Mitt tankesätt är (tyvärr):
"Förvänta dig det värsta så är du förberedd när det händer,
om det inte händer så är det en glad överraskning"
Jag tror att om jag är förberedd på en katastrof så kommer den kännas mindre när det inträffar. Så är det självklart inte. Det är lika mycket katastrof i alla fall, det är bara ångesten som dubblerats. Först har jag ångest för vad som kommer att hända, sen har jag ångest när det händer. Om det mot förmodan inte skulle hända har jag ju fortfarande haft den första ångesten, fast helt i onödan.
Det är skitjobbigt, ärligt, det tar så mycket onödig kraft att alltid oroa sig och bekymmra sig för problem som inte finns än, men jag kan inte sluta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar