De var i alla fall inte sena

Jag trodde i min enfald att ”Vi levererar mellan klockan 12 och 15” betydde att paketen jag väntade på skulle levereras mellan… tja… klockan 12 och 15.

Jag trodde inte att det betydde att det skulle parkera en stor gul lastbil utanför dörren klockan 10.30.
När jag står i duschen.
Med schampo i hela håret.
Så dumt av mig.

Nåja, får trösta mig med att den stackars budkillen såg typ lika besvärad ut som jag kände mig när jag öppnade med en dungsur shampoindränkt handduk kring håret, hjälpligt iförd de kläder som låg närmast... efter att 30 sekunder tidigare ha vrålat:

"ETT ÖGONBLICK BARA!!" Innifrån duschen.

Var är föräldramanualen?

Visst visste jag att det skulle komma stor frågor så småningom, det visste jag. Men inte riktigt hur svårt det skulle bli att ge svar på alla. 
"Mamma kommer du att dö?”
Den frågan var jag beredd på, och visste på förhand hur jag ville besvara.
Frågor som ”Mamma kan man dö om man får en kniv i ryggen?”
Ehh. .. nej. Den hade jag inte förutsett.
Det rör sig mycket i huvudet hos min lilla 5-åring. Mycket stora och tunga tankar. Han är dessutom väldigt känslig för tillfället så det gäller att väga sina ord på guldvåg. Ett felaktigt svar och han bryter fullkomligt ihop av sorg och rädsla.
Jag vill inte ljuga, samtidigt som jag inte vill göra honom mer uppskrämd än han redan är.
What to do? Jag har beslutat att försöka komma på var frågorna kommer ifrån och försöka tackla dem från grunden. Alltså:
”Mamma, kan man dö om man får en kniv i ryggen?”
”Ja att få en kniv i ryggen kan vara farligt…”
*underläppen börjar darra på Skrutten*
”… men varför frågar du det?”
”Pappa håller på och skär uppe vid taket och han kan tappa den på mig!” (vi håller på och renoverar)
”Men älskling, pappa håller jättehårt i kniven och är så försiktig, han kommer inte tappa den på dig. Dessutom skär ju aldrig pappa när du står under, eller hur?”
”Nej…”
Krisen avvärjd.

”Mamma, kan man dö om man dricker bensin?” 

Inte heller nåt jag direkt hade förutsett!
”Man ska inte dricka bensin, då kan man bli väldigt dålig…”
*tårarna börjar rinna*
”Jag kommer att dö!!”
”Men älskling, du har väl inte druckit bensin… varför är du rädd?”
Det visade sig att när han hade åkt fyrhjuling med morfar så hade han blivit ”varm på foten”.  Nu trodde han att eftersom det finns bensin i fyrhjulingen så hade det kommit på foten och att han därför skulle dö.
Efter en noggrann förklaring om att det var motorn som gjorde att han blev varm på foten, och att även om han skulle ha fått bensin på foten så är det inte, eftersom han faktiskt inte är ett träd, detsamma som att dricka den så den avvärjdes även denna kris, men så fortsätter det.
Slår han i foten tror han att benet ska trilla av, ser han en konstig taklampa så tror han att den ska trilla ner i huvudet och går vi på trottoaren tror han att han ska bli påkörd.
Jag fattar ingenting.
Inget konstigt har hänt i familjen, inga dödsfall eller så… men många och otäcka tankar poppar upp hos honom. Han kallar det att han ”haft en mardröm”. Vilket jag slutligen fattar jag att det betyder att han tänker på nåt läskigt.
Det enda som jag kan tänka mig skulle eventuellt skulle kunna påverka är att han säger att en pojke på dagis säger ”dumma saker”. Vet att pojken i fråga har sagt mindre snälla grejer till de andra barnen, kanske är det det som i kombination med känslig liten 5-åring spinner iväg?
Jag vet inte. Idag pratade jag i alla fall med fröknarna som lovade att vara lite extra aktsamma både på hur barnen är mot varandra, samt tänka på hur de säger saker till Skrutten just nu för att inte skapa fler missförstånd än nödvändigt.

Har även sagt att han alltid, alltid, ska berätta och fråga oss eller fröknarna om det är något som han funderar på, men samtidigt har jag ingen aning om vad som är rätt sak att säga.

Helgjobb

Jag hatar, verkligen hatar att jobba varannan helg.
Det blir 4 dagar som jag och R har ledig tillsammans i månaden. Vilket oundvikligen gör att de är fullspäckade, oftast med tråkiga måsten som vi inte kan göra själva.
Sen blir folk sura när man inte har tid att träffa dem på sina lediga helger.
För jag menar det är ju inte så att det är en person man har att träffa, och bor de sen en bit bort så försvinner ju en hel helg och då är det plötsligt en månad mellan den gemensamma ledigheten, och vips så är den ledigheten fullproppad av ännu fler gemensamma måsten.
På mina lediga helger prioriterar jag, förutom alla måsten, att umgås med familjen.
Vilket gör att jag har vänner jag inte träffar längre, vänner som bara är lediga på helgerna.
Det är jättetråkigt att det blir så. Men jag kan inte klona mig själv.
Jag måste välja och prioritera, jag har inte tid med allt och alla.
Jag önskar att jag hade det, jag önskar att jag inte gick omkring med konstant dåligt samvete, men jag. hinner. inte!

Nu ska vi göra om i sovrummet. Innertaket håller på att lossna så, det blir nytt tak, ny färg på väggarna, nya lister, nya garderober och för att få in dem måste vi flytta en innervägg, och minska städskåpet i hallen, och då måste vi lägga nytt golv också....
4 gemensamma lediga dagar i månaden alltså.
Vi kommer i bästa fall att vara klara till nyår.
Nästa år.

och på samma tema...

Skrutt hade en kompis hemma för nån vecka sedan. Kompisens pappa var med och vi satt och fikade i köket, pappan, R och jag.
Skrutten och kompisen höll på att busa lite väl mycket med fel saker och efter att vi sagt till flera gånger gick jag och sa till på skarpen att nu räckte det!
Bra så.
Några dagar senare träffades R och pappan själva med barnen.
Pappan:
- Jag måste bara säga att jag var så imponerad av din fru häromdagen, att hon tog tag i situationen och sa till när ungarna inte skötte sig. Jag är inte van vid att mammor brukar göra sånt...
.
.
.
Visst låter det lite konstigt?

Fast om man ska ta det som det verkligen var, att vi byter ut kompisens pappa mot mamma, och om vi byter plats på mig och R. Då blir det inte riktigt lika konstigt?
Eller jo, fortfarande konstigt, men inte lika osannolikt.
Tragiskt vilken erfarenhet mamman har när det gäller pappor? Ja.
Ovanligt? Nej.

Det är precis som när R bakar bullar och fixar tårtor till Skrutts kalas.
- Men oj, gör din man det?
- Kan han sånt?
- Vad duuuuktig han är!!
Nån som skulle säga så till R om det var jag som bakade?

Eller när Skrutt var liten?
- Åhh vad duktig R är som byter blöjor!
- Vilken tur du har att han hjälper till så mycket..
Men hallå!! Var fan var jubelkören när jag bytte blöjor??

Och varför var inte jag duktig som "hjälpte till" med Skrutt, trots förlossningsdepression.
I helvete att R hjälpte till. Han tog sitt ansvar. Precis som jag.

För att inte tala om folk som snackar om att pappan är barnvakt åt ungarna just nu så att mamman kan göra annat.
Så bra då. Och mamman är barnvakt resten av tiden?

Sliter mitt hår.

En jämställd bulle?

Kanelbullens dag igår. Hörde ett samtal mellan två mammor.
-Va ska ni INTE baka kanelbullar idag??
Sagt med tonfall så att den icke uttalade meningen "vad är du egentligen för mamma??" tydligt hördes i tystnaden efteråt.
Undrar hur många pappor det var som fick höra något liknande.
Säkert massor.
Eller inte.

Ytterligheter

När jag ska köpa något vill jag oftast ha så mycket information som möjligt innan jag bestämmer mig. Jag satt och jämförde dammsugare i ett par timmar imorse innan jag kom fram till vilken jag ville ha och åkte för att köpa den. Ett bra beslut visade det sig då säljaren försökte få mig att köpa en annan då min var slut på lagret. Men nej, jag ville inte ha den och kunde motivera varför alltså gav hos sig ganska snabbt. När jag sen inte ville beställa hem en av min modell eftersom det skulle vara billigare att göra det på nätet sänkte hon priset för att matcha nätpriset.
Bra så.
Och ganska  typiskt mig.
Noga övervägda beslut med mycket fakta bakom. That's me.

Sen ibland kan jag vara väldigt otypisk.
Som när jag hängde upp nya höstgardinerna i vardagsrummet, kom fram till att rummet då skulle se bättre ut om jag flyttade en tavla och helt plötsligt då fick en alldels stor och tom vägg. Inte bra.
Googlade "stor tavla med rött i" klickade in på första bästa sida som kom upp, bara för att titta och få lite inspiration, men upptäckte att de hade en väldigt bra rabatt på alla sina tavlor i helgen och 15 minuter senare finner jag mig själv sitta och betala en tavla som jag valt ut efter en snabb genomskumning av alla tusen tavlor de hade. Fast jag bara skulle titta.
Väldigt spontant, väldigt otypiskt.
Antingen blir såna beslut helt fel - eller hur bra som helst.
Nu håller vi tummarna i tre veckor fram till att den levereras och hoppas på det senare.