Just nu är det ingenting som är bra, inte att leka, inte att sova, inte att vara själv. Skrutten vill sitta hos mig hela tiden, lägger jag honom på golvet illvrålar han, lägger jag honom för att sova illvrålar han, råkar jag lämna rummet illvrålar han och ska vi byta blöja illvrålar han. Så håller det på ungefär fram tills pappa kommer hem, då blir det lite bättre...
Då kan jag lämna över honom för att försöka hinna med allt annat som behöver göras hemma och jag far omkring och stressar för att hinna att diska, tvätta, hänga tvätt, skrubba spisen, plocka undan efter dagens alla bravader och annat lika skojigt. Visst skulle jag kunna låta det vara men då går jag och är stressad och retar mig på att det behöver göras hala dagen efter också.
Sen stupar jag i säng, och så blir det morgon och allt börjar om igen....
Jag är medveten om att jag gnällt lika mycket som min son i dethär inlägget, men allt känns bara blä för tillfället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar