Bebisfria timmar

Jag hade tänkt börja det här inlägget med att tala om hur mycket jag tycker om lilla H men att det trots det är skönt att vara ifrån honom ibland. Men det tänker jag inte göra.
Jag blir så irriterad på mig själv som känner att jag måste ursäkta mig för att jag tar ett par timmar ledigt från amning och blöjbyten, inte så mycket att jag måste ursäkta mig för andra som för mig själv. Som om det på något sätt skulle betyda att jag inte tyckte om honom bara för att det är skönt att inte ha honom tätt inpå 24 timmar per dygn.
Ett säkert tecken på att man är småbarnsförälder måste vara när man tycker att det är underbart att gå på toaletten bara för att det ger lite ”egen tid” :-D

Men som sagt, jag ska inte börja med att ursäkta mig, jag börjar såhär istället:
I lördags var lilla H hos farmor och farfar i två timmar, i söndags var mormor barnvakt lika länge och det var så fantastiskt skönt!
Jag och R fick göra lite vuxengrejer, inget speciellt eller så, ett besök till IKEA och åka och handla men det var ganska härligt att vara bebisfria en stund.
Lilla H hade skött sig exemplariskt så det verkar inte som om det skulle bli särskilt svårt att övertala dem att vara barnvakt igen när det behövs.

Det är skönt att få lite hjälp ibland, jag har en kompis som har varit ett helt fantastiskt stöd, första gången hon kom över var första dagen då R började jobba efter pappadagarna och jag var lagom uppriven över att få allt ansvar själv. Då kom hon över med present till H samt frukt, fika och matlåda till mamma. Precis vad jag behövde.
Hon har varit här flera gånger efter det också och bara det att ha nån annan som håller bebisen en stund när man knappt fått sova på natten var underbart, (särskilt eftersom hon inte lämnar tillbaka honom bara för att han blir lite ledsen). För att inte tala om att få sova en timme medan hon går ut med honom i barnvagn, eller bara det att ha någon vuxen att prata med.
Att veta att det finns någon att ringa som ställer upp om man behöver är fantastiskt.