När man behöver le lite

Hunden och Kattens dagbok

God Jul

Nu sätter jag punkt.

Punkt för bloggandet. I alla fall ett tag.
Det är med tungt hjärta jag skriver detta, antagligen tyngre än ni kan ana, men jag orkar inte mer. Det är för mycket som händer omkring mig och lusten att blogga har försvunnit. Det skrämmer mig, för jag har tyckt att det har varit väldigt roligt och det har fyllt ett stort behov när det gäller att få skriva av mig.
Kanske får jag abstinens och kommer tillbaka om ett par dagar, kanske en vecka, kanske en månad, kanske längre än så eller kanske kastar jag bara in ett inlägg då och då.
Jag vet helt enkelt inte.
Jag hoppas att livet ska börja gå åt rätt håll igen så att kraften och lusten återkommer, men just nu går det inte.

Tack och hej för ett tag.

I allt som rör sig, lyser eller låter...

Jag blev riktigt irriterad när jag gick omkring inne på Toys"R"Us, jag tänkte att jag skulle hitta någon rolig leksak som inte gick på batterier till Skruttungen.
Nåt med knappar på som det händer saker när man trycker på, t ex hoppar upp en liten figur och plingar eller så.
När jag var liten fanns det massor av såna. Det gör det inte idag. Allting kräver batterier.
De leksaker jag själv hade finns i nya upphottade versioner och upphottningen innefattar i 11 fall av 10 att det tillkommit behov av batterier. Måste det finnas i allt?!?
Jag tror att leksakstillverkarna och batteritillverkarna driver någon slags hemlig kartellverksamhet som går ut på att utplåna alla batterilösa leksaker för att tjäna mer pengar.
Jag blev riktigt sur där jag gick bland alla blinkande, plingande, snurrande batterislukande maskiner.
Jag kom därifrån med klossar, en pekbok och ett pussel.
Inte ett batteri var nödvändigt.
Fast jag ville ju ha nåt med knappar, spakar och ljud (och utan batterier) också.
Det, alla eventuellt bloggläsande, julklappsfunderande släktingar, står högt på önskelistan.

Hemsk natt

Det var en riktig skitnatt inatt. Först vaknade Skrutten.
Jag vet att det låter fånigt, men det har (med några få undantag) typ inte hänt sen han var tre månader.
Jag kände mig helt perplex, jaha, vad gör man nu liksom? Har han ont? Det känns lite fånigt, alla vet ju att barn vaknar på nätterna, men jag är så ovan med det att jag knappast vet hur jag ska bete mig.
Ingen feber och han blev nöjd när jag tog upp honom så jag antog att allt var bra. Lite mys och kramar och sen la jag honom igen och han somnade ganska fort.
Det gjorde inte jag.
Två timmar senare kom sömnen äntligen, då drömde jag att Skrutten råkade ut för en olycka, att han slets ifrån mig. Jag vaknade kallsvettig och panikslagen och låg sen vaken ännu en timme.
Sen somnade jag och sov hårt och drömlöst tills lillskrutt tyckte att det var dags att gå upp, usch vad jag hatar mardrömmar!

Luciatåg

ÖF fick besök av ett luciatåg från ett dagis idag. Ålder 3-5 år.

Det bestod av:
5 lucior
1 tärna
0 stjärngossar
4 tomtar
2 pepparkaksgubbar

En tjej sjöng högt, flertalet viskade, några var tysta och tittade bara blygt under lugg.
Ibland kunde man ana en melodi, och vid något tillfälle även en kort paus mellan sångerna.

De var så söta!

Lussekatt

Vi bakade ju lussekatter igår och R gjorde en alldels egen liten mini-lussekatt till Skrutten, han fick den idag och mumsade lyckligt i pappas knä.
Glad som en lärka.
Tills den tog slut, då blev det utbrott. Mungiporna drogs nedåt och han kämpade för att få fram krokodiltårarna medan han fejkgrät högljutt.
När det inte hjälpte lade han sig på mage på golvet och sparkade ilsket med benen.

Han har börjat göra så när han inte får som han vill.
Vi kommer snart ha gott om ventilationshål mellan bostadsplanet och källaren, alla i skostorlek 21.

Dubbelt upp

Vi har haft besök av ett par kompisar och deras dotter idag,
vi har bakat lussebullar och pepparkakor med julmusik i bakgrunden.
Det var bara snön som fattades för att det skulle bli riktig julstämning.

De väntar barn i maj och hade varit på rutinultraljudet häromdagen, och:
*trumvirvel*
De väntar tvillingar! :D

Det kan alltid bli värre

När du tror att The Botten Is Nådd, oroa dig inte,
det kan alltid bli värre...

Jag.Orkar.Inte.Mer.Nu.

Förlovade

Mamma och J har förlovat sig i New York.

Massa grattis!!! :D :D :D

Himla springande

10 minuter efter att dörrförsäljaren försvunnit ringer det på dörren.
Utanför står en kille som verkar vara några år yngre än mig. Han frågar om R:s bil som står här utanför. R:s bil som inte används längre.
Han undrar om den kanske är till salu.

- Absolut svarar jag, hur mycket ger du och hur snabbt kan du ta den?

