Just nu är det ganska jobbigt att lämna på dagis. Skrutt vill inte att jag ska gå. Han klänger sig fast vid mig som en liten apunge vid sin mamma. Han vill vara på dagis, men han vill att jag också ska stanna. Fröknarna gör sitt bästa för att distrahera och hitta på roliga saker att göra men vissa mornar är jag tvungen att lämna honom gråtande i frökens famn och det känns inte alls bra.
Då skulle man kunna tro att han skulle bli glad när jag kommer för att hämta honom. Jo men visst!
Han brukar tvärstanna i det han gör, skrika "Nej mamma!" och springa och gömma sig.
Alltid roligt att känna sig uppskattad.
Ibland brukar han komma och vilja kramas efter en liten stund, men ibland (antagligen när de lekte nåt extra roligt) blir det tvärstopp.
För nån vecka sedan sprang han in i leksaksskjulet på gården så jag gick dit och försökte övertala honom att vi skulle gå. Inte en chans.
Då tänkte jag vara finurlig.
- Men vet du vad som händer med mamma när du inte vill följa med hem - då förvandlas jag till en DRAKE!
Det funkade bra, han sken upp och ropade:
- Fånga mig mamma!
Planen var då att jaga rätt på ungen och sen flyga iväg med honom mot grinden.
I teorin var planen bra.
I praktiken? Not so much.
Jag hade liksom inte kalkylerat med 10 andra ungarna som också tyckte att det verkade vara jätteroligt att bli jagad och uppäten av en drake och för att sen få en flygtur.
Vet ni hur fort vissa 5 åringar kan springa?!?
30 minuter senare, hade jag lyckats fånga, äta upp och flyga omkring med samtliga ungar och jag var helt jäkla slut!
Tillbaka till ritbordet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar