Godmorgon

4.30 då vaknade Skrutt och gallskrek.
Nej nej nej inte dag! Jag har sovit alldeles för lite hela veckan, jag orkar inte, hela kroppen skiker nej.
Jag tar mig yrvaken ur sängen och känner hur huvudet börjar dunka, går in i hans rum.
- Hej älskling, varför är du ledsen? säger jag med en röst som ska föreställa mild och lugnande. Misslyckas kapitalt då jag fortfarande är halvsovande och det blir lite sluddrigt.
Han har lyckats snurra in sig i lakanet så jag tar upp och tröstar.
Vi sätter oss i soffan en stund och myser innan jag kommer på att jag måste byta blöjan. Då upptäcker jag att pyjamasbyxorna är alldeles blöta på magen. Blöjan har läkt.
Fan. Jag som precis hade lyckats få honom sömnig igen. Går med ungen mot axeln in hans rum och letar reda på nya byxor. Tittar ner i sängen och ja, självklart är det en stor blöt fläck där också, vid huvudkudden, det blir lätt så när man sover som pippi långstrump.
Bara att sätta ner den trötta sonen och bädda om. Bort med underlakanet och lite plastad frotté på fläcken. (Inget tvätta madrass klockan 5 på morgonen!)
Medan jag bäddar så börjar Skrutt leka med sina leksaker och piggna till så det blir en stund till i soffan innan jag vågar försöka mig på att lägga honom. Det går bra.
Ända tills jag lägger huvudet på kudden, då börjar han gny. Han har sovit av och till sen dess, med lite skrikande på passande ställen.
Jag har inte sovit av och till. Jag har inte sovit alls.
Nu är klockan snart 7 och jag måste gå och ta upp den trötta lilla saken ur sängen, ordna morgonbestyren, gå iväg till dagis och sen åka till skolan för att göra ett prov, fast jag knappt vet vad jag heter.

Sådär.
Nu har jag gnällt av mig.
Nu känns det bättre.
Marginellt...
Men bättre.