Jag kör solo

Idag i skolan fick vi en uppgift där vi skulle skriva ut vilken roll vi tog i en grupp. Det fick mig att inse hur mycket jag förändrats.

Jag för 10-år sedan:
Den tysta, försynta som inte vill vara i vägen. Gärna i bakgrunden utan att märkas eller synas.
Jag idag:
Vill vara den som bestämmer och vill att saker ska göras på mitt sätt och effektivt.
My way or the highway!
Typ.
Sen är jag anpassningsbar, jag försöker i alla fall att inte ta för mycket plats eller få andra alltför mycket att tycka som jag. Ibland fungerar det, ibland inte.

Bara det att jag säger meningen:
- Jag kan vara lite gåpåig och påstridig, så om jag tar för mycket plats så säg till!
De människor jag kände för 10 år sedan hade aldrig någonsin trott att jag skulle ha användning för de orden. Inte en chans! Men idag är det en ganska nyttig mening.
Jag har fått skinn på näsan. När hände det?

De flesta ansåg sig vara lagspelare. En mycket beundransvärd egenskap enligt mig.
Jag är ingen lagspelare. Jag kan anpassa mig om jag behöver, men får jag välja så kör jag hellre solo.