Nej, det är klart jag inte svarar så, jag svarar självklart att han får höra av sig till R om det och ger honom vårt telefonnummer.
Sen ringer jag R och talar om det för honom så han får fundera på saken.

Som jag ser det så är bilen egentligen ganska onödig. Den är inte praktisk för fem öre och den är alldeles för dyr att köra. Den passar liksom inte riktigt in i en småbarnsfamilj och jag har svårt att se när den skulle kunna börja användas igen.
Men det är ur min synvinkel.
Samtidigt vet jag ju att E så gärna vill ha kvar den, jag vet att den betyder mycket för honom, att han skulle ha svårt att skiljas från den och att han så gärna vill få möjlighet att använda den igen längre fram.

Svårt.

Dörrförsäljare

*knack knack*
Jag öppnar dörren.
- Hejsan, jag kommer från *** och jag är just nu ute i området och informerar om våra säkerhetssytem, framför allt när det gäller brand och larm. Har du möjligtvis tid ett ögonblick?
- Nej, tyvärr vi är inte intresserade.
- Jaså, är du säker? Vi har...
- Ja tack jag är säker.
- Så ni har så ni klarar er då?
Här får jag blick som talar om att är ytterst tveksam till detta och att jag nog borde lyssna i alla fall.
- Ja tack, vi har så vi klarar oss.

Har vi så vi klarar oss?
Ingen aning, men bjuda in en försäljare och orka lyssna på honom medan han maler på och får mig att tveka och tycka att hans erbjudanden kanske inte är så dumma ändå?
Neej... skulle inte tro det.

Finkänslighet?

Ibland finns det saker jag vill säga men har svårt att få till.
Jag vet liksom inte hur jag ska uttrycka mig för att personen jag pratar med inte ska ta illa upp.
Som det här med oväntade besök.
Om någon har som vana att dyka upp helt apropå och ser det som den naturligaste saken i världen. Någon som själv antagligen tycker att oväntade besök som något väldigt trevligt och välkommet, hur ska man då säga att man gärna vill ha lite förvarning?
En stund, i alla fall 10-15 minuter innan, skulle jag gärna vilja veta att det kommer någon.
När det gäller nära vänner och familj har jag inga problem alls att säga som det är, men när det är någon man inte känner så jättebra... det är svårt att få till det så att det inte missuppfattas.
Jag vill ju inte att personen ska tro att den inte är välkommen, för så är det absolut inte.

Kreditkort

Jag hatar kreditkort och jag skulle aldrig någonsin få för mig att skaffa och handla på ett sådant.
Never ever.
Jag handlar om och när jag har råd, att ta något på kredit är bara att skjuta bekymren på framtiden.
Jag blir rädd när jag läser om folk som köper dyra tv-apparater, hemmabiosystem och liknande "lyxartiklar" på kredit för att sedan få betala den flera gånger om pga. skyhöga räntor. Har man pengar över kan man handla sånt, har man inte pengar får man låta bli, så enkelt tycker jag faktiskt att det är.

Nåja alla gör ju som de själva vill men för mig finns det liksom inte som ett alternativ.

Därför blir jag lite irriterad när det kommer hem erbjudanden om "förmånliga" kreditkort i brevlådan.
Nu har jag för andra gången på en dryg vecka få erbjudande på kreditkort från samma ställe.
"Om jag skulle ha missat det tidigare erbjudandet"
Dessutom påpekar de att om jag svarar idag så hinner jag få det inom två veckor.
Precis lagom till jul, tääänk så praktiskt, då kan jag ju ut och handla julklappar på kredit!
Betala?
Ja men det behöver jag ju inte göra förrän nästa år, och dit är det ju jääättelänge!

Ja ok, det står inte exakt så, men det går att läsa mellan raderna.

Jag kan tänka mig att det finns folk som nappar på sånt lite extra lätt nu inför julen, som har lite dåligt med pengar och gärna vill ge sina barn en "bra" jul. Som här får en "enkel" lösning nerdimpande i brevlådan (och samtidigt massa extra utgifter att börja det nya året med.)

Jag tycker det är så fult gjort av bolagen.
De står inte bara villiga att knuffa folk över kanten,
de hjälper även till att bära dem upp på avsatsen.

Vit som snö

När jag såg mig i spegeln imorse upptäckte jag att jag hade fått nåt skräp i ögonbrynet och borstade bort det. Men...
det gick inte.
Jag tittade närmare och såg till min fasa att det var ett kritvitt hårstrå.

Jag som brukar reta R för hans 5 vita hårstrån som smyger sig in bland allt det märka på huvudet, är jag också där nu?

Önskelista till jul: Käpp och rullator.

Veterinären

Det kom ett brev på posten, från veterinären.
De talade om att det nu var 1 år sedan pojkarna vaccinerades och att det var dags igen.

Saknaden som kom över mig var som ett slag i magen.

Våra pojkar... som inte är våra längre.

Trots att jag vet att det inte skulle funkat och trots att jag vet att de har det jättebra så blir jag ibland överväldigad av saknad.

I förra veckan fick jag dock ett mail från nya matte med lite uppdatering och fina bilder. De mår som de prinsar de är.