När jag kikar tillbaka i min blogg inser jag att man skulle kunna tro att allt är jobbigt när det gäller bebisen. Så är det inte! Det är nog mer att jag har behov att skriva av mig när jag är trött och irriterad.
För det mesta är ju lilla H underbar, det finns så många små ögonblick som verkligen värmer i hjärtat.
När han ammar, är lugn och har ett alldeles fridfullt uttryck över sig, eller när han helt plötsligt tittar upp på mig med sina stora blå ögon.
När han ätit klart och skrynklar ihop hela ansiktet, får pussmun, lägger sig i brygga och de små armarna far upp över huvudet. Så skönt att sträcka på sig. :)
När han sitter och jollrar i babysittern, eller ligger på skötbädden och tittat fascinerat på mobilen som hänger ovanför.
För att inte tala om nu när han börjar söka ögonkontakt, när det inte längre sker aven ren tillfällighet. När att han tittar mig i ögonen och fyrar av ett stort leende då värmer det i mammahjärtat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar