Jag tycker att det är en himla stress bland mammor att få sina barn att verka äldre än de är, alltifrån att sitta upp i vagnen till att börja med vanlig mat.
Nu är ju Skrutten snart 6 månader och vi ska börja introducera smakisar, men fram tills nu har jag endast ammat. Att andra ger mat innan ett halvår är helt upp till dem, jag tycker inte det är fel (om nu inte bernet är alldeles för litet), men för oss har jag inte sett någon anledning att börja tidigare.
Amningen funkar bra, det är smidigt, han är nöjd och går upp i vikt som han ska, men det märks att vissa tycker att jag nästan är lite konstig som helammat så länge.
På föräldragruppen förra gången satt en av tjejerna och sneglade lite på mig när jag ammade, hon har ett par flickor som är 4 månader äldre en Skrutten, så tog hon sats och frågade:
– Hur länge har du tänkt helamma?
Jag svarade att förutsatt att det fortsätter att fungera bra så tänkte jag nog fortsätta tills han är ett halvår.
Det syntes tydligt att hon andades ut.
– Vad skönt, det gjorde jag också och jag började fundera på om jag gjorde fel, mina kompisar började ge mat flera månader tidigare och tycker att vi ammat länge.
Det är alltså inte bara som jag inbillar mig.
Jag är så glad att amningen fungerat som den ska, det finns så många som har det struligt med den biten och enligt livsmedelsverket går det alldeles utmärkt att enbart amma tills barnet är ett halvår. Varför ska jag då behöva trappa ner tidigare bara för att andra måste eller väljer att göra det?
En av mammorna som började ge mat innan 3 månader tyckte absolut att jag skulle börja ge mat eftersom Skrutten ju verkade vara ”så nyfiken” när vi åt.
Det är han, han är jätteintresserad av maten när vi äter, han är även intresserad när vi diskar, när vi zappar med fjärrkontrollen och när vi putsar glasögonen, det betyder inte att jag tänker låta honom gnaga på varken diskborsten, fjärren eller mina glasögon.
Är inte det bebisars jobb att vara nyfikna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men jisses, det är väl upp till var och en! Man känner ju sitt barn bäst själv och fungerar amningen och man vill fortsätta så är det väl inte underligt att fortsätta. Jag har kompisar som, inte helammar, men ammar lite då och då och ungarna är nästan 1 ½.
Jag bara önskar att min amning hade funkat :-)
Svärmor var t.ex. lite sur när jag var lite stolt över att Elliot inte är en gottegris, han tycker om glass men i övrigt så är han inte alls intresserad av godsaker som bullar, kakor och tårta. Hon menade på att det var bara för att jag inte gett honom sånt tidigt. Som att det var en dålig sak...?
hoho, intet nytt under solen...
men vänta du tills du fått nästa barn har allting ändrats...
när jeppa föddes skulle man amma var fjärde timme och väga bebisen före varje tutte och om han råkade bajsa så måste man väga blöjan och räkna om...
det var stressig eftersom han inte gick upp i vikt som han borde... jag var helt slut.
men det var då jag träfade mannen med fler barn och hundkennel som sa att jag inte skulle lyssna på "de som kan", barn och hundar svälter inte sig själva till döds.
med jacob hade de släppt det där helt och hållet men jag tror att jag blev skadad då för att det var så jobbigt psykiskt med matning av Jeppa så jag har inte kunnat amma något av mina barn.
som längst 3 mån och då itne på heltid.
med Juliana ville jag så gärna att det skulle funka för jag visste att det skulle vara mitt sista barn och jag ville. men de fick säga åt mig att sluta amma, hon fick för lite.
så gläd dig åt det som känns bra för er på det viset som nmi vill ha det!
Min moster ammade tills pojken var 5 år. kankse lite längre...hua det är lite väl
fasen jag fattar inte hälften av vad jag skrivit?! det har ringt 3 gånger medan jag har försökt få klart detta inlägg... så ta det för vad det är ... eller så raderar jag allt, det blev snurrigt
Skicka en kommentar