Jag har alltid tyckt att såna saker som att resa sig upp och ge sin plats åt någon som verkar behöva den bättre när man åker t ex buss eller tåg är en självklarhet. Om det sen är en 85-åring, en höggravid kvinna eller någon med kryckor, det spelar mindre roll men jag tycker faktiskt det är något som hör till god uppfostran.
Tyvärr verkar det vara långt ifrån alla som håller med.
Jag pratade med en tjej som är ungefär lika långt gången som jag i graviditeten och som har en timmes resväg med tåg till och från jobbet. Tågen brukar ofta vara väldigt fulla i pendlingstiderna och inte en enda gång var det någon som erbjudit henne att få sitta ner!
Det innebär att hon oftast får stå upp med foglossning och sammandragningar i närmare 45 minuter innan nån plats brukar bli ledig, inget man som höggravid drömmer om direkt.
En dag när hon ändå lyckades få syn på en plats hade hon blivit bokstavligt talat armbågad ur vägen av en medelålders man som bara skulle dit före henne. Tuff karl, klara av att armbåga sig förbi en höggravid kvinna så att han fick sitta ner.
Det är bara att konstatera: gentlemannen är död, länge leve neandertalaren!
... eller är det kanske så att det är pendlarna som är ett släkte för sig??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej vännen! har bebisen inte kommit ut än? Måste vara olidligt att vara gå vänta de sista veckorna, kan inte ens föreställa mig! Hoppas att allt är bra med dig och magen. Vad roligt att du börjat blogga! Hoppas att det håller i sig även efter bebisen fötts? Massa massa kramar
Lotta: Ja det är i alla fall tanken att det ska hålla i sig även efter bebisens ankomst, vi får väl se hur myckat tid det kommer att finnas. :)
Skicka en kommentar