Trummorna från födelsedagen lever fortfarande, till mitt stora förtrett, men jag börjar se en ljusning.
Skrutt har börjat använda dem som studsmatta.
- Nej nej, inte hoppa, den går sönder.
(Kom igen, sprick ditt förbannade plastelände!)
På det sättet kan jag liksom kasta dem utan alltför dåligt samvete när de pajar, jag har ju faktiskt försökt få honom låta bli.
4 trummor var det från början.
One down - three to go.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hej!! jag håller på att bli galen...du hade en musikvideolänk här på din blogg för tusen år sen...jag kommer inte ihåg vad låten heter eller allra helst hur jag hittar videon....Kramar
vickie
hahah, det var något jag glömde skriva....jo, det var 2 tjejer med påse på huvudena som rörde på händerna och fötterna...hahahha. vilken förklaring.
Skicka en kommentar