IKEA besöket från helvetet

Vi skulle till IKEA idag och köpa köksstolar. Strålande sol ute gjorde att det inte direkt var trångt på parkeringen och förutsättningarna för att kunna gå och strosa, provsitta, fundera och jämnföra var alltså ganska goda. Om det inte varit för den lilla vrålapan a.k.a Skruttungen.
Han vrålade sig igenom hela IKEA.
Köksstolarna vi köpte var ett resultat av följande samtal:
Pappan: *Som just jagat rätt på vrålapan och tagit honom med till köksavdelningen* Har du hittat nåt eller? *försöker hålla i det arga sprattlande monstret*
Mamman: VA?!? *Försöker överrösta illvrålet*
Pappan: HAR DU HITTAT NÅT?
Mamman: JA... DE HÄR KANSKE...? *pekar på närmsta stolarna, ett gäng svarta sådana*
Pappan: *tittar snabbt* JA DE BLIR NOG BRA.
Mamman: MEN VI MÅSTE JU JÄMFÖRA!
Pappan: JAHA... VILKA FLER DÅ?
*Mamman går och visar några till*
Pappan: NEJ, DE SVARTA BLIR NOG BÄST.
*vrålapan höjer skriken med ytterligare några decibel*
Mamman: JA OK, BARA VI KOMMER HÄRIFRÅN!

Tja vad säger man, inte det mest välgrundade beslut vi tagit, stolarna ligger i sina förpackningar och väntar på att packas upp, men jag vågar inte, de kanske är helt åt skogen.

En dag i skuggan

Det var en inte alltför pigg och fräsch äkta man som jag gick och väckte vid tiotiden i morse. (Ett par whiskey och en flaska vin brukar kunna ha den effekten dagen efter.)
Det finns ju roligare saker än en bakfull karl.
Jag är glad att det inte behöver dras med det så ofta. Nån gång per år, och det får jag väl stå ut med.
Hursom.
Vi hade planer idag så det vara bara att vackert kliva upp. Han fick börja dagen med att byta en ordentlig bajsblöja, sånt är ju alltid uppiggande när man är bakis *skrattar rått*
Sen var det bara att få i Skutten frukost för att åka ner på stan för att göra några ärenden. Väl ute bland folk började han bli människa igen - maken alltså.
Resten av dagen har tillbringats hos svärföräldrarna ute i stugan, Skrutt har varit igång hela dagen, själv har jag varit fruktansvärt trött och mest suttit på en solstol i skuggan (palla sitta i solen!) med solglasögon för att ingen skulle se när jag slumrade till.

Grillkväll och sovmorgon

Tjejerna från skolan var på besök igår, grillkväll stod på schemat. Tokmysigt att träffa dem igen.
Skrutt tyckte det var kul, så kul att han inte ville sova. Alls.
Han somnade och vaknade, somnade och vaknade jag vet inte var det var med honom. Kan kanske vara fler tänder på gång? Runt midnatt somnade han i alla fall för sista gången. Klockan är 9.30 nu och han sover fortfarande, det gör även pappa.
Själv somnade jag runt tvåtiden och vaknade 8.08, trött i huvet men pigg i kroppen.
Det är så irriterande, här har man för en gång skull möjlighet till en riktigt ordentlig sovmorgon och så kan jag inte ta till vara på den!

12 tips på saker att göra när mamma fixar med maten

1. Riv av mammas skavsårsplåster från hälen.
2. Försök riva av även skavsåret.
3. Plocka ur alla bestick ur besticklådan.
4. Peta in gafflarna under spisen.
5. Försök dra loss mammas tår från foten.
6. Försök äta upp plåstren från tips nr 1.
7. Försök komma åt förskäraren.
8. Tryck på alla knappar till diskmaskinen.
9. Klättra upp på bordet.
10. Slå på mammas rumpa.
11. Krama ovannämnda rumpa.
12. Bit rumpan.

Som sagt:
"12 tips på saker att göra när mamma fixar med maten"
eller:
"Varför mamma numera har tandavtryck på skinkan"

Lite kyligt?

När jag hämtade på dagis idag så var Skutt iklädd endast ett par tunna långkalsonger och t-shirt.
Nog för att jag var trött imorse, men långkalsonger? Så borta var jag väl ändå inte?!
Nejdå, fröken började förklara.
- Jo vi har haft en liten balja med vatten och leksaker...
Resten var inte så svårt att räkna ut.
Det var tänkt att barnen skulle sitta brevid baljan och leka med sakerna.
Haha
Första obevakade ögonblick (när ett annat barn gjorde sig illa och fröken tog upp henne) klev mitt lilla vattendjur självklart rakt ner i baljan med kläder och skor och började plaska förtjust.

Jag insåg att det kanske var dax för en ordentlig genomgång av lagret utav extrakläder på dagis.
Och kanske byta ut långkalsongerna mot shorts.

PMS

Jag har ont till tusen och är lika svullen som en ballong.
Jag tittade mig i spegeln igår och konstaterade att jag såg skapligt gravid ut.
Tjusigt värre - om man verkligen är gravid vill säga - annars: Not so much.
Svärföräldrarna var förbi igårkväll, jag vet inte om det vara var jag som inbillade mig, men nog tyckte jag att svärmor sneglade lite misstänksamt på magen.
Ajdå.
Hoppas hon inte förväntar sig fler barnbarn innan året är slut.

Påklädning

Skrutt hade bråttom ut idag, så bråttom att han valde att klä på sig själv när mamman och pappan sölade.
Här tyckte han att han var färdig:
Det tyckte inte mamman och pappan, de envisades med både tröja, byxor och strumpor.
Sååå jobbiga!

Det jag avskyr med sommaren

Landet skulle rensas, jag hade bestämt mig, nu skulle det bli gjort.
Med beslutsamma steg, fast blick och med trädgårdsredskapen i högsta hugg gick jag mot det potentiella minfältet.
Jag satte mig på huk och började rensningen. Genast kom tre stora spindlar framkrypandes.
Jag är hysteriskt, sjukt, panikartat rädd för spindlar. Kallsvetten kom på ett par sekunder, händerna började skaka. I ren panik tog jag närmsta redskap och började slå frenetiskt på odjuren.
De vägrar att dö!
Jag hugger och hugger och hugger.
Det är dom eller jag!
Till sist dör det första och jag fortsätter att rensa.
Hela tiden kommer det nya spindlar, nya stora spindlar.
Jag flyttar mig runt i landet för att undkomma dem men de är överallt.
5 minuter, sen håller jag på att gripas av fullkomlig panik. Händerna skakar nästan okontrollerbart och tårarna svämmar över i ögonen.
Jag ger upp.
Maken går för att studera spindlarna.
De är verkligen groteska. Bakkropparna är över 1 cm stora.
- De bär omkring på blåsor med sina ägg i. Konstaterar han.
Jag retirerar. Går in och sätter på en tvätt istället, det verkar säkert. Kläderna från landet åker med i maskinen de också, det känns som om det kryper i dem.
Landet lämnar jag härmed åt sitt öde. Vill maken rensa får han gärna göra det, om det hänger på mig så kommer det att gro igen.
Vi asfalterat trädgården och målar den grön. Det verkar bra. Ingen gräsmatta att klippa heller.

Ett landsbygdsbarn med en betongunges själ - det är jag det.

Glad Midsommar!

( Midsommarkransen är från firandet som de hade på dagis. Han hade gjort den heeelt själv påstod fröken. Jo tjena :) )

"Ska ni inte skaffa barns snart?"

Det är en fråga som ställs ofta, av alla möjliga personer i alla möjliga sammanhang. Den kan ställas mellan personer som är nära släkt / nära vänner / ytligt bekanta.
Jag ställer den aldrig!

Den som frågar ser det säkert som vilken vardaglig (om än ganska privat) fråga som hellst. Kanske är det så för den som svarar också, men det kan man ju aldrig veta.
Häromdagen var jag med när två personer hade just det samtalet.
Person 1: "Ska ni inte skaffa barn?"
Person 2: "Vi försöker, och har försökt många år, men jag har svårt att få barn"
Sen berättade person 2 om deras problem när det gällde detta.
Jag pratade lite med person 2 efteråt som sa att det var lika bra att säga som det är för att sen slippa allt tjat och alla närgångna, nyfikna frågor. Det brukade bli en besvärad tystad och sen knäpptyst i barnfrågan efter det.
Starkt tycker jag, väldigt starkt.
Alla orkar inte berätta som det är... många tiger och lider, får en klump i magen när frågan kommer, ler och säger:
"Vi får se, kanske längre fram" medan de gråter inombords.

Det är faktiskt ganska vanligt att ha svårt att få barn.
Jag känner till 5 par i min bekantskapskrets som jag vet har / har haft svårt för det, och det finns några till som jag misstänker hör dit.
Men jag tänker inte fråga.

Frågan är säkert välmenad när den kommer, nästan alltid ställd av någon som som själv fått barn utan problem, eller som inte försökt bli med barn ännu.
Men tänk på att barn inte är något man bara kan "skaffa", utan något som många får kämpa hårt för att kunna få.

Underbaraste

Skrutt har fått en ny kompis på dagis, en sommarjobbande kille på några och 20. När jag hämtade igår kom de infarande tillsammans, skrattande och tjoande.
- Vilken underbar unge! utbrast killen.
Jag kan ju inte mer än hålla med.

Jag orkar inte skriva så mycket just nu

Jag är helt slut. HELT SLUT!
Stressar till dagis på mornarna, full fart på praktik hela dagarna, stressar för att hämta på dagis, stressar för att hinna laga mat innan Skruttungen blir helt rabiat av trötthet. Kvällsbestyr, läggning och sen när han väl somnar är det alla miljoner saker som hela tiden behöver göras hemma för att få vardagen att flyta på. Fixa matlådor, diska, tvätta, plocka undan, vika tvätt, städa... osv osv... Idag dammsög jag och gjorde en snabbtorkning av golven. Det var två veckor sen jag dammsög senast, jag har inte hunnit och skräpet låg nu och morrade i hörnen.
Jag fullkomligt stupar i säng på kvällarna, somnar innan huvudet hunnit landa på kudden och vaknar på morgonen med en känsla av att det gått 5 minuter sen jag la mig.
Jag är så trött!

Ösregn och ny plan

Vi tar brädorna till staketet och bygger en ark, det verkar behövas.

Stackars maken

I helgen hade han tänkt bygga klart staketet på altanen.
Men så kom vi (ehm...jag) på att vi skulle sätta plankorna på ett annat sätt än vi hade gjort. Tyvärr innefattade det att de plankor han skruvat upp måste ner igen och stöttepelarna måste flyttas.
Han var inte jättenöjd, men i alla fall glad att jag kommit på det nu och inte när det var klart. Det var vid lunchtid igår och precis när han ska börja så öppnade sig himlen och det började regna... och så har det fortsatt sen dess.
Det har regnat konstant i över 1½ dygn! Ingenting har han kunnat göra, så istället för att bli klar har det blivit dubbelt så mycket som är kvar som väntar.
Stackars R.

Prov

Vi hade prov i Excel idag.
3 st dök upp.
Starkt jobbat klassen!
Vissa är bortresta och hade pratat med läraren i förväg, men lååångt ifrån alla.
Jag tyckte riktigt synd om henne.
Men för oss som kom dit gick det i alla fall bra, heja oss! :)

Lataste morsan i stan

Det tar knappt 10 minuter att gå till dagis.
Idag kändes det som en lika stor utmaning som att gå till månen.
Vi tog bilen.

Lat, oekonomisk miljöförstörare anmäler sig.

Godmorgon

4.30 då vaknade Skrutt och gallskrek.
Nej nej nej inte dag! Jag har sovit alldeles för lite hela veckan, jag orkar inte, hela kroppen skiker nej.
Jag tar mig yrvaken ur sängen och känner hur huvudet börjar dunka, går in i hans rum.
- Hej älskling, varför är du ledsen? säger jag med en röst som ska föreställa mild och lugnande. Misslyckas kapitalt då jag fortfarande är halvsovande och det blir lite sluddrigt.
Han har lyckats snurra in sig i lakanet så jag tar upp och tröstar.
Vi sätter oss i soffan en stund och myser innan jag kommer på att jag måste byta blöjan. Då upptäcker jag att pyjamasbyxorna är alldeles blöta på magen. Blöjan har läkt.
Fan. Jag som precis hade lyckats få honom sömnig igen. Går med ungen mot axeln in hans rum och letar reda på nya byxor. Tittar ner i sängen och ja, självklart är det en stor blöt fläck där också, vid huvudkudden, det blir lätt så när man sover som pippi långstrump.
Bara att sätta ner den trötta sonen och bädda om. Bort med underlakanet och lite plastad frotté på fläcken. (Inget tvätta madrass klockan 5 på morgonen!)
Medan jag bäddar så börjar Skrutt leka med sina leksaker och piggna till så det blir en stund till i soffan innan jag vågar försöka mig på att lägga honom. Det går bra.
Ända tills jag lägger huvudet på kudden, då börjar han gny. Han har sovit av och till sen dess, med lite skrikande på passande ställen.
Jag har inte sovit av och till. Jag har inte sovit alls.
Nu är klockan snart 7 och jag måste gå och ta upp den trötta lilla saken ur sängen, ordna morgonbestyren, gå iväg till dagis och sen åka till skolan för att göra ett prov, fast jag knappt vet vad jag heter.

Sådär.
Nu har jag gnällt av mig.
Nu känns det bättre.
Marginellt...
Men bättre.

Trots färgen

Jag har fått (köpt) en ny bärbar dator!

Den är inte rosa - men bra ändå.
Konstigt nog.

Jag måste verkligen skärpa mig med ironin!

M i skolan idag:
"Det där inlägget om din man och badrummet... jag trodde också att du var ironisk tills jag såg ditt andra inlägg."

Shit.
Undrar om det kanske blivit lite mycket ironi ett tag.
Jag måste försöka skärpa mig - eller börja märka oironiska inlägg med en bild på en allvarlig figur eller nåt.
Jag kan vara seriös!

3-dagars feber

Skrutt har fick mystiska utslag igår och vi fattade ingenting. Är han känslig mot nåt vi ätit? Idag när jag hämtade på dagis hade de blivit ännu mer utspridda.
Vi har funderat och googlat och till sist ringde vi sjukvårdsupplysningen.
En mycket trevlig sköterska talade om att det med väldigt stor sannolikhet var 3-dagars feber. När febern försvann fick man tydligen utslag.
3-dagars feber... jodå alla symptom stämmer... utom det faktum att vi missat själva febern.
Way to go föräldrarna!
Nåja, det kunde tydligen vara ganska lindrigt och ofta påverkades inte barnet i övrigt. En liten ursäkt kanske...

Nu har jag i alla fall en förklaring till dagis imorgon, i och med att utslagen hade ökat under dagen var de lite fundersamma.

Problemet när man vanligtvis använder mycket ironi

Maken misstänksamt:
- Menar du det sista som du skrev i förra inlägget, eller menar du tvärtom?

Badrumsmöte

Maken kom in i badrummet för att borsta tänderna när jag stod och sminkade mig. Han studerade när jag målade ögonen.
- Gud vad ni kvinnor håller på...
- Ja du ser vad jag gör för din skull! (Skämtade jag, eftersom jag snarare sminkar mig av själviska skäl.)
- Men du... jag tycker du är minst lika fin utan smink.
- Minst??
- Ja... det är ju DU...

Det värmde ända in i själen.

En eftermiddag att lägga bakom sig

Vissa dagar är Skrutt helt omöjlig när jag hämtar från dagis, så fort vi kommer hem blir han jättegnällig. Trött och allmänt irriterad. Såna dagar kan jag längta tills han går och lägger sig, bara så att det ska bli lite tyst!
Sen kommer den tiden då han äntligen sover... då börjar jag störa mig på att det är så tyst, den jobbiga eftermiddagen bleknar liksom bort och bara bilden av min glada skrattande lilla kille syns framför näthinnan. Då får jag istället en stor lust att gå och väcka honom för att få kramas lite.
Fast han får sova vidare.
Oddsen att det är den glada skrattande skruttungen jag skulle plocka upp ur sängen, istället för den arga och irriterande, är nog ganska dåliga.

Valvakan

Jag satt uppe vid datorn ganska sent igårkväll och lyssnade i bakgrunden på valvakan på TV.
De gick igenom könsfördelningen från vallokalsundersökningen om vilka som röstat på vilket parti. Claes Elfsberg och Sören Holmberg pratade och samtalet gick ungefär såhär:

Claes Elfsberg: Ja och om vi tittar på FI så ser vi ju att det är en klart övervägande del av kvinnor som röstat på dem vilket ju inte är så förvånande.
Sören Holmberg: Hur menar du då?
Claes Elfsberg: Ja det är väl inte så anmärkningsvärt när de profilerar sig så stort i jämställdhetsfrågor.
Sören Holmberg: Jo... men det finns ju ingen anledning till att även vi män inte skulle engagera oss i det. Det kan ju vara värt att tänka på.
Claes Elfsberg blir lite ställd.

Jag röstade inte på F!, men trots det fick jag en överväldigande lust att göra high five med den Sören Holmberg.
Jämställdhet är inte bara en kvinnofråga.

En fråga till bästaste Sara

I en kommentar under inlägget om Skruttens diarré:

Sara J sa...
"Om det handlar om diarre och inte kräkningar så är det vätska och stoppande mat som gäller."

Jag måste få fråga: Vad är det för skillnad om det är kräkningar också?
Ska man inte ge stoppande mat då?
(Det kan vara bra att veta för framtida behov)

Byggare Bob

R har börjat bygga staket på uteplatsen så vi ska kunna ha öppet i sommar utan att man behöver ha koll på Skruttungen varenda sekund. Han kan vara ute på altanen även om man lagar mat i köket utan att kunna knata ut på vägen. Skönt. Dessutom kommer det bli lite mer insynsskyddad.
Det kommer nog bli bra, än så länge ser det lovande ut. Nu har jag börjat drömma om staket till tomten också... men det blir nog tyvärr inte i år.

Skrutt har hunnit med både att "hjälpa" pappa och att jaga såpbubblor med mamma. Stackarn sprang som en tok för att få tag på de roliga flygande bollarna, sen försvann de alltid mystiskt precis när han hann fram. Det var nästan så jag tyckte lite synd om honom, men han hade kul.

EU-valet

Vi tog oss iväg till röstlokalen och gjorde vår plikt nu på morgonen. Trots regn.
Det var inte direkt så att vi fick armbåga oss fram för att komma in. Snarare tvärt om.
Det stod en man i dörren som lyste upp lite när vi kom, han höll upp dörren och gick sen in till sitt andra jobb som var att dela ut kuverten till valsedlarna.
Vi var de enda röstande i lokalen.
Om det berodde på att regnet, att endast en småbarnsfamilj tycker att 9.30 är en bra tid att rösta på, att alla andra hade förtidsröstat eller om det var ett uttryck för det allmänna valdeltagandet vet jag inte. Hoppas att det inte är det sistnämnda.
Ni ser väl till att rösta idag om ni inte redan har gjort det?

Beroende

Efter skolan åkte jag en vända till IKEA. Jag skulle titta på om de hade stora ytterkrukor. Men när jag väl kom fram till rätt avdelning hade det hänt något konstigt. Någon hade under vägen hängt på mig en IKEA kassa och plockat i saker.
Jag har ingen aning om hur det gick till!

1 duchdraperi
2 toalettborstar
1 tandborstställ
1 bordstablett för barn
4 skärbrädor

Andra affärer är inga problem, det klarar jag av, men IKEA kan jag faktiskt inte släppas in på utan övervakare.
Jag är beroende.

Urk!

Skrutt bajsade i badbaljan.
Igen.
Lyckades mycket troligen få i sig en del av vattnet innan pappa fick upp honom.
Trevligt.
Ytterligare diarré att vänta?

Shoppa online och i butik

Jag tycker att det är himla praktiskt att shoppa vissa saker online. Speciellt sen Skruttungen kom, det är så smidigt och tidsbesparande.
Vad jag däremot inte gillar är att man måste registrera sig på så många ställen och sen logga in med lösenord. Jag inbillar mig att jag någon gång i framtiden inte kommer att ha kvar den mailadressen och att någon annan kommer att öppna ett mail i samma namn och sedan kunna få mitt lösenord skickat till sig. Jag är nog lite paranoid.
Men faktum kvarstår, jag gillar inte att vara registrerad. Därför brukar jag ibland gå igenom alla ställen där jag finns registrerad (jag har stenkoll på vilka det är) och där jag inte finner det troligt att jag kommer handla igen skriver jag ett mail/ringer och ber att få bli borttagen.
Hos de flesta fungerar det bra, de tar bort mig och spärrar kontot och sen är det inte mer med det. Men vissa verkar ta det som en personlig förolämpning, de krånglar och krånglar och krånglar, och jag envisas och envisas och envisas.
Det brukar gå till sist.
Har idag gjort en sån rensning och mailat till tre företag. Återstår att se hur det kommer att gå.

Men det är ju egentligen inte bara på internet man registreras. En gång i tiden var min plånbok full av medlemskort hos olika butiker och affärer, och då menar jag full. För ett par år sedan satte jag mig och ringde runt till alla företagen och bad att få bli borttagen, något som verkligen inte var så lätt.
Sen dess är jag väldigt försiktig på vad jag tackar ja till för medlemskort, de kort jag nu har är sådana som jag verkligen har nytta av. Det är företag som jag valt att bli knuten till trots att jag vet att det innebär att de samlar information om mina köp och skickar reklam.
Men det är klart att alla företag vill knyta kunderna till sig.
* Vill du ha vårt förmånliga medlemskort som innebär vipkvällar och specialanpassade reklamerbjudanden?
* Vill du bli medlem i vår kundklubb? Du får 25 % rabatt på första köpet!
* Vill du ha vårt medlemskort? Det kostar bara 100:- per år och handlar du för över 2500:- på 12 månader får du det årets avgift gratis!

Jag kan knappast räkna alla gånger jag tackat nej.

Färgglatt

Min bärbara dator är hopplöst seg. Den är alltså så seg så man kan öppna internet, diska, tvätta, städa och duscha innan det går att skriva in en adress. När man sen gjort det hinner man lätt göra om allting en gång till innan den hittar sidan.
Jag bojkottar den.
Kör på makens istället. Den är snabb.
Nu har ovannämnda make börjat ledsna lite på att inte kunna använda sin dator när han vill så häromdagen föreslog han att vi skulle åka och datorshoppa när skattepengarna kommer.
- Jag vill ha en ROOOSA!! gastade jag, varpå han tittade ganska uppgivet på mig.
- Ja... OM vi hittar en bra dator till ett hyfsat pris som råkar finnas i rosa så kan du få den. Svarade han diplomatiskt.
Jag var nöjd. Fast nu har jag börjat inse att han nog inte tycker att färgen på datorn är det första vi bör titta på.
Jag fattar nada.
*tuggar tuggummi och snurrar en hårslinga runt fingret*

Blåsornas blåsa

Jag gjorde nåt riktigt dumt idag, jag satte på mig sommarskorna som jag inte haft tidigare i år och gick jag en vända på stan.
När jag sen skulle satte mig i bilen och skulle backa ut den från parkeringsplatsen för att köra hem kändes det som om någon satte en kniv i vänsterfoten. Jag slet av mig skon och upptäckte en blåsa under foten i storlek som en femkrona. Jag försökte hitta ett sätt att trycka ner pedalen utan att det gjorde ont, men det gick inte. Sulan tryckte upp lika mycket oavsett.
Efter att ha bedömt mina chanser att lyckat köra hem utan att använda kopplingen på hela vägen som obefintliga fick jag till sist lov att ta av mig barfota... då gick det att vinkla foten så jag inte tryckte direkt på blåsan.
Men oj vad det var svårt, barfotakörning är ingenting jag rekommenderar!

Diarré

Jag antar att vi ska vara glada att vi klarat oss från eländet så länge som vi gjort, men nu är det tydligen kört.
Har precis hämtat Skuttungen från dagis då han har fått diarré och jag känner mig ganska handfallen om hur jag ska hantera det.
Mycket vätska, så mycket vet jag, men mer då?

google, google, google....