Det var en riktig skitnatt inatt. Först vaknade Skrutten.
Jag vet att det låter fånigt, men det har (med några få undantag) typ inte hänt sen han var tre månader.
Jag kände mig helt perplex, jaha, vad gör man nu liksom? Har han ont? Det känns lite fånigt, alla vet ju att barn vaknar på nätterna, men jag är så ovan med det att jag knappast vet hur jag ska bete mig.
Ingen feber och han blev nöjd när jag tog upp honom så jag antog att allt var bra. Lite mys och kramar och sen la jag honom igen och han somnade ganska fort.
Det gjorde inte jag.
Två timmar senare kom sömnen äntligen, då drömde jag att Skrutten råkade ut för en olycka, att han slets ifrån mig. Jag vaknade kallsvettig och panikslagen och låg sen vaken ännu en timme.
Sen somnade jag och sov hårt och drömlöst tills lillskrutt tyckte att det var dags att gå upp, usch vad jag hatar mardrömmar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar