Eget rum

Inatt sov Skrutten i eget rum för första gången!
Oj vad jag var nervös igår, jag kände mig som världens sämsta mamma som skicka ut min lilla bebis ur sovrummet.
Jag (piper oroligt): - Men tänk om vi inte hör honom, tänk om han blir ledsen, tänk om det händer något...
R: - Ja men ska jag flytta tillbaka sängen då?
Hopplösa karl! Förstår han inte att vad jag behövde höra var försäkringar om att allt skulle gå bra!?! Att Skrutten skulle sova skönt, att vi visst skulle höra honom och att det var lika mycket R ansvar att höra honom när han vaknade som det var mitt.
Men nej, inga försäkringar - istället försöker han hitta logiska lösningar på mitt problemet - känner han mig inte alls?

Nu har det hur som helst gått väldigt bra, Skrutten sov till 5.15 i morse vilket ungefär är som vanligt, han åt och vägrade somna om, vilket också är precis som det brukar. Jag hade redan vaknat när han gjorde det, den inbyggda väckarklockan fungerade alltså och jag har sovit bra hela natten vilket är så skönt.

Om det var en ren lyckträff eller inte, det återstår att se...