Min konstiga kropp

Jag hade på något sätt lyckas förtränga att det skulle hända massa konstigheter med kroppen i samband med att man fick barn. Ja då menar jag inte utseendemässigt, det var ju knappast så att jag förväntade mig att komma ut från förlossningen med en fotomodells kropp.
Nej jag menar mer saker som händer inne i kroppen.
Det gör ont och trycker på konstiga ställen. Jag tycker det är jätteotäckt att inte veta vad som händer och varför.

Sen har vi alla hormoner som far omkring, dessa var jag i och för sig förvarnade om, men jag hade nog ändå inte förstått riktigt hur mycket de kunde påverka.
Jag gråter t ex för allt. Jag gråter för att H är så söt, för att han är så hjälplös, för att det är sånt ansvar, för att jag ska göra fel, för att jag inte vet och kan allt, för att jag inte kommer att klara det själv när R börjar jobba igen, för att jag är trött... jag gråter för precis allt.
Det kan komma från den ena sekunden till den andra. Jag kan sitta i soffan och prata med R om nåt helt neutralt och vardagligt för att helt plötsligt känna att tårarna börjar rinna och sen sitta och stortjuta.

Min kropp är konstig just nu.