
Alvedon är intaget.
Alla tummar i huset hålls för en lugn natt.

Tack för alla tips, de är välkomna. Även om det är sånt jag egentligen vet så är det ändå bra att höra hur andra gör... det är inte alltid tankarna är helt logiska klockan två på natten.

Sixten Jernberg fyller 80 år

Hörde en intervju med honom på radio.
De talade om hans fantastiska karriär och sen säger reportern:
- Och sen 1956 Så fick du bragdguldet! Vad betyder det för dig?
Sixten Jernberg: - Egentligen ingenting, såntdär man får utanför tävling är ju lite annat...

*Haha*

Alla andra idrottare: "Åh det känns så roligt, verkligen hedrande."

Sixten Jernberg: "Få ett pris utan att ha vunnit en tävling, knepigt. Vem bryr sig om var en jury tycker?"
Typ.

Ok, liite mysigt är det

Det har slutat snöat och det ligger ett tjockt snötäcke ute, tjockare än jag sett på flera år. Jag börjar tycka att det är riktigt vackert och skulle så gärna vilja ta med Skrutten ut och leka. Men han är absolut inte i form för det, fy sjutton vilken dunderförkylning.
Nu har han sovit i över tre timmar, inte konstigt med tanke på att han var uppe större delen av natten. Nu vill jag att han ska bli frisk och att snön ska ligga kvar tills han hunnit leka i den.

Det lutar åt att det blir paus från inskolningen imorgon.

Vakennatt

Skrutt har inte sovit inatt.
Han somnade, sov en timme och vaknade och gallskrek, om och om igen.
Klockan 2 gav vi upp och R erbjöd sig ta natten.
Så grabbarna har varit uppe. (Själv har jag sovit med öronproppar.)
Skrutt ville inte sova i pappas famn, inte sova i sängen med pappa på golvet, inte brevid pappa på golvet.
Han har slumrat till och sen vaknat.
Jättesnorig har han varit, vet inte om det blir för täppt när han sover eller vad det kan vara?
Jag har funderat på öroninflammation men då borde det väl göra ont även på dagen?
Nu är han lika glad som vanlig igen och har inte haft någon feber.
Det är bara när han vaknat som han varit så otroligt ledsen.
Kan en förkylning verkligen ställa till det så mycket?
Kan det vara dagis som spökar?
Eller finns det kanske någon dum sjukdom som bara gör ont när man sover om natten?

Jag hatar att inte förstå vad som är fel!

Snö... igen

Det har snöat inatt, heeela natten och det ska tydligen fortsätta hela dagen också. Ungefär en dm snö har dimpt ner hittills så nu är det ett flera decimeter tjockt snötäcke på gräsmattan.
I mitten av december hade jag varit överlycklig!
Nu i februari - not so much.

Det man borde ha vetat

Visst finns det saker som man ibland kan känna att man borde ha vetat tidigare, sånt som man upptäckte eller förstod när man var alldeles för gammal.
Eller är det bara jag?

För att ta ett exempel:
Det var först i tonåren, de ganska sena tonåren, som jag insåg vad det innebar att raka bikinilinjen. Innan tyckte jag att det var himla konstigt att så många kvinnor verkade ha problem med hår på magen... Kunde det verkligen vara så vanligt?

Ytterst pinsamt.

Jag BORDE ju liksom ha förstått.

Jag kommer ihåg att jag var så glad över att jag inte pratat om det med någon annan och på det sätter idiotförklarat mig själv!
Inte förrän nu vill säga.
Men det bjuder jag på.

I soffan

Skrutt har lärt sig klättra upp i soffan.
I blame dagis!
Det var väl ganska oundvikligt men han hade gärna fått vänta ett tag till med att lära sig det. Jag håller på att få ungefär 732 hjärtattacker om dagen.
Han är helt tokig, ställer sig och hoppar och sliter i ryggstödskuddarna som lossnar och både han och kudden är på väg baklänges ner i golvet. Sen sätter han sig på armstöden och ska göra baklängesvolter ner i golvet.
Fy sjutton vad jag går och är nervös, hjärtat i halsgropen har fått en ny mening.

(Medan jag skrivit dethär inlägget ramlade han i golvet för första gången, som tur är tog den blöjbeklädda lilla rumpan den värsta smällen.
Jag känner hur de gråa håren börjar komma.)

Det fanns en gång då man kunde lägga honom på ett ställe och han låg kvar där.
Det känns som eoner av tid sedan det inträffade.

Snö

Det snöade när vi vaknade i morse, och det har snöat hela dagen sen dess.

V Å R
Nu tack!

Inskolning - dag 5

Hela tre timmar spenderades på dagis idag och det hann hända mycket spännande under de timmarna.
Först var det dockteater.
Alla barnen satt snällt på golvet och tittade, utom Skrutten. Han ställde sig mitt på golvet och började prata med dockorna med hög röst. Eller om han ville tala om för resten av rummet att det var lustiga små figurer som rörde sig där uppe ovanför skynket.
Det noterades.

Sen blev det kalas, Saft och muffins med godis på! Det hör inte till vanligheterna att han får det och det hör inte till vanligheterna att det serveras på dagis, men nu fyllde en kille år och hade bakat till alla barnen. Ett lyckligt sammanträffande som Skrutten inte var sen att tacka för.
Muffins med godis och saft, det var till och med värt att sitta still i frökens knä för att få mumsa på.

Sen var det lek och skoj efter det, en halvtimme innan lunchen började han bli riktigt trött. Först for han omkring i 110 för att det inte skulle märkas. Sen satte han sig i soffan, lutade sig mot kuddarna och bara tittade på de andra barnen.
Lunchen verkade pigga upp. Fiskgryta, potatis och grönsaker gick ner utan problem.

När vi kom hem var det raka vägen i sängen och han sov i nästan 1½ timme.
Tuff dag, men bra.

Tolkningsfråga?

Vad jag säger: Kan du fixa det?

Vad jag menar: Fixa det nu!

Vad han hör: Om du känner för det kanske du kan fixa det nångång? Ingen brådska, inom ett halvår vore bra.


*muttrar*

Skit också!

Det finns tillfällen då jag inte tycker att min lilla kille är den allra trevligaste varelsen i världen.

När han bajsar i badbaljan.
Till exempel.

Sötaste Sara!

När vi kom hem från dagis stod det ett paket lutat mot ytterdörren.
Sara hade skickat deras superbraiga vällingsburk.










Min egen har jag ju lyckats paja när jag skickade den i golvet för ett tag sedan.

Tack världens bästaste Sara!

Inskolning - dag 4

Det gick superbra idag.
Fruktstund när vi kom dit, och istället för att sitta med frukt i handen och bara stirra på de andra barnen i ringen satt han istället i frökens hans och mumsade päron, han gick till och med fram och tog en bit till sen. Han har lite svårt för detdär att sitta still i ringen när man ska äta, han vill ju utforska samtidigt.
En av fröknarna från den andra avdelningen kom in och hälsade, "jaha det är han som är så glad hela tiden" sa hon och tittade på Skrutten.
De har pratat om honom och säger att han är glad, på något märkligt sätt blev jag löjligt stolt, precis som om det vore min förtjänst att han varit på bra humör.
Nåja... vem har sagt att man måste vara logisk som mamma.

Efter fruktstunden så var han inne med två andra barn och lekte medan de andra var ute. När de sen kom in satte de på musik och han dansade med en annan liten kille. Han jagade Skrutten runt runt och oj vad Skrutt skrattade! Han skrattade och skrattade och skrattade.
Själv stod jag och kikade bakom en glasdörr, rädd för att störa honom i leken och med en varm känsla i hjärtetrakten.
Annars tillbringades ganska mycket av min tid med lilla A som är lika gammal som Skrutten, vi har lagt pussel. De var lite kort om personal idag och eftersom fröken M har inskolning med Skrutten så försvann hon liksom också. Jag dög tydligen som substitut för A var inte alls glad när vi skulle gå hem igen.

Imorgon ska vi äta lunch där, spännande att se hur det går.

Hur lång tid brukar man föresten ha inskolning? Här har de två veckor (10 dagar) som självklart förlängs om det behövs. Jag tycker det är jätteskönt, läste om en mamma som hade fått lov att gå ifrån en stund redan andra dagen. Det hade jag aldrig klart!

Inskolning - dag 3

1½ timme idag, det gick bra.
De större barnen på avdelningen var ute så det var bara Skrutten och en flicka i hans ålder inne. Lagom mycket tyckte han.
Det är bara ett barn till i hans ålder där och det börjar en till efter Skruttens inskolning, så de kommer vara 3 stycken i ungefär samma ålder. De andra 9 barnen är 1 eller 2 år äldre.
När de äldre barnen kom in, de sista 10 minutrarna så fungerade det bra, han hade väl blivit lite varm i kläderna kan jag tänka mig.
Sen har han sovit riktigt bra inatt, det spelade nog också in.

Inte bara sy

Jag vill lära mig sticka och virka också.
Varför kommer jag inte ihåg någonting från syslöjden i skolan!?!

Jo föresten.
Jag kommer ihåg hur man knyter vänskapsband -
det fastnade minsan.

Bra prioriterat.

Inskolning - dag 2

Det gick inte riktigt lika bra idag, det var tänkt att vi skulle vara där 1½ timme men vi fick korta av det.
Skrutten sov dåligt inatt, antagligen av allt nytt igår, och han var nog trött redan innan vi kom dit. Så när en annan pojke blev ledsen började även Skrutt storgråta och skulle sitta hos mamma, så vi satt och myste en stund, sen gick han ner och spatserade bort och slog huvudet i bordet. Fler tårar och mycket gnugg i ögonon.
Fröken M tyckte att vi skulle vänta tills han blev glad och sen gå hem för att göra ett nytt försök imorgon, så att han inte skulle förknippa dagis med att vara ledsen.
Så vi gungade lite gunghäst och sen gick vi hem, en knapp timme blev det.

Bildpärm

Alla barnen på dagis har varsin pärm med bilder av sina nära och kära, sig själva, saker de tycker om och när de gör saker de gillar. Den tittar de i när de kanske är lite ledsna eller bara när de känner för det. Alla barnen var väldigt stolta och förtjusta i sina pärmar.
Jag tycker det var en jättebra idé, men nu sitter jag och ska försöka komma på vilka bilder vi ska sätta in.
Måste fotografera pappa med fru, har inte en enda bra bild av dem, men annars är nog närmaste släktingarna avklarade. Vilka saker kan Skrutten tänkas uppskatta att ha bilder på?
Sin favoritboll, snuttisarna och sin bil kanske... Nån bild när han badar och när han är ute...
Svårt värre...

Sjukt?

Ska vi ha en gissningstävling?
Hur många dagar tar det innan vi ligger däckade av dagisbaciller?

Det var förkylningar till höger och vänster och de hade även nån slags influensa som gick.

Lovely.

Inskolning - dag 1

Det var en stor dag idag, första inskolningsdagen. En timme skulle tillbringas på dagis.
Det var en ovanligt effektiv mamma som klev upp ur sängen på morgonen, morgonbestyren som brukar pågå under 90 minuter fixades idag på 45. Sen iväg.
Ju närmare vi kommer desto mer växer klumpen i magen.
Utanför dagis möts vi av två barn som nyfiket kikar på Skrutten, hans blivande dagiskompisar.
Klumpen flyttar sig upp i halsen.
Vi kommer in och packar ur oss, möts av fröken M som ska ha hand om inskolningen. Skrutten är lite avvaktande, han följer efter oss in men håller sig i dörrar och väggar längst vägen. Vakande ögonkast kastas på mamma för att se att allt är ok.
Så kommer han in och ser alla leksaker och då tar leklusten överhand och han springer iväg.
Sen är mamma bortglömd.
Jag sitter vid ett bord i samma rum och tittar på min lilla kille där han utforskar leksakerna och bekantar sig med fröken och med barnen och helt plötsligt vill inte klumpen stanna inne längre. Ögonen svämmar över och jag smiter diskret ut i köket för att torka tårarna.
Min lilla pojke är så stor, min lilla bebis är borta.

I nästan en hel timme leker Skrutten, själv leker jag med några av de andra barnen och bläddrar lite i deras bildpärmar. De visar bilder på sina föräldrar och släktingar och favoritleksaker och får en stackars blödig mamma att tänka på annat.

När det börjar bli dax att gå hem söker sig Skrutten närmare och närmare, han börjar bli trött och kommer helt plötsligt ihåg sin mamma igen.
Vi vinkar adjö och går hem.
Nu har han ätit lunch och ligger och sussar i sängen.
Det har varit en lång och ansträngande dag för min stora lilla kille.

Symaskin, skin, skin, sy-ma-ma-ma-ma-maskin

Visst har jag nämnt en eller ett par gånger tidigare att jag inte kan sy?
Trots det har jag flera kvällar de senaste månaderna tillbringat tiden vid symaskinen, för jag vill kunna sy!
Resultatet har varit varierande, mina två "mästerverk" är dessa, en shoppingkasse och en dragsko påse till Skruttens klossar.











Jag är medveten om att de inte är mycket att skryta med, men med tanke på att det första gången jag försökte fålla upp gardiner tog 2 timmar att få till raksöm på en meter är det ett enormt framsteg.
Så det så.

Men faktum kvarstår, jag vill kunna sy, hur lär man sig det?

I garderoben

Vad spännande det måste vara att vara liten, tänk så mycket nya saker man har att upptäcka hela tiden! Till och med huset har spännande nya ställen som bara väntar på att utforskas. Nu senaste dagarna har Skrutt t ex upptäckt att det finns mystiska dörrar i mamma och pappas sovrum, och inuti de mystiska dörrarna finns det massor av kläder som bara väntar på att rivas ut. I ett av de små rummen bakom dörrarna kan man till och med få plats att gömma sig.
Vad han skrattade när vi öppnade och "hittade honom".