*knack knack*
Jag öppnar dörren.
- Hejsan, jag kommer från *** och jag är just nu ute i området och informerar om våra säkerhetssytem, framför allt när det gäller brand och larm. Har du möjligtvis tid ett ögonblick?
- Nej, tyvärr vi är inte intresserade.
- Jaså, är du säker? Vi har...
- Ja tack jag är säker.
- Så ni har så ni klarar er då?
Här får jag blick som talar om att är ytterst tveksam till detta och att jag nog borde lyssna i alla fall.
- Ja tack, vi har så vi klarar oss.
Har vi så vi klarar oss?
Ingen aning, men bjuda in en försäljare och orka lyssna på honom medan han maler på och får mig att tveka och tycka att hans erbjudanden kanske inte är så dumma ändå?
Neej... skulle inte tro det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är ytterst sällan jag öppnar ytterdörren när Stellan inte är hemma. Jag är inte folkskygg jag tycker bara det är obehagligt, speciellt sedan vi fick barn, att glänta på dörren till en trygga värld och låta en främmande människa ens få chansen att ta sig in. Obehagligt!
För några månader sedan så ringde det på dörren och vår läskiga granne undrade om vår telefon funkar för hans var död. Jag går några steg in i hallen för att ta vår telefon och han går in efter mig och STÄNGER DÖRREN EFTER SIG! Då får jag fullständig panik och börjar yla om att det var nystädat och han inte fick gå in med skitiga skor och så föste jag snabbt ut honom igen.
Usch, ryser bara jag tänker på det.
Skicka en kommentar