3-års kontroll

I veckan ringde jag BVC och pratade med dem om Skrutts språkutveckling. Det är liksom inte så mycket som händer på den fronten.
Hur som helst så sa hon att vi kunde ta 3-års kontrollen nu istället för ett par månader.
Sagt och gjort, idag var vi där. Det gick inte så bra.
Sköterskan hade en påse med saker som Skrutt fick plocka upp och sen skulle säga vad det var.
Kon blev ”Mu” och Bilen ”Bii”
Sen var det mest ”didi” och ”dido” i påsen.
Sen tyckte hon att Skrutt skulle peka ut den stora bilen. Skrutt krockade bilarna.
Hon bad Skrutt lägga boken under dockan.
Skrutt krockade bilarna.
Att lägga de gula, gröna, blå och röda klossarna på ett papper med respektive färg gick bra. Sen bad hon honom peka på den röda klossen. Skrutt pekade på den blå.
Hon bad honom peka på den gula klossen. Skrutt pekade på alla fyra.
Sen kom vi till ett moment som jag i alla fall visste att han kunde med bravur. Kroppsdelar.
Hon bad Skrutt peka på näsan. Han pekade på magen. Hon bad honom peka på dockans fot. Skrutt pekade på fårets mage.
Hon bad Skrutt lägga bollen på talltiken. Skrutt stirrade på henne och kröp sen ner under bordet.
Hon bad skrutt plocka ner djuren i påsen. Skrutt plockade i tur och ordning ner klossarna, dockan, docksängen och bilarna, sedan slank det visst med en ko av bara farten.
Inte ens vägningen och mätningen gick bra.
Hon bad skrutt ställa sig på vågen. Hans ben förvandlades plötsligt till spagetti och han blev helt slapp, att stå själv gick icke, mamma skulle stödja, så fort jag försökte släppa bara lutade han sig mot mig. Till sist kröp han upp och satte sig på vågen samtidigt som han höll i bordet.
Vi uppskattade vikten.
Hon bad honom stå mot vägen med hälarna intill golvlisten för att mäta, Skrutt ställde sig med fötterna en decimeter ut och när hon skulle försöka flytta in fötterna satte han sig ner. Vi uppskattade längden.
Jag tror aldrig jag känt mig så värdelös som mamma som jag gör idag.