Bröllopsfin

Bröllopet i övrigt

Det var ett riktigt, riktigt trevligt bröllop igår, precis som det ska vara.
Ett strålande vackert och lyckligt brudpar, glada och trevliga gäster och regnet höll sig borta trots tunga regnmoln i prognoserna dagarna innan.
Jag har haft lite ångest över talet, inte så mycket att hålla det för det kändes inte som nåt större problem, utan snarare att uttrycka det jag ville ha sagt.
Men till sist fick jag ihop det jag ville säga i ett tal som kändes lagom långt, kom från hjärtat, och som både fick ett och annat skratt och nån tår i ögonvrårna hos både brudpar och några andra, så jag tänker bestämma mig för att jag är nöjd med det.
Dessutom var maten god och jag fick världens bästa bordsherre, underbara D, som jag antar att man skulle kunna beskriva som min nya bonussvåger. En person som alltid tillför sin omgivning härlig positiv energi, jag kunde inte ha önskat mig ett trevligare sällskap.
Efterföljande dans ska villigt erkännas att jag höll mig på avstånd ifrån, men brudpar och en stor del av gästerna såg till att dansgolvet var välfyllt ändå.
En fantastisk dag som jag är övertygad om att brudparet kommer minnas med glädje.
Ett bröllop, som förutom mitt eget, toppar listan över de bröllop jag varit på hittills, alla kategorier.
Tack mamma och J för en underbar dag, och ett stort grattis!

Om hur det blev

En kombination.
Först drabbades Skrutt av akut blyghet och vägrade gå in i kyrkan. När han sen blivit inburen av pappa och blygheten släppte lite så sprang han omkring på kyrkbänken, så de gick ut i slutet av vigseln för att de andra gästerna skulle kunna höra vad de svarade därframme.
Men det är ok ändå.
Skruttungen.

Bröllopsnerver

Ett bröllop väntar imorgon.
Vem tror ni är mest nervös inför den stora dagen?
Min mor, bruden?
J, brudgummen?
Nejdå.
Den som är mest nervös är antagligen modern till den 2½-åriga lilla killen som ska vara näbb.
Hon kommer att tillbringa natten med att drömma om olika senarior, som t ex att 2½-åringen drabbas av akut blyghet och helt sonika vägrar gå in i kyrkan.
Eller att 2½-åringen går in i kyrkan och sen tillbringar vigselakten med att klättra på altarringen och springa fram och tillbaka i altargången och fascineras över hur mycket hans skrik ekar därinne.
Fast det är klart. Det finns ju en chans att han kommer gå in som en liten ängel mellan de två brudnäbbarna och sedan kommer stå och se snäll och oskyldig ut genom hela akten.
Det finns en chans.
Det finns även en chans att brudparet kommer att färdas till kyrkan ridande på en randig giraff.
Om jag är tvungen att gissa vilket som är troligast skulle jag säga 50/50.

TAAK

Jag har gått en TAAK utbildning - Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation
Kort sagt - en liten grundutbildning i teckenspråk. Inget avancerat, bara på fyra gånger, men det har i alla fall gett lite grunder. Personalen på dagis använder stödtecken till barnen och eftersom Skrutts intresse av att prata i nån större utsträckning hittills har varit ganska begränsat så tänkte jag att det skulle vara bra att få ytterligare ett sätt att kommunicera med honom.
Idag var det sista gången och det känns jättetrist, men jag har i alla fall lärt mig en massa nyttiga ord. Och en del andra viktiga saker.
Som att man i vissa fall ska vara extra noga med att göra tecken rätt. "Hare" och "Kanin" är t ex förvillande likt "Djävulen", och "Fingervantar" blir lätt "Kondom" om man inte passar sig.
Jag kan mycket väl se senariot framför mig.
Hur Skrutt kommer till dagis och berättar att han minsan träffat djävulen i helgen, och att han var mjuk och skön, fast det var svårt att klappa honom ordentligt eftersom det var så kallt ute att han fick lov att kondom på händerna.
Jodå. Det kan jag mycket väl föreställa mig.

ehrm...

Ska nog plugga lite nu.

Sommar och soliga dagar

Det var underbart väder igår, självklart, jag jobbade ju.
Kommande veckan är jag ledig 5 dagar. SMHI förutspår kyla, moln och regn.
Alla förvånade räcker upp en hand.

Skrutt fick i alla fall njuta.

Föräldraskap

Det är inte alltid lätt att vara förälder, inte alls. Man får göra det bästa man kan, utan att för den delen sluta vara öppen för nya tankar och ideér. För man kan alltid bli bättre.
Jag läser en blogg som ger mig många aha-upplevelser när det gäller föräldraskap. Bloggen är skriven av en stundtals mycket klok kvinna, Lady Dahmer, hon har t ex fått mig att fundera över hur och när jag säger "Nej" "Aja" och liknande.
Det är så lätt att ta till det i alla möjliga och omöjliga situationer, men jag försöker att begränsa mig. För säger jag nej mer eller mindre på rutin, hur ska Skrutt då orka lyssna i längden?
Kraftfulla "Nej" försöker jag spara till viktiga situationer, som när han gör något som som verkligen är förbjudet, han får till exempel inte slåss, kasta saker omkring sig, dra katten i svansen eller springa omkring på ställen där det är mycket bilar som åker. Då blir det Nej - följt av en förklaring om varför.
- Nej du får inte dra katten i svansen, det gör ont på katten.
- Nej du får inte springa här, det åker massor av bilar och det kan vara farligt.
- Nej du får inte kasta saker och slå mamma, jag förstår att du blir arg när du inte får som du vill och det är ok, men du får inte slåss.
Typ så.
Innan jag öppnar munnen försöker jag alltså tänka på varför jag är på väg att säga nej. Finns det en bra anledning eller inte? Gör det verkligen nåt om han gör sådär? Oftast gör det inte det.
Är anledningen till att jag inte vill att han ska göra något att det är enklare för mig att han låter bli, då håller jag oftast tyst.
För det gör inget om han stänker ner halva badrummet när han badar - det går att torka.
Det gör inget om han leker med knappen till fläkten, han tröttnar i alla fall snart.
Det gör inget om han kladdar när han äter, huvudsaken är ju att han får i sig mat.
Det gör inget att han färglägger räkningarna - jag ser ju vad som står i alla fall.
Och vet ni vad? Det känns mycket bättre nu.
Samtidigt försöker jag att alltid ha en positiv ton i rösten. Även om vi ska göra något som brukar leda till bråk 9 gånger av 10 så går jag in med attityden att denhär gången kommer det att gå bra. Det går inte alltid bra, men kanske 5 gånger av 10 istället.
Det är mindre bråk mellan mig och Skrutt och jag har fått mycket mer tålamod och är mycket mindre frustrerad, och jag tycker faktiskt att Skrutt lyssnar lite extra de gånger jag säger nej.
Livet blir enklare och mer harmoniskt för oss båda.

Bra start på dagen - tack aftonbladet

* Nån rik som myglat till sig mer pengar.
* Nån som blev akut sjuk och nu har sanslösa problem för att han inte gick till arbetsförmedlingen innan han hamnade på sjukhus.
* Bilolycka i sandviken - en död.
* Hiss rasade - två döda.
* Mer våld i Bangkok. (Här kan man få se på eländet i ljudbildspel.)
* En bil mosad av lastbil - föraren överlevde.
* Pensionärsbus välte - en död, flera skadade.
* 29:årig man åtalad för övergrepp mot 23 flickor.
* Översvämningar i Norrland.
* Anna Ankas assistens har slutat. (Nyhetsvärdet i detta??)
* 2-åring hundbiten i halsen.
* Stjärnan köpte sex i Sverige: "Det var roligt"

En nyhet som inte var eländig, om mannen som överlevde att bilen blev överkörd av en lastbil, och den nyheten är antagligen med bara för att det var en dramatisk bild.

Ursäkta mig.

Ska gå och grina lite nu.

Skorna - del 2

Ok ok, sååå illa är inte de blinkande skorna.
Skrutt blev så stolt när vi klev in på dagis och alla barnen samlades för att titta på de blinkande underverken att det är värt det.
Jag kanske ska skaffa likadana jag, och se om de väcker samma beundran på jobbet.

IKEA besök

Skrutt och jag åkte till IKEA idag, det kan vara en mardröm att göra med barn - om man har bråttom. Men det hade inte vi, vi hade hela dagen på oss om det behövdes så då var det riktigt roligt.
Skrutt började med att helt sonika gå in i ett av barnrummen som de har som display, där ställde han sig vid diskbänken och diskade med en målarpensel, sen satte vi oss på små stolar vid ett litet barnbord och åt middag som han serverade.
Efter det provsatt vi 714 olika soffor och fåtöljer innan vi gick vidare. Längst hela vägen kände han på alla handtag, skrivbord och sängar vi passerade.
Så kom vi fram till en rutschbana och där stannade vi och lekte en stund. Sen gick vi säkert 10 meter innan vi kom till avdelningen med barnsaker. Där fanns det massor av saker man fick leka med. En gunghäst, roliga kuddar att hoppa på, ett tält, en kryptunnel och tre olika stolar som hängde i taket och gick att snurra på.
Där fick vi stanna lääänge.
När vi slutligen kom därifrån så gick vi och provkände på stekpannor innan vi kom fram till ta-det-själv avdelningen. Där kom mamma på den briljanta idén att ta en låg vagn som Skrutt fick åka på genom resten av affären.
Skrutt var nöjd med besöket. Vi lyckadet till och med få med oss det vi skulle därifrån, en spegel och en pall.

Han kommer i alla fall att synas i mörkret

Ibland gör man misstag.
Som när man liksom i förbifarten köper ett par skor till Skrutt utan att undersöka dem ordentligt. När man sen kommer hem, sätter dem på barnet och uppmanar honom att gå lite upptäcker man att hela hälarna blinkar med röda och gröna lampor när det kommer tyngd på dem.
Självklart så älskas de av Skrutt, vissa problem uppstår när han ska titta på hälarna samtidigt som han går. Så då sätter han sig på rumpan för att titta, och då slutar de blinka tills han reser sig igen. Problematiskt minst sagt.
Hur som helst så älskar han dem.
Det gör inte jag, jag tycker att det känns som om att gå runt med en julgran.
Var på IKEA idag och hörde vid ett par tillfällen, "men åh titta, skorna blinkar!"
Jag kände ett starkt behov av att stanna och förklara att vi inte köpt blinkande skor med flit, att det var ett misstag som inte gick att lämna tillbaka för att Skrutt tyckte så mycket om dem...
Men det kan man ju knappast göra.
Får väl sitta och trycka på dem nattetid, batterierna måste ju ta slut förr eller senare.
Helst förr.

01.40 - en inblick i min natt

Jag har precis klivit ur en välbehövlig dusch efter att ha rensat bort fix i skarvarna och fogat golvet i gillestugan. 4 timmar har jag hållit på för att bli klar.
Som småbarnsmorsa gäller det liksom att ta vara på de få timmarna som finns utan barn om man ska få nåt gjort.
Nu sitter jag i soffan insvept i en handduk. Maken ligger bredvid och sover, det började just smattra av ett riktigt hällregn på rutan. I fjärran ser jag att det blixtrar på himlen och ett dovt muller börjarväxa sig starkare.
Tankar just nu:
Jag borde väcka maken och skicka in honom att sova i sängen.
Jag borde gå och lägga mig själv.
Mattan som hänger ute kommer att vara väldigt blöt imorgon.
Det står disk i diskhon, vad skönt det skulle vara att få den diskad innan man somnar.
Det är ca 3½ timme kvar tills sonen vaknar - men vi är lediga båda två... jag tänkar ta sovmorgon.

Om när hjärtat nästan stannade

Det hände nåt riktigt otäckt igår. Jag stod och sminkade mig i badrummet och Skrutt stod bredvid och försökte tigga till sig lite smink att leka med.
Då, från ingenstans, rasade badrumsskåpet ner.
På nåt sätt lyckades jag knuffa undan Skrutt och hann nästan undan själv också.
Badrumsskåpet väger multum, det var knappt så jag orkade lyfta undan det för att kunna städa undan glassplittret efteråt, tänk om jag inte hade hunnit reagera... Tänk om det hade landat på Skrutt... Hörnet av skåpet hamnade på skötbädden nedanför, tänk om vi hade bytt blöja just då...
Jag blir alldeles iskall när jag tänker på det, det finns inte en chans att Skrutt hade klarat att få det på sig, jag tror inte ens att jag hade klarat att få det i huvudet.
Att komma undan med blåmärken, smärta i armarna och en vrickad handled känns som högsta vinsten.

Mu säger kossan...m.fl

Vi har varit och tittat på djur idag.
Sett en galt som pappan trodde var en gigantisk sten tills den började röra på sig, och små killingar som var så söta att mamman ville plocka ner i fickan och ta med sig hem.
Skrutt har sprungit som en galning och lärt mamman och pappan hur djuren låter.
Muuu säger djuren. Hästar, grisar, kossor och getter.
Vi gjorde några tappra försök att övertyga honom om att gnägg, nöff och bää skulle kunna vara bra alternativ.
Skrutt tittade på oss som om vi var dumma i huvudet, just idag sa alla djuren Mu och så var det med det.

