Åh vad jag längtar efter sömn, det är otroligt vad mycket kroppen ändå klarar av utan att sova. R tog ett kort på mig igår och jag blev riktigt rädd, jag var totalt likblek!
Jag försöker verkligen att sova på dagarna men det är svårt...
Inatt fick jag i alla fall sova 1½ timme i sträck två gånger. Så mycket har jag knappast sovit under alla dagar sammanräknade sen H föddes. Men inatt fick vi honom att sova i vaggan. Tidigare har han sovit mellan oss i sängen vilket i och för sig är tokmysigt men jag kan inte slappna av för fem öre. I vaggan har han bara gnytt tidigare så det kändes som en stor seger att ha honom där hela natten, om man bortser från amningsstunderna såklart. Fast jag vaknade dock några gånger och smög upp och kikade hur han hade det. Låg han bra, andades han, var han kanske för varm eller för kall...
Jag är lite avundsjuk på R när det gäller sömn. När han väl somnat så sover han, just nu håller grannarna på att borra och det låter som om de skulle stå med slagborr på andra sidan väggen, men pojkarna ligger och sover lika förnöjt för det, lilla H gnyr lite och R sover som klubbad. Samma sak när H skriker, jag var iväg på toa härom natten och när jag kommer in i sovrummet skriker H för full hals och ligger och sparkar pappa i ryggen med rejäla kickar, han märker ingenting. Fascinerande. Själv vaknar jag för minsta lilla knarr som bryter tystnaden, för att inte tala om en gnyende lillkille...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner igen mig så väl vännen.
Tröttheten och desperationen efter sömn. Har inget annat råd än att släppa ALLA måsten du bara kan som städning, matlagning och annat. Nu är det sömn och amning som gäller. Och mat! Glöm INTE äta för då orkar du inte.
Du kommer slappna av mera längre fram och bebis kommer antagligen justera sina sömntider bättre. Men det kan vara en bit kvar dit.
Jag var så trött att jag bara grät periodvis. Fast, alla har det inte så så ta inte mig som facit på hur det måste bli.
Att R sover så bra beror antagligen på att han ngnstans vet att du håller kollen. Längre fram när det blir lugnare med matandet så tycker jag du ska sova ngn annanstans om du kan - t ex i annat rum - med öronproppar :-D
När vi gjorde så så sov M extremt mkt lättare och vaknade vid varje knyst han också. Undermedvetet visste han att det var han som hade ansvaret och inte jag.
Sen att jag första ggn vi gjorde så inte kunde sova ändå... det är en annan historia.
Kram!
Elliot har aldrig sovit i vår säng, då skulle jag nog aldrig fått sova! Han fick ligga i spälsängen precis bredvid så jag såg honom hela tiden och kunde lyssna och känna om han andades. Fick sova med öronproppar också för att inte gnyendet och knorrandet skulle hålla mig vaken =). Jag var så trött så jag bara grät emellanåt ändå, men det lugnade ner sig efter några veckor. Och Stellan har sovit som en gris hela tiden, han vaknar aldrig!!
Och visst är det fantastiskt vad man klarar av ändå utan sömn! =) Kram
Skicka en kommentar