Skrutt satt efter frukosten och ritade med sina tuschpennor (kritor är tydligen sååå ute, det är bara att gå och gräva ner sig om man ens antyder att de skulle duga att rita med)
Jag satt och bläddrade trött i en tidning.
Plötsligt åkte alla tuschpennor ner på golvet.
- Men Skrutt,du får inte kasta pennorna, gå ner och plocka upp dem nu.
Ovanligt lydigt kryper min son ner på golvet och börjar plocka.
(Här borde jag försås ha anat oråd, självklart borde jag ha gjort det.)
Efter ett par minuter börjar jag tycka att det kanske tar lite väl lång tid att plocka upp några pennorna och sticker huvudet under bordet för att titta.
Stora fina tuschfläckar på både golvet och hans tripp-trapp stolen.
Vad hade jag väntat mig liksom? Är man dum så är man.
(Alla som någonsin har haft en 2½-åring sitter nu och skrattar rått åt min naivitet. Råast av alla skrattar antagligen min mor, som med gärna påminner mig om den gången jag gjorde ett färglatt konstverk av kökselementet)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar