Att hinna...

Vad annorlunda livet blir med en liten bebis, både i stort och smått. Tänk alla vardagsbestyr som blir helt kullkastade. Både jag och R behöver lära oss att handskas med dem, fast på olika sätt.

När jag kommer på att jag ska göra något så vill jag göra det på en gång, det finns liksom ingen anledning att vänta. Gör det nu så slipper jag det sen resonerar jag. Kommer jag på att jag ska diska så ställer jag mig och diskar direkt, svårare än så är det inte. Förrän nu, kommer jag på att jag ska diska brukar det oftast bli så att H vill ha mat, ny blöja och gosa en stund. Har jag sen tur så går han med på att sitta i babysittern ett litet tag så jag kan ta hand om disken. Det blir alltså ett projekt på några timmar, det hade väll gått om det inte varit så att jag alltid har närmare 10 små projekt som jag tänkt göra, det brukar spricka.
Jag jobbar på att lära mig att ta en sak i taget och att få lov att ge det en stund när det behövs.

R däremot, han har en förmåga att skjuta upp saker. Om han ska diska så betyder det inte ”nu” som det gör för mig, det betyder snarare ”om en stund” Det ställer ju också till problem. För om en stund, det brukar oftast betyda att lagom när han kommer sig för att göra det så vaknar H och kräver uppmärksamhet. R har inte riktigt kommit in i det där att det gäller att passa på att göra det man ska när det passar för H.
Om lillen sover en stund så hoppa in i duschen om du tänkt att duscha, vänta inte, då kommer han garanterat att vakna.

Vi håller på att lära oss båda två, men vad det är svårt att släppa gamla vanor.