"Mamma kommer du att dö?”
Den frågan var jag beredd på, och visste på förhand hur jag ville besvara.
Frågor som ”Mamma kan man dö om man får en kniv i ryggen?”
Ehh. .. nej. Den hade jag inte förutsett.
Det rör sig mycket i huvudet hos min lilla 5-åring. Mycket stora och tunga tankar. Han är dessutom väldigt känslig för tillfället så det gäller att väga sina ord på guldvåg. Ett felaktigt svar och han bryter fullkomligt ihop av sorg och rädsla.
Jag vill inte ljuga, samtidigt som jag inte vill göra honom mer uppskrämd än han redan är.
What to do? Jag har beslutat att försöka komma på var frågorna kommer ifrån och försöka tackla dem från grunden. Alltså:
”Mamma, kan man dö om man får en kniv i ryggen?”
”Ja att få en kniv i ryggen kan vara farligt…”
*underläppen börjar darra på Skrutten*
”… men varför frågar du det?”
”Pappa håller på och skär uppe vid taket och han kan tappa den på mig!” (vi håller på och renoverar)
”Men älskling, pappa håller jättehårt i kniven och är så försiktig, han kommer inte tappa den på dig. Dessutom skär ju aldrig pappa när du står under, eller hur?”
”Nej…”
Krisen avvärjd.
”Mamma, kan man dö om man dricker bensin?”
Inte heller nåt
jag direkt hade förutsett!
”Man ska inte dricka bensin, då kan man bli väldigt dålig…”
*tårarna börjar rinna*
”Jag kommer att dö!!”
”Men älskling, du har väl inte druckit bensin… varför är du rädd?”
Det visade sig att när han hade åkt fyrhjuling med morfar så hade han blivit ”varm på foten”. Nu trodde han att eftersom det finns bensin i fyrhjulingen så hade det kommit på foten och att han därför skulle dö.
Efter en noggrann förklaring om att det var motorn som gjorde att han blev varm på foten, och att även om han skulle ha fått bensin på foten så är det inte, eftersom han faktiskt inte är ett träd, detsamma som att dricka den så den avvärjdes även denna kris, men så fortsätter det.
Slår han i foten tror han att benet ska trilla av, ser han en konstig taklampa så tror han att den ska trilla ner i huvudet och går vi på trottoaren tror han att han ska bli påkörd.
Jag fattar ingenting.
Inget konstigt har hänt i familjen, inga dödsfall eller så… men många och otäcka tankar poppar upp hos honom. Han kallar det att han ”haft en mardröm”. Vilket jag slutligen fattar jag att det betyder att han tänker på nåt läskigt.
Det enda som jag kan tänka mig skulle eventuellt skulle kunna påverka är att han säger att en pojke på dagis säger ”dumma saker”. Vet att pojken i fråga har sagt mindre snälla grejer till de andra barnen, kanske är det det som i kombination med känslig liten 5-åring spinner iväg?
Jag vet inte. Idag pratade jag i alla fall med fröknarna som lovade att vara lite extra aktsamma både på hur barnen är mot varandra, samt tänka på hur de säger saker till Skrutten just nu för att inte skapa fler missförstånd än nödvändigt.
”Man ska inte dricka bensin, då kan man bli väldigt dålig…”
*tårarna börjar rinna*
”Jag kommer att dö!!”
”Men älskling, du har väl inte druckit bensin… varför är du rädd?”
Det visade sig att när han hade åkt fyrhjuling med morfar så hade han blivit ”varm på foten”. Nu trodde han att eftersom det finns bensin i fyrhjulingen så hade det kommit på foten och att han därför skulle dö.
Efter en noggrann förklaring om att det var motorn som gjorde att han blev varm på foten, och att även om han skulle ha fått bensin på foten så är det inte, eftersom han faktiskt inte är ett träd, detsamma som att dricka den så den avvärjdes även denna kris, men så fortsätter det.
Slår han i foten tror han att benet ska trilla av, ser han en konstig taklampa så tror han att den ska trilla ner i huvudet och går vi på trottoaren tror han att han ska bli påkörd.
Jag fattar ingenting.
Inget konstigt har hänt i familjen, inga dödsfall eller så… men många och otäcka tankar poppar upp hos honom. Han kallar det att han ”haft en mardröm”. Vilket jag slutligen fattar jag att det betyder att han tänker på nåt läskigt.
Det enda som jag kan tänka mig skulle eventuellt skulle kunna påverka är att han säger att en pojke på dagis säger ”dumma saker”. Vet att pojken i fråga har sagt mindre snälla grejer till de andra barnen, kanske är det det som i kombination med känslig liten 5-åring spinner iväg?
Jag vet inte. Idag pratade jag i alla fall med fröknarna som lovade att vara lite extra aktsamma både på hur barnen är mot varandra, samt tänka på hur de säger saker till Skrutten just nu för att inte skapa fler missförstånd än nödvändigt.
Har även sagt att han alltid, alltid, ska berätta och fråga oss
eller fröknarna om det är något som han funderar på, men samtidigt har jag ingen
aning om vad som är rätt sak att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar