Fler såna tack

Vissa dagar är bara så bra. Jag och Skrutt har haft mysdag.
Det började med att han kom in till vår säng när han vaknade och gick med på att ligga och titta lite på barnprogram så jag fick hålla om honom och slumra en stund till.
Efter frukost åkte vi ner på stan då jag hade lite ärenden att göra. Lunch på café, innan vi mätta och nöjda åkte vi sen vidare till Busborgen. Vilket jag misstänker är Skrutt version av paradiset på jorden. Typ. 2½ timme på världens bästa lekställe. Det är ganska bra att ha barn ibland, en helt legitim anledning att åka stora rutschkanor och klättra klätterställningar, me like.
Det bästa av allt; Skrutt har lyssnat på mig hela dagen, inte ett enda utbrott för att han inte fått som han ville.
Bara en sån sak kan ju göra en hel dag.

Anatomi

Skrutt leker bebis med sin docka (som blivit döpt till Tali efter kusinen)
Tali bajsar i blöjan och Tali sover på hans bröst nedbäddad under täcket. De är väldigt söta.
Så blir Tali hungrig - och jag inser att jag kanske behöver förklara ett och annat lite närmare för min son.
Tali får nämligen mat från Skruttens armhåla.
Skrutt tittar ytterst misstänksamt på mig när jag förklarar att maten fakstiskt brukar komma ur mammans tutte.
"Yeah right!" Typ.

...

Jag står och borstar tänderna i badrummet, in kommer en otäck typ.
- Mamma, upp med händejna, annas jag sutej! Den otäcka typen siktar på mig med ett grytunderlägg format som ett X.
Jag räcker snabbt upp händerna.
- Oj, var har du lärt dig detdär?
- På dagis. Mycket nöjd med sig själv.
- Vem har lärt dig det då?
- Tjejerna.

Jag är generellt sätt inte superförtjust över att man delar in personer i "tjejerna" och "killarna" men är ändå lite nöjd att det är "tjejerna" som lärt ut en sån typisk "killgrej". :)

Trial and error

Just nu är det ganska jobbigt att lämna på dagis. Skrutt vill inte att jag ska gå. Han klänger sig fast vid mig som en liten apunge vid sin mamma. Han vill vara på dagis, men han vill att jag också ska stanna. Fröknarna gör sitt bästa för att distrahera och hitta på roliga saker att göra men vissa mornar är jag tvungen att lämna honom gråtande i frökens famn och det känns inte alls bra.
Då skulle man kunna tro att han skulle bli glad när jag kommer för att hämta honom. Jo men visst!
Han brukar tvärstanna i det han gör, skrika "Nej mamma!" och springa och gömma sig.
Alltid roligt att känna sig uppskattad.
Ibland brukar han komma och vilja kramas efter en liten stund, men ibland (antagligen när de lekte nåt extra roligt) blir det tvärstopp.
För nån vecka sedan sprang han in i leksaksskjulet på gården så jag gick dit och försökte övertala honom att vi skulle gå. Inte en chans.
Då tänkte jag vara finurlig.
- Men vet du vad som händer med mamma när du inte vill följa med hem - då förvandlas jag till en DRAKE!
Det funkade bra, han sken upp och ropade:
- Fånga mig mamma!
Planen var då att jaga rätt på ungen och sen flyga iväg med honom mot grinden.
I teorin var planen bra.
I praktiken? Not so much.
Jag hade liksom inte kalkylerat med 10 andra ungarna som också tyckte att det verkade vara jätteroligt att bli jagad och uppäten av en drake och för att sen få en flygtur.
Vet ni hur fort vissa 5 åringar kan springa?!?
30 minuter senare, hade jag lyckats fånga, äta upp och flyga omkring med samtliga ungar och jag var helt jäkla slut!
Tillbaka till ritbordet.

Fjärilar i magen

Är nervös, riktigt nervös!
Tänk första-dagen-i-första-klass-nervös.
Undrar om jag kommer kunna sova alls inatt... ?

Själv funderar jag på 17 olika sätt att be tidningen dra åt helvete

Surfar in på expressen och möts av en artikel om ”17 fina formfixare”. Bilder på 17 olika plagg som alla har till uppgift att få kvinnor (såklart!) att se ut som någon de inte är.
Det är plagg som drar in magen, förminskar låren, förminskar vaderna, skapar midja, slätar ut valkar, förminskar rumpan, förstorar rumpan, förstorar brösten och förminskar brösten.
Är du rund om magen? Köp våra magiska strumpbyxor och midjan trollas fram som genom ett trollslag!
Är du smal? Köp våra fantastiska trosor med rumpinlägg för att få den runda rumpan du alltid drömt om!
Och kom ihåg: Det spelar ingen roll hur du ser ut,
du duger inte - du måste förbättras!

Om att vara efterklok

Jag har blivit faster till världens finaste lilla C och jag är vääääldigt stolt.
Och samtidigt lite avundsjuk på min bror och hans sambo. De verkar verkligen njuta av att vara nyblivna föräldrar och jag känner att jag missade mycket av det när Skrutt föddes – de första månaderna efter förlossningen minns jag som väldigt mörka, väldigt dystra och fruktansvärt jobbiga – på en nivå som inte var riktigt normal.
Nu, i efterhand, men lite distans till allt har jag insett att jag antagligen drabbades av en förlossningsdepression. Men det förstod jag inte då...Det ska ju vara jobbigt att få barn, det sa ju alla. Min barnmorska misstänkte det nog, men jag bet ihop när hon frågade hur det var, svarade att det var ”ganska bra, lite jobbigt ibland bara..." Att säga hur det verkligen var måste ju vara detsamma som att säga att jag var en dåligt förälder. Jo men i mitt huvud lät det tankesättet faktiskt logiskt just då, för jag trodde det var normalt att gråta 24 timmar om dygnet. Jag trodde att det var normala hormonsvängningar, för såna hade man ju hört talas om. Att förstå att det jobbiga inte var på en acceptabel nivå, hur ska man veta det i en situation man aldrig varit i förut?
Nu sörjer jag lite för att jag inte kunde njuta av min underbara lilla bebis så mycket som jag önskat att jag hade orkat den första tiden.
Men jag passar på att njuta nu istället. Min fina, fina lilla Skrutt.

Gräsänka

Hemma utan man och barn i veckan, de är bortresta på semester och jag är hemma och jobbar, lite surt.
Fast samtidigt är det ganska skönt att få vara själv hemma:
* Jag får vara ensam. Hur ofta händer det liksom ?!?
* Ingen matlagning. Ställde mig och gjorde matlådor för hela veckan första dagen och har sen dess inte gjort något mer komplicerat än att värma dem i mikron och att koka frukostägg.
* Ingen disk på diskbänken eller skitiga köksbänkar. Jag äter, diskar direkt och sen är det klart. Tror det är väldigt positivt för mitt blodtryck... Skitigt kök kan verkligen få mig att gå i taket!
* Inget plockande. Jag använder en sak, lägger den på sin plats och den ligger kvar där nästa gång jag behöver den, helt fantastiskt!
* Kan lägga upp den lediga tiden precis om jag vill. Behöver inte anpassa mig efter någon annan, frihetskänsla på hög nivå.

Fast kräftorna kanske nyps i tårna

- Finns det hajaj?
- Nej det finns inga hajar.
- Finns det kjokodilej?
- Nej det finns inga krokodiler heller. Bara fiskar.

Skrutt har försäkrat sig säkert sjuttioelva gånger om att det verkligen inte finns några otäcka odjur i sjön på sommarstället...

Fler sätt att se på saker och ting

Fick lite medlidande på jobbet idag över att jag började tidigt eftersom det ju är så jobbigt att gå upp. Jovisst, det kan vara lite motigt, men...

Jag blir bjuden på frukost på jobbet. Jag gör i ordning min macka, går och sätter mig vid ett bord, slår upp en tidning, äter i lugn och ro medan jag läser nyheterna, en hel halvtimme där jag bara kan sitta i min egen lilla värld.
När jag är klar ställer jag den smutsiga disken i en back och går därifrån.

Inte vid något tillfälle har någon kollega kladdat yoghurt på mig. Ingen har talat om att de måste gå på toaletten och krävt att jag ska komma och torka.
Ingen vill heller att jag ska skära bort kanterna på deras smörgås och ingen har fått ett utbrott för att det inte finns rätt pålägg. Dessutom har jag inte känt det minsta lilla behov av att övertala någon av kollegorna att denne faktiskt måste låta mig borsta deras tänder efteråt.

Ja usch, det är tufft att börja tidigt.

Han tog det nog som en utmaning

Skrutt vill INTE sova, han är INTE trött, och vill INTE ligga i sin säng.
Han ska ligga på nalle puh fotöljen.
Pappan: Men Skrutt, man kan inte sova på Nalle Puh.

Fem minuter senare:
Säng: Nalle Puh
Täcke: Sacko säck
Kudde: Byrå
Sällskap: Elefant

Ytterligare 15 minuter senare:

Missnöjda grymtningar hörs och tunga fötter hasar över golvet, liten Skrutt kravlar upp i sängen och sover igen innan han hunnit lägga ner huvudet på madrassen.

Vissa saker måste man liksom uppleva själv för att förstå

Skrutt har ögoninflammation och feber, han och hans far tillbringade några timmar hos läkaren och gick sen därifrån med...*trumvirvel*... ögondroppar!

Jag är inte säker på att alla riktigt förstår hur det är att försöka ge ögondroppar till en treåring. Ge mig ett ögonblick, jag ska försöka komma på någon passande liknelse.

Det är...
... som att försöka duscha en vildkatt.
... som att försöka hålla fast i en hal ål.
... som att försöka raka en ilsken pitbull.
Samtidigt. Och med händerna bakbundna.

Men han är söt när han sover

Skrutt är 3 år. Det är en ålder som är känd för att göra barn extra uppmärksamma och lyssnande. En ålder då de inte alls väljer att ignorera sina föräldrar, eller att efter att föräldrarna upprepat något 10 gånger och börjar få en aning irritation i rösten göra precis tvärtemot.

Eller hur var det nu?

Varför?

Skrutts nya favoritord: Varför?

Jag börjar bli riktigt bra på att byta samtalsämnen när det tar slut på förklaringar och ett "mamma vet inte" inte accepteras. Men det kanske finns nån som kan hjälpa mig förklara livets mysterier för en 3½ åring?
Senaste frågan där jag gick bet:

- Varför behöver inte mammor plåster på snippan när det blöder?

Söker ett svar som omöjligt kan leda till ett nytt "varför?".
Det är liksom lite där det kör ihop sig för mig.

Snart bor vi i en urskog

Undrar vad som är mest pinsamt:

Att häcken ut mot gatan har vuxit om mig med decimeter och därmed blivit en halvmeter högre än den får vara.

Eller

Att tisteln som växer i samma häck är nästan lika hög.

... tror dock inte det finns några regler mot det ännu...

Definiera disträ:

Att klä sig efter duschen och upptäcka att man rakat EN armhåla.


(Det går bra för mig idag)

En keps... och så mycket mer

Jag och Skrutt var inne i en klädbutik idag och mötte en ca 5 år gammal år flicka bland hyllorna. Hon stirra på Skrutt och började sen fnissa hysteriskt.
Sen vände sig mot mig, pekade på honom och frågade:
- Är det en pojke?
- Ja det är han.
- Men han har en FLICKkeps på sig!
- Nej inte alls, det är en keps som passar ALLA barn som gillar Hello Kitty, då spelar ingen roll om man är pojke eller flicka.
Hon blev alldeles tyst, innan det kom ett eftertänksamt:
- Jaha...

Skrutt hörde henne inte, jag kände mig uppgiven, men tyvärr inte förvånad. Varför kan inte alla bara lära sina ungar att det är ok att vara och klä sig som man vill, oavsett kön. Att alla kan ha Spindelmannen, Hello Kitty, Blixten McQueen och fluffiga kaniner - och gärna blanda friskt.
Jag vill inte att Skrutt en dag ska komma hem ska och inte längre vilja ha sin Hello Kitty keps som han fullkomligt älskar, för att någon fått honom att tro att den "bara är för flickor".

Om hur Buzz lärde sig flyga på riktigt

Skrutt har en Buzz Lightyearfigur från Toy Story.
Den pratar massor och säger saker som:
"Detta är en intergalaktisk nödsituation"
"Buzz Lightyear till undsättning!"
"Till oändligheten, och vidare!"
"Flytta på er medan jag laddar min laser"

Ja ni fattar, en massa macho dravel.

Skrutt satt och lekte med den när jag sminkade mig imorse och sen ville han att jag skulle ha den. Så jag tar den i handen, vänder den mot mig och möts av:

"Hörru, du ser lite rundare ut än förr"

Sen verkade Buzz få för sig att han skulle flyga lite, för han seglade vackert i en stor båge genom rummet.
Ett helt frivilligt val från hans sida. That's my story and I'm sticking to it!

Resten kan faktiskt vänta

Ibland gör man bra val.
Som i morse. Jag vaknade full av stress inför kommande veckan och Skrutten var efter 11 timmars sömn fortfarande är trött efter några hektiska dagar.
Det fanns saker jag borde göra mellan dagislämningnen och jobbet, men jag valde istället ringa dagis och säga att vi skulle komma sent.
Sen kröp vi ner i min säng, lekte koja, myste och berättade sagor en timme till.
Ett riktigt bra val.

Skattjakt

Ni kan aldrig gissa vad som hände härhemma inatt - ett helt gäng med sjörövare hade vägarna förbi och tro det eller ej men de råkade tappa en hemlig skattkarta!
Mmm... jag kan tänka mig att ni sitter och gapar av förvåning, det gjorde Skrutt också när jag berättade det för honom.
Självklart måste vi försöka hitta den så det var bara att börja leta.
Passande nog hade de råkat tappa den i en stor kista. Skrutt var mycket nöjd när han upptäckte den.

Han rullade spänt ut kartan och studerade.

(Att sjörövaren som ritat den hade MVG i bild känns faktiskt lite svårt att tro.)

Så gick vi ut i trädgården för att börja jakten på skatten.

Vi gick och gick, runt huset och mot trädet.

På vägen stannade vi och blåste lite på maskrosor, jag menar det är ju jobbigt att vara på skattjakt, lite roligt måste man ju ha också.

Till sist kom vi fram till studsmattan som på kartan var märkt med ett stort rött X.
Vad kunde det betyda?!?

Jo, däruppe låg sjörövarnas skattkista!

Spänningen var stor!

Och tänka sig, skattkistan innehöll guldpengar, precis som Pippi Långstrump har. Skrutt var mycket glad och stolt. :)

Sådär.
Hoppas inte spänningen blev alltför mycket för er.

Skönt att ha någon att hålla i handen när det är otäckt

Jag och Skrutt tittar på Pippi Långstrump.
Jag blir lite förskräckt när Dunderkarlsson och Blom hittar på dumheter.

Jag - Nej men, tog de Pippis guldpengar?!
Skrutt klappar mig betryggande på låret och säger med lugnande röst: - Pippi hittar dem.

Puh, jag som var så orolig. Lilla hjärtat.

Jag vill också ha den förmågan

Om golvet knarrar lite när man går upp på morgonen, eller om kylskåpsdörren skulle låta när man stänger den då är risken ganska stor att man hör Skruttungen börja vrida och vända på sig i sin säng.
Klockan fem inatt brakade årets första åskväder loss med full kraft ovanför huset, det dundrade som om det varit inne i sovrummet. Inte ett pip hördes från lillskrutt, bara långa lugna andetag, han vaknade pigg som en lärka två timmar senare, då åskan bara hördes som ett lågt muller i fjärran.

Undrar om det är samma selektiva hörsel som kopplas in när jag ber honom göra något han inte vill?

En åldersfråga

Första dagen på jobbet som kommer hålla mig sysselsatt över sommaren.

Pratade med en kollega.
Hon: Hur gammal är du då?
Jag: Gissa.
Hon: Hmmm.. 24?
Jag: Tack tack.

En stund senare, första samtal med annan kollega.
Hon: Så du ska jobba här i sommar, vad roligt. Vad gör du annars då, går på gymnasiet?

Ja, nästan... 29 going on 19 liksom.

Gårdagen innehöll whiskey, bubbel och hoppande grodor

Såhär på söndagmorgonen är det lätt att se saker och ting ur ett litet annat perspektiv och jag kommer plötsligt ihåg några saker som jag tycktes ha glömt bort igårkväll.
1. Jag minns varför det är så sällan jag dricker alkohol.
2. Jag minns att man ska se till att ha barnvakt även morgonen efter intagandet av ovan nämnda alkohol.

Note to self:
Baksmälla när man är nästan 30 är inte detsamma som baksmälla när man är 20.

Leka affär

*Kunden kommer in i affären*
- Hej, vad vill du köpa?
*Skrutt väljer noga på varorna och pekar sen på lergöken*
- Lergöken kostar tre kronor tack.
*Expediten sträcker fram handen för att ta emot pengarna*
*Kunden tittar surt på mig*
- Nej mamma, betala kort!
*Tar med en irriterad rynka mellan ögonen upp ett osynligt kort och drar genom den lika osynliga kortläsare*


Fick en syn framför mig om hur mitt barn om 10 år sitter och skrattar åt mig när jag berättar att när jag var liten då betalade vi minsann med fysiska pengar.
Typ samma reaktion som jag kommer få när jag berättar att telefonerna brukade sitta fast i väggen och ha nummerskivor.

Undrar om man kan få det skriftligt och spara tills han är tonåring?

Jag: Jag älskar dig Skruttunge!
Skruttungen: Jag hatar dig aldrig mamma!

Åh... tack?

Vi har fönsterfilm sittande i nedre delen av köksfönstret, vilket gör att varken gående eller bilförare har möjlighet att se oss inne i köket. Mycket praktiskt om man som jag har en förmåga att springa omkring i bh på mornar och kvällar.
Funkar mindre bra när en stor buss krypkör förbi utanför.
Tydligen.

Skrutt gapar stort

Igår var en stor dag, Skrutt gick till tandläkaren för första gången.
Vi hade pratat mycket om det innan. Mamma hade betonat mycket hur kul och spännande det skulle bli. Vi hade otaliga gånger gått igenom om hur man gjorde hos tandläkaren och om vad tandläkaren skulle göra. När han fyllde 3 fick han en bok från folktandvården som handlade om två barn som gick till tandläkaren - smart drag!
Efter att i väntrummet försäkrat sig om att besöket inte skulle innebära nån spruta så var allt bra, och när tandläkaren ropade upp honom sprang han glatt iväg och in i undersökningsrummet, hoppade upp i stolen och öppnade munnen a la flodhästgap.
Tandläkaren sa att de i och för sig brukade prata lite med föräldrarna först, men att det nog var lika bra att börja med undersökningen när han var så ivrig. Så de undersökte instrumenten, och Skrutt fick leka med saker som sprutade vatten, som blåste luft och som sög upp saliv i munnen. (Samtligt står numera på hans önskelista.) Sen räknade tandläkaren tänderna, och tittade i munnen med spegel, (mycket spännande). När det kom fram en lite krok för att känna på tänderna såg han lite skeptisk ut, (den var ju faktiskt lite lik en spruta), men när det inte gjorde ont så gick det också bra.
Efteråt borstade vi tänderna på en stor drake och så åkte han rutschkana på tandläkarstolen och lekte lite mer med instrumenten medan tandläkaren pratade med mamma.
Ordentligt borstade tänder och ingen tillstymmelse till karies, inget godisätande, regelbundna måltider och inget småätande, mjölk till maten och bara vatten mellan målen (om det inte är kalas förståss). Tandläkaren var nöjd, vi fick godkänt.

Vi fick förslaget att byta till vuxentandkräm eftersom den innehåller mer fluor.
Men vilken vuxentandkräm är mildast och funkar till barn? Tips?

Imorse skulle vi till dagis, Skrutt blev skitförbannad!
”DUMMA MAMMA, INTE DAGIS! VILL TANDLÄKARN!!!”

På min tid hade vi bara Björne

Möte på SVT:
- Nej nu måste vi komma på nåt nytt. Hur ska vi få folk att välja vår kanal när de ska titta på barnprogram.
- Tja... vi har ju redan bra program, ungarna gillar oss. Undrar om vi kan göra något för föräldrarna, det är ju till stor del de som han makten över fjärrkontrollen.
- Ja det har du rätt i, om vi ska börja rikta in oss på alla mammor, hur får vi dem att välja SVT?
- Vi måste sätta in karismatiska personer i rutan, såna som är pedagogiska och tilltalar både vuxna och barn.... hmm... jag tror jag vet en kille som skulle passa...

Eventuellt kan mötet vara en fiktion, men det kan ha låtit så när de anställde Farzad.
För ärligt talat, rolig, bra med barn och het! Det får i alla fall mig att välja barnkanalen 11 gånger av 10 när han är med.

En unge i minuten

Tittat på "En unge i minuten".
Maken: Var inte hon med när Skrutten föddes?
Jag ???
Är det tänkt att jag ska komma ihåg barnmorskorna? Jag har väl aldrig varit så egocentrerad som då. Alla andra var ansiktslösa statister... Jag kommer ihåg att de var trevliga, att de inte trodde mig när jag gastade att ungen aldrig skulle komma (hon till och med skrattade lite och påstod att det var det enda man faktiskt kunde vara säker på att den skulle göra *humpf*), att en var mörkhårig och att någon av dem ganska bryskt höll kvar mig i sängen när jag var på väg att resa mig och gå ut ur rummet när huvudet kom ut, hon tyckte typ inte att det var så bra att Skrutten skulle dimpa ner i golvet det första han gjorde.
Petiga typer som jobbar där på förlossningen.

Kurragömma

Skrutt lekar kurragömma med sin morbror.
Morbror tittar in i hans rum och ser sängkläderna som rör sig på ett ytterst avslöjande vis.
Morbror: Vaaar kan skrutten vara??
Skruttungen: UNDER TÄCKET!

Ur askan i elden

Skrutt och jag leker. Han förklarar förutsättningarna.
- Du pippi! (fågel, inte Långstrump)
- Jag toj djake... jag aje djake! (Stor, arg drake - got it?)
Vi går in i rollerna.
- Pip, pip, pip.
- WARGH!
- Men du, tror du inte pippin blir rädd för en stor arg drake, kan du inte vara något snällare?
Han funderar
- MJAUUU!!

Åh en katt. Tack tack, pippin känner sig mycket säkrare.

Sorglig matlagning

Lagar mat med sonen och tar fram basilikan.
- Vill du lukta?
*Sonen luktar*
- Mmm, luktar gott!
- Vill du hjälpa mamma att hacka?
Han tittar förfärad på mig.
- Nej mamma! Inte skära blomman!!
*Sonen börjar gråta*

Först kommer A, sen är det tyst

Kom ihåg till mig själv: Om du postar ett "Före" foto, glöm inte att göra ett "Efter" också.
Alltså.
Före:

Under:

Efter:

Tre strykningar senare

så har det smutsgula blivit grönt. *pjuh*

Men kanske med lite silvertejp?

Alltså jag älskar verkligen IKEA, de har så mycket smarta lösningar.
Som backana här till exempel, de sväljer massor!

men det finns ett problem
de har glömt barnspärren :S

och hur tänkte jag nu?

Det finns tillfällen då man liksom tar ett steg tillbaka, tittar på något och frågar sig hur man egentligen tänkte. Som när det gröna färgen man köpt helt plötsligt ser smutsgul ut när man kletar ut den på väggen.









To be continued...

And we begin...

Projekt ”flytta Skrutten till större rum” kommer att inledas i helgen. Det ska bli spännande. Och skönt. Tänkt att få plats med alla leksaker i ett och samma rum istället för att som nu få lov att ha dem utspridda i hela huset.
Mitt mål är att göra ett barnrum. Ett rum där någon som inte känner oss skulle kunna få in och genast konstatera att det bor ett barn där. Men inte genast bli klar över om det är en pojke eller flicka.
Mitt andra mål är att rummet ska bli så pass populärt hos ägaren att han kan tänka sig att leka där själv, i alla fall 10 minuter i sträck.
Jag har inte träffat en unge som är så sällskapskrävande sen.... tja... sen min bror var liten. Mamma berättade att jag kunde leka själv i flera timmar, medan min bror, precis som Skruttungen, alltid skulle ha sällskap. Så är det faktiskt fortfarande, jag har inga problem alls med att vara för ensam en hel dag, jag kan riktigt njuta av det. Min bror klättrar på väggarna efter fem minuter.
Nåja tillbaka till rummet, vi tjuvstartad igår. Maken skruvade upp reglar i en stor dörröppning som ska sättas igen, jag och Skrutt skruvade loss golvlister.

Före:
Ikväll ska far och barn bygga vägg.

Det hänger på håret

Jag har gått hos samma frisör i ganska många år nu, och har varit en sådan där tråkig kund.
”Ta bara lite på topparna...”
När jag för ett par månader sedan dunsade ner i stolen med ett
”Jag vill ha förändring! Klipp det, färga det, gör vad du vill, bara det blir annorlunda!”
Såg hon först ut som om hon skulle svimma, för att sedan börja slå frivolter av glädje. Eller i alla fall börja tjoa om att hon minsann längtat efter att gå lägga lite färg i mitt hår.
Ett par decimeter går kapades av och det blev en mörkbrun nyans.
När jag för ett par dagar sedan var där igen frågade hon om hon kunde få färga det ännu mörkare och jag svarade
”Javisst, klipp det gärna lite kortare också... och så ännu lite mer uppklippt”
Då trodde jag faktiskt att hon skulle fria på direkten.

Jag gillar min frisör, hon säger att jag har ”en otroligt bra hårkvalité” och sånt gillar jag att höra. Det faktumet brukar dock hamna i skymundan efter att hon tvättat håret.
”Alltså jag vet inget hår som kan bli så blött som ditt, och som tar så lång tid att torka!”
Så brukar det låta när hon efter en kvart med hårfönen fortfarande kan krama ur det.
Jag har alltid trott att alla hår blev lika blöta, och följaktligen ungefär lika lång tid att torka, men så är alltså inte fallet.
När jag sedan lägger ihop ett och ett börjar jag misstänka att hon inte alls klippte av håret för att hon tyckte att det passade mig. Hon räknade bara ut att hälften så mycket hår betydde hälften så lång torkttid och fick på det sättet tid med i alla fall en kund till på dagar när jag och mitt vattentilldragande hår gör entré.


Vet ni föresten vad R tycker om förändringen?
”Oj, ja det är ju kort...”
”Saknar du det långa håret?”
”Mja, alltså huvudsaken är att DU trivs.”
Översatt: ”Buhu, säg att du i alla fall sparade det avklippta så jag kan fläta ett rep och gå och hänga mig!”

Ps. Jag sparade inte det avklippta... han får vänja sig.

Pps. Även om jag hade gjort det hade det inte varit nån större fara, han hade inte kunnat göra en fläta om hans liv så hängde på det. Så att säga.