En eftermiddag att lägga bakom sig

Vissa dagar är Skrutt helt omöjlig när jag hämtar från dagis, så fort vi kommer hem blir han jättegnällig. Trött och allmänt irriterad. Såna dagar kan jag längta tills han går och lägger sig, bara så att det ska bli lite tyst!
Sen kommer den tiden då han äntligen sover... då börjar jag störa mig på att det är så tyst, den jobbiga eftermiddagen bleknar liksom bort och bara bilden av min glada skrattande lilla kille syns framför näthinnan. Då får jag istället en stor lust att gå och väcka honom för att få kramas lite.
Fast han får sova vidare.
Oddsen att det är den glada skrattande skruttungen jag skulle plocka upp ur sängen, istället för den arga och irriterande, är nog ganska dåliga.