Nu blir det reklam

Ska du handla barnskor i Västerås ska du handla på Vincent.
Basta.
Det var det enda stället jag lyckats hitta som hade finskor till Skrutt och dessutom superb service.
Skrutt var inte alls på humör för att testa skor men den mycket glada och trevliga expediten trollade fram en present, en tandborste med fötter, och den var tydligen så faccinerande att han glömde bort att han var arg och hon kunde mäta både fötter och skor utan problem.
Nu kommer vi gå dit i första hand - bra service är a och o.

Har man snopp får man vara barfota

Nu är jag riktigt riktigt irriterad.
Vi skulle införskaffa ett par finskor till Skrutt tills han ska vara näbb på sin mormors bröllop, men det verkar tydligen vara omöjligt.
Fina skor till flickor finns det hur mycket som helst av, det är hyllmeter på hyllmeter på hyllmeter av söta nätta skor i alla färger och former. (Såklart, för flickor är ju enligt naturen nätta små varelser som ska kläs upp från spädbarnsåldern för att vara söta och rara, pojkarna är ju busiga och livliga så varför göra nåt annat än tåliga sneakers?)
Första butiken hade ETT par finskor till en liten pojke, flera storlekar fel, och då kan jag säga att de låg i topp vad det gällde utbudet om man jämnförde med de andra skoaffärerna.
Till sist hittade jag en liten, liten butik som hade några olika varianter, men i fel storlek. De var dock väldigt hjälpsamma och sa att de kanske kunde få hem ett par från en av deras andra butiker. Så det hoppas vi på.
Annars får väl Skrutt bära blommiga små röda lackskor till de mörka kostymbyxorna. Det kan ju vara sött.
Eller inte.

Borta bra, men...

Jag ser honom när tåget avstannande rullar förbi perrongen. Min stora kille, som samtidigt ser så liten ut där han står, hjärtat slår en volt i bröstet. Han vill springa efter tåget men mormor säger att man inte får springa där och han tar henne istället i handen och går mot den sista vagnen när tåget stannar.
Vi kliver ur längst bak i och börjar gå mot dem.
Han har inte sett oss ännu, hans uppmärksamhet är riktad mot det stora spännande tåget.
Vi är nära nu, kanske bara 15 meter från bort.
Så vinkar jag, han tittar på mig, det syns när insikten når honom, när han ser vem jag är.
Hela den lilla kroppen spritter till av glädje och ögonen strålar. Han är en spegel i miniatyr för det jag själv känner.
- MAMMA! Han ropar högt, högre än jag någonsin hört honom ropa något förut. Samtidigt som ropet kommer släpper han mormors hand och rusar mot mig, jag sätter mig på huk och ramlar nästan bakåt när den lilla kroppen slår emot mig i full hastighet. Hans små armar slås hårt runt min hals och jag kramar honom hårt.
Jag har aldrig någonsin känt mig så välkommen, efterlängtad och älskad.

Borta bra.
Men hemma bäst.

Om att inse lyxen i saker man en gång tagit förgivet

Maken och jag har varit borta över helgen - utan Skrutt.
Det är första gången vi åkt iväg själva sen han föddes.
Det var spännande, att återupptäcka att vi faktiskt är två vuxna människor, två individer, inte bara mamma och pappa.
En kollega, mor till tre barn som nu börjar bli stora, förbjöd mig å det bestämdaste att prata barn. Och vet ni vad? Det gick faktiskt, inte helt barnpratfritt, men nästan.
Det har varit en underbar helg, och välbehövlig, ett avbrott i all rutin, alla vanor, alla måsten.
Vi har gjort så lite som möjligt:
Åkt tåg - jag fick sitta ner 4 timmar i sträck, fattar ni - 4 timmar! När hände det senast? 2007? (Maken som tillbringar stora delar av arbetsdagen sittande kunde dock inte riktigt inse tjusningen i det hela)
Strosat - gått lite på stan och tittat i affärer och på folk. I vår egen takt, utan att behövt ha stenkoll på omgivningen.
Sovit - Hela nätterna, och vet ni vad som hände när vi vaknade vid sexsnåret? Vi. Somnade. Om. Båda två, bredvid varandra, tillsammans. En mycket märklig känsla. Ingen av oss kände det mista behov av att gå upp och titta på varken Svampbob Fyrkant eller Nicke Nyfiken.
Ätit ute - satt oss vid dukat bord och ätit gott både till frukost, lunch och middag och vi behövde varken laga maten eller diska efteråt. Inte heller satt det någon vid bordet som skrek, tappade mat på golvet, hällde ut vattenglaset eller krävde att få äta från våra tallrikar. Alla satt dessutom ner på stolarna, till och med vända åt rätt håll.
Fatta lyxen i